Har fått önskemål om att skriva mer om företagande och entreprenörskap. Jag har ju en hel kategori på bloggen som handlar som frågor knutna till entreprenörskap så där ni kan läsa mer. Men jag tänkte också passa på att reprisera ett inlägg som visserligen har tre år på nacken men fortfarande känns aktuellt
Jag har visserligen sjungit egenföretagarnas lov många gånger. Men ändå är jag rätt allergisk mot hela den här entreprenörskulturen som råder nu. När alla ska vara entreprenörer och driva sitt eget.
Låt mig tala klarspråk: Det är skitjobbigt att vara sin egen.
Det är mycket mer jobb än en fast anställning. När man gjort allt det man tror är ens jobb har man inte ens börjat med det som är företagarens jobb. Att hålla koll på papper och pensioner och fasen och hans moster. Och så är det även om man lejer bort det mesta till en revisor. Sedan ska det planeras för framtida jobb, oroas över om man ens kommer få några inkomster och när. Och om arbetsbelastningen är för tung har man ingen överordnad att beklaga sig för. Som kan omstrukturera och vägleda en. Och driver man ett litet företag som jag så är risken för ensamhet rätt stor, då man inte har kollegor på samma givna sätt som på en vanlig arbetsplats.
Men det som är bra (i alla fall i mitt företag) är att jag är flexibel. Jag och min man kan pussla och trixa för att få så korta dagar som möjligt på förskolan. Jag kan planera mitt jobb i stort sett helt fritt. Jag kan sitta lite var som helst och jobba jag känner inte heller att jag måste klättra och vässa armbågarna på en redaktion med thirtysomething killar. De som vill jobba med mig vill jobba med mig och ingen annan. Och samtidigt som det är en otrygghet att inte ha en anställning är det också en trygghet. Jag vet precis hur bra eller dåligt det går för mitt företag. Kommer jag gå omkull är jag den första som vet om det. Det kommer inte komma som en blixt från klar himmel. Men observera att många av dessa förmåner är unika för just mitt typ av företagande. Drev jag en klädbutik eller ett café, skulle det se helt annorlunda ut och fördelarna kanske inte skulle vara så många. Eller så skulle de vara ännu fler. Alldeles oavsett finns det nog inget annat sätt jag vill leva på än det här – på gott och på ont!
Jag hör många säga att de vill bli egenföretagare och många verkar tro att det är guld och gröna skogar. Så är det inte. Så är det bara för några få – och problemet är att de flesta kvinnor som startar företa tänker för smått. De tänker inte på att skala upp. På att kunna anställa. Efter tre år (som betraktas som en viktig milstolpe för företagare) är de flesta fortfarande så små att de mest harvar på själva. Och det är inget fel med det. Men det är varken enkelt eller särskilt avkopplande. Förmodligen jobbar man häcken av sig, för sämre lön än man hade tidigare. Men förhoppningsvis med lite mer flexibilitet och självförverkligande!
Nu är det inte min mening att vara helt neggo mot företagande. Jag tycker bara att man ska tänka sig för. Har du en dröm om att starta eget? Här är några saker man kan tänka på innan man ens överväger livet som företagare…
1) Har du ett fast jobb – kolla om du kan gå ner i tid eller ta tjästledighet innan du säger upp dig för att starta eget. En trygg inkomst är inte att förakta, speciellt inte när man är i uppstartsfasen.
2) Prata med människor i din bransch som gjort samma resa som du. Gå gärna till Almi/Tillväxtverket eller liknande för gratis rådgivning. Det gjorde jag och det var helt avgörande.
3) Tänk stort. Gör en femårsplan och en tioårsplan! I den ska du fundera på om du vill kunna anställa andra och vilka saker du vill leja bort för att kunna koncentrera sig på det du gör bäst och som genererar pengar. Våga tänka storskaligt! Vad vill du vinna med ett eget företag och vad du är villig att offra?
4) Ta hjälp. När jag är ute och föreläser om företagande hör jag kvinnor berätta att de suttit i veckor för att försöka lära sig att bygga en enkel hemsida för sitt café/hotell/vad som helst. Snacka om förlorad arbetstid! Istället för att betala en teknisk person för ett jobb de utför på några timmar, lägger de massor av sin egna dyrbara arbetstid på samma uppgifter. Tid som de kunnat använda för att tjäna pengar på det som deras företag egentligen handlar om. Visst är det bra att kunna mycket själv – men minst lika bra är att inse sina begränsningar.
5) Troligtvis kommer du jobba mer än du gjorde tidigare och (i alla fall till en början) tjäna mindre än du gjort som anställd. Är du villig att offra det för att vinna något annat längre fram? Fundera och avvakta tills du är säker på din sak.
19 svar
Jag älskar denna inlägg. Om man vill bli en entreprenör för entreprenörskapets skull, så kommer det att suga hela vägen. Men om man känner starkt för ett visst ämne, där man vill göra en förändring inom ett visst område så kan det funka. Vi jobbar mer och intensivt i långa perioder och för att kunna orka gå hela vägen så måste man vara motiverad på ett djupare plan.
