Här har jag suttit och jobbat idag, med Folke som sällskap. Han blir röjigare för varje dag som går så snart är dessa arbetsstunder ett minne blott och istället tar jaga-bebis-fasen vid. Den har väl sin tjusning också men phu vad lättsam en sexmånaders är i jämförelse.
Jag tycker verkligen att det är jobbet som är semestern och att passa barn som är jobbet. Ett väldigt roligt jobb förstås – men verkligen ett jobb. Mammaledig – vilket skämt! Men exakt vilket stort jobb det är fattar bara den som själv varit barnledig vidden av. Därför är det så himla bra att båda föräldrarna provar att vara det. Att ha huvudansvaret för en minimänniska dagarna i ända. För att förstå varför den barnlediga föräldern inte hunnit ta disken, städat kylskåpet eller helt enkelt ”hållit det lite snyggt hemma” medan den arbetande föräldern varit på jobbet och haft åtta timmars semester…
Förresten! Helt apropå ingenting: Jag har en rykande färsk spaning för P4 här också. Den handlar om hundtrender. Lyssnar gör ni här
62 svar
Haha, ja, så är det ju! Fast jag hade en sexmånadersbebis som kröp uppför hela trappan stup i ett och ställde sig upp mot köksskåpen hela tiden, det var alldeles för tidigt och de andra som kom efter var betydligt lugnare just i den åldern. Tack för påminnelsen om Den goda viljan, den ska vi se om i kväll, det var länge sedan. Då kommer jag att hinna sticka massor 🙂
http://kammebornia.se
Helt rätt, jag kunde inte skrivit det bättre själv! Vi fick vårt första barn i slutet av juli 2014 och jag har varit hemma med henne under hösten. Nu i januari återupptog jag mina studier och pappan är hemma. Han var lite orolig innan, dels för att hon kanske inte skulle ”acceptera” honom och trivas lika bra med att vara med honom hela dagarna, men också för att han inte skulle klara av det eller tycka det var roligt. Jag själv var inte särskilt orolig, jag tänkte att det skulle lösa sig. Och nu, efter bara några veckor, är han supernöjd med att vara hemma och jag går hemifrån med glädje varje morgon, för jag unnar verkligen dom två denna tiden. Jag tror att anknytningen läggs väldigt tidigt och även om pappan (eller den andre föräldern) är närvarande på kvällar och helger så blir det inte samma sak som att vara hemma på vardagarna. Det är då man skapar rutiner och kommer nära varandra på ett annat sätt. (Sedan är jag medveten om att inte alla har den ekonomiska möjligheten, men det är också en prioritering…) Min sambo är som sagt positivt överraskad över hur mysigt det är att vara hemma med vår dotter och jag tror att vår relation vinner på det i längden. Delad föräldraledighet = färre skilsmässor. Men framför allt vet jag att hans och vår dotters relation vinner på detta!
”Det är ju också en prioritering…”snyggt skuldbeläggande där. Min bror kommer inte ta ut sina dagar. Ska jag hälsa honom att han sabbat sin anknytning genom att prioritera att behandla cancern..? 🙁
Jag beklagar verkligen att din bror är sjuk, men det är ju inte alls vad hon skrev? Det är ju inte en ekonomisk prioritering utan en absolut nödvändighet att behandla cancer?
Håller med! Vissa tror jag banne mig väljer att bli kränkta istället för att tänka efter ett varv extra.
Håller verkligen med! Har en man som jobbar hemifrån och följer hennes utveckling lika mycket som jag. Han har varit med om ALLT. Dom är lika nära som jag och hon är och jag tycker så synd om dom mammor och pappor (för det är ju inget val) som är borta 08-18 varje dag och hinner träffa sitt barn i en timme innan sängdags. Och då ofta en ganska grinig timme. Jag unnar alla att få spendera så mycket tid som möjligt mes sina barn, särskilt när dom är små
Jag kunde inte hålla med mindre. Jag har tre barn och tycker det är semester att vara på jobbet.
http://hannafialotta.blogg.se
Fast då håller du ju helt med Clara! 😉 O det gör jag oxå! 🙂
Hehe, kanske uttryckte mig fel. 😀
word.
Jag som inte har barn har mao semester jämt. Tänk vad bra man kan ha det.
Ja, he he, man kan ju undra om det verkligen heter ”föräldraledig”?https://detsomhanderhososs.wordpress.com/2014/01/08/heter-det-verkligen-foraldraledig/
Att gå till jobbet känns fö rätt ofta som att åka på semester, en all-inclusive över dagen! 🙂
Eller hur!
