För mig handlar träning om två delar. Framförallt tränar jag för livet. För resten av livet. För långsiktig hälsa och välmående. Men för att det också ska kännas kul och utmanande sätter jag upp kortsiktigare mål att sträva mot. En distans jag vill klara på en viss tid eller ett visst antal armhävningar jag vill kunna göra.
I princip all evidens visar att det bästa sättet att lyckas med något att sätta upp tydliga mål och att dokumentera noga. Det passar mig utmärkt som älskar att dokumentera saker (hey, är ju bloggare). Jag loggar alla mina löpturer och alla promenader – korta som långa – i appen Runkeeper. Det är roligt att se hur fort jag springer och vilka framsteg jag gör och varje vecka försöker jag klå föregående veckas antal sprungna mil, hastighet och brända kalorier. Dessutom har jag använt den i två års tid och det är bra att kunna gå långt tillbaka och se min gamla resultat. Nu när jag har några kilon att tappa är jag dessutom med i Viktklubb. Där loggar jag både siffrorna från Runkeeper och maten jag äter. Jag utesluter inget ur min kost men försöker tänka på hur mycket jag stoppar i mig. Jag tycker att det funkar hur bra som helst och är en utmärkt motivation för mig. (Dock tror jag att man ska undvika det här om man har problem med tvångsbeteenden eller ätstörningar sedan tidigare, då jag kan tänka mig att allt loggande och dokumenterande kan vara triggande)
Jag har alltså många tydliga mål. Men de handlar om mig. Jag jämför mig inte med andra och är också helt ointresserad av hur fort någon annan springer, hur starka de är eller vad de väger. Jag jobbar med mig själv som utmanare. Jag är också ganska känslig för negativ press som snabbt dödar min inspiration – så jag sätter bara upp målsättningar som känns roliga att försöka uppnå
Jag försöker också hitta på belöningar. Min långsiktiga belöning för allt tränande är ju ett starkare skelett, ett starkare hjärta och allmänt bättre hälsa. Och det smäller ju såklart högst – men för peppen och inspirationen är delmålen och de kortsiktiga belöningarna minst lika viktiga. Nu har jag till exempel anmält mig och min bästis Elina till Tjejmilen i höst. Vi har aldrig rest bort ihop (på grund av fem småbarn som kom emellan) men nu har vi gjort slag i saken. Det blir en tjejhelg i Stockholm då vi bara hänger och gör roliga saker. Och springer förstås. Dels får vi motivation till att träna och försöka göra en bra tid i höst – dels får vi en rolig belöning för allt vårt slit i spåren. Bra deal kan jag tycka.
37 svar
Vad bra att du varnar för loggning och ätstörningar! Jag är mamma till en tonåring som tyvärr blev sjuk för ett par år sedan, och som blev helt fixerad vid att räkna kilometer, kalorier, kolhydrater och jag vet inte vad. Efter snabba vårdinsatser (tyvärr privata, eftersom det var det enda som gick snabbt), är hen på banan igen, men livrädd för allt vad loggande heter.
Tack alltså för att du varnar!
Förutom planerad träning finns ju även vardagsmotionen att tillgå! Trappor, cykel och promenader framför hiss, bil eller kollektivtrafik. Grymt bra att ta till i perioder med låg motivation. Att liksom ständigt vara i rörelse. Lycka till med Tjejmilen i höst!
Sådär tänker jag med min träning också – jag tävlar eller jämför mig inte med andra, det är alltid mig själv jag utmanar med nummerlappar och intervaller. Att däremot inspireras och pushas av andra tycker jag är kul – tänker ofta att om hen kan, kan jag också!
Jag blir så inspirerad av detta! Skriv meeeer om din träning! Jag vet att vissa gnällt men vi är många som tar till oss och blir inspirerade! Jag tränar själv mkt och det är enbart för att må bra. Jag har verkligen ingen fit kropp, men jag rör på mig dagligen för annars får jag ont i kroppen helt enkelt. Och jag älskar också att sätts upp sådana mål!! Ska nog ta och anmäla mig till ett lopp ikväll. Lycka till med allt!!
