Vad drömde ni om som barn? En av mina tydligaste drömmar var ett liv som liknade det jag sett på filmerna om Barnen i Bullerbyn. Jag minns att jag såg alla avsnitt på hoppiga VHS-band avspelade från teven. Och sörjde så ofantligt att jag inte fick växa upp så där. På landet, med djur, i frisk luft och omgiven av vackra gamla hus. Jag kan inte varit särskilt gammal då – kanske gick jag inte ens i lågstadiet.  Men jag minns fortfarande hur sorgesamt det var att tänka att den där uppväxten var förborgad för mig, stadstjej som jag var. Samtidigt fick jag ett smakprov av det där livet varje sommar hos mormor och morfar. I deras hus på landet, långt ifrån allting.

Det roliga är bara att inse hur jag som vuxen försökt gestalta det där livet för mig själv. (Nej, inte på alla plan. Jag försörjer mig ju till exempel som bloggare och det fanns ju knappast när Barnen i Bullerbyn utspelar sig). Men det andra – upplevelsen av att det finns tid. Känslan av att tillhöra ett lite tryggt sammanhang. Naturen, odlingarna, djuren. Ja allt det där. Delar av det är precis vad jag plockat upp nu som vuxen och valt att bygga mitt liv omkring. När vi köpte hus  för fem år sedan var drömmen att så småningom bli lite mer självförsörjande på mat, att kunna ha höns och framförallt att bo så pass billigt att vi kunde jobba lagom mycket. Innan jag fick barn såg jag framför mig hur jag skulle ta sparken och hämta tidigt på förskolan och sedan ha hela eftermiddagarna tillsammans med familjen – baka, leka, pyssla, hänga. Få det bästa av båda världarna. Och nu är det precis så.

Jag älskar den här tillvaron. Jag älskar att ha odlingarna. Jag älskar att höra Bertil föreläsa om hur växterna får sin näring, vad fåglarna i skogen heter, hur fjärilar kläcks ur puppor. Att hans vanligaste lek är att leka bonde. Jag älskar att se när Bertil går ute med pappa på åkern och arbetar. Känslan av att det alltid finns någon hemma. Någon närvarande. Någon som har tid. Nej det är verkligen inte idylliskt på alla sätt. Men på många sätt. På tillräckligt många för mig. Därför att jag får leva som jag drömde om redan som liten.