En av de viktigaste punkterna för ökad jämställdhet i samhället tror jag är att pappor börjar tar ut fler föräldradagar. Så att de redan från att barnen är små får en nära kontakt med sina barn samt en förståelse för vilket enormt jobb det är att vara ”föräldraledig”. Att ha huvudansvaret för ett litet liv.
Jag tycker också att det är lite sorgligt att många män aldrig får uppleva att vara sina barns förstahandsval – utan istället ständigt komma i andra hand efter mamman. Därför att de inte spenderat lika mycket tid med sina barn som de hade kunnat. Det ojämställda uttaget av föräldradagar påverkar inte bara den enskilda individen utan hela arbetsmarknaden. Kvinnor förutsätts vara hemma med sina barn, män förutsätts jobba på ungefär som förut. Bara den föreställningen missgynnar många kvinnors möjlighet att göra karriär och förhindrar också att fler män tar ut barnledighet.
Men ett minst lika viktigt argument för ett jämställt uttag av föräldradagar handlar om ekonomi och pension. Vad du får i pension avgörs av hur mycket du jobbat och vad du tjänat. Kvinnor har i snitt 5900 kronor längre pension i månaden än män och det beror till stor del på att de jobbat deltid, tagit ut mer föräldraledighet och dessutom majoriteten av alla vabdagar.
Det här är verkligen en fråga jag brinner för. Just därför blev jag så glad när Pensionsmyndigheten bad mig lyfta den i ett blogginlägg. Vill du läsa mer om hur ert uttag av föräldradagar påverkar dig och din familj så kolla in
Underbaraclara i samarbete med Pensionsmyndigheten
81 svar
Enligt en undersökning som tidningen KP gjorde går svenska barn i första hand till sin mamma när de är ledsna. Jag minns inte vilka som kom i andra och tredje hand, men på fjärde plats kom ”ingen”. På femte plats kom pappa. Så himla sorgligt.
Clara, du har så 100% rätt i allt du skriver om detta! Stort tack för att du lyfter frågan för Pensionsmyndigheten fick otroligt mycket kritik när de själva drev en kampanj om detta tidigare i år. Självklart är det en win-win för båda föräldrarna att dela så lika som möjligt på ledigheten. Motargumentet att det är föräldrarnas ensak om hur de vill fördela ledigheten slår dels mot kvinnor som överlag får mindre pension, mot männen som får mindre tid med sina barn, mot barnen som får mindre tid med den ena föräldern. Eftersom staten i alla andra fall där de betalar ut pengar för något begär någon form av motprestation av medborgaren eller har specifika regler, är det orimligt att göra ett undantag för just föräldrapenningen. Så länge vi inte delar den mer lika kommer dessutom kvinnornas löner att släpa efter männens, även för samma arbete. För mig får det gärna lagstiftas för 6 pappamånader.
Tack för en fin blogg. Faktiskt den enda jag läser. Det som kan vara bra att veta är att det faktiskt även bland kvinnor finns olika åsikter om föräldraledighetsfrågan. Jag önskar inga pekpinnar varken åt det ena eller andra hållet. Det ÄR ju jättebra att alla föräldrar får information om vad mera föräldraledigt innebär. Vi vet att mera föräldraledigt innebär lägre pension. Sen är det upp till var och en att göra det man vill med den informationen. För mig är varje föräldraledig dag en gåva, för mig så mycket vackrare än att jag kommer att gräma mig över lägre pension på ålderns höst. Därför tar jag alla föräldralediga dagar som jag kan och får för min man. Det kanske kan tyckas orättvist mot honom, men faktum är att han inte älskar att vara föräldraledig lika mycket som jag. Barnen verkar också vara nöjda och faktum är att jag är helt och hållet övertygad om att de känner sig lika trygga och glada när de är med min man som när de är med mig.
Håller med. Vi har en liknande lösning att jag är hemma mest med vår dotter, men faktum är att min man är den som tar ut mest av föräldradagarna. Det beror på att jag pluggar på distans och ju bara får ta ut föräldrapenning på somrarna. Jag har pluggat heltid sedan hon var ett halvår, och min man har jobbat hela tiden sedan hon föddes, men plockat ut föräldradagar kontinuerligt hela tiden. Hon är nu 1,5 år och har varit hemma på heltid med någon av oss hela tiden, med undantag för ett par månader i våras då vi inte fick ihop det utan hjälp av dagmamma. På papperet ser det alltså ut som att ingen av oss varit hemma på heltid sedan hon var ett halvår, men i själva verket har vi pusslat med att flytta på kurser och byta jobbskift så att någon hela tiden är hemma med henne. För oss skulle det ställa till det om jag var tvungen att ta ut lika många dagar som min man.
Amen!
Alla får prioritera som de vill anser jag. För mig har det varit viktigare att vara hemma första året med barnen och nu jobba deltid än att tänka på pensionen. Barnen är små relativt kort tid. Jag hinner jobb heltid många år också.
Bra att vara medveten om att pensionen räknas på 40 yrkesverksamma år och inte på de 15 år med den högsta intjänade inkomsten som tidigare.
Tack för tipset! Men oavsett när man jobb heltid under sin yrkestid så genererar det ju i högre pension tänker jag. Eller tänker jag fel? Mitt yngsta barn är 5 år och jag har 35 år kvar att jobba innan jag är 65 (kan även tänka mig att jobba längre om kroppen tillåter.)