åh, vad jag håller med idag. fast så beror det nog lite på vilket jobb man har. min man är förskollärare och rätt slut när han kommer hem! Jag har ett barn att hålla ordning på, han femton. fast han ammar inte till exempel…
Ja, jag beundrar verkligen förskolelärare med barn i samma ålder hemma. Strongt gjort!
Jo tack. Som tvillingförälder förväntas man klara fylla två spädbarns behov, föräldraförsäkringen är nämligen inte dubbel för att man får två barn. Men försök uträtta två krävande arbeten parallellt, standby 24-timmar om dygnet med knappt någon vila. Vad händer? Jo rakt in i väggen.
Känner igen, fellow tvillingförälder som jag är. Dock har jag lyckats undvika väggen.
tvillingmamma här med 🙂 (eller eg trilling, men den minsta förlorade vi i v. 20 pga hjärnskada) kan iaf säga att det blivit lättare o roligare nu vid 20 mån. men det har varit mycket magknip o tårar hos mamman då båda kräver sitt.
Å fy vad jobbigt Sofia! Vet en tvillingmamma som fick sömnmedel utskrivet till sina barn för att få deras sömn att synka eftersom hon höll på att förlora förståndet! Pepp och kärlek till dig!
Usch är med tvillingmamma som gick in i väggen…otäckt när man fått känna på vad total sömnbrist gör med både knopp och kropp. Fortfarande sjukskriven på 50% efter ett år.
Men visst får man 1½ omgång föräldrapenningdagar? Så vill man kan båda föräldrarna vara hemma tillsammans en längre tid än om man har ett barn.
Wups, ser nu att det ser väldigt ifrågasättande ut, det var absolut inte så jag menade…mer i allmänhet att det finns ett större utrymme i hur man får ta ut f-dagarna för båda föräldrarna och därmed att vara hemma samtidigt OM man har möjlighet och/eller vill, det har man kanske inte alla gånger såklart (och OM man är två föräldrar, finns ju ensamstående tvillingföräldrar också).
Mmm jag håller verkligen med! Det är ett fantastiskt arbete, men fullt ös att spendera dagarna med bebis och en tvååring och en härlig semester de få timmar jag arbetar.
lindasbalans.blogspot.se
Ehm, vi har nog väldigt olika jobb känns det som. Jag har aldrig i hela mitt liv haft så mycket tid över som under föräldraledigheten. Jobbet innebär elva timmar hemifrån varje vardag och först efter det kan jag ta itu med det som ska göras hemma. På jobbet kan jag inte heller natta kunden för att passa på att vila själv 😉
Det låter som att du har ett barn! Prova att vila när man är mammaledig med fler barn..
Jag har ju inte uttalat mig om hur det är att vara mammaledig med fler barn heller eller hur? Jag menar inte att det inte är krävande alls att vara hemma med barn, men jämfört med de arbetssituationer jag haft innan och efter så har MIN mammaledighet varit rena rama semestern. Får återkomma om tvåbarnsupplevelsen om ca fyra månader…
? bertil går ju på föris….
Jag gillar blandningen. Efter några dagar på jobbet är det superskönt att få vara hemma med barnen. Efter några dagar hemma med barnen är det superskönt att få komma på jobb igen. Ombyte förnöjer^^
Håller med dig.
Ja det håller jag verkligen med om! Bästa av två världar =)
Håller helt och hållet med! Jag och sambon delar på föräldradagarna sedan minsta blev 6 månader (hade slutat amma p.g.a för liten mjölkproduktion) och det var sånt lyx att gå till jobbet! Men lika mysigt att få vara hemma dagen därpå 🙂
Det borde heta föräldratjänst, och inget annat!
Usch vad hemskt!
Och som vanligt är det svårt att förstå kommentarer skrivna med glimten i ögat… Tänk att det alltid är kvinnor som är elakast mot kvinnor. Ledsamt.
Fast det beror nog väldigt mycket på vad man jobbar med. Jämfört med att blogga, fota, skriva böcker och påta i trädgården förstår jag att det är mer jobb att ta hand om barnen en dag. Men allas arbetsdagar ser ju inte ut så.
Det är onödigt att jämföra olika jobb med varandra och som jag tolkar det nästan klanka ner på något yrkesval. Alla förstår nog att det finns för och nackdelar med alla jobb och att vissa jobb är väldigt tuffa och påfrestande vilket kan leda till att ex föräldraledig upplevs som betydligt lättare och trevligare än en dag på jobbet. Tolkar inte inlägget som en beskrivning på hur alla har det eller upplever det.