Å vad kul! Ska bli =) lycka till själv
Jag önskar verkligen att jag skulle orkar börja träna igen, få muskler och ork och att känna hur man klarar av att springa längre/lyfta tyngre etc. Jag VET ju att jag måste träna för att få ork, men hur börjar man?! Lite hönan/ägget situation. Ingen ork att träna, men ingen ork för att man inte tränar. Bara att bita ihop och köra? Snälla Clara kan du inte börja en träningspepps-tisdag eller nåt?! Skriv hur det kändes, vad som gick bra? Alltså inte typ ”sprang på XX minuter eller lyfte XX kilo” utan mer som ”du” om du fattar? Och så kan alla andra träningsglada/träningströtta människor kommentera och peppa varandra i kommentarsfältet? Jag skulle kika in varenda jäkla gång, lovar!
Jodå, visst kan jag göra det! =) förstår din sits – har varit där förut!
Köp ett par nya löparskor! Det var det som fick igång mig. Fan, tänkte jag, inte ska ni dyrgripar stå där i hörnet och samla damm 🙂
Härligt! Men skelettet är du för gammal för att stärka, det kan man inte göra efter puberteten.
Däremot gör träning att skelettet inte tappar mer massa än nödvändigt.
Bra träning för att träna skelettet (innan och under puberteten alltså) är bollsporter, badminton och sånt med många rörelseriktningar. Bättre än löpning!
Ja, fast det är väl i högsta grad en defenitionsfråga? Tränar man inte försvagas ju skelettet så all träning måste ju ses som stärkande. Löpning är för övrigt utmärkt för att träna sitt skelett hälsar min man sjukgymnasten 😉
Nja, någon definitionsfråga är det väl knappast i fråga om att stärka är att stärka eller bibehålla:-)
Tänkte bara tipsa för dom som har möjlighet att påverka sina barn, och för barn är det kanske roligare med bollsporter än med löpning i många fall och det är faktiskt bättre!
Ja det håller jag med dig om! Mer skolidrott så att barn får möjlighet att bygga friska starka kroppar!
Hej!
Man kan faktiskt stärka sitt skelett hela livet! Genom belastande träning med stötar typ jogging och andra ”hoppiga” aktiviteter samt via styrketräning. Alltså ej via typ simning (även om det är bra på andra sätt). Det motverkar benskörhet som många framför allt kvinnor drabbas av. Så belasta kroppen livet ut folk, det funkar 🙂
Mvh, en läkare
Jag får ta tillbaka, det var tydligen en definitionsfråga huruvida stärka betyder ”göra starkare” eller ”inte bli svagare”
Språket…
http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2015/04/Idrottande-barn-och-ungdomar-vaccineras-mot-frakturer-i-vuxenlivet/
Hej Clara! Jag tycker det är super att du tar tag i detta och du kan säkert inspirera ”friska” människor massor. Men jag tillhör de där som måste vara rädd om mig själv för att inte falla dit igen i ätstörningen. Tycker absolut inte detta är ditt ansvar – men jag vill ändå fråga om du inte kan skriva något vid inläggen om träning? Har sett en del bloggar som skriver två hashtags innan inläggen. Då blir de ”uppmärkta” som träningsinlägg. Super tycker jag som då kan välja att inte läsa. (Nu sätter du ju väldigt uppmärkta rubriker redan som ”träning och…” men det vore en hjälp för mig som gillar att läsa om motivation men inte just loggning av mat och träning). Hoppas du förstår att jag gillar dig massor och att jag följer din blogg oavsett!
