En av de saker jag kommer njuta mest när bebisen är ute är möjligheten att röra mig igen! Jag har jag lovat mig själv att ta tillvara på och njuta av min friska kropp. Efter förra graviditeten längtade jag inte alls efter rörelse på samma sätt. För innan den graviditeten hade jag inte tränat någonting och var ganska fysiskt slö. Kontrasten däremellan blev inte så stor. Men innan den här graviditeten var jag i mitt livs bästa form och sprang flera mil i veckan. Ni vet hur man kan kolla på barn och se hur det har spring i benen? Hur de liksom bara måste kuta istället för att gå? Så kände jag förra sommaren. Spring i benen. Ork i kroppen. En rörelseglädje jag inte känt sedan jag var liten. När jag badade tog jag en extra lång simtur bara för att det var så härligt. När jag gick i skogen med Melker vrålkutade jag plötsligt bara för att jag kände för det.
När jag simmat i sommar har rörelseglädjen delvis kommit tillbaka. För när jag simmar känner jag ingen smärta. Och då har jag kommit ihåg hur det är att inte ha smärta hela tiden. Att inte behöva hjälp upp ur soffan. Att inte behöva sitta på en stol och leka med Bertil för att jag är för trött för att hänga med i hans tempo.
– Mamma, när bebisen har kommit ut. Kan vi leka igen då? sa Bertil härom dagen. JA, det kan vi! Fy tusan vad vi ska leka!
17 svar
springer inte själv men blir tusan så peppad när du skriver om hur du alltid tränar! känns så problemfritt och utan att skryta utan bara kämparglöd.
Vill tipsa om en app som jag haft stor hjälp av efter min senaste graviditet. Mammamage heter den (Katarina Woxneru, sjukgymnast, ligger bakom den) och fokuserar på att skonsamt och säkert bygga upp bäckenbotten och de djupa inre magmusklerna. Tycker den har varit kanon. Jag är själv sjukgymnast och tycker mig ha rätt bra kroppskännedom men efter en graviditet är det inte självklart att hitta rätt muskler för att få stabilitet i kroppen. Tack för en bra blogg!
Tack för tipset =) det ska jag definitivt kolla upp
Kan inte annat än att hålla med dig och andra som skrivit här. Jag är kroniskt sjuk och det gör ont i mig när andra talar om att träna och röra sig. Jag saknar det så mycket. Man känner sig inte hel när fysiken inte är med. Mina vänner som är höggravida nu har en helt annan förståelse för hur jag har det och det känns faktiskt skönt, även om jag förstår att det är jobbigt för dem. Nu vet jag att de kommer förstå när jag säger att jag inte kan. Jag vet också att de, som du, kommer att njuta av att vara friska.
Jag kan bara tänka mig vad du går igenom! All kärlek och pepp och styrka till dig <3
Jag lekte med min förstfödda med en nyföding ammandes vid bröstet. Ammade på toa när den förstfödda skulle bada, osv. Det är väl en sak att kunna röra på sig, en annan att hitta de där luckorna till lek när det andra barnet kräver tilldsyn. oppas det inte blir en chock för Bertil att du kanske inte kan leka hela tiden sen när bebisen kommit ut 😉
haha, ja jag kan tänka mig att det är lurigt! I mitt fall blir det nog lite enklare eftersom jag inte kommer vara hemma själv med bebisen utan hemma med Jakob – då blir omställningen inte lika stor tror jag!
Jag förstår precis hur du menar! Mitt barn är 4,5 månad nu, så jag har verkligen inte hunnit tillbaka till formen jag hade innan graviditeten, men det går åt rätt håll och det i sig är en så härlig känsla! Kroppen blir starkare för varje pass och jag njuter verkligen av att kunna springa, hoppa och fara runt igen. Rörelseglädje är vad det är 🙂
Du skriver så sunt om kropp och hälsa och jag blir verkligen sugen på att träna när jag ser dig. Skulle inte du kunna skriva ett inlägg om din träningsresa och berätta hur du gjort för att ta dig framåt. Vad du tränar, hur du tränar, vad du tränar. Jag som följt dig länge kan ju se med egna ögon att du verkligen var i form förra sommaren, och jag skulle behöva lite tips och pepp för att ta mig till sådan form också. Idag är jag inte helt ontränad, men verkligen inte i någon perfekt form heller. Jag gillar att träna, men får aldrig någon kontinuitet i det. Efter några veckor så prioriterar jag annat. Ett träningsinlägg önskas alltså. Tack för en fin blogg!
Åh, det vill jag också. Gör det, snälla!
Det ønsker jeg meg også! 🙂
Ska se om jag kan knåpa ihop något =)
känner verkligen igen mig i det du beskriver som rörelseglädje. jag känner nuförtiden ofta det behovet, av att sticka ut och KUTA, som ett barn, precis som du säger. en underbar känsla, då jag verkligen försöker avstå från att motionera utan glädje och vilja.
Jag är 23 år och lever med reumatism. Min sjukdom är inte lika illa som andras, men då smärtan är som mest påtaglig under vinterhalvåret och jag inte kommer upp ur sängen, då känner jag mig inte särskilt ung och härlig. ”Du är för ung för att ha värk” får jag ständigt höra. Ibland smärtar just det mer än värken själv.
”Du är för ung för att värk”, jag har hört så många inkompetenta läkare säga just detta. Jag är 25 år och lider av tre kroniska och obotliga sjukdomar (eventuellt fyra). Jag är sängliggande dygnet runt med över 70 symptom som angriper min kropp. Ibland kan jag ta mig ut med hjälp av rullstol och starka mediciner och det är fantastiskt att få lämna hemmet och bara få känna vinden i ansiktet.
Så alla ni som är friska, njut av det. Lev så mycket ni kan! Ta hand om er!
Men gud på vilket sätt ska det hjälpa dig att få höra att du är för ung för att ha värk? Uppenbarligen så är det ju så oavsett vad andra tycker. Stå på dig!
Längtar lite för din skull också, för det är så härligt att röra på sig! Idag sprang jag 50minuter trots värmen och även om jag var helt slut efteråt var det bästa känslan i världen.