Jo, om du tänker att du ska jobba heltid senare så behöver du nog inte oroa dig. Det är detta ständiga deltid som många kvinnor arbetar som är problemet. Sedan är det ju såklart att om man är föräldraledig länge och jobbar deltid några år så kan man ju missa t ex möjligheter till befordring eller andra utvecklingsmöjligheter (och ibland även löneförhöjningar). Det borde inte vara så men det förekommer tyvärr en hel del diskriminering fortfarande.
Oj vad jag tänker mycket på detta just nu. Jag skulle bli jätteglad för din (och andras) åsikt, hoppas någon vill ge mig lite råd.
Jag kommer bli arbetslös två veckor efter förlossningen. Min sambo jobbar 50% på en förskola. Om jag får ett jobb kommer jag att börja jobba efter halva föräldraledigheten- men om jag inte får det? Vad tycker ni? Om jag ändå är arbetslös, och min kille kommer hem kl 12 varje dag- är det ojämställt om jag tar alla föräldradagar? Och hur länge tror ni det är viktigt för min kille att vara hemma med huvudansvaret? Klart allt är individuellt och man får ta det som fungerar, men det vore kul och hjälpsamt att höra dina tankar Clara.
Gör det som fungerar för er, det låter som om ni är medvetna om att pappan också ska vara hemma och det kommer ni nog långt på. Hemma 12 om dagarna låter lyxigt 🙂 Lycka till <3
Jag är så oerhört glad över att bo i Sverige och få del av den generösa föräldrapenningen. Och jag är oerhört glad över att vi har kommit så långt att jag som kvinna får vara med och bestämma över hur vi vill lägga upp vår familjesituation de första åren. Vi som familj har den rätten. Jag som kvinna har lika stor rätt som min man att bestämma över vår ekonomi. Och jag blir så förtvivlat ledsen över att det nu är på förslag (eller bestämt?) att den rättigheten ska tas ifrån oss!
Hur menar du med som är är på förslag? Att ”pappmånaderna” blir 3 st istället för 2st? Sen är det inte så att nuvarande regler är någon naturlag, och att det är ni som familj som bestämmer allt. Det är staten som satt även nuvarande regler, och som jag ser dt är det regler som missgynnar kvinnor. Jag vill inte att mina skattepengar ska gå till ojämställdhet, att kvinnor får inte bara sämre pension, utan även sämre karriärmöjlighet, lön osv. Dessutom – en föräldraledighet är till för barnen. Och barnen har väl rätt till båda sina föräldrar? Ett delat uttag av dagar minskar dessutom risk för skilsmässa. Bara vinst!
Åh vad intressant! Jag är absolut beredd att omvärdera mina åsikter om det finns forskning som visar att det gynnar barnen! Det är nämligen en av mina farhågor, att barnen blir satta tidigare i barnomsorg i och med en påtvingad fördelning. Vet du var jag kan hitta rapporter som visar att antalet skilsmässor minskar eller att barnen får det bättre med en påtvingad fördelning? (jag är inte emot en jämn fördelning om det är vad som passar familjen bäst. jag anser heller inte att det måste vara kvinnan som är längst hemma utan att det är upp till varje familj att avgöra. och barn har, i de flesta fall, absolut rätt till båda sina föräldrar -det behöver inte betyda att föräldrarna måste vara hemma exakt lika mycket)
Kul att du vill läsa och lära dig mer om frågorna! Jag rekommenderar boken ”Skriet från kärnfamiljen” från 2009. SCB har bra statistik i sin folder ”På tal om kvinnor och män”. Vill du läsa en artikel på nätet, sök på tex DNs ”pappors föräldraledighet gynnar alla i familjen”. Och kolla in försäkringskassans ”normkollen”. Många bra argument pang på! Såklart behöver man inte dela exakt 50/50, men de har tittat inom spannet 40/60. Sen håller jag med dig om att det inte ska vara på bekostnad av att barn får börja tidigare på förskolan. Men här får väl män helt enkelt ta sitt ansvar. Det här med att det inte går för jobbet köper jag inte, om ministrar mm kan vara föräldralediga klarar nog de flesta det 🙂
Jämför du verkligen med att ”om ministrar kan vara föräldralediga så kan nog de flesta det”. Herregud så ogenomtänkt! Det är nog enklare för ministrar att ta ledigt eftersom de arbetar statligt. Överlag är det nog enklare statligt än privat. Med det sagt är det ju givetvis detsamma kvinnor som med män, men din jämförelse är helt klart inte vettig.
Dessutom handlar inte allting om karriär. Så de som inte vill fördela 50/50 ska alltså straffas för att andra vill klättra i karriären och prioriterar pengar? Jag hade aldrig velat börja jobba tidigt eftersom det inte hade fungerat med amningen. Och det går inte att säga att man ska dela upp det, jag ammade ju till och från hela dagen! Detta är ju ren biologi. Men det är förstås så att karriär och pengar ska gå först där också.
Med vettiga pappor går dessutom garanterat barnen lika gärna till sin pappa som till mamma! Har aldrig sett barn som inte verkar minst lika nöjda med pappas kramar och pussar när de är ledsna som mammas. Det är väl var och ens ansvar att vara närvarande föräldrar oavsett.
Fast nu är inte politiker statligt eller kommunalt anställda, utan förtroendevalda. De får per definition inte vara föräldralediga. Så innan du gapar om ogemnomtänkt får du nog läsa på http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sormland/politiker-nekas-foraldraledighet Och hur gör kvinnor som jobbar privat menar du – kan de inte vara hemma med sitt barn och amma? JAg vill på inget sätta försköna karriär och pengar, men de argument du lyfter fram gäller av nån märklig anledning bara kvinnor, inte män…
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6247534 en till länk till Annica
Kul att du tar upp det, det var ett önskemål från mig som bloggläsare också.