Jag vägrar se mina promenader och cykelturer som träning. Ordet ”träning” innebär prestationskrav för mig, och då känns det genast som något skitjobbigt. Jag hade jättejobbigt med skolgympan och det har tagit mig 15 år att hitta nån form av fysisk aktivitet som jag tycker är kul. Just skaffat en landsvägscykel och cyklar varken långt eller snabbt. Men det är kul! Och promenerar en mil (med barnvagn) gör jag utan problem. Med tanke på att jag för ett år sen inte kunde gå mer än några hundra meter pga foglossning känns det ändå underbart! Min sladdriga mage och gropiga lår bryr jag mig inte om. Men jag älskar att orka. Och just ATT ORKA är mitt mål. Att träna inför motionslopp skulle ta bort glädjen, min motion ska vara lustfylld och kravlös, annars mår jag inte bra av den. Och är det inte kul blir det inte av.
Hej Clara,
Träningens mål och mening enligt mig är mer för den psykiska välmåendet. För det gör verkligen skillnad när man rör på sig. Spelar inte så stor roll vad man gör. Viktigt är att försöka hitta något som man tycker är roligt. Till följd av det börjar man i regel att äta nyttigare, bättre och gå ner i vikt. Med det följer bättre balans i kropp och själ. Jag har erfarenhet av utbrändhet och det finns ingen bättre medicin än att röra på sig. Sätter igång välmående och hälsa. Härlig jogging/ Åsa
Det håller jag verkligen med om. När jag var deprimerad och sjukskriven funkade promenader som den bästa medicinen även om det var allt jag orkade göra den dagen
Tack till dig Clara som började skriva om löpning. Det fick igång mig. Man behöver inspireras för att komma igång och nu är jag ute flera gånger i veckan. Tog åt mig det du skrev om att det är jäkligt i början men att det blir bättre. Nu får man myrkryp i benen om man inte kommer iväg när barnen somnat på kvällen 🙂
Så glad jag blir av att höra det =)
Hej Clara! Läste din blogg flera år då du startade den, har haft uppehåll länge men hittade i helgen tillbaks…. är åter frälst! Under uppehållet har jag hunnit bli läkare, fått hjärtat krossat, rest och fått ett annorlunda liv i största allmänhet. Fick tillbaks en gammal härlig trygghetskänsla i kroppen när jag läser dina texter och ser på dina bilder. Har äntligen vågat formulera tanken att jag kanske vill bo på landet trots allt (nu gäller det bara att förankra tanken hos killen också…gulp, han var inte så positiv när jag föreslog höns…).
Ville bara säga ett stort tack för all den inspiration och livslust du sprider, är helt otroligt! Tack Clara, du verkar vara en sådan fin människa och mor.
Ps: världens bästa recept på sötpotatis-brownies: http://deliciouslyella.com/vegan-sweet-potato-brownies-gluten-free/
Åh Elektra <3 kärlek till dig. Tack för dina fina ord. Hoppas du lyckas lura med killen till landsbygden. KRAM
Hej Clara! Tack för att du uppmärksammar och rekommenderar att inte göra detta om en har problem med ätstörningar och tvångsbeteenden. Du har helt rätt att detta kan fungera som triggers. Jag har haft sådana problem i större delen av mitt vuxna liv men sen jag slutade med att dokumentera vad jag åt och hur mycket jag tränade har det blivit mycket bättre. Jag tycker att det är super att du berättar om vad som fungerar för dig samtidigt som du betonar att det kan vara dåligt för andra. Vi är alla olika och what ever works for us 🙂 Tack för dina kloka ord.
Tack själv Sara <3 vad skönt att det blivit lite bättre med din ätstörningsproblematik nu i alla fall. Stor kram
Jag lägger ett mål att springa med er..Tjejmilen,,såklart inte med er, fast det vore häftigt. Jag får ha era träningstider, eller om ni vill berätta hur fort eller sakta ni genomför milen.. Jobba på.. Kram
Tack du underbara människa! Tidigare ikväll när barnen var nattade så sjönk jag ner i soffan och surfade in på din blogg. Blev också mamma för andra gången förra sommaren och har liksom du anmält mig till Tjejmilen tillsammans med en kompis för att få extra motivation med träningen. Så istället för att tillbringa kvällen i soffan så kan jag nu känna mig nöjd efter en härlig kvällsrunda! Tack för det Clara!