Clara skrev ”…medan den arbetande föräldern varit på jobbet och haft åtta timmars semester…”.
Jag menar att det finns många jobb som inte upplevs som åtta timmars semester. Hör med någon inom vården, socialtjänsten, räddningstjänsten eller industrin bara för att nämna några. Jag tolkar inte heller inlägget som en beskrivning på hur alla har det men nog tål Clara att jag påpekar att allas arbetsdagar inte är som semester.
Håller med dig helt! Förstår exakt vad du menar. Har närstående inom räddningstjänsten och har jobbat inom industrin så jag har fått en liten inblick i hur det kan vara. Det var mest jämförelsen mellan jobben som jag reagerade på. Det är ju en del slit att driva ett mindre jordbruk, en gårdsbutik, tillverkning av kuddar och gosedjur, blogga, skriva böcker, delta i radio/tv, fota och föreläsa också. Hur jämför man ett jobb med ett annat? Ha en trevlig helg!
Håller med om att det är jobbigt att vara barnledig, men jag har aldrig haft ett jobb som varit så mycket lättare. Kan väl iofs bero på att jag bara varit inom vården 😉
nja det håller jag ju inte med om. kankse ja om man har ett jobb att blogga, och fota och föreläsa. om du har ett ”vanligt jobb” där du kanske inte alltid trivs, långa timmar hemifrån, lite att säga till om, obekväma arbetsförhållanden, ja då kan allt föräkdrarledigheten vara ganska så trevlig. inte många som kan liksom, sitta och jobba hela dagen med barnet brevid under deras verkliga arbetstid…
och allt detta hela tiden, att det är så fasligt jobbigt med barn, att det är så ansttängande, att man bara måste bort lite, att någon annan bara måste ta hand om barnen lite. jag förstår inte riktigt allt detta klag, synd för er.
Det här är ju min blogg så jag skriver utifrån mitt perspektiv och ingen annans. Men ja, förmodligen skulle det vara annorlunda om jag hade ett jobb jag hatade. Sedan sa jag aldrig att jag inte tycker om att vara barnledig. Jag sa till och med att det är ett väldigt roligt jobb!
Sedan ville jag bara lyfta fram att det INTE ALLS är så himla enkelt att ”bara” vara hemma med barn. Har flera vänner som är hemmaföräldrar på heltid ända tills barnen börjar skolan. De gör ett enormt jobb och jag tycker att de ska ha all credd för det, istället för att ses som lite slöa och oambitiösa. Ja är skitless på att ”vara hemma med barn” anses vara något man gör med ena handen och att det är så jäkla lätt jämfört med ”riktiga jobb” Snacka om att förminska den uppgift kvinnor traditionellt haft i samhället.
I din kommentar lyckas du med två rätt unkna grejer: dels nedvärdera allt det arbete som det faktisk innebär att ta hand om ett barn. Dels skuldbelägga alla som råkar tycka att det ÄR ett jobb och inte en semester att vara hemma och sköta barn. Lite synd kan jag tycka.
det är en risk att till slut måla in sig i ett hörn med alla dessa skuld-skam-nedvärderings-kränkningsargumentationer – vem har tolkningsföreträde på det? vem är det som skuld-skam-nedvärderar begreppet ”semester”? vad är det som provocerar med semester? vem är det som bestämmer vad vila är eller vem som får vila? ska man vila på ”rätt sätt”? vad är vila? det är ju ett enormt dömande att säga ”det fattar bara den som själv varit barnledig vidden av”, vad säger det om skuldbeläggande av alla som arbetar som tex förskollärare eller lärare och inte har barn, kan de inte hjälpa föräldrar? Det finns många människor som tur är som har både empati och kompetens.
Precis! Jag håller med dig helt. Det blir tramsigt och ingenting annat. Bra skrivet!
Det är väl inte ett dugg dömande att säga att endast den som varit barnledig på heltid fattar vidden av det? Precis som att jag aldrig kan fatta hur det skulle vara att sitta i rullstol, vara hörselskadad eller någonting annat? Fattar faktiskt inte hur du menar öht
Jag tror inte jag heller håller med faktiskt. Men jag har ju himlans många vänner som gört. Håller med alltså 🙂 Jag har två olika jobb som bara innefattar att vara med/bland människor HELA tiden. jag tror det har med det att göra. jag trivs himla bra hemma med mina två små kids där vi kan välja vad vi ska göra, pyssla, baka, se en film, läsa böcker, gå en promenad… Det gillar jag! men jag tror det beror på vilket jobb man har bara 🙂
mysigt!