Min dotter med funktionstiosnedsättning (autism) blev blåst på 3 värdefulla månader hemma med förälder pga det system som tvingar pappan att vara hemma. Pappan till just mitt barn ville helt enkelt inte ta ut dessa pappa-dagar, och mina var slut. Därför var dottern tvungen att börja på dagis bra mycket tidigare än vad hon hade behövt och mått bra av. Självklart kan man säga att felet här ligger hos pappan som kan misstänkas vara en idiot, annars kan man säga att vuxna, myndiga människor i Sverige själva bör ha rätten att fördela föräldraledigheten så som de tycker att det blir bäst. Min dotter är inte det enda barnet i Sverige som står som förlorare, och vinnare är framför allt Försäkringskassan som slipper betala ut föräldraledighet för en hel drös månader. Tvingande lag gällande föräldraledighet är rena rama tramset.
Men Försäkringskassan = samhället = alla.
Helt obegripligt faktiskt att han väljer att skaffa barn som han inte vill ta hand om.
Men Elin: vad faaan? Du vet väl ingenting om situationen? Att skriva att det är helt ofattbart att han väljer att skaffa barn utan att vilja ta hand om det? Vad har du mellan öronen? Tror du att precis 100% alla barn är planerade för det första? Eller att alla människor de facto mår bra av att gå hemma på dagarna? Alla är olika. För det andra, ska barnet alltså straffas för det?? Fy.
Och till Mia: är du på riktig? Försäkringskassan = samhället = alla.
Så alla är vinnare på att pengarna sparas in? Förutom de barn som hamnar i kläm? Usch på dig.
Till Caroline: du är bevis på varför staten inte ska bestämma över individens val..
Jag tycker det är viktigt att dela lika av många anledningar och vi har delar lika på mm nivå fastän vi tjänar väldigt olika. Men kan bli lite trött på fokus att föräldraledigheten påverkar pensionen. Ja det gör det så klart men OTROLIGT mycket mer måste det väl påverka att kvinnor i allmänhet tjänar mindre än män? Hela livet!!!
Genom att fokusera så här blir det ner på individ nivå när det är ett strukturellt problem som ingen enskild kan lösa.
Fast ett av skälen till att kvinnor tjänar mindre än män är ju att de förväntas vara föräldralediga längre, vilket påverkar karrriärmöjligheter och löneutveckling i många yrken. Och det tror jag går att lösa genom att fler individer i större utsträckning delar på föräldrapenningen.
Kampanjen fokuserar inte bara på föräldraledighet utan även deltid, VAB osv och allt detta tillsammans påverkar ju karriär- och lönmöjligheter och i slutändan pensionen. Och vi kvinnor lever ju oftast längre och ska leva längre på pensionen dessutom.
För oss var det ingen snack om något annat än hälften var, trots att vi faktiskt separerade när den lilla var ett par månader så det innebar en hel del bök. Men det kändes superviktigt för barnens skull att få lika tillgång till föräldrarna. Jag förstår inte hur män inte kan vilja ha halva ledigheten och få vara med sina barn när de är små? Vi har fått världens tryggaste barn som alltid trivts lika bra hos båda föräldrarna. En stor trygghet för mig som mamma. Och thanks god liksom att jag inte fått större ekonomiskt bortfall (som om jag tagit hela ledigheten) eftersom jag numera är själv om min ekonomi. Separationer händer liksom.
Själv jobbar jag 75% då jag helt enkelt inte klarar av att jobba 100%. Jobbar på förskola och är otroligt trött efter mina 30 timmar på en vecka, hög ljudnivå, många barn med behov etc…. Älskar mitt jobb men önskar att en heltid låg på 30 timmar då jag knappt känner någon som klarar att jobba mer. De som gör det är ofta de som åker på alla influensor, magsjukor mm….
Är glad att kunna vara hemma med mina barn men kommer troligen att fortsätta jobba 75% även efter barnen fyllt 8….
Hur kan man inte klara mer än 30 h? Jag är i princip inte emot 30 h-veckor, utan tvärtom tror jag att det skulle vara bra. Alltså 30 h och en lägre lön i samma proportion. Men jag undrar bara hur man inte kan tycka sig orka/klara av mer? Har människan blivit så vek? Själv jobbar jag ofta 45-50 h per vecka och orkar ändå med annat också…
Svar till Mia. Vadå vek? Jobbar du med människor. Tar du hand om 10 små människor ensam någngång? Ett förskolläraryrke är väldigt krävande. Det är inte bara att passa barn som många tror. Alla är inte skapta att jobba 40 h. Det betyder inte att man är vek.
Ska vi säga grattis för att du jobbar mer än 45+ h i veckan? Dryg kommentar från en ännu drygare person.
Hej Mia! Nu vet ju inte jag vilken förskola du jobbar på, men det är ju bara att gratulera att du orkar jobba 45-50 timmar/v. Jag har flera vänner som jobbar på förskola och flertalet av dom jobbar deltid eftersom att det är så tuffa arbetsförhållanden. Själv har jag under många år jobbat inom mediabranschen och
och arbetsveckor på 50-60 timmar har snarare varit regel än undantag. Inga problem, för jag har haft bra en bra arbetsmiljö. Så skillnaden beror nog mer på arbetsmiljön skulle jag tro.
Hade jag haft ett annat jobb kanske jag också orkat jobba mer än 30 timmar…. Men kul att du kan tänka ur någon annans perspektiv Mia, verkligen. Jag tar hand om 19 barn mellan 1-5 år, vi är 3 personer på avdelningen men detta endast under 2-3 timmar på de 12 timmar som förskolan är öppen. Byter min kollega blöja på en betyder det att jag är själv med övriga. Ljudnivån är absurd och tyvärr är inte alla ungar trevliga. Det tar på kan jag säga. Men kul för dig Mia att du kan jobba så jättemånga timmar och vara stolt över det, hoppas bara att du inte har några ungar hemma som väntar på dig….
Jag tänker precis som du. Jobbar också på förskola och har valt att arbeta 75 % trots att mina barn är stora. Har inga planer på att någonsin gå upp i tid då min tid är värt så mycket mer än alla pengar. Vill liksom hinna med livet också. Jag förstår precis vad du menar att inte klara av att arbeta 100 %. Skulle jag göra det hade jag inte haft ork till resten av livet. Men det är mitt val, andra gör som de vill. Tycker dock synd om alla barn som tillbringar mer tid på förskolan än med sina föräldrar.
Till Mia! Tänk lite vidare. Att DU orkar jobbar 40-45 h/vecka innebär inte att du är en bättre människa. Antar dessutom att du inte jobbar på en förskola. Något vi kan vara överens om är att även ditt dygn har 24 h. Du väljer att arbeta fler timmar, timmar vi deltidare lägger på annat. Det är väl fantastiskt att vi har valmöjligheter i vårt land.
Jag sade inte att jag var en bättre människa. Det får du Cia stå för – något som grämer dig? Och jo – vek. Under alla tider har livet handlat om att jobba och streta. Jag säger inte att livet endast ska handla om att arbeta och arbetets karaktär har också förändrats i grunden. Men är det inte konstigt ändå att människor idag inte orkar mer? Låt oss säga att man sover 8 h varje natt – jobbar man då 30 h per vecka innebär det att man jobbar ca 27 % av veckans vakna timmar.
Jag förstår lite hur du menar Mia, när du undrar om människan har blivit så vek, men du uttrycker dig samtidigt väldigt hårt. Särskilt när du vänder dig till en individuell person som säger att hon inte orkar med ljudnivån osv på förskolan.
När jag själv läser kommentarer blir jag ofta chockad över hur många som inte klarar av att arbeta heltid. Ja, det är svårt att jämföra arbeten osv, men mina tankar går outsökt alltid till min man och hans kollegor klarar av väldigt fysiskt tungt arbete i 40-50 graders värme, i solen, mellan 60-70 timmar i veckan. Så det är ju uppenbarligen väldigt stor skillnad på vad folk klarar av och vad man pushar sig själv till. I Sverige verkar det gå åt hållet att man ska jobba så lite som möjligt. Jag erkänner att det ibland slår mig att jag tycker folk nästan verkar lite lata när jag läser sådant.
MEN när jag tänker så så påminner jag mig själv omedelbart om att jag inte har en aning om personernas individuella omständigheter. Det kan handla om bra många olika anledningar som gör att en del inte orkar heltid. Fysiska eller psykiska. Personliga eller pga typ av arbete, eller en kombination.
Eller så vill man helt enkelt inte. Vill man inte så tycker jag att det får man ju själv stå för och därmed leva på mindre lön, det ska inte staten stå för i form av bostadsbidrag och dylikt. Då betalar ju de som jobbar mycket för de som ”inte har lust”.
Angående inlägget.. Varför är det bara småbarnsåren som räknas? De går fort men det gör åren mellan 6-12 också. De åren är lika viktiga. Och åren mellan 12-18. Alla åren är viktiga men barn. Tycker att folk som dömmer hur andra lägger upp sin föräldraledighet ska skämmas. Det är inte andras ensak. Vad som är tydligt i detta kommentarsfält är ju att det finns massor med skäl till att folk har valt som de har valt, alla förmodligen giltiga skäl. En del vuxna mår t ex inte bra av att vara hemma hela dagarna. Men det gör en minsann till en dålig person då om man väljer att jobba medan barnen är små. Det är löjligt hur svenskar ska tala om för varandra hela tiden hur andra ska leva.
Angående den ekonomiska situationen finns det en enkel lösning: lagstifta att vid skilsmässa måste man dela proportionerligt på pensionen så att om en person har tagit hand om hushållet i större utsträckning ändå får pension för det som att parterna hade delat tiden hemma lika. Fungerar utmärkt i andra länder men i Sverige vill man hellre gå in och bestämma hur exakt varje familj ska leva.
Och nej, jag vet att det fortf finns andra problem arbetsmässigt pga att kvinnor tenderar att stanna hemma längre osv. Jag är fullt medveten om det. Men man kan ändå inte gå in och bestämma hur folk ska leva sina liv. Det är inte ok.
Tack för att du skriver detta! Självklart skall man dela på både ansvar och ledighet när man blir förälder. Jag önskar att fler män skulle engagera sig i frågan, för de är de stora förlorarna – även om kvinnorna får betala ett pris i form av sämre ekonomi. Småbarnsåren försvinner fort, som någon skrev, och just därför är det så märkligt att så många män går miste om chansen att vara nära sina barn och bygga en stark relation tidigt! Det handlar ju faktiskt också om vad som är bäst för barnet, och det borde väl ändå vara att ha ett nära förhållande till båda sina föräldrar?
