Jag har alltid haft lĂ€tt i sociala sammanhang och kunnat vara lite av en kameleont. GĂ„tt mellan olika grupper och funkat med de flesta. Ăven om det i grunden Ă€r skönt att ha denna egenskap kan man ocksĂ„ villa bort sig. För att man har sĂ„ lĂ€tt att anpassa sig kan man anpassa bort sin egen personlighet. Liksom spela att man passar in fastĂ€n det inte kĂ€nns helt rĂ€tt i magen. Jag rĂ„ka till exempel ofta bli för bra bekant med de som jag inte alls passar ihop med – bara för att jag har lĂ€tt att sĂ€tta mig in i hur jag borde vara och vad som förvĂ€ntas av mig. Trots att personen i frĂ„ga sjĂ€lv inte ger mig nĂ„gonting. En ganska typiskt kvinnlig egenskap.
Nu, i sviterna efter utmattningen, tĂ€nker jag mycket pĂ„ detta. Och försöker skilja pĂ„ vad jag Ă€r bra pĂ„ – och vad som Ă€r bra för mig. Det Ă€r tvĂ„ olika saker nĂ€mligen. Det finns flera saker jag kan göra bra, men det Ă€r ganska fĂ„ av dem som Ă€r bra för mig. Och bara för att jag kan nĂ„gonting betyder det inte att det Ă€r meningen att jag ska göra det.
Jag har funderat mycket pÄ misslyckanden sista tiden och sÄnt som gÄtt bra. Och inser att det jag Àr stoltast över med bloggen Àr att jag Ànda frÄn start varit Àrlig. Jag har inte varit kameleont. Visst skriver jag fram pyssligheten, husmoderssidorna och prÀktigheten lite extra. Men den bottnar i nÄgonting vÀldigt genuint. Jag har aldrig försökt vara creddig eller cool med den hÀr bloggen. Herregud, finns vÀl inget töntigare Àn att vara husmorsbloggare? Och shit vad jag fick skit dÀr ett tag kring nÀr vi började sÀnda Husmorsskolan i P1. Jag var antifeministisk, bakÄtstrÀvare, frikyrkligt töntig. Inredde och klÀdde mig som en tant, hade hobbys som mest liknade min nittioÄriga mormors. Inte ett rÀtt pÄ kartan kanske. I alla fall inte om jag innan försökt göra en analys för att se vad som skulle gÄ hem  i stugorna. LÀnge var ju glammiga stureplansbrudar de som dominerande bloggvÀrlden.
Idag Ă€r min blogg en av Sveriges största. Och det kĂ€nns fantastiskt att veta att den bygger pĂ„ det som verkligen Ă€r jag, och inget jag har lĂ„tsats vara. Och det Ă€r dĂ€rför bloggen fortfarande Ă€r det roligaste jag gör. DĂ€rför att den Ă€r genuin. Att blogga Ă€r just en sĂ„dan dĂ€r grej om jag bĂ„de Ă€r bra pĂ„ – och som Ă€r bra för mig.  För att inte hamna i utmattning igen ska jag hĂ„lla fast vid den tanken och vĂ„ga slĂ€ppa taget om annat.
41 svar
Du har verkligen lyckats med det i din blogg, sÄ bra.
KĂ€nner helt igen mig i det dĂ€r! Tror att det Ă€r vanligt för högkĂ€nsliga, vilket jag ocksĂ„ Ă€r… Eftersom vi sĂ„ lĂ€tt lĂ€ser av och kĂ€nner in andra och ogillar att kĂ€nna oss ivĂ€gen. NĂ„got som jag ocksĂ„ vill jobba pĂ„!
Du Ă€r sĂ„ otroligt bra, Clara! Den enda bloggen jag orkar följa… Kram!
à h, jag har tÀnkt mycket pÄ exakt samma sak!! Det kÀnns vÀldigt aktuellt i mitt liv just nu, jag blir sÄ vÀldigt trött pÄ mitt kameleontbeteende och mitt sjuka strÀvande efter att vara omtyckt av alla! Jag mÄste sluta med det! Jag vill till och med vara omtyckt av folk jag innerst inne inte tycker om!
Kloka ord Clara, jag behövde lÀsa detta just nu! Ska verkligen anstrÀnga mig att bara vara mig sjÀlv.
Bra skrivet Clara! Och du gör det sÄ bra. Jag tycker det gÀller Àven utanför bloggandet, att vara sig sjÀlv.
Jag har sjÀlv bloggat sen 2009 och ibland försökt visa upp en bild som inte Àr jag, men har insett att det inte funkar. Det Àr verkligheten folk vill lÀsa om, inte en uppmÄlad saga.
FortsÀtt som du gör och hoppas du fÄr en riktigt fin midsommar!
Jag Àr ocksÄ kameleont och hamnar ocksÄ ibland i sammanhang som kostar mer Àn vad det ger. Jag ska nog tÀnka mer pÄ det och hur jag ska hantera det
Kloka tankar, det ska jag tÀnka pÄ, jag ocksÄ. Tack!
