Forntid eller framtid?

Jag får en värkande vemodig känsla när jag åker genom byar med övergivna hus och förfallna gårdar. Där åkrar täcks av sly och resultatet av äldre generationers umbärande nu växer igen. Där endast något gammalt rabarberstånd skvallrar om att det en gång bodde någon här som brydde sig. Som odlade och tog hand om.

Folk trängs i våra storstäder och människor flyr krig och nöd och kommer till Sverige på jakt efter tryggheten. Och här har vi ödegårdar, odlingsmark, enorma arealer som inte används. Och dessutom ett skriande behov av inhemsk livsmedelsproduktion. Och att folka ska välja svenskt när de handlar. Den ekvationen går inte ihop för mig. Hur kan det få fortsätta så här?

Jag önskar att vi än en gång kan få se en levande landsbygd. Där byar får blomma igen och där människor från alla delar av världen får komma och rå sig själva. Visserligen enkelt. Men absolut tryggt och fredligt. Ett liv i frihet. Det kanske låter vansinnigt naivt men går vi tillbaka fyrtio år så levde större delen av Sveriges befolkning så här.

Det enda som lindrar vemodet jag känner vid åsynen av norrländsk avfolkningsbyggd, är att vi faktiskt är en slags motkraft. Vi driver ett småskaligt jordbruk, inte så olikt förr i tiden. Fast uppgraderat och enklare. Vi bor på landsbygden  och samverkar med våra grannar. Vi bidrar med våra odlingar till biologisk mångfald i vår närmiljö och gör våra klimtavtryck mindre. Vi håller åkermarken öppen och erbjuder närproducerad mat till människor i vår närhet. Jag lever på många sätt det liv jag drömt om ända sedan jag var liten. Då jag ville rädda varje fallfärdig gård jag såg och drömde om massa ungar, djur och odlingar.

Fast nu är det här knappt avfolkningsbyggd längre. Det är babyboom i vår lilla by och folk står i kö för att få tag i ett hus här. Så just i mitt sammanhang känns landsbygden inte vemodig eller som en skärva historia. Utan som alldeles modern framtid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

82 kommentarer på “Forntid eller framtid?”

  1. Verkligen tragiskt att gamla fina hus och gårdar står och förfaller när människor skriker efter bostäder. Tänk om människor kunde hitta försörjning och bosätta sig i dessa hus och skaffa djur och odla marken. Det vore fantastiskt. Trist att alla ska trängas i storstäderna och må dåligt p.g.a. att det inte finns bostäder till alla. Tänk om fler kunde se möjligheter med att bo på landet och skapa sig ett fint liv med naturen runt knuten.

    1. Det finns ju massor av människor som vill bo på landet men hur lätt är det? Alla har inte en blogg som dom kan försörja sig på. Oftast är det människor med kapital redan som kan leva det liv ni lever.

      Visst är det synd att det finns tomma hus och gårdar när massor av människor behöver hem. Men dom står ju tomma för att folk inte har råd att köpa eller inte klarar av att starta verksamhet för att pengar saknas.

      Tycker att det är bra att du föresråkar det liv du lever men saknar ibland lite ödmjukhet mot att du faktiskt kan leva så just för att andra inte gör det. Du är inte beroende av din gård, om era grönsaker inte växer en sommar kan du gå och handla dom på affären.

    2. B: man kan pendla till stan. Man kan konsumera mindre = behöver jobba mindre.
      Inte har råd att köpa? I min hemby köpte en familj hus 3 r o k för under 50 000. Några har lagt ut siitt hus för 240 000 varpå min pappa säger: “hä kom aldri å gå, hä ä för dyrt”. Man ska ha överdjurisk liten inkomst för att inte ha råd att lägga 50 000 på ett hus.
      Och “saknar ödmjukhet” och insinuationer om att Clara m familj redan hade kapital när dom flyttade ut på landet. Really?! Hennes man studerade då de flyttade dit, de levde på 1 inkomst.
      Nog är det väl bittert att påstå att det är svårt att bo på landet. Ja, de ä dyrt att bo på landet 3 mil från STHLM men här är det baske mig inte dyrt. De behövs int så djuriskt mkt pengar och nä, de behöv int alls va svårt. Livet blir vad man gör det till.

    3. Trasslan. Man kan inte alls bara pendla till stan och bara konsumera mindre. Här går inga bussar varje halvtimme och en kåk kostar 1,2 miljoner sådär. Vi har snö från oktober till slutet på maj så det går slantar till uppvärmning. Går inte jobba mindre och frysa mer exempelvis. På landsbygden! Välkommen 11 mil norr om Polcirkeln!

    4. Till Trasslan: Du pratar ur ett väligt specifikt perspektiv, det handlar inte endast om kapital för det första utan det handlar om flera förutsättningar. Det handlar bland om bakgrund och uppväxt. På din kommentar får jag intrycket av att du inte direkt kommer från förorten som jag, där många aldrig får känna eller veta att det finns en annan väg för dom. Sen kanske det är enklare om man kommer från en familj som man vet kan hjälpa en om en misslyckas med att försöka flytta ut på landet. Det ger en ett annat mod. Det ver jag ju inte om Clara har såklart men om man pratar generellt. För det andra så är 50 000 inte så lite för alla. Bara för att det kanske inte är det för dig.

      För det tredje så studerade kanske Claras man men hon hade ju en blogg som hon kunde försöja sin familj på vilket nog gav dom en förutsättning för att kunna ta steget. Bara för att man kan pendla till en stad betyder det inte heller att det finns jobb där. Hur ska man då starta en gård tänker du? Du verkar tro att jag bara ser hinder men jag förstår väl också att det inte är en omöjlighet att flytta till landet, jag menar bara på att det inte är så lätt. Samhället är ganska komplext och om alla skulle starta egna små gårdar och “go back to basic” skulle vi också vara tillbaka till en tid då folk svalt ihjäl om skörden gick dåligt ett år. Sen vore det ju såklart fantastiskt om vi kunde komma på en lösning som gjorde att vi kunde bruka jorden mer och leva miljövänligt etc.

      Du verkar tro att jag kritiserar Clara (och kanske lät min kommentar hård) men jag försöker helt enkelt ta upp ett annat perspektiv. Ett klassperspektiv om inte annat, och så ville jag belysa att viljan finns där men inte alltid möjliheten.

