Vi har så härliga dagar här i värmen. Mycket tid att sitta och prata och fundera. Jag jobbar ju mycket med datorn här – men däremellan blir det också mycket skärmfri tid. Det är befriande att jag inte slötittar lika mycket i telefonen här som jag kan göra hemma. Ett slötittande som gärna smittar resten av familjen dessutom.

Det är så svårt att vara föräldrer idag – när tekniken hela tiden lockar och drar. Alla appar, spel och programvaror som är byggda för att vi ska vilja titta en gång till, lite längre, lite mer. Annakarin håller ju på att forska om precis dessa saker. Hur föräldrar tänker och vilka förhållningssätt de har till tekniken.  De flesta verkar ju ha någon slags strategi kring detta – men vi grundar våra beslut på lite olika saker. Hur alla andra föräldrar gör,  skrämselpropaganda i tidningarna, en vag magkänsla…

Själv vill jag (som de allra flesta föräldrar säkert vill) att mina barn ska röra på sig och leka med sina kroppar. Hoppa och klättra – inte bara sitta still. Samtidigt vill jag att de ska få utforska allt fantastiskt som finns i en padda eller dator. Det är balansen som är så himla svår att få till.

Hur tänker ni med era barn? Hur gamla är de och hur mycket får det sitta vid skärmarna? Och vad grundar ni ert beslut på? Och om ni har begränsningar för era barn – vad är det ni försöker begränsa och varför?

Själv försöker jag begränsa mitt eget skärmanvändande lika mycket som barnens. Med varierande resultat…får jag väl i ärlighetens namn erkänna. För det är ju smått beroendeframkallande – speciellt med sociala medier.