Jag har haft en himla fin påsk. Vi var uppe hos Jakobs mormor och firade med hans familj. Sedan lämnade vi kvar Bertil för några dagars extra påsklov medan vi åkte hem för att hinna jobba lite. Med växthusbygge och andra saker som behöver fixas på gården. Och det är fasligt vad mycket vi hinner när vi bara har ett barn. Den extra tiden försöker jag ägna åt att träna! Det spritter det i hela kroppen av längtan efter att jogga och bli stark igen.
Ni lyckans ostar som bor i södra Sverige kan ju jogga i skogen men i våra skogar är det fortfarande snö så här får man hålla sig till vägarna ett tag till. Jag har dock inte riktigt vågat jogga ännu men tänkte smyga igång nästa vecka. Är lite rädd för att skada mig efter graviditeten och känner mig lika flåsig och otränad som i april för två år sedan när jag först började träna springa. Skillnaden den här gången är att jag vet att man på några månader kan bli riktigt vältränad och att jag kommer kunna springa milen i sommar om jag bara vill. Den insikten hjälper mig att komma igång. Jag har gjort det förr och jag ska göra det igen. Tänker också att vinterns pass i skidspåret borde byggt åtminstone lite kondition att bygga vidare på.
13 svar
Jag har ju inte vart gravid (bara vart volontär i två månader och ej tränat) men eh… jag blev också peppad av detta!!!! 😀
Kram/Tina
Hej Clara! Först, tack för en trevlig blogg! Fylls för det mesta av lugn nör jag läser dina jordnära och kloka ord!
För det andra, kan du skriva lite mer i detalj om hur du gjorde då du börja springa? Är själv supertaggad men behöver lite mer pepp och bra tips!
Ikväll blev det en rask promenad iaf men på torsdag planerar jag att gå/jogga intervaller 🙂
Tack och hej! /Frida
Men vad härligt! så ska man känna, aldrig tvinga sig utan VILJA 😀 heja dig!
Åh, var ute och sprang nyss – i skogen – och det var helt underbart! Hade bara t-shirt och vindjacka och tights och det var nästan för varmt. Har inte varit ute på två veckor nu och sprungit så det gick sådär, men så skönt det var!! Nu har jag inte barn eller så men bara dessa två veckor utan träning, har gjort att jag flåsar bara jag råkar gå lite för fort eller går i trappor. Men nu jäklar ska konditionen tillbaka igen! Får passa på nu innan det blir för varmt för att springa…
Tror det är riktigt bra att ha grundat med längdskidåkning. Känns skonsammare. Jag hade mycket foglossning och mycket ont. Har haft en del problem med ryggen nu när pojken fyllt ert och jag börjat träna osv igen, ryggskott, ischias osv. Var hos sjukgymnast som efter lite undersökningar konstaterade att jag fortfarande är instabil i bäckenet men att träna lite och lagom är bästa medicinen mot ryggproblem. Blev bara så paff att foglossningen är kvar såhär ett år senare.
Men håller med dig, det går att träna upp sig igen, viktigt att ta det lugnt bara.
Tack!
Klokt att kontakta en sjukgymnast och få goda råd. Foglossning kan tyvärr hålla i sig och det kan ta flera år innan du är stabil igen; tyvärr vet jag, och många med mig, det alltför väl. Men tyvärr så får man sällan den informationen (förutom från sjukgymnaster).
Var rädd om dig!
Jag ska med börja ut och jogga snart igen, efter förlossningen. Idag är hon 6 månader så det måste väl va OK att ge sig ut nu?
Jag har inte tränat löpning på en vecka. Det känns som en hel evighet vilket det inte är såklart… Skidåkningen har garanterat gett dig både kondition och muskler.
Det kan ju vara så otroligt tungt det där att komma igång igen. Främst är det (för egen del i alla fall) mycket av självförtroendet som är kört i botten och en tänker att det kommer ta såååå lång tid osv.
Men en sak som jag har märkt själv är att visst är det tungt och flåsigt i början, men inte alls som så svårt som det var när jag först började träna för ett par år sen. Då gjorde jag en rejäl resa och gick från ohälsosam till väldigt hälsosam med träning och kost och allt vad det innebär. En graviditet, foglossning och förlossningsskador senare så är jag i rätt dåligt skick fysiskt, men det finns en hel del styrka och kondition kvar har jag märkt, och det känns så otroligt skönt. Att inte behöva starta om helt från noll.
Hoppas du får snöra på dig springskorna snart! 🙂
Åh Clara skriv mer om detta, du skriver på ett sånt sätt så man verkligen blir peppad och inte får ångest! Jag vill också bli stark igen efter sjukt jobbig foglossning, nu sju månader efter BF så är jag så lycklig över att kunna gå igen! Men jag vill bli stark så stark som jag var innan och känna att kroppen kommer klara av ett liv med mjölkkor och kunna vara en aktiv mamma! Längtar och kommer kämpa… Vill bara slippa smärta o känna mig stark!
Själv glömmer jag aldrig när jag blev omcyklad av en äldre dam på plan väg 1 år efter min dotters födsel.
Lycka till!
Viktigaste är att börja i sakta mak… : ) Gå ut för hårt – pannkaka, vi vet…. : )