      Jag sa som sagt att jag gillar att Clara föruspråkar den livsstil hon har, det är insirerande på många sätt och jag tycker att hennes blogg behövs. Men man måste få komma med en input också.

      Jag tror det är viktigt att vara stolt i det man gör men att också förstå att man ibland har vissa förmåner som andra saknar. Hur ska vi annars kunna komma vidare? Hoppas du förstår hur jag menar!

      1. Det är definitivt inte en klassfråga att vissa bor på landet och andra inte. Här finns alla klasser representerade men helt klart fler låginkomsttagare än tvärtom. Jag jobbade länge i en skola där barn från landsbygden kom in till staden i år sju och blandades med statsbarnen och då blev dessa skillnader enormt tydliga. Det var alltid mycket mer jobb att vara mentor åt landsortsbarn pga stödinsatser, sociala problem eller att barnen helt enkelt kom till skolan hungriga. Så nej, det är inte överklassen som hänger på landsbygden!

    5. Anneli: när jag skrev pendla menar jag köra bil. Kollektivtrafiken är ett skämt ^^ synd att husen kostar 1,2 miljoner, det är i samma prisklass som i stan då antar jag. Och där verkar ju många ha råd att bo. Det jag tänker kring att konsumera mindre är inte att dra ner på uppvärmningen, det jag tänker på är att det är konstigt hur olika mycket pengar man behöver. I umgängeskretsen har jag allt från föräldrar, 2 barn, inkomst i form av studielån+studiemedel+lägstainkomst på föräldraförsäkrningen (180 kr/dag)+bostadsbidrag vilket torde bli kring 16 000 efter skatt. Jag har aldrig hört dom klaga på pengar, aldrig sett ungarna i trasiga kläder, hon har alltid lunch med sig på skolan. Det verkar funka för dom. I samma umgängeskrets finns paret utan barn med drygt 30 000 efter skatt. Dom har aldrig pengar över, har inget sparande trots liknande utgifter. Deras boende kanske är 2k dyrare men deras inkomst är fortfarande sanslöst mycket högre. Eller 50-åringarna med utflugna barn, kör mercedes men har inte råd att köpa ekologisk mjölk. Många skulle kunna prioritera pengaflödet på annat vis.

    6. B: 50 000 för ett hus måste väl ändå räknas som lite? Jag menar inte att man har dom pengarna på sig utan att man tar lån. Skulle försöka räkna på det men swedbank tyckte man skull låna minst 118 000 för å få en lånekalkyl (och därmed få veta räntesatsen). Men jag gjorde som så att jag kollade ett hus på blocket (http://www.blocket.se/vasterbotten/Skolgatan_26__Norsjo_60608011.htm?ca=2&w=3). Ingen aning om skicket på huset, använder det bara som exempel. Säg att man lånar hela summan, 85 000. Även om räntan skulle ligga på 10 % skulle det ändå bara innebära 708 kr/månad i ränta. Driftskostnaden fick jag till 2805/månad. Sammanlagd kostnad för boende blir då ca 3515/månad. Utifrån det tycker jag inte att 50 000 är jättemycket pengar. För att komma upp i hyran på nuvarande lght skulle vi “måsta” amortera 5000 i månaden på huset i exemplet. Då skulle man va skuldfri på 17 månader. Bilutgiften skulle ju öka så säg att man ammorterade 1000 kr/månad, då skuldfrihet på 10 år.

      Jag tänkte inte att man skulle behöva starta en gård för att bo på landet. Man kunde jobba i närmsta stad/samhälle. Saknas massa undersköterskor, sjuksköterskor m.fl. inom vården som exempel.
      Kring att “go-back-to-basic” tänker jag att man plockar det bästa ur båda världarna. har inte läst alla kommentarer men tänker mig att det är ganska få som går tillbaka till hur det var för hundra år sen.

      Sen tror jag också att familjestödet är enormt viktigt. Det behöver inte handla om finansiellt stöd utan bara att dom finns där om allt skiter sig. Så det håller jag med om. Kommer inte från förorten, kommer från avfolkningsbygd där kvinnorna flyttar, utbildar sig och inte kommer tillbaka medan männen blir kvar (eller tar livet av sig). Det finns en välda tragik och klasskillnad där me. Det finns väldigt lite framtidstro, nämner man tanken på att flytta tillbaka tittar många på en som man vore galen. Knepigt hur det har blivit. (det är för sent, jag spårar lite 😉 ) God natt!

    7. Trasslan: Självklart kan man komma undan billigt men det är som sagt inte endast vad det handlar om. Sen är inte “det behövs massor av sjuksköterskor” en lösning på något problem. Alla vill inte vara sjuksköterskor, alla kan inte vara sjuksköterskor av andra skäl. Sen då? Det finns inte så mycket jobb i småstäderna visste du inte det? Vad ska folk göra då? Bo i sitt hus och leva på soc?

      Det här känns faktiskt som en helt onödig diskussion för du försöker bara hitta minsta lösning på varför någon ska kunna flytta ut på landet. Vilket i teorin självklart kan låta super enkelt. Jag däremot försöker prata om något annat. Nämligen klasskillnad och andra privilegier. Plus det faktum att vissa kan flytta ut på landet, odla eko och tycka att deras livsstil är det självklara valet. Men det glöms fortfarande bort att dom, som jag redan sagt, också kan göra det för att alla inte gör det.

      Tycker att diskussionen blir förminskad när du sitter och försöker övertala mig om att det är billigare och bättre att bo på landet. Jag har fortfarande inte sagt att det är en omöjlighet eller ens dåligt att folk vill på landet, snarare tvärtom. Men jag saknar fortfarande ödmjukheten mot att det också är ett privilegie att kunna göra det, av flera anledningar än om man kan ta ett lån.

    8. B: Att jobba inom vården var ett exempel. Likaså huset då du skrev “För det andra så är 50 000 inte så lite för alla. Bara för att det kanske inte är det för dig” du skrev också “Visst är det synd att det finns tomma hus och gårdar när massor av människor behöver hem. Men dom står ju tomma för att folk inte har råd att köpa eller inte klarar av att starta verksamhet för att pengar saknas” ville jag visa att utslaget på 10 år blir det liknande boendekostnad som i stan.

      Det finns färre jobb på mindre orter. Det är även färre sökande/jobb, alltså större chans att få jobbet. Därför kan samma retorik användas om att bo i stan. “Vad ska folk göra då, bo i lägenhet och leva på soc?”
      Kanske får man fråga sig vad som är viktigast, drömboendet eller att jobba med drömyrket. Satsar man på att bli proffsdansare är det nog kört att bo i Arvidsjaur.

      Jag undrar om du har en skev bild av landsbygden. De flesta lever som sagt inte av blogg och odling utan av vanligt lönearbete.

      Jag tycker inte att argumentet “dom kan göra det [flytta ut på landet, odla ekologiskt] … för att alla andra inte gör det” håller eftersom alla även innefattar alla bönder i Sverige som ju redan levererar all mat. Skillnaden skulle då vara att de odlade ekologiskt hela bunten. Skörden skulle bli mindre men det skulle kompenseras av att folk odlade mer hemma.
      Jag tycker inte att alla ska flytta ut på landet, ville bara visa varför jag tycker att argumentet inte håller.

      Alla samhällsklasser finns representerade på landsbygden. Den enda jag skulle säga är underrepresenterad är invandrare. Jag vet inte om det beror på klasskillnad eller om det är enklare att bo på ett ställe där det finns fler landsfränder eller något helt annat.

      Jag tänker att tacksamhet ligger närmare till hands än ödmjukhet när man väl har kämpat sig till sitt landsbygdsboende. För det är ett kämpande att gå mot strömmen och flytta till landsbygden istället för till stan.

    9. Jag har svårt att förstå vilken diskussion du egentligen är inne på? Försöker du bara tala om för folk att dom ska bo på landet? Eller försöker du prata om vad inlägget handlar om, alltså att man ska gå mer tillbaka till att odla och utnyttja dom tomma gårdarna på landsbyggden? Jag tror att du så gärna vill försöka övertyga mig om något att du glömt vad ämnet handlar om, och vad det var jag försökte prata om från första början.

      Du behöver inte övertyga mig om att man kan bo på landet. Du behöver inte förklara att man kan jobba som sjuksköterska, köpa hus för 50 000, inte odla om man inte vill etc. Jag kanske är från betongen men mina morföräldrar bodde på landet under hela min uppväxt. Jag var där varje sommar och nej dom hade inte en ekologisk gård. Jag är också en av dom som kanske själv kommer att kunna bo på landet i framtiden, för jag har förutsättningarn för att kunna välja i framtiden. Så du kan andas ut. Jag tror dig!

      Jag försöker inte heller säga att andras egna resor mot att uppnå sin drömmar om landet inte är beundransvärda på sina sätt. Bra jobbat på ett individuellt plan! Men sanningen är att det är en viss typ av människor som oftast gör den här resan, och det är inte folk från dom lägre samhällsklasserna med lite utbildning som växt upp under osäkra förhållanden. I alla fall inte om vi ska prata om det ursprungliga ämnet. Nämligen hur folk som Clara flyttar ut på landet för att leva ett “eko liv” och eftersträvar att vara självförsörjande. Vi måste försöka se saker lite mer struktuellt för att kunna göra ändringar i samhället. Det går inte att tro att ens egna val är bäst och självklarast bara för att dom var det för en själv. Vi måste kunna se våra egna privilegier för att andra ska kunan få en chans att leva bra. Jag säger inte att Clara inte ser sina egna privilegier, men jag saknade den ödmjukheten just i inlägget.

      Återigen tycker inte jag att det är dåligt att man gör just det.Alltså flyttar ut på landet och lever efter en ekologisk mall. Jag tycker att det är fantastiskt. MEN (återigen) är det också så självklart att detta inte känns som ett alternativ för många.

      Du sa förut “livet blir vad man gör det till”. Ett utryck som indirekt säger att om ditt liv suger så är det ditt eget fel. Snacka om att förminska alla dom som kämpar i samhället.

      Kan vi liksom bara lämna att du ska försöka övertyga mig om att man kan bo på landet nu? För jag vet det!

      Tycker dock att ditt argument “det finns färre jobb men färre som söker” är väldigt konstigt. Tror du hög arbetslöshet betyder “det jämnar ut sig för det bor mindre folk här”. Mindre arbetstillfällen betyder mindre arbetstillfällen, alltså att det inte finns tillräckligt med jobb vs antalet människor som bor där. Varför tror du folk lämnat landsbyggden? För att det är coolt att bo i stan?

      1. Jag förstår hur du menar men jag tycker inte att du har riktigt rätt. Det är verkligen inte någon slags “grädda” som bor här på landet. De flesta har helt vanliga jobb. De som har det bättre ställt här är de som är stora hemmansägare eller äger tex åkeri eller skogsavverkningsföretag. Så billigt som vi bor här skulle vi ALDRIG kunna bo i stan. Inte ens om vi trängde ihop oss i en etta. Sedan jag flyttade hit har många andra familjer kommit till samma by och de har heller inga konstiga jobb utan är snickare, lärare, frisörer, lastbilschaufförer.

    10. B: Har inte haft internet på ett tag. Vi tycker olika.

      Ska bara förtydliga att det inte är så jag menar med “livet blir vad man gör det till”. Man kan inte rå över alla omständigheter, sjukdom (fysisk och psykisk), taskig barndom, övergrepp m.m. Men det är heller ingen annan som kommer att säga “jaha, du drömmer om att segla jorden runt, det fixar jag åt dig!”. Har man en dröm får man väl antingen ge upp den eller kämpa för/mot den. Mitt i kämpandet när man inte orkar kliva upp ur sängen för att allt känns skit så funkar uttrycket som bra pepp och motivation.

      Instämmer i det Clara skriver i kommentaren.

  2. För mig ser jag två problem som gör att folk inte kan bo på landet på samma enkla sätt som i stan:

    1. Många har inget körkort och lägger man då på ickeexisterande eller undermålig kollektivtrafik på landet… Nej. Går inte.

    2. Hyra vs Köpa. I stan sitter du med ditt trygga förstahandskontrakt som du stått i kö för sen du var tonåring för och vill du då ut på landet kan du antingen hyra osäkert av nån som kanske bestämmer sig för att sälja av huset när som helst eller bo kvar i stan. För köpa är inte alternativ för alla (bidragstagare av olika slag t.ex).

