Jag tycker mycket om den här månaden men sedan mamma dog (hon gick bort den 25 januari för sju år sedan) har den försetts med ett vemodigt stråk. I slutet av januari undrar jag alltid varför jag är så trött och varför jag känner mig nedstämd. Sedan minns jag varför och det känns plötsligt så självklart att jag ska känna just så här just nu. Och att de är ok.
22 svar
Varm kram till dig Clara <3
/Petra
En av mina finaste vänner dog i slutet av januari för 2 år sedan. Så overkligt, alldeles för tidigt inte ens 40 år fyllda.Hela livet var hans och så togs det ifrån honom av cancern. Tänker på honom ofta. Så i minnet lever han och annat smått i vardagen. Tankarna går främst till hans mamma. Vi skickar ett kort eller en blomma. Jag kände inte hans mamma men vi kände båda hennes fantastiska son. Kram till dig Clara. Nu skall jag gråta en liten skvätt innan vardagen tar vid.
Förstår hur du menar Clara, min pappa dog 14 jan för 6 år sen… Även min farmor dog i jan fast det var redan -86. Har hört att just många gamla dör i januari, den ofta kalla månaden. Kram till dig Clara.
åh precis så är det för mig med! Den 26e januari är det fem år sedan min mamma dog och för ungefär en vecka sen fick jag stanna upp och liksom påminna mig själv om att det är ju därför hjärtat är lite skörare just nu och motgångar känns lite tyngre att bära.
Min mamma dog i cancer den 25 april, nu 9 månader sedan och april har alltid varit en rolig och bra månad då jag även fyller år då. Men nu när april kommer, när det blir exakt ett år sedan mamma dog, så har hela månaden blivit så ångestladdad. Jag har alltid älskat att fylla år, men nu kommer jag bara tänka på att 2014 var sista gången jag fick höra mammas röst på födelsedagen och sista gången jag fick se henne i livet. Hela april kommer kännas mörk, även om det är ok att känna så, får jag redan nu ångest.
Kram till dig Clara, du skriver verkligen rakt in i hjärtat ibland!
Stackars dig ville jag skriva, men det låter så nedlåtande. Så tråkigt att du förlorade din mamma, blir alldeles tårögd av att läsa! Förstår att det måste vara tungt, speciellt när det var så nyligen. Hoppas att du får en fin vår i alla fall, även om sorgen är närvarande.
Jag älskar dina vinterbilder, dom njuter jag av här nere i blask Skåne…
Hej Clara!
Jag gick in och kikade på din gamla blogg. Jag började läsa din blogg för 7-8 år sedan. Så nu gick jag in och kikade hur det såg ut där i början. (Helt glömt bort hur mycket fokus som var på mode, smink etc??) Din blogg har verkligen förändrats med dig.
Och tänk om du hade kunnat läsa några inlägg från nu, då för flera år sedan! Sett Folke och Bertil. Huset, gården, djuren, alla dina bokprojekt och radioprogram. Hur STOR din blogg är! Det är ju som en dröm egentligen. Jag börjar nästan gråta själv för att det ser ut som att du kunnat styra ditt liv i den riktigt du vill.
Jag är ledsen för din mamma. Min pappa har cancer och det är verkligen overkligt. Sen hade jag en cocker spaniel som var ett monster och söt som socker på samma gång. Så jag är ledsen för din Sigge också.
Jag tycker du har gjort så himla mycket bra saker i ditt liv och du är väldigt modig! Den värld du skapat åt dig nu är väldigt fin.
Massa vinterkramar och high fives och sånt
Ta hand om dig!
Hej A! Tack för en fantastiskt fin kommentar. Så glad jag blir – du anar inte. Hoppas att din pappa får tillfriskna från sin hemska sjukdom. Önskar dig allt gott! Massa kramar <3
Min mamma dog 25 januari för åtta år sedan, och jag blir lika förvånad än idag över hur nedstämd och trött jag blir i slutet av januari varje år. Tar alltid mer än en sväng genom ”vad orsakar det här?” innan jag inser att det är saknaden och sorgen efter henne som är anledningen. Ibland inträffar det under andra delar av året också, när jag i perioder minns henne upprepade gånger om dagen av olika anledningar, men i just januari är det som om kroppen bär på minnet av henne utan att jag medvetet tänker på henne. Och det är mer än okej. Skulle jag inte tillåta mig själv det här så skulle jag gå under.
Ja, Clara, det är okej. Vi lägger så mycket värdering i våra känslolägen, istället för att ha en förlåtande syn på oss själva. För mycket händer ju djupt inom oss, processer vi bara anar smått ibland. Var du ledsen, ta hand om dig själv, sedan kommer våren, sommaren och lyckan att leva.
Vilka rogivande fina bilder! Att bara stanna upp och vara och känna den ledsna, sorgsna känslan, saknaden. Fälla en tår tills det blir lugnt och stilla. Jag brukar läsa Psalm 94:19 ”När det var många oroande tankar i mitt inre, var det din rika tröst som smekte min själ.”
Visst er det ok. Kroppen har sin egen hukommelse, lytt til den. Jeg gjør også det. I januar og i mai. Vi er mange som erfarer det. Og det er riktig.
Hej fina Clara. Tänkte på det du skrev om din mammas sista julafton och att hon gick bort en månad senare. Nu närmar sig den dagen. Min mamma gick bort 25 januari för tretton år sedan nu. Jag var femton år och orkade inte förstå vad som hände. Jag tänker på henne varje dag och även om minnena, bilderna blir suddigare, så glömmer man inte sin mamma. Och det är som du skriver, helt ok och som det ska vara. Stor kram till dig och er andra som förlorat föräldrar för tidigt.
Vilka vackra bilder!
Jag känner verkligen igen det du beskriver. Kommer också på mig själv med och undra varför denna trötthet kommer över mig ibland. Min pappa dog för sex år sedan, strax före jul.
Stor kram
Jag ber om ursäkt i förväg Clara för följande OT inlägg men vi gör allt vi kan för att sprida detta över hela landet!
Jag ber, nej jag vädjar, till alla medmänniskor därute om detta. Åttaåriga Nadine har fått ett uvisningsbeslut, överklagat och fått negativt besked även där.
Nadine är 9 år och har aldrig varit utanför Sverige. Hon har aldrig någonsin varit i det land dit migrationsverket nu tycker att hon och hennes familj ska återvända till, efter nio år i Sverige.
Det jag vill att ni gör är att hjälpa oss att sprida detta. Såhär får det inte gå till. Gå med i gruppen nedan och dela, dela och dela. Dela artiklar och kom med på demonstrationen.
https://www.facebook.com/groups/viprotesterarmotattnadineutvisas
Hej!
Hittade inget om huruvida det skulle kvarstå något hot mot familjen om de återvänder till Algeriet, vet du om så är fallet? (Kanske missade nån artikel)
Underbart vackert och känns som hemma i Norrbotten!
Jag har nog inte förstått hur nyligen din mamma gick bort. Min mamma dog i februari för fyra år sedan och då för tiden trodde jag att det hade gått ganska lång tid för dig, men så var det ju inte. Jag städade ur mammas lägenhet då för fyra år sedan och skickade en låda tyger och blandade textilier till dig. Fyra år är nästan ingen tid alls.
Känner igen det där med tung och trött period, som man inte alltid fattar vad det beror på först. Kram!
Jag vet precis hur det känns! Älskar vintermånaderna med snö, skidåkning och den vackra naturen (fyller dessutom år den 20 februari). Den 23 februari är det åtta år sedan min pappa dog, och sedan dess har februari en grå slöja över sig. Brukar också fundera över varför jag känner mig så nedstämd, tills jag kommer på varför. Det verkar som hjärtat har bättre minne än hjärnan ibland… Stor kram.
Jag har alltid förknippat januari med snö, skidåkning och födelsadagsfirande,då jag fyller i denna månad.En fin månad för mig i alla år. För 4 år sedan dog min mamma på min födelsedag och det förändrade mina känslor för den här månaden i ett nu såklart.
Tack för alla era fina kommentarer! Kärlek och värme till er som går igenom samma som jag <3