Härligt! Heja
Du har så rätt i allt du skriver! Tränar personligen mycket, och loggar både träningar och kost – inte för att jag behöver gå ner i vikt eller liknande, utan för att jag vill ligga på en viss nivå. Jag vill kunna se hur stor % av min kost som är protein, fett, kolhydrater. Jag vill se hur mycket vitaminer m.m jag får i mig via kost och om vad jag kan göra för att maxa och boosta mig själv med vitaminer och mineraler. På detta sätt lär jag mig även laga mat samt baka utefter vad jag vill stoppa i munnen, dvs mycket nyttiga godsaker – för det är ju absolut inget man måste avstå. Det finns alltid alternativ och substitut, och den enda begränsningen är vår egna fantasi! 🙂 Kika gärna in & ta del av träning, tankar och ätbara saker i alla former! http://llisahedman.fitnessguru.se
Måste googla tjejmilen, verkar vara en specialvariant av milen, undrar vilka enheter som används då?
*trött på könade jippon*
Själv kan jag tycka att det är rätt så skönt att slippa män i många sammanhang, eftersom de tenderar att ta över
Vad synd att din bild är sådan 🙁 Min bild är att männen ytterst sällan tar över i löparspåret. Och att de männen som ändå tar över kommer att fortsätta göra det så länge kvinnorna själva förpassar sig till det männen vill förpassa dem till – separata vrån av den annars allomfattande verksamheten. Då är det väl mer proaktivt att ställa upp i en damklass i ett unisexlopp. Springa med damerna – men synas bland allmänheten. Lite som i staden – tänk va jobbigt att behöva ha separata kvinnobussar för att ta sig till jobbet.
Åh, HERRE!
Som nån som tidigare haft mycket problem med att gilla kroppen och så är detta ett av de få inlägg jag kan läsa och bli PEPPAD istället för nedslagen. Det säger inte till mig att åtta år av att vara sjukligt besatt av att avsky kroppen var rätt och riktigt, utan bara att din träning är kul. Jag har börjat öva på att springa nu, och det känns himla roligt och inte tvunget. Bra skrivet!
När du började skriva om träning nu igen var jag rädd att jag skulle få sluta läsa, för min egen skull. Jag har nämligen för två år sen kommit ur en ätstörning och i princip allt man läser på internet om träning är otroligt triggande för de som lider av eller blivit frisk från t.ex. en ätstörning. Därför blir jag så otroligt glad och lättad när du nämner detta i texten och verkligen visar att vissa är detta bra för, men andra kan det trigga. Att du inte skriver ut din exakta kost eller antal träningspass/vecka och alltid hur långt du sprang. Känns skönt att jag kan fortsätta läsa här och om träning och fortfarande må bra. TACK Clara! De behövs fler som dig i världen och på nätet.
Jag önskar dock att du hade triggervarnat redan i början av inlägget. Att en smal person skriver att hen har kilon att tappa som om det är den självklaraste sak i världen att även några extrakilon måste bort skickar ut problematiska signaler. Det du skriver om träning och välmående är superbra, men dina extrakilon (vem som nu definierat dem) bör inte ha någon negativ inverkan på din fysiska hälsa. Och om de har det vore jag tacksam om du kunde tänka dig vara tydlig med det för som det framstår nu är du en BMI 19-förespråkare och det tror jag inte stämmer egentligen?
Och allt man orkar hitta på, genomföra, skapa och fixa när man har en stark och tränad kropp sen! Det är den största belöningen för mig!