Ja, nog är det vanligt att tro att föräldraledig är en dans på rosor, men det är ju bra att dela så båda är hemma. Både för förståelse och för deras egen skull, för som du säger, det är ju ett väldigt roligt jobb!
Kramar
att vara hemma jmf med att jobba på en tidning med stress och deadlines så var tidningen rena semestern. man kunde avsluta det man gjorde. man kunde käka lunch. man kunde ringa. hemma med småbarn är total fokus hela tiden på dom. ja har man inte det i en viss ålder gör de ju vad som helst. typ stoppar en isbit i halsen och håller på att kvävas eller ramlar nerför trappor. jobb är extremt mycket enklare än vara ensam med ett litet barn oavsett om man trivs på sitt jobb eller inte.
jag gillade skitmycket att vara hemma men tror varva är bäst. i alla lägen. jobba lite och slappa mycket.
jeg siterer min søster: ”på jobben har man i det minste pause !”
Kan det inte vara så att det helt enkelt är olika ”jobbigt” för olika människor, både när det gäller att vara på en arbetsplats och när det gäller att vara hemma och ta hand om barnen? Livet går ju upp och ned och beroende på situation så kan ju ”samma sak” till och med upplevas på olika sätt av samma person vid olika tillfällen. Om alla fokuserade på att göra det så bra som möjligt för sig själv där hen befinner sig i livet i stället för att grunna så mycket på andra så tror jag alla skulle vinna på det. Älska olika tycker.
Har två barn 4 och 2 år. Tycker faktiskt att för de mesta är de helt fantastiskt att vara hemma med dem! Så häftigt att se deras samspel, göra roliga små utflykter och följa deras resa.. De ända negativa är att lönen inte blir så hög!… Jag har löst de med att driva sommarkafé under några veckor.. Å sedan njuta av dom resten av tiden..
Åh, jackpot till mig!!! Inga barn = semester jämt! Sweet! Skål på er!
Jag tror att det också kan handla om vilka personligheter ens barn har. Barn ett var lugnt sov gott och mycket. När röjaråldern kom var det stillsamt röj. Minns att barnet sysselsatte sig på en gräsmatta i ettårsåldern medan jag pluggade. Med barn två var det helt annorlunda kan jag säga. Jag var själv ett röjigt barn mitt syskon ett lugnt. Det påverkar mycket av upplevelsen att vara hemma med barn försås.
Jag håller HELT med! Man har verkligen ingen aning innan man varit där själv. Härligt med lite igenkänningsfaktor:) Kram
Tack för inlägget! Det här hade jag velat visa till de jag känner som tycker att vara hemma med barnet är lika med att slappa och ta det lugnt hemma…
Tack Clara för detta inlägg! Så himla många gånger jag och min man skämtat om detta och sagt att det är galet att det heter föräldraledighet. För mig är det föräldrajobb 🙂 Det är så himla viktigt att belysa att det faktiskt är ett jobb att vara hemma. Efter en helg med mina tvillingar känns måndagen som rena semestern ibland när jag kan sätt mig och skriva och dricka en kopp te alldeles själv. Med det inte sagt att jag inte älskar att vara med mina barn. Men blir lite mörkrädd av vissa kommentarer här nedan. Som bara för att man säger att man tycker att det är jobbigt att också vara hemma inte skulle betyda att man inte tycker om att vara hemma också. För mig är det oerhört viktigt att få jobba också. Efter föräldraledigheten gick jag tillbaka till skolan för att läsa en master. Alltså ingen jag menar ingen i min klass var så motiverad som jag. Efter några år i arbetslivet och sen föräldraledig var jag helt sjukt pepp. Kan verkligen rekommendera detta till fler. Jag hade tyckt om att vara hemma, men inte varje dag och mot slutet innan min man tog över var det rätt tufft. Så sen att få sitta och lyssna på fantastiska föreläsare, skriva artiklar osv istället för att prata bananmos var för mig underbart. Så jag tycker det verkar helt fantastiskt för dem som kan kombinera jobb och så kallad ”föräldraledighet” genom att dela på veckorna. Så som du Clara gör verkar så sunt. Än en gång tack för att du belyser detta.
Var det inte du Clara som spydde galla över dom som kan tänka sig att betala lite extra för att hamna på till exempel ett ”barnfritt” hotell…och nu menar du att det är ett jobb att passa sina egna barn. Jag måste säga att jag inte riktigt får ihop det. Barn är med andra ord ganska krävande i dina ögon iaf. Att mammor över lag tycker att det är jobbigt att ta hand om sina egna barn har jag förstått då fler och fler vill ha in sina barn i förskolan allt fler dagar och allt längre tid oavsett om man jobbar eller går hemma, och det beror inte på att barnen ska få ta del av en pedagogisk verksamhet för det bryr dom sig inte ett skvatt om. Jag kan förstå om man inte inser vad det innebär när man skaffar sitt första barn men varför skaffa fler då om man inte orkar med?
Det är klart att det är jobbigt att ha barn. Några av de jobbigaste sakerna i livet är också de bästa. Det är skitjobbigt att ha hund också. Eller hus. Ändå skaffar folk det för att det roliga överväger det tråkiga. Framförallt när det gäller barn. Då överväger det roliga det jobbiga hundra gånger. Och när man väl har fått barn blir saker man tagit för givet innan – som en god nattsömn eller att skita ifred på toaletten – något riktigt lyxigt! Därför kan det plötsligt kännas som att åtta timmar på jobbet är åtta timmars semester när man inte blir störd på toa, behöver torka kollegorna om munnen och avvärja ett slagsmål med pinnar.
Varför folk skaffar fler barn än de orkar med? Inte vet jag. De allra flesta orkar ju med sina barn, däremot är det jobbigt att kombinera barn med jobb och samhällets alla krav. Det är alltså inte barnen som gör det för jobbigt utan att kombinera det med allt annat. Det som verkligen inte orkar med sina barn så att barnen far illa är förmodligen människor som ha någon annan problematik. Depression, psykiska funktionshinder. tex Eftersom barn är en förutsättning för en god samhällsekonomi ligger det i samhällets intresse att hjälpa människor i barnafödande ålder att kombinera familj med jobb. I de länder där så inte sker minskar barnafödandet drastiskt – tex Japan och Italien
Jag tänker att det är en milsvid skillnad på att tycka att det kan vara krävande med barn – och att vara emot ställen där barn överhuvud taget inte är välkomna.
Jag har många kollegor som tycker det är rätt skönt att komma tillbaka till arbetet, om så bara för att få gå på toaletten ifred och sitta en hel halvtimme och äta lunch utan att behöva tänka på någon annan.
Tror jag kommer tänka samma sak när jag är tillbaka på mitt jobb, för hur mycket jag än älskar att vara hemma med min lilla tjej, så är det skönt att kunna äta i lugn och ro och att kunna stänga dörren om sig på toaletten.
Sen kanske det är så att du känner massor med mammor som uttryckligen skiter i verksamheten på dagis och bara vill ha ungarna där långa dagar för att de själva ska slippa vara med dem – fine.
Men om det är mer generellt du menar så tycker jag att man får tänka lite längre innan man för ett sådant reseonemang. Kanske måste somliga börja pendla långt till arbetet och därför behöver man ha barnen längre på dagis. Kanske klarar de inte den ekonomiska aspekten med att arbeta deltid. Kanske skulle de behöva fokusera på karriären just nu – för att det lite längre fram ger en position eller möjlighet till arbete med mer flexibla arbetstider, högre lön som därmed ger möjlighet till deltid, eller arbetsort närmare hemmet. Kanske dessa människor utåt sett får det att verka som att det är karriären de fokuserar på – för att de inte vill behöva redogöra för allt och alla att det är ekonomin som går på knäna.
Och allt är inte svart eller vitt, här och nu. Kanske måste somliga planera även för framtiden, och kanske offra lite tid nu för att få en betydligt bättre framtid. Det är så lätt att döma andra, men vi vet så lite om hur andra tänker och planerar sin tid och ekonomi för att räcka till – även om vi tror att vi vet.
Kan vi inte bara försöka vara lite mer öppna när vi ser och hör andra människor?
Jag har en liten på snart 8 månader. Det är världens jobb att vara hemma med henom. Världens bästa jobb, men ändock ett jobb. Ingen annan chef jag haft försöker äta upp allt hen hittar på golvet, skriker när hen inte får som hen vill eller följer med mig in på toaletten. Men att hen är krävande är ju inte detsamma som att jag inte vill ha hen. Tvärtom, tanken på att inte få spendera dagarna med den lilla, roliga och underbara människa som jag och hens pappa fått till låns ger mig panik. Samtidigt som en dag på mitt ”riktiga” jobb skulle vara som semester, då skulle jag ju kunna gå på toaletten, äta mat och dricka kaffe. I lugn och ro. Sen känner jag ingen som inte orkar med sina barn, så varför folk skaffar fler än de mäktar med vet jag inget om.
Vad du är vacker, Clara ♡