Tycker det är bra att du lyfter nackdelarna också, även om fördelarna HELT KLART väger upp för de hårda bitarna. Men som du säger så missar många dem.
Och jag håller helt med om det här med att leja bort sådant man inte kan själv istället för att lägga sin egna dyrbara arbetstid på att traggla med sånt. Man startar ju eget för att få jobba med sin expertis och det man tycker är KUL. Så gör det istället! Det lönar sig i längden att leja bort sådant som bara tar ens tid och gör en halvgalen. 🙂
Har inte alls hört det du vittnar om. Men kanske blir många egenföretagare för att det uppmuntras till det? Kanske för att det är en riktig svår arbetsmarknad där många får hanka och slå sig fram mellan olika jobb och otrygga vikariat? Kanske blir många egenföretagare just för att livet är så exponerat med all dagens sociala media och medvetenhet om exakt allt, att just känslan att få kontrollera sin egen tid och arbetsframtid lockar? Har aldrig stött på en egenföretagare som hävdar att allt är simpelt.
Varför känner du dig allergisk mot att så många vågar försöka sig på sin dröm? Det blir lite av den där ”hen ska minsann inte tro att hen kan detta” och ”jag är duktig som arbetar hårdare än andra”-känslan. För vad innebär egentligen att jobba MER? (Än en anställning kräver) En del har ju lättare för att hålla reda på papper och pensioner och en del trivs bäst med att arbeta själva dagarna i ända. En del orkar jobba med stressiga situationer nio timmar om dagen och en del vill ha en arbetsplats att gå till, arbeta vid och lämna när arbetsdagen är slut. Guld och gröna skogar är ju så olika för alla, eftersom vi alla söker efter olika svar och meningar.
Allt gott!
Åh, då förstår jag dig och ditt inlägg mycket bättre! Och håller helt med dig i det du skriver i din kommentar – särskilt i det du skriver om att alla inte passar som entreprenörer. Precis som för de flesta yrken, såklart. Slog mig också att det kanske är så, att du får höra detta mer, mestadels för att du från början är känd som bloggerska. (Tänker på det du skrev om ditt arkiv och folk som fnyste åt dig/er i början). Lite som det är mot BB – i varje inlägg hon skriver om något av hennes företag och partners dyker det alltid upp kommentarer om att hon inte gör något själv, att hon bara är ansiktet utåt. Och även om det skulle vara så, hur kan någon ens tro att det är lätt att vara ett varumärke? Hela ens person och att blotta sig och alltid behöva förklara eller försvara?!
Hur som; när jag vill referera till något du har skrivit, tipsat eller berättat, då presenterar jag dig som bloggare, och författare, och företagare. Och om ditt liv med gård och djur och allt. Ingen som läser din blogg kan undvika att förstå hur oerhört mycket jobb du lägger ner, i många olika projekt, eller hur intensiva jobbperioder du har där allt går i 190. Ha en trevlig kväll och snart en fin tredje advent!
Jag är såklart inte allergisk mot att folk följer sina drömmar – utan att vi är besatta av framgångsrika entreprenörshistorier. Och glamouriserar denna tillvaro som kan vara oerhört tuff och utsatt. Idag ska alla vara entreprenörer – vilket långt ifrån alla passar för. Men kanske tvingas till pgav hur arbetsmarknaden ser ut. Tycker att det är sorgligt
Vad kul att du skrev om detta just idag, jag som sa upp mig idag! Efter att ha startat ett företag nu under föräldraledigheten och jag har kunnat testa vattnet och marknaden var det nu dags att ta steget. Det känns jättespännande och jag är förberedd. Måste bara fixa en del byrokratiska grejer… Jag uppskattar dina inlägg om entreprenörskap mycket mer idag än för ett, två år sedan.
Själv drömmer jag om att en dag skriva, så det blir ju lite svårt att leja bort 😉 Men ja, lite målplanering är ju alltid bra! Sen är det ju så att visst finns en trygghet i en fast anställning men även där kan det ju finnas osäkerhet kring utvecklingsmöjligheter och framtid på ett vanligt jobb också. Och en tristess och svårighet att påverka vilket kan vara minst lika själadödande som oro kring framtid som egen.
Min pappa har varit egen men min mamma har alltid betonat vikten av inkomst och trygghet så jag har nog fått lite av båda.
Jag tycker tvärtom att det sällan pratas om företagande som något kul och inspirerande. Istället är det väldigt mycket snack om just detta med att man måste jobba så hårt, slita så mycket och tjäna så lite. Jag känner inte igen mig i det själv, men tycker det låter väldigt likt vad många anställda som blir stress-sjuka och utbrända berättar om.
Det jag framför allt uppskattar med att driva eget är friheten det innebär. Jag kan sitta var jag vill (oftast en hotell-lobby, ett café eller hemma), välja om och med vem jag vill samarbeta, kan anpassa arbetstiderna till min egen dygnsrytm osv. Små saker som gör väldigt stor skillnad för hur jag mår och hur det går.
Det som sliter är just det du nämner med ovissheten, det är jobbigt att inte veta hur saker kommer gå när man mer eller mindre hittar på sitt jobb själv, men samtidigt har man ju också hela kontrollen över företaget själv. Många anställningar innebär inte mer trygghet än ett par månaders uppsägningstid.
Ja, precis! Jag tycker att man får höra detta hela tiden…”du har väl tänkt på hur mycket jobb det blir…” och dylikt. Samtidigt finns det satsningar på att försöka få kvinnor att våga satsa på att starta eget, så jag tror inte att vi har ett problem med att för många startar eget utan att ha tänkt på att det innebär jobb….
Jag tror att det ligger lite i vår kultur. Charlie Söderberg har skrivit en bok som heter ett rikare liv, där skrev han bland annat att då man startar eller funderar på att starta eget får man ofta en massa förmaningar och orosmoln slängda på sig, medan om man köper en dyr villa (som kommer sluka pengar av en) och skuldsätter sig för resten av livet och inte ens amorterar, då får man bara ett grattis. 🙂
Åh så himla bra att du också lyfter att det inte alltid är så himla härligt. Har nog aldrig haft så mycket känslor sedan jag startade JohannaN för sju år sedan: sprudlande glädje ena dagen och djup ångest nästa. Jag gillar det dock – det är aldrig tråkigt i alla fall! =)
Jag arbetar själv med kultur och det förväntas av mig att jag ska ha företag. Alla säger åt mig att jag borde skaffa det för att jag ska kunna dra av så mycket. Försökte en gång med när jag kom till deklareringen så kände jag att det här är helt fruktansvärt och la ner alltihop. När det är så små summor (som det är inom kultursektorn) är det bättre att låta faktureringsföretag sköta allt.
Hej och tusen tack för det här inlägget. Jag drömmer om att en dag kunna leva på min blogg. Jag vet att det är svårt och att folk säger att det är för sent att starta en blogg i det syftet. Men jag vet också att jag inte är ensam om den drömmen.
Jag har psykiska problem och vet inte om jag någonsin kommer kunna arbeta heltid eller ens deltid igen inom nått av de yrken jag kanske skulle kunna få. Om jag ens kan få något med tanke på min långa frånvaro från arbetsmarknaden. Jag vet också att jag alltid kan ses som en risk att anställa på grund av min historia med depressioner och ångest/panikångest.
Det jag däremot vet att jag kan är att skriva, och fota. Och vara aktiv via social media. 12 timmar i sträck när det behövs. Att styra mig själv ger ingen ångest. Då känner jag mig bara stark.
Lång och lite svamlig kommentar jag vet. Men än en gång tack för att du delade med dig av detta.
Så kul att läsa dina tankar. Jag står just nu vid ett vägskäl där jag kommer bli uppsagd. Jag har en dröm om att bli min egen och jag vet verkligen hur tungt det kan vara men jag kan ändå inte släppa drömmen även om oron för ekonomin finns där så nu jobbar jag på att hitta en lösning. Jag tar dock hjälp av en coach för att hitta lösningen.
Hej Clara,
Tusinde tak for et godt indläg! Selv er jeg en blanding af selvständig (egenföretagare) og studerende – en kombination som i öjeblikket går fint op. I fremtiden vil jeg dog gerne väre i stand til at bibeholde evnen til at planlägge og styre min egen tid – så super gode tips for mig at tänke på og begynde at implementere. Isär dén med at tänke större! Tak igen.
Superbra inlägg! Man bör verkligen tänka efter noga innan man startar eget. Visst är det friare än att vara anställd på så sätt att man bestämmer över sin egen tid, men man måste verkligen väga det mot det faktum att man kommer behöva jobba MYCKET mer. Tror inte jag känner någon egen företagare som inte jobbar 6-7 dagar i veckan och ofta många mer timmar per dag än de vanliga 8h. Jag tror att det är viktigt att lyfta det, precis som du gör, för egenföretagande är verkligen inte för alla. Majoriteten av alla företag går i konkurs under de första åren och jag är övertygad om att det delvis beror på att alla inte vet vad de ger sig in på.
Bra inlägg.
Är själv egenföretagare och arbetar alla dagar utom när jag har semester ca 5 veckor under hösten. En del tror att jag inte försörjer mig själv utan att det är min sambos pengar jag till stor del lever av. Vem skulle vilja arbeta så mycket om man inte kan leva på det man tar in. Men så är nog oftast synen på kvinnor och eget företagande.
Superbra inlägg, återigen igen.
Jag har valt att ha flera olika uppdrag som tillsammans ger mig en stabil inkomst. Så några timmar på biblioteket i månaden, några krönikor till tidningen och bloggen kan få mig att gå runt. Det är ju inte ett egenföretagar-liv men för mig känns det som det eftersom jag bestämmer nästan helt över min tid och vad jag vill göra. Nästa år vill jag skala upp och försöka göra mer grejer via bloggen/instagram som känns som jobb och inte som att jag leker. Det ska bli så spännande!