Men är det inte att skriva ner männens förmåga till empati när en säger att män ska vara hemma med barnen för att förstå vilket tungt arbete det är?
Jag är hemma med barnen medan min man förvärvsarbetar. Han har inga problem att förstå att jag drar det absolut tyngsta lasset av oss två. Att vara hemma med två små barn är enligt honom mer betungande än hans arbetsuppgifter han har på sitt jobb. Att jag dessutom renoverar huset är ungefär övermänskligt 🙂
Varför har vi då valt att göra såhär då? För att vi får båda göra det vi är bäst på. Jag är bättre på att tand om barn, inte för att han är en dålig pappa på något sätt (han har dessutom två stora barn som han var föräldraledig med) men han blir så stressad av att vara hemma och ta hand om barn. Han mår bra när han får åka iväg och jobba. Jag däremot trivs jättebra med att vara hemma med barnen och renovera.
Skulle vi däremot jobba heltid båda två, eller deltid för den delen. Så skulle vi i alt 1 få en betydligt sämre livskvalitet, huset skulle fortfarande behöva renoveras, vilket jag inte skulle orka och min man.. ja, jag är bättre på det helt enkelt. Barnen skulle även behöva gå heltid på dagis vilket vi inte heller ser som optimalt. Alt 2. ger mindra pengar, eftersom jag skulle tjäna mindre än min man. Och det skulle leda till att renoveringen tog längre tid.
Som det är nu gör vi båda det vi är bäst på och båda slipper stressa.
Igår när min kille berättade på sin arbetsplats att han tänkte vara hemma sju månader (samma som mig) möttes han av förvåning, det framgick att de tyckte att det var länge. Undrar om de tycker det är länge när de kvinnliga medarbetarna ska vara hemma sju månader? Många verkar tycka att jag ska börja jobba tidigt.
Det är ganska lustigt att man aldrig hör män säga att ”det var vår familjs val att jag skulle ta ut det mesta av föräldraledigheten”. Verkar av någon anledning mest vara kvinnor som väljer att vara hemma med barn och män prioriterar sitt jobb. Med ett så generöst system som vi har i Sverige när det gäller att kunna få sin föräldraledighet betald så borde man se det som en enorm förmån, inte något påtvingat.
Vi har faktiskt gjort så att jag varit hemma 9månader och barnets pappa var hemma 1,5år. Nu med andra barnet delar vi ganska lika.
Yes, finns familjer som gör så också. Men om man tittar på statistik så är det fortfarande kvinnor som tar ut mest av föräldrapenning.
Jag håller med men ibland är situationen mer komplicerad än att det handlar om ett ”val”. Jag är arbetssökande och min man arbetar. Då finns det inte många valmöjligheter. Vi går jämnt ut varje månad efter mat, lån och driftskostnader. Det går inte ha en arbetslös och en föräldraledig (om man ens får det). Vår största prioritering har varit att barnen ska ha möjligheten att vara hemma tills de fyller 3 år. Pga situationen blev det jag som har varit hemma senaste 3 åren men hade min man varit arbetslös och jag jobbat hade det varit han som hade varit hemma.
När vi fick vårt första barn var vi i samma situation. Eller tvärtom. Min man var arbetslös och jag jobbade. Då kändes det självklart att jag skulle vara föräldraledig. Han måste ju hitta nytt jobb. Hans föräldradagar var mindre värda (ekonomiskt) än mina (pga att hans tidigare inkomst var mindre än min). Han var ju ändå hemma och spenderade tid med bebisen.
Min poäng är att hur omständigheterna än ser ut, verkar alls unika och personliga situation alltid sluta med att kvinnan är hemma mest.
Jag har älskat att vara föräldraledig. Kommer säkert att jobba deltid också. Förstår att mammorna vill vara hemma. Men det måste tålas att problematiseras.
Viktigt ämne. Men måste inflika att det är ett otyg att i slutet av ditt inlägg läsa att det är en annons.
Fast det är ju en statlig svensk myndighet, inte ett försäkringsbolag som bad Clara att skriva ett inlägg. Syftet är ju inte att vinna fler kunder eller att sälja produkter. Att en bloggare agerar kanal för en myndighet för att sprida information (och får antagligen betalt för det) minskar inte blogginläggets relevans.
Jag och min sambo kommer att dela dagarna efter vem som tjänar mest. Vi vill skapa en så trygg ekonomi som möjligt. Så för oss känns det bra att inte dela jämt, utan den med mindre lön får vara hemma mer. Vi kommer ta ut dagar båda två, men det kommer inte vara jämt! 🙂
Men den med mer lön har ju föräldradagar som är värda mer? Vad är det jag missar?
Vill ni skaffa en trygg ekonomi på sikt så delar ni lika, det lönar sig genom över längre period! Dessutom blir det inte ofta så stor skillnad när man är hemma heller, har ni räknat konkret på det?
Jag tycker att det är ett ENORMT problem att lösningen ska ligga i att pappan är hemma mer. Att det inte värdesätts alls att en mamma VILL vara hemma med sin bebis, få amma i lugn och ro och återhämta sig från allt vad det innebär att både vara gravid och bli mamma. Att hävda att det är en fälla för kvinnor att vara hemma hos sina barn är så sjukt snedvridet. Gör det frivilligt att kunna sambeskatta en familj för de som vill istället. Lägg in tjänstepension för jobb hemma. Vad sjutton tjänar vi på att stressa föräldrar ännu mer?? Det är inte mer jämställt att tvinga ut kvinnor i arbete, det gör det ju bara glasklart att allt värderas utifrån att mannen är mer värd. Att vårt enda värde som människa är att arbeta. Att vi sen måste köpa in hjälp i hemmet är så galet. Om någon annan får betalt och tjänstepension för att utföra arbeten i någon annans hem – varför i hela friden gäller inte samma villkor för en kvinna som VÄLJER att själv vara hemma och sköta sysslorna?????