    Men tar man tag i nummer ett politiskt så kanske fler hyresmöjligheter uppstår. Tänk liksom, hur awesome vore inte typ “Lantbostäder hyresbolag” som hyr ut gårdar? 😉

    1. Att investera i ett körkort är ett av det bästa jag gjort, så det kanske man ska göra. Inte bara utgå ifrån att gnälla över det. Kollektivtrafiken är snål eller icke existerande i glesbygden, ja jag vet det av egna erfarenheter. Desto viktigare att skaffa körkort. Bil kan man ju äga tillsammans med andra,
      Att köpa ett hus i glesbygden är en helt annan sak än i storstadsregionerna. Ibland är det så billigt att man skäms. Så i det fallet kan du komma undan till och med billigare än att hyra.

    2. Och en sak till, det där “livet blir vad man gör det till” är verkligen ett så priviligerat uttryck!

  3. Bra inlägg! Det kunde nästan varit jag som skrivit texten, för jag känner och grubblar på samma sak. Vi behöver fler som dig som visar upp och inspirerar om livet på landet, att det inte behöver vara tråkigt, omodernt och så vidare. Jag försöker också med detta, läs gärna http://hannaochmarten.blogspot.se/search/label/Storstadsnormen

    Återigen tack för att du inspirerar och ger hopp om en framtid för landsbygden!

    //Hanna

  4. Bra inlägg. Jag har fortfarande ibland någon dröm om att bo på landet på en liten gård och vara mer eller mindre självförsörjande när det gäller grönsaker, frukt, ägg, kött och kunna leva ett lugnt liv långt borta från storstadens stress där folk inte riktigt ser varandra och kliver rakt över hemlösa på vägen till tunnelbanan.

    1. Hm, bara en fråga, hur har de hemlösa med detta att göra? Blir de mindre hemlösa av att du flyttar ut på landet och slipper kliva över dem?

  5. Håller verkligen med. Landsbygden har verkligen mycket att erbjuda. Evolutionärt t.ex, vi har nedärvt behov av naturliga miljöer. Jag upplever att klimatet är friare. Allt handlar inte heller om konsumtion. Man påminns inte om att köpa saker varje dag.

  6. Ja, det är verkligen sorgligt med förfallet och avfolkningen. Förhoppningsvis så vänder det. Min äldste son jobbar hårt för att få oss självförsörjda under sex månader av året. Det är hans första dröm nu sedan vill han bli bonde på heltid.

  7. Det finns en liten mottrend mot urbaniseringen, men den är så liten i jämförelse, men jag blir också så motiverad av att höra om unga par som köper gamla gårdar för att starta upp sin familj och ett liv de drömmer om. Jag skulle också vilja bo på landet och ha en gård, ska bara bestämma mig för vart jag vill bo först. Tills dess så arbetar jag med att ta hand om vårt byggda kulturarv och hoppas att jag bidra på det viset istället till en levande landsbygd och en blandad stadsbebyggelse (fastän det är svårt att övertyga gamla inskränkta politikergubbar som fastnat i tiden om värdet med att rusta upp)!

  8. Bra skrivet! Det är sorgligt och obegripligt att alla skall bo i städerna då det finns gott om plats på landet. Men det är ju
    det att jobben finns i stan och pengar behövs…hm? Ja, vad gör man? Vi har turen att kunna jobba hemifrån och bo på landet vilket är underbart. Men tyvärr fungerar det inte för alla yrkeskategorier. Ha det gott Clara!

  9. Jag tänker ofta likadant. Det är nästan fult att vilja bo på landet, lite motvalls. Men varför ska alla in i städerna, helst till storstäderna vad det verkar. Där finns det varken bostäder eller jobb. Vi borde vara rädda om den inhemska produktionen. Låt hela Sverige leva och låt folk bestämma var de ska bo. Gör det möjligt att försörja sig även på landsbygden.

  10. Jag tror att många har fördomar om vad “livet på landet” innebär. Människor som inte bott på landet tror ofta att man liksom bor i ett torp helt isolerad från omvärlden med flera mil till närmaste stad. Men så behöver det ju inte alls vara!

    Jag och min familj bor i en liten by på landet, men har två småstäder bara inom två mils räckhåll. Bussarna går en gång i halvtimmen till båda städerna, så det finns möjligheter även för den utan körkort. Inom en timmes pendlingsavstånd med bil har vi Gävle och Sundsvall ligger inte heller orimligt långt bort. Vi har bra mobilnät och de som bor i grannbyarna har fiber. Skolan och förskolan ligger visserligen 6 km bort, men istället har barnen här skolskjuts från dörr till dörr. Tre kilometer bort har vi en liten mack som förutom bensin, även har ett brett sortiment av matvaror – och öppettider som vilken pressbyrå som helst (nåja, 7-21 på vardagar iaf.). Vi bor så himla bra! Och det bästa av allt är att husen här går att köpa för dryga halvmiljonen (de är visserligen inga gårdar, dem får man betala lite mer för, men stora och rejäla bostadshus som ofta är i fint skick och med stora trädgårdar till)!

    Älskar livet på landet och vill aldrig mer flytta till stan!

  11. Men ÄR det verkligen klimatsmart att bo på landet? Om förutsättningen är att man är bilberoende? Kan det närproducerade, småskaliga och enkla uppväga den mängd CO2 man släpper ut pga transport? Det låter så härligt med livet på landet – just bortsett från det där med bilen… Skulle vilja se en uppgörelse på det där. Någon som vet? Clara, du har säkert tänkt mycket på det?

    1. Bilen och sen alla hus med dålig uppvärmning som slukar el och energi.. jag som bor i radhus i stan bor ju också klimatsmart. Går eller cyklar överallt. Det är faktiskt anledningen till att jag inte vill flytta tillbaka ut på landet förrän barnen blivit stora: för lång tid i bil varje dag och för dyr uppvärmning av hus med vatten och allt //den som älskar landet men flyttat till stan

      Med det inte sagt att jag önskar en levande landsbygd med affärer och skola och lantbruk. Sveriges stora miss är att allt detta där på väg att läggas ner. Urbaniseringen i all ära men den ÄR ohållbar

    2. Mm.. det kan sluka pengar till uppvärmning av hus. Vi har snö ca sju månader om året och då måste man dra upp värmen lite. Har man bara direktverkande el så kostar det en slant. Det är ju inte bara konvertera till tex vattenburen värme+panna. Det kostar jäkelmycket med pengar. Hur bra det är för miljön kan man dessutom diskutera. Jag har egen skog och eldar i huset men det gäller ha ork, möjlighet och kunskap för att avverka själv. Det är slitsamt när man inte avverkar med skogsmaskin. Att ha bil är ett måste för här går inte bussarna 10 ggr per dag eller mer. Att cykla 8 mil per dag till/från jobbet i -30 funkar tex dåligt. Jag behöver en stor tung bil så att jag kan ta mig fram när det ligger 3 dec snö på vägen. Här finns inga traktorer som skottar i skytteltrafik. Å andra sidan så spontanåker man aldrig bil till affären 3 mil enkel väg bort och det är ju bra. Det är både besvärligt och underbart att bo på landsbygden.

  12. Jag hävdar att människor som bor i stan som säger att de inte passar på landet bara inte har provat på riktigt. Och vice versa. Har bott på både ock och det absolut bästa är en by med sju fasta hushåll och 2,5 mil till affären. Inte mitt inne i stan. Jag kände aldrig att jag kom “hem” utan var bara placerad någonstans.

    Men sedan är alla olika och så länge alla trivs. Men ibland kan man fundera på att förbättra förutsättningarna för att fler ska kunna bo i inlandet eller på landsbygden.

  13. Så sant! Tänk om det vore enklare för de som faktiskt skulle vilja ha det livet att faktiskt kunna genomföra det. Som det ser ut idag så “ska” man ju jobba i stan (vilken det än må vara) och gärna bo i densamma.
    Bostadsbristen är enorm och många mår dåligt av det höga tempot. Hur många skulle sluppit bli sjukskrivna om de sluppit stressen dagens samhälle innehåller? Alla är inte skapta för att klara av det men grupptrycket från samhället är tufft att stå emot.
    Att våga gå emot strömmen är modigt och ses som annorlunda. Det som egentligen borde vara självklart, att ge barnen en så stressfri uppväxt som möjligt, lokalproducerad mat och en sund syn på livet är annorlunda. Hur blev det så?
    Varför kan vi inte utnyttja vårt fina lands hela kapacitet? Sverige kan ge så mycket mer än idag om vi bara vågar gå mot strömmen!

  14. Sen är det också lite fascinerande att det används som argument att det är för långt till jobben i städerna att bo på landsbyggden. Det behöver det inte vara. Jag är från Dalarna och har haft vänner på landsbygden hela mitt liv, platser som inte ligger längre bort än högst 20-30 min från städerna och jobben. Som exempel har jag en kompis som bor i Nacka och jobbar i Uppsala, det tar henne drygt 1,5 timme att ta sig till jobbet varje dag. Eller när jag bodde i Göteborg och det tog mig en halvtimme varje dag att ta spårvagnen till skolan.

    1. För mig som bor utanför Stockholm och jobbar inne i stan med dryga timmen enkel väg till jobbet (en bra dag) känns 20-30 minuter som en dröm 🙂 Många andra skulle säkert se det som vansinne att lägga över 2 timmar per dag i resa till och från jobbet men här är det vardag och 1 timme enkel väg får man vara glad för.
      Uppvuxen på landet med 5 minuter till närmaste “stad” där det tyvärr inte fanns tillräckligt med jobb men kontrasten att pendla så här är väldigt stor.
      Skulle gärna byta men det krävs att hela familjen är med på förändringen. Det som känns störst är att i så fall flytta en längre bit bort från släkten. Men drömmen finns.

  15. Jag håller med om vemodet kring att se den norrländska landsbygden avfolkas. Jag kan bara gå till min egen kommun där man flyttar all service närmare stadskärnan och i samma andetag säger att man vill att kommunen ska växa och öka sin befolkningsmängd. Tänk om de kunde lägga en liten del av sina miljoner på landsbygden och se det som ett ypperligt tillfälle att få befolkningen att öka. Klart att ingen vill bo på landet när man satsar alla pengar på stadskärnan och även bygger alla nya bostäder där.

  16. Jag förstår inte det som för mig är så självklart att stoppa mycket av importen utifrån och ta vara på vår mark här i Sverige. Bönderna får sköta sitt jobb stadsborna sitt alla behövs ju. Med våra regler får vi förhoppningsvis friskare mat och med tiden billigare. Vi har ju sådana resurser här och en underbar natur och frihet. Där jag bor på landet har de gamla flyttat bort och nu ersatts av de yngre. Jag tycker det är jättekul att så många yngre flyttar ut på landet kör ekologiskt o.s.v det ger en iallafall nytt hopp om framtiden. Jag är väldigt mån om vad jag stoppar i mig och min familj. Jag vill inte ha alla gifter och kemikalier.

  17. Hej! Vill tacka för ett jättefint inlägg som jag hoppas att många läser! Själv har jag nyligen flyttat tillbaka till vår släktgård med en dröm att få den att blomma igen. Även här i byn ser man tomma gårdar och igenvuxna åkrar samtidigt som allt fler flyttar härifrån. Det är en sorglig utveckling när det egentligen finns så mycket potential för landsbygden! Jag fastnade för din text eftersom jag fick känslan att du satte ord på mina egna tankar. Tack! Och alla lyckönskningar till dig (din familj och dina vänner) i arbetet på gården! //Lisa

  18. Hej!
    Har läst din blogg länge Clara och gillar oftast mycket. Fast blir alltid lite ledsen när du skriver om hönsen och grisarna. Tänkte att du och andra som är intresserade av småskaligt lantbruk på landet kunde ha glädje av sista avsnittet i podden veganprat som handlar just om det och om köttnormen. Ha det gott!

    http://www.veganprat.se/27/

  19. Bra inlägg Clara, precis så tänker jag också. Jag blir ledsen när dessa tankar alltid avfärdas som bakåtsträvande eller utopiska. Jag tror på riktigt att det vore ett gott liv för många människor. Vi är nu ett kompisgäng som bosatt oss i vad som känns som södra Sveriges Norrland. Allt lägger ned och försvinner runtomkring oss, infrastruktur finns knappt och ingenting uppmuntrar till att bo här. Vi njuter nu av tid tillsammans i fin natur, i våra ljuvliga gamla vackra hus och drömmer om
    att få spendera mer och mer tid här, slippa åka iväg till stan. Själen mår bra av ett enklare liv tror jag. Tack för att du skriver detta!

  20. Som uppväxt på landet känner jag likadant. Just nu studerar jag och bor i stan men så fort utbildningen är klar för mig och min sambo blir det flytt ut på landet. Längtar efter att kunna odla min egna mat, det är också en miljö jag vill ge mina framtida barn.

  21. Själv är jag stadsfödd men börjar mer och mer drömma om självhushållning och att återta lite kunskaper som jag känner försvunnit de senaste generationerna. Min mormor föddes på gård men har sen aldrig sysslat med något sådant och således har inte min mamma heller lärt sig mer än typ tomatodling i kruka.

    Själv är jag övertygad om att de senaste 50-100 åren är en avart vad gäller konsumtion och livsstil. Vi måste börja återgå till att producera eget och sluta exploatera utomlands. För samtidigt pratar vi om arbetslöshet här fast vi egentligen skulle kunna vara fullt sysselsatta med att producera mat och ha djur… men då tjänar inga företag stora pengar på vår konsumtion.

  22. Jag känner precis som du. En vemodig och kanske naiv önskan, men åh vad jag önskar! Jag vill också rädda varje fallfärdigt hus jag ser för de skär i hjärtat på mig. Själv sitter jag i min lägenhet i storstaden och undrar hur jag ska få ihop det livet med mitt val av utbildning. Det får lösa sig på något sätt.

  23. Det borde göras ett system för att fördela jord som inte brukas till de som skulle vilja men som inte har råd att köpa marken själva. Det är så mycket jordbruksmark som slitits fram ut myrmark och skog men som nu bara växer igen. Tragiskt. Byar runt städer kommer säkert klara sig, men gårdar längre bort står så tragiskt öde.

  24. Jag tänker att några viktiga förutsättningar för att en by (inkl jordbruk) inte ska dö ut är
    – att den ligger tillräckligt nära en stad för att det ska vara möjligt att pendla med bil eller kollektivt.
    – att den ligger tillräckligt långt från närmaste större samhälle att det blir nödvändigt att ha mataffär, förskola och skola etc kvar i byn
    – att det finns tillräckligt många som Vill bo där och då gärna också ägna sig åt jordbruk.

    Tyvärr uppfyller inte så många byar i Norrlands inland de här kriterierna. Synd är vad det är.

  25. Så fint skrivet, Clara. Brukar tänka mycket på detta ämne. Min mammas barndomsby, i Norrbotten, hade både affär och skola. I dag är bara fyra personer skrivna i byn. Men något roligt är att den äldsta av de fyra är 43 år.

    Jag har en dröm att inom fem år i alla fall ha en friggebod nära mammas barndomshem, som blir som att ha en bit av mig själv där. För jag längtar ju “hem” ibland.

    Jag bor inte i en by, utan är inflyttad i ett samhälle med cirka 20 000 invånare (Avesta, Dalarna). Här trivs jag och min man så himla bra med tillvaron. Det som är synd är att många andra i vår ålder som flyttar till denna trakt (pga. jobb) inte gör det utan hellre flyttar till osäkra vikariat och andrahandskontrakt i större städer etc.

  26. Tänkvärd text, som alltid!

    & även om detta inte har med inlägget att göra så måste bara få tipsa om en bok (som du förmodligen redan läst) vilken alla egentligen åtminstone bör känna till. “Halva himlen, att skapa möjligheter för världens förtryckta kvinnor” av Nicholas kristoff & Sheryl Wudunn. Det är nog en av de starkaste böcker jag läst, läser o. den med jämna mellanrum för att påminnas om vilket ansvar jag har över min omvärld.

    Stort tack för en bra inspirationsblogg!! 🙂

  27. Ser på nyheterna idag att försäljning av färdighackade grönsaker ökar. Vi har inte tid att hacka efter arbetet.
    Vi arbetar mer för att ha råd att köpa dyrare förberedd mat! Hur tänker vi?

  28. Jag tror man får gå längre tillbaka än fyrtio år; det är nog snarare sextio år sedan hälften av landets befolkning bodde i något annat än städer (landsbygd, små orter etc). Någon kommenterade här att det i städer varken finns jobb eller bostäder, men sanningen är det att det är i glesbygd det inte finns bostäder och jobb. Arbetslösheten är generellt sett lägre i städer. Kommuner med liten befolkning har under många år fått statliga bidrag för att minska sitt bestånd av kommunalt ägda bostäder (= riva) eftersom de under lång tid inte gick att hyra ut, utan bara var kostsamma bördor för kommunerna. Bostadsbrist råder alltså i princip överallt. Om jag inte minns fel beror avfolkningen av glesbygden i nuläget inte mest på att folk flyttar därifrån, utan på att folk helt enkelt dör. Medelåldern är hög och stigande. Som situationen är nu är landsbygden inte ett attraktivt alternativ för tillräckligt många.

  29. Jag är uppväxt på landet men minns det inte som idylliskt. En av mina föräldrar var missbrukare. Det pratades mycket skit om oss. Jag fick problem vägrade bland annat att prata utanför hemmet, och jag blev utfrusen i skolan. När jag flyttade hemifrån flyttade jag till en stad. Såsmåningom genom folkhögskola bland annat lyckades jag sakta få ett liv. Nu bor jag och lever i en större stad. Jag tycker om landet, jag köper ekologiskt, gillar att laga mat med mera. Men jag skulle vara rädd att bosätta mig på landet, rädd för alla minnen som skulle dykja upp och för att den djupa känslan av att vara fel och annorlunda skulle dyka upp igen. Många människor som av sig själva och av andra upplevt sig som annorlunda har också flytt landsbygden. Det har funnits en utstöttningsmekanism, detta är avigsidan med den sociala kontrollen.
    Men visst längtar jag efter landet och att i såfall den gången få uppgå i ett sammanhang där jag är fullständigt accepterad.

  30. Åhh,mitt favoritämne.. Varit mycket debatt nu om urbaniseringen.. Ska vi fara och ta gubbarna i Stockholm i örat? Eller åtminstone göra lite reklam för glesbygden?

  31. Lite väl romantiserat inlägg! Som någon skrivit nedan så har inte alla en som du en blogg de kan försörja sig på och kapital/kunskap att börja odla och arbete. Vad jag förstått pendlar din make till arbetet i staden och jag tror inte att han tar bussen

    1. Vad är romantiserat? Att man kan bo på landet? Odla sin egen mat? Se dig omkring – vi är många som gör det. Vem tror du odlar din mat? En stadsbo eller? Tror du verkligen att alla i min by jobbar med en blogg? Jag skulle säga att de flesta som bloggar bor i städer. Och de flesta som bor på landet har rätt vanliga jobb. (och psst – min man pendlade med buss och tåg när han pluggade. Det finns faktist sådana möjligheter om än i alldeles för liten utsträckning)

    2. Du, Madelene, skriver (i inlägget ovan) att det kanske är hållbarare att bo i staden. För det första finns det forskning som visar att städer kan gå över en gräns, om densiteten blir för hög blir staden en ohanterbar “parasit” som inte klarar av att bli försörjd av närområdet. För det andra, om ingen bor på landet och försörjer staden så blir det knepigt. Alla kan ju inte bo i städer. Om vi inte hamnar där att alla tar ett piller istället för mat. Andra aspekter är psykiskt välmående, stress och den inverkan som naturen och djuren visat sig ha på oss människor. Kanske är det till och med så att vår hjärna har riktigt svårt att klara av det informationsflöde som den utsätts för i samhället och stadsmiljön idag. (http://da.se/2015/05/vi-latar-oss-for-lite/) Jag har själv en dröm om att en dag bo på landet. Jag har dock ett yrke som jag inte är säker på att jag kommer kunna försörja mig på utanför staden och jag har respekt för att matproduktion också är ett yrke förknippat med stora kunskaper. Samtidigt sitter tvivlet bara i mitt huvud! Just rädslan för att romantisera hindrar mig. Och jag vill härmed slå ett slag för ROMANTIKEN och tron på att det går att BRYTA SIG UR (om man längtar efter det). Tack Clara för att du inspirerar till det. /B

  32. Forts… Tycker att det rimmar lite illa att du som lever på att skriva en blogg med miljövänlig profil själv pendlar till olika jobb runt om i Sverige. Jag tror inte att du åker tåg, eller? Utomlands var ni också, Turkiet, och dit åkte ni flyg gissar jag på. Väldiga utsläpp!
    Det finns dessutom forskning på att det kanske rent av är miljövänligare att bo i en stad än på landet. Vem vet? Tänk om alla skulle bo på landet, odla sin egen mat, hugga sin egen ved som de sedan ska värma upp husen med? Jag ser framför mig vitaminbrist koldioxid utsläpp deluxe.

    1. Berätta gärna vad du själv gör för miljön innan du angriper hur jag lever, tack. Vad äter du? Hur reser du? Vad värmer du ditt hus med? Var handlar du dina kläder? Var kommer maten på ditt bord ifrån? Vad gör du av dina matrester? Vad jobbar du med etc?

    2. “Tänk om alla skulle bo på landet, odla sin egen mat, hugga sin egen ved som de sedan ska värma upp husen med? Jag ser framför mig vitaminbrist koldioxid utsläpp deluxe.”

      Tänk om man kunde vara lite optimistisk? Tänk om många levde på landet och vi hade levande byar, gemenskap, lugnare tempo, utbyggd kollektivtrafik, minskade utsläpp pga hållbarare matproduktion (läs om de köttfabriker som idag producerar mat till staden – inte supermiljövänligt), få växa upp med djur, ha lägre inkomst men också lägre livskostnader, passivhus som värms upp med solenergi och inte ens behöver vara påkopplade på vatten/avlopp/el-nät.. Jag blir så provocerad av dina inlägg. Försök se det nyanserat? Det är inte ens en utopi.

  33. Jag håller till viss del med. Jag tycker att det är så förfärligt tråkigt att se alla dessa fina gamla hus förfalla…
    I Skåne finns kanske inte någon avfolkningsbygd som i Norrland, men även här kan man åka igenom byar där tiden tycks ha stått stilla och husen bara tycks eka tomma. Många av dem kan man köpa till vrakpriser.
    Och så kollar man vad det är för folk som bor där, vilka partier man röstar på. SD såklart. Vill jag starta ett nytt liv med mina barn och umgås med grannar som är icke-humanister?
    Med detta vill jag inte säga att alla människor på landet är dumma. Eller att alla SD:are är dumma, finns kanske någon vettig därute. Men för mig finns det en kulturell klyfta också mellan stad och land. Jag pratar inte levande konstnärsbyar på Österlen, utan nedgångna hålor utanför tex Marieholm och Sjöbo.
    I Skåne är det kanske inga avstånd att tala om, men här är det oerhört tydligt vilket klassamhälle vi lever i.

    1. Jag känner så igen det här! Jag vill gärna bo på landet, men sedan jag flyttade till Lund har jag blivit bortskämd med folk som tänker som jag, som tänker nytt och försöker ta sig ur de gamla hjulspåren. Självklart finns det främlingsfientliga och trångsynta även här, precis som det finns modern landsbygd. Men precis som du skriver är det så tydligt vilket klassamhälle vi lever i! Det är sådana otroliga konstraster här. Om jag ska bo på landet vill jag inte bo i en by där alla tycker att kvinnor ska vara si och män ska vara så och invandrare bara kommer och förstör. Jag upplever att det i vissa byar finns så mycket bitterhet och hat mot “kulturfolk” och “akademiker”, vilket jag såklart kan förstå, men det är ledsamt.

    2. Jag bor i en sådan by som du talar om, om känner igen oviljan att flytta dit som akademiker. Fördelarna med att bo 25 minuter utanför Lund mot i Lund är enorma. Boendet till exempel. Det ger en otrolig frihet att inte ha så låga kostnader för sitt boende. Vi kan amortera mycket och har haft möjlighet att låta våra barn vara hemma länge. De har stor frihet, kan röra sig fritt i byn och naturen är nära. Vad gäller vilket människor som lever på landet så finns det alla typer. Många frihetsälskande människor som går sin egen väg. Jag tycker det är långt mer spännande än den akademiska världen som kan vara väldigt trångsynt och likriktad. I Lund är det ju en väldigt snäv åsiktkorridor. Så länge man är trygg i sig själv och har en stark identitet så spelar det mindre roll vilka människor som bor i ens område tycker jag. Att leva livet är viktigare.

    3. De där rasisterna finns till stor del i de där konstnärsbyarna på Österlen. Har jobbat där på skolan, värsta jag varit med om.

  34. Levande landsbygd absolut. Och valmöjligheter. Att både stadens puls och en levande landsbygd kan få finnas. Det ger större mångfald och variation åt oss alla.

  35. Alltså det här låter ju lite lökigt kanske, men en del av dina inlägg är så på pricken så jag blir helt lycklig. Det du skriver här och det du skriver om arbetslinjen – det är som att jag går runt och tänker “men… men…”, och så formulerar du det i ord och så tänker jag “Ja! Prick så!”

  36. Jag och min man är i 25 års åldern och vill inget hellre än flytta till landet. Vart som helst i princip. Det är just rädslan för att inte kunna försörja oss som hindrar oss från att på allvar ta tag i det. I nuläget jobbar vi väldigt lite för att vi vill det, endast ha så vi klarar oss så vi är inte kräsna. Men snälla, kan du inte skriva hur folk gör? Hur gör vanliga människor utan arbeten man kan jobba hemifrån med? Finns det deltidsjobb?
    Det känns svårt att lämna tryggheten i fast deltidsjobb, och även tryggheten i att veta att man alltid kan få nått jobb. Även att lämna förstahandskontrakt känns svårt. Kan du inte skriva lite om det?

  37. Gud vad jag känner igen den här oron och tänkegångarna. Jag älskar landsbygden och önskar att den kunde få användas efter sig potential, men oftast ser man den potentialen tyna bort. Det kostar för mycket pengar och inte vågar satsa på det och det gör ont i hjärtat när man ser sitt sin hembygd kämpa men aldrig få något tillbaka. Att det är en självklarhet att tyna bort i stället för att vårda och rusta upp.

    Det är få gånger som jag önskar att jag hade så mycket pengar som när jag gör roadtrips på landsbygden och ser potential som kan räddas bara man var en miljonär, men det är jag tyvärr inte. Och under tiden som jag försöker få råd till att rusta upp min 1800-tals hus, så tynar det bort och blir allt dyrare. Det är ett tråkigt faktum…

  38. Det finns ett land där för många tycks bo på landet; Schweiz. Eftersom jag vistas mycket där gläds jag dels åt hur levande landsbygden är, samtidigt som det väcker lite funderingar kring om det till slut blir någon landsbygd kvar i detta lilla land. Byar har vuxit ihop med byar och städer. Man får känslan av att vara på landet och ändå inte för det är så mycket bebyggelse. Och även om man har nära till bageri och slaktare och allt vad en levande landsbygd innefattar – inte ser man många som transporterar sig med cykel. Det är bil som gäller tyvärr.

    Det ska väl mycket till innan vi kommer upp i en sådan befolkningstäthet i Sverige, här finns ju plats om någonstans, men det är ändå en aspekt att beakta.

    Själv skulle jag gärna bo på landet men avskräcks lite av att inte kunna ta mig överallt med cykel.

  39. Vilken fin text! Onskar att man fick lara sig grejer som tradgardsodling m.m. i hogstadiet sa att det skulle vara lattare att leva mer som folk gjorde forr. Idag ar det manga som inte har nagon aning om hur man odlar gronsaker m.m. da vi blivit sa moderniserade att vi ar vana att kopa allting i butik. Jag onskar t.ex. att jag kunde sy klader, da skulle jag sy alla mina klader sjalv, istallet for att vara tvungen att kopa klader som latt gar sonder eller ar tillverkade av barnarbete.

  40. Jag och min man drömmer om ett liv på landet men måste ju kunna försörja oss Jag är nu uska på demensboeende Han har förtidspension Tar gärna emot tips på ställen där det finns jobb för mig och hus att köpa till bra pris

  41. Hej igen Clara,

    Kul att du svarade på mitt inlägg i debatten. Jag ville bara ifrågasätta _inte angripa_för faktiskt är det så att ingen vet med säkerhet var det är bästa att bo rent klimatmässigt – i en stad eller på landet. Dessutom finns många olika typer av ” land” och ” stad”. Jag trodde att tanken bloggar som din är att man ska få i frågasätta/vara kritisk. Trist att du tog det som ett angripande. Istället får jag en uppmaning “Berätta gärna vad du själv gör för miljön innan du angriper hur jag lever, tack. Vad äter du? Hur reser du? Vad värmer du ditt hus med? Var handlar du dina kläder? Var kommer maten på ditt bord ifrån? Vad gör du av dina matrester? Vad jobbar du med etc?

    Kan inte låta bli att svara på några av frågorna fast de eg är helt irrelevanta för lite kul och lite nöjd är jag allt att du blev provocerad och kanske kände du dig lite träffad av mitt inlägg annars hade du aldrig tagit dig tid att svara

    1. Och nu kom visst inte hela inlägget med. Mina fyndiga svar på frågorna kom inte med och nu är det nattetid. Drar kort versionen. Nej, jag är inte storstadsbo utan bor liksom du på landet. Det sk stadsnära landet, nära en liten stad i det nordligaste av Norrland. Är ekonomisk så därför äter jag alltid upp all mat och slänger inget, kör bil så det står härliga till, något annat är omöjligt med tre barn där vi bor. Flyger hellre än tar tåget eftersom det tar kortare tid och oftast också är billigare än att ta tåget. Känner du igen dig? Den stora skillnaden mellan oss är att jag inte utger mig för att vara miljövänlig eller försörjer mig på det. Det gör du. Jag jobbar som lärare. Du vet, en sådan där jobbig ifrågasättande typ ;).

    2. Ja, jag blev provocerad. Tyckte att din kommentar var ganska otrevlig faktiskt även om det kanske inte var ditt uppsåt

      För jag tycker inte att det jag skriver “rimmar illa”. För jag har ALDRIG hävdat att jag är perfekt eller lever ett perfekt klimatsmart liv. Och jag har för vana att vända på frågan varje gång någon utkräver svar av mig varför jag inte lever ett perfekt ekologiskt liv utan “hycklar”. Tycker inte att jag har ett större ansvar än någon annan att försöka leva klimatsmart. Tycker att alla måste ta ansvar för sina egna handlingar och beslut. Men jag förstår av din kommentar att du inte tycker det utan tycker att du kanske har ett mindre ansvar en mig eftersom du bara är en vanlig lärare och inte utger dig för att leva klimatsmart?

      Och det finns faktiskt undersökningar som visar att det är klimatsmartare att bo i en lägenhet i stan än i ett hus på landet. Men för att folk ska kunna bo i en lägenhet i stan och leva klimatsmart så är de ju beroende av att någon annan odlar deras mat. Tex vi som odlar och säljer grönsaker.