Mina fina hönor. De hatar verkligen snö. Jag öppnar dörren till hönshuset lite varmare dagar – som idag – men de bryr sig inte ens om att prova att gå ut på gården. Här ser ni en av kycklingarna som kläcktes i somras. Lille Skutt som Bertil döpt hen till. Nu ser jag tydligt och klart att det bli en höna. Bamse däremot – det blev en tupp precis som många av förutspådde här på bloggen. Lille Skutt är så himla fin i fjäderdräkten – en korsning av en Indisk Stridshöna och en Hedemoratupp. Och ögonen – alldeles illorangea!
Hon är helt lugn när man plockar upp henne och inte alls rädd för att hanteras. Jag försöker ta upp hönsen en del så att de inte ska vara rädda för det – utan kunna undersökas ifall de skulle bli sjuka.
Jag har gärna snö ett bra tag till men för hönsens skull önskar jag nästan att det skulle bli barmark imorgon så att de fick komma ut och sprätta istället för att gå inne!
15 svar
Så himla, himla mysigt med egna höns på gården!
Åh, så himla fin! Saknar verkligen att ha höns, det är så mysigt när de får gå lösa på gården.
Fin kofta också! Ser ut att vara hemfärgad och hemstickad?!? Älskar den färgen. Hönan är också väldigt fin. Liknar våra åsbohönor som kläcktes förra året “viltfärger är fint!”.
Väldigt fin kofta. Gillar mönstret och färgerna. Hemstickad antar jag?
Jag ska snart flytta ut på landet o då ska jag också skaffa höns, ska bli så roligt! Jag måste bara få fråga, vart har du köpt tröjan? Eller har du något mönster den är stickad av? 🙂 Tokfin, verkligen!
Tack snälla! Det är min mamma som stickat den av garn hon själv växtfärgat. Tyvärr har jag inget mönster på den. Hoppas du ska trivas på landet =)
Nu blev jag rörd…. En sån oerhört go bild på dej och Lille Skutt.
För ett år sen vid den här tiden var jag inlagd på psyk och delade rum med en jättego liten tjej som kallades just Lille Skutt. Hon hade tunga drogprobelm och gett upp hoppet om livet, och hade försökt att ta slut på det många gånger. Och denna lilla tjej hade då inte ens hunnit fylla 25 år.
Minns att när vi delade rum inne på psyket för ett år sen så skrevs över direkt till ett behandlingshem där hon skulle få hjälp att bli fri och få hoppet tillbaka. Hon berättade för mej att det var ett behandlingshem som var beläget ute på en gård på landet med många djur att sköta. Lille Skutt, eller Selei som hon hette, var inte van vid lantmiljö berättade för mej att hon var väldigt nervös inför det, hon var inte van vid varken djur eller landet och särskilt rädd var hon för hästar.
Jag minns att jag sa nånting till henne i stil med att det svåraste hindret ute på landet är rädslan, och då sken hon litegrann, lite lättat och så kramade jag om henne.
I torsdags så fick jag reda på att hon lyckades med det hon försökt. Det hade ägt rum somras, inne på psyk.
Nu kan man inte krama henne längre, bara älska henne i minnet och så den där fina bilden, utstrålar sån trygghet och harmoni, som jag så innerligt önskade att Selei Lille Skutt hade kunnat känna <3
https://www.facebook.com/selei.mangal?fref=ts
I Åredalen kan man betala mer för mjölken för att bönderna ska få mer betalt och klara av det sjunkande mjölkpriset. Vet någon om och i sådana fall var man kan göra liknande i Umeå? Finns det någon fond eller insamling för att skänka pengar som går direkt till mjölkbönderna?
Clara vet du något? Kan du med dina kanaler hjälpa till? I Skåne diskuterar bönder att de vill lätta på beteskraven (4 mån i Skåne och 3 mån i norr) för att köra av prispressen. Detta är inte vad jag vill ha! Jag vill ha friska, hälsosamma kor med livskvalité som får beta ute och gå fritt i lador inne. Jag vill betala mer för mjölken Nu till bönderna direkt. Snälla hjälp mig med detta och att skaps något verktyg för att göra detta möjligt i Sverige överallt!
Men vad söt och vad mysigt det ser ut 🙂
Hej Clara!
En bok som du kanske skulle tycka om ifall du inte redan har läst den: Lygia Bojungas Den gula väskan. Hon fick ALMA för några år sedan. En av huvudpersonerna i berättelsen (som är mycket brasiliansk och helt oförutsägbar) är en tupp med MYCKET stor personlighet! Och jag tror att du är en av oss som gärna läser barnböcker utan att tycka att det skulle vara ett dugg mindre värt än vuxenböcker. 🙂
Hälsningar från Anna
Vilken fin höna, gillar verkligen den övre bilden!
Kramar
Älskar ordlekar! Du är bra på rubriker, Clara. Ha en fin dag!
Jätte fina foton . Dom säger så mycket om kärlek. Jag blir så glad . I dessa våldsamma tider. Med våld ock elakheter. Jag kramar mina godingar hemma med . Vet inte hur jag skulle kunna vara utan dom. Nä de skulle inte gå. / Tess
Vilka härliga ögon, vill också ha orange ögon. 🙂 Och en himla fin kofta. Mycket kärlek instickad i den förstår jag.
http://christinasharmoni.blogspot.se/
Hej Clara! Så fina hönor och tuppar du har! Jag går i hönsägar-tankar och funderar på att skaffa ett gäng fåglar till sommaren. Jag undrar om du kan skriva ett inlägg om hur det är att ha höns, vad man kan tänka på och så? Om du redan gjort det så kan du kanske länka till det? 🙂 Ha en bra dag och tack för en jättebra blogg!/C