Word! Skrev just nåt liknande på min blogg. Väl talat!
Jag är hemma i 14 månader med min son! Hade tagit livet av mig om jag börjat jobba efter 6-9 månader! Han är nu 6,5 månad och min kropp har precis återhämtat sig från foglossningar och ischias ifrån helvetet! Nu återstår bara att skaffa sig lite kondition och stärka upp kroppen på nytt!
Självklart har vi råd att sambon tar halva ledigheten men jag VILL vara hemma med mitt barn!! Jag vill inte missa detta första år som går så fort så fort!
Han älskar dessutom pappa, skrattar högt och viftar med armarna när han kommer hem ifrån jobbet! Nja jag vet inte.. Jag tycker att din kommentar satte pricken över i:t!
Hej Julia, vad bra att ni hittat ett sätt som fungerar för er. Jag förstår att du vill vara hemma. Det konstiga är att inte din man INTE vill det. Jag hade blivit jätteledsen om min man tagit lika mycket föräldraledighet som du och inte låtit mig vara hemma.
Håller med dig helt och hållet Nadja!
Jag blir så ledsen när jag läser och hör om hur föräldraledighet används för att maskera besvären som en del människor drabbas av pga graviditet och förlossning. Om du inte kan jobba pga sviter efter hur barnet kom, så ska du inte behöva vara ensamt ansvarig för ditt barn större delen av dagen om barnet har en till förälder! Sjukskrivning är det läge för för den föräldern då, inte föräldradagar. Den andra föräldern är då föräldraledig.
Jag tycker att detta med att maskera skador och andra problem uppkomna ur graviditet och förlossning och förlossningsvård med hjälp av föräldraledighet är ett stort problem på både individ- och samhällsnivå.
Så fint att du vill vara hemma Nadja, men tänk om din man också skulle vilja det. Hur går det då? Så själviskt av dig.
Mia, varför tror du att Nadja och hennes partner inte pratat om detta? Det här är ju något som par och familjer själva måste få göra upp om. Myndighetsförklara föräldrar. Å detta brinner jag för å det innerligaste!
Man blir lite betryckt hur mycket man tar för självklart här i Sverige. Föräldraförsäkring är just vad den heter: en försäkring. Som är en oerhört lång privilegierad ledighet tillsammans med sitt barn och som i mina ögon bör splittas 50:50 mellan man och kvinna. Om man beslutar att skaffa barn så får man räkna med att det kostar. Flera unga män på mitt jobb tar hälften. Dom kan inte ens tänka sig något annat och det ger mig så mycket hopp. Min man sa efter sin längsta sammanhängande pappaledighet på 6 månader att han trodde helt klart att han hade en jättebra kontakt med sin son innan han haft sin föräldraledighet. Efteråt sa han att det var milsvid skillnad före och efter. Jag märkte också stor skillnad. Han reagerade på småsaker på ett helt annat sätt när det gällde vår son. Vår son gick först till honom när det var något han ville under denna tid och även under en lång tid efter föräldraledigheten. Jag måste erkänna att det var underbart. Jag kände en stor trygghet om jag var tvungen att åka bort i jobbet etc. Det måste vara mycket svårt att vara ensamstående. Dom är hjältar i mina ögon och jag blir förbannat irriterad när par diskuterar att dom minsann inte har råd att mannen är hemma. Det har ni visst!
Jag håller med dig om att det BORDE vara självklart att dela föräldraledigheten lika, men jag blir ledsen över din oförtåelse att vissa faktiskt inte har råd att låta mannen vara hemma. Tänk dig en kvinna som jobbar inom exempelvis hemtjänsten, hur sjutton ska hennes 16.000 kr efter skatt försörja en hel familj plus kanske betala på diverse lån? Det har ju inget med kvinnans inställning till frågan att göra, det handlar ju om ojämställdheten i vårt samhälle. Hur kan du beskylla en familj för deras val att låta mamman vara hemma när det så uppenbart beror på den skeva lönesättningen?! Hade vi haft lika löner hade ju detta inte varit ett problem!
Kajsa, jag förstår inte riktigt detta argument. Om mannen tjänar mer är ju också hans föräldradagar värda mer. Eller tjänar han så mycket att han ligger högt över taket? Hur höga utgifter har familjen? Hos oss tjänar jag mer. Det ledde till den för oss logiska slutsatsen att jag skulle vara hemma mer och ta ut fler dagar. Min mans dagar var ju ändå värda så lite!
(Ska tilläggas att min man också varit hemma, ungefär 1/3 av den sammanlagda tiden.) Jag vill inte försvara hur vi tog ut tiden. Njöt mycket mer än min man av att vara hemma. Det passade oss bra i slutändan. Men jag lever inte i någon illusion om att det har att göra med något annat än ojämställdhet.
Kajsa – vad är hönan och ägget här? Dvs kvinnor kanske tjänar så dåligt för att de är mer ”opålitlig” arbetskraft med vab, deltid osv. Dessutom, tjänar mannen så bra kanske han kan spara pengar i förväg? Det kanske det är värt att vara hemma med sina barn? Och på längre sikt tjänar familjen på jämnt uttag, då kvinnan då får högre lön statistiskt sätt.
Jag blir ändå fruktansvärt irriterad på när ANDRA ska bestämma hur MITT familjeliv ska se ut för att DE tycker kvinnors lön/pension är för låg/blir lidande. Låt familjer göra som de vill och ta SJÄLV ansvar för Vem du skaffar barn med och diskutera igenom upplägget på förhand. Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara så svårt, vi är ju vuxna människor. Jag är kvinna, 26 år, har två små barn. Min man har tagit ut alla föräldradagar möjligt, för det var det som var bäst för oss. Vid tidpunkten var jag student och får alltså en föräldrararpenning på 6000 (vem kan leva på det?). Min man tjänade mer och var därför hemma, jag kunde studera vidare och bli klar. OM vi inte själva fått välja upplägget hade vi inte haft råd att skaffa barn såhär tidigt/alternativt tvingats lämna barnen på dagis betydligt tidigare. Nu kunde de var hemma till de var 3,5 respektive 2,5 år. Kan tillägga att jag har fantastisk kontakt med mina barn och helammande med pump i ett år med bägge barnen. Engangemang ger kontakt och trygga barn.
Hej Clara
Jag håller med dig i detta. Men kan inte låta bli att känna mig som en hycklare. Min man har varit föräldraledig massor, senast tio veckor semester i sommar. Och innan dess helledig när de var små. Men nu när vi har tagit oss ur de där första helledigheterna är det jag som jobbar deltid och vabbar och tar ledigt när förskolan är stängd. Min man och jag har liknande lön, faktiskt exakt samma yrke. Jag har dock jobbat några år längre och han tjänar några tusen mer (men det är ju en annan diskussion) så vi har ungefär samma utgånsläge och ja vi borde dela lika på ledigheten. Men så ändå… jag vill ju vara hemma, jag älskar att jobba mindre. Och tänker att det är värt pengarna. Är jag fel ute?
helrätt! Det borde ju vara upp till varje familj att bestämma. Solklart!
Ingen tar upp det fakta att man kan föra över pensionspoäng till den som blir ”förfördelad”. Det jämnar ut en del av skillnaderna.
Annars anser jag att det är mycket viktigt att båda föräldrarna knyter an till barnet (-en). Det får man tillbaka tusenfalt,både för barn och föräldrar.
Jag vet och hör ofta att han måste tänka långsiktigt och det har jag gjort. Jag har utgått från måttet livskvalitet! Har varit hemma drygt fyra år med två barn. Det bästa valet för hela familjen. Många har pratat om hur korkad jag är som inte planerat för min pension, kvinnofälla, karriär…men det är just de där orosmomenten som får oss att ta beslut som inte är bra för oss. Ja, jag kommer få något lägre pension men mina barn har fått en trygg grund och vår tid tillsammans kan inga pengar i världen kompensera.
Otroligt intressant att läsa såväl din text Clara, samt alla kommentarer! Jag har inga barn själv så kan bara uttala mig som någon som står lite utanför. Jag fastnade framför allt för kommentaren som någon skrev att kvinnor ofta kanske också behöver vara hemma för att återhämta sig. Jag vet inte hur tilltygad man blir eller hur fort man kommer tillbaka, det är väl olika, men jag förstår att väldigt många har stora problem och att detta aldrig riktigt tas upp och diskuteras ordentligt. Det i sig är ju också ett stort problem där man återigen inte kan visa respekt för kvinnor utan att det förminskas så pass att det inte ens är någonting som diskuteras. Får man som nybliven mamma några tips eller hänvisning till att kanske ta hjälp av en sjukgymnast för att på säkraste sätt komma tillbaka med en stark kropp, både så mamman själv får må bättre men också orka med mer?
Fast att återhämta sig hemma med ett el flera små barn att rodda runt? Tja, jag tycker lönearbete är rena semestern jämfört med hemarbete 🙂
Jag tycker att det är ett jättekonstigt resonemang att den som tjänar minst ska vara föräldraledig mest.
Jag har eget företag med en försumbar SGI och därför har min man tagit alla föräldradagar utom de så kallade ”pappamånaderna” som jag var ”tvungen” att ta ut. I praktiken har vi nog delat ganska jämt fast jag har varit obetalt ledig.
I en period levde vi hela familjen på hans föräldrapenning eftersom jag då inte hade möjlighet att ta ut lön. Det var snålt men det gick.
Vill man så kan man!
Jag tycker absolut att män borde vara hemma mer med sina barn men jag tycker ändå att det ska vara upp till varje familj att bestämma detta. Jag tycker att det är ett stort problem att traditionellt kvinnliga arbetsområden värderas så lågt. Det är ett heldygnsjobb att vara hemma med ett litet barn och någon MÅSTE göra detta jobb så varför ska det ge lägre pension att vara föräldraledig? Varför får man inte 100 procent av lönen när man gör detta viktiga jobb? Villkoren för att vara hemma med barn borde förbättras och traditionellt kvinnliga sysslor borde värderas mycket högre. Att säga att män borde vara hemma för att kvinnor inte ska förlora på det ekonomiskt cementerar bara mansnormen där omvårdnade arbeten värderas lägre.
Men vem ska betala dig full lön för detta??
Nu menar jag i o för sig att det ska finnas ett tak för när man ska få full lön precis som det finns ett tak i föräldraförsäkringen idag men jag är villig att betala mer i skatt för en sån grej liksom jag är villig att betala mer i skatt för att förbättra villkoren inom många traditionellt kvinnodominerade yrkesområden. Detta eftersom jag tycker att vård och omsorg om barn, sjuka och äldre är viktigare uppgifter än t.ex ingenjörer som tillverkar häftapparater eller nått sånt. Det finns många grejer som jag är mindre villig att betala skatt för än ökad föräldrapenning som exempelvis politikers fallskärmar.
Men sedan håller jag med om det som några andra har skrivit här att allt kan inte värderas i pengar. Jag tycker att det är värt att offra ekonomin och leva på en lite lägre standard för att få mer tid med barnen. Det tycker även min man så vi jobbar deltid båda två. Synd bara att inte så många män verkar tycka det.
Jag tycker att diskussionen kring föräldraledighet är jätte intressant. Tycker även att sen cementerar några allmänt vedertagna ”sanningar”: Att ett liv med mera pengar, högre lön och högre position inom affärsvärlden automatiskt är bättre. Är det så? Undrar även över diskussionen kring kvinnornas pensioner. I min familj har det alltid varit självklart att alla pengar som tjänas in är för familjen, oberoende vem som tjänat, även pensionen.
Problemet med att allas pengar är familjens pengar även om kvinnan tjänar mindre är ju tex att skilsmässor förekommer. Mannen lär väl knappast dela sin pension med en exfru? Och självklart är tid med barnen värt mer än karriär. Men varför ska bara kvinnor tänka så? Männen kan ju också gå ner i tid! Det handlar inte om att tjäna en massa pengar, utan att tjäna hyfsat jämställt. Och att ta ansvar för sin egen del.
Och även om man vet att man inte kommer skilja sig, är det långt ifrån säkert att man kommer leva lika länge som sin man.
Jag och min man delar lika rakt av på allt. Dvs föräldraledighet, vab etc. Jag ska vara hemma 1 år och min man 1 år. Vi är inga höginkomstagare, men prioriterar bort annat för att kunna vara hemma länge med våra barn.
Hej!
Jag kan förstå argumentet på ett intellektuellt plan och inte minst den ekonomiska jämställdhet som ibland uppstår när båda föräldrarna delar lika. Men trots det så är vi många kvinnor som ändå tycker att det ska vara upp till familjerna själva att fördela föräldraledigheten. Jag är en av dem. När mina tvillingar var föddes var de små och om möjligtvis ännu mer närhetssökande än många andra bebisar. De levde klistrade på min kropp och jag ammade de långt efter halvåret. De behövde det, jag behövde det. Det finns inget högre syfte som skulle få mig att gå och jobba efter 6 eller 7 månader. Det hade varit fysiskt omöjligt! Det är inte värt den ekonomiska vinning jag skulle komma att få senare. Jag är glad att jag fick mina tjejer när valet fortfarande var fritt. Clara, hur tänker du runt situationer som min? Kan du förstå att familjer ibland kan ha goda anledningar att själva styra upp sin föräldraledighet och hur mycket anser du att det är värt? Skulle vara intressant att höra din åsikt runt detta?
Med vänliga hälsningar
Anki
Kan säga av egen erfarenhet att det har inte att göra med vem som är hemma mest. Nu är det jag som mamma som varit föräldraledig sen start och trots detta fungerar det lika bra med pappa (som jobbar heltid) när hen är ledsen osv. Så det handlar mer om hur engagerad man är när man är hemma. Sen har jag fått lära mig att släppa på mitt kontrollbehov. Sen måste jag ju nämna att min man är en helt underbar pappa, väldigt lyhörd för hens behov!
Hur familjen vill dela föräldraledigheten anser jag att familjerna ska bestämma själva hur eller om de kan dela. Våra barn är vuxna nu, men när vårt yngsta barn föddes drev min man ett litet café, med dålig lönsamhet. Han hade ingen möjlighet att ta ut sin pappaledighet utan stänga sin verksamhet, eller sälja den. Han kunde inte heller enligt reglerna ge mig sina månader. På grund av vår dåvarande ekonomi var jag tvungen att ta ut alla dagar jag kunde, Fick inte lämna barnet på dagis vid tio månader, emot reglerna.
Kunde därmed inte jobba, vilket resulterade i att jag fick söka försörjningsstöd från socialen och skämdes gruvligt
för det. Låt alla föräldrar bestämma själva hur det ska fördelas efter familjens ekonomi.
Helt rätt varje familj ska få bestämma själva hur de vill ha det jag är emot allt tvång. Jag tycker faktiskt att det är fel att man inte kan skriva över de 60 dagar som är vikta till pappan alla familjer ser olika ut så varför kan man inte få bestämma helt själv? Staten kan hålla sig borta från att dela ut pekpinnar.
Nu är det ju faktiskt så att föräldrapenningen inte betalas av föräldrarna själva, så då tycker jag att de får ta det som ges. Tycker det absolut är statens uppgift att motarbeta könsdiskriminering. Vill familjerna bestämma helt själva kan de väl spara ihop till sin egen föräldraledighet (som jag fick göra när jag bodde utomlands).
Jovisst Anna, men det blir så otroligt skevt när man priviligeras ekonomiskt av att lämna bort sitt barn på dagarna. De föräldrar som vill ta hand om sina barn på heltid ”straffas”. Jämställdhet i all sin ära, men var är jämställdheten i detta? 🙁