Jag behöver verkligen skogen för att må bra. Efter några intensiva dagar på Bokmässan känns det som att jag ska kvävas av alla intryck. Hela huvudet snurrar och jag längtar bara efter en neutral plats att andas på. Där jag slipper se eller interagera med en enda levande själv. I skogen bakom vårt hus finns ett berg med ett älgtorn med milsvid utsikt. Dit går jag så fort jag får möjlighet. Och sitter och andas en stund och njuter av att inte se något annat än bergsknallar och grantoppar.  På vintern kan jag inte komma dit – så det är alltid lite högtidligt på våren när skogsvägen smält fram igen. Under de sex år som vi har bott här har det kanske hänt fem gånger att jag mött någon människa i den här skogen. Det ger högsta betyg i min bok. Självvald ensamhet är guld värd.