Vilka kloka ord! Jag fann din blod för cirka 6 mĂ„nader sedan och har fortsatt lĂ€sa den sedan dess. Det jag gillar mest Ă€r att bloggen kĂ€nns sĂ„ okrystad och naturlig, den Ă€r inte heller enkelspĂ„rig utan du varvar fint mellan lĂ€ttsamhet och allvar. Det gillar jag! Tack för att du delar med dig av din vardag och dina klokheter! đ
Vilken klok insikt.
Tack för att du Àr dig sjÀlv! Och för att vi fÄr ta del av bloggen.
Glad midsommar!
Vilket bra inlÀgg! Dina ord fÄr mig att tÀnka och reflektera över hur jag sjÀlv gör, tack!
Ănskar dig och familjen en fin midsommar!
Precis vad jag behövde lÀsa just idag. Tack. Fint och klokt.
SÄ sant du skriver, tack för att du skriver
<3
Ibland nÀr jag lÀser vad du skriver kommer en kÀnsla av pirrigt hopp i mig. Jag har det hur bra som helst. SÄ hoppfullheten handlar mer om glÀdjen över att just du förmedlar bondförnuft till oss alla. Trevlig midsommar
Jag gav inte bloggar en chans pĂ„ allvar för en jag började lĂ€sa din blogg Clara. Jag tror faktiskt du var den första jag började följa. Och kanske var det för att jag som lĂ€sare redan frĂ„n början har kĂ€nt att de du skriver Ă€r genuint och Ă€kta. Jag vet inte hur du gör det, men du gör det grymt bra! Jag har fĂ„tt sĂ„ mycket av att lĂ€sa din blogg genom Ă„ren – pepp, inspiration, igenkĂ€nning, argument för mina Ă„sikter och nya insikter. Jag kommenterar alldeles för sĂ€llan, men ville bara sĂ€ga tack Clara för att du bloggar och för att du Ă€r du <3
Jag Ă€r ingen ”blogglĂ€sare”. Slösurfar aldrig. Det enda jag följer pĂ„ nĂ€tet Ă€r din blogg. Jag har ofta svĂ„rt för sĂ„vĂ€l feministiska som kristna texter förutom de frĂ„n dej. Jag Ă€r 35 Ă„r och ganska svĂ„rflörtad. StrĂ€ck pĂ„ dig Clara! Du gör verkligen skillnad i mitt liv, i mina tankar. Du sĂ€tter ord pĂ„ saker jag inte förstĂ„tt att jag tycker. Tack
Jag har följt dig i flera Är, och det handlar mycket om att du gör din grej. Det Àr roligt att se hur andra vÀljer att göra, och otroligt intressant, Àven om jag sjÀlv exempelvis Àr rÀtt ointresserad av klÀder. Tur att du fortsatte trots all skit! FortsÀtt sÄ =)
Det du skriver om Ă€r sĂ„ viktigt. Att hitta sin egen vĂ€g i det vi gör. En vĂ€g vi mĂ„r bra av. Men jag tror att vi mĂ„ste vara medkĂ€nnande med oss sjĂ€lva ocksĂ„ i processen att förstĂ„ vad som Ă€r vĂ„r vĂ€g. Ibland behöver vi göra misstag för att inse vad som Ă€r vad… Tack för en fin och inspirerande blogg!
LĂ„ter klokt och bra!
AlltsÄ, de första tvÄ styckena, det kunde lika gÀrna varit jag som skrivit dem. Spot on. Det Àr en sÄn himla lÄng process att först inse, sen vÄga agera och sen hÄlla fast vid. Kör bara kör!
Jag har alltid sett dig som en klok och framĂ„tsyftande kvinna. Men superbra tĂ€nkt att göra sĂ„nt som Ă€r bra för dig i första hand. Om detta sedan sammanfaller med det du Ă€r bra pĂ„ sĂ„ Ă€r ju det en bonus đ
Du skriver sÄ bra. Takk for at du er Êrlig og deler tanker med oss!
Det hÀr tar jag med mig.
Det hÀr inlÀgget ligger nu i mitt bokmÀrksfÀlt.
Tack för att du dessa kloka ord/tankar. Ska hÀrma i hjÀrnan. Ha en fin dag!
Jo, ett ”delar” skulle visst in dĂ€r mellan ””du och ”dessa” đ
Jag Ă€r ocksĂ„ en kameleont, men jag har delat upp min person i tvĂ„. Inte sĂ„ att jag har en personlighetsklyvning, utan jag kan dela upp min person i ”jobb” och ”privat”. NĂ€r jag gĂ„r in i min jobbroll kan jag ta vĂ€ldigt mycket som den privata rollen inte hade klarat av. Le och prata med mĂ€nniskor som jag egentligen avskyr, ta kritik (Ă€ven onödig sĂ„dan), mingla och vara hur hĂ€rlig som helst. Och samtidigt vĂ€ldigt rak och framĂ„t.
NÀr jag slÀpper den rollen och bara Àr privat, sÄ Àr det nÀstan tvÀrtom. Jag Àr folkskygg och svarar inte i telefon, umgÄs bara med mina nÀrmsta. Föredrar att vara sjÀlv. Drar snuskiga skÀmt, har ett ovÄrdat sprÄk och Àr ganska krass. MÄnga gÄnger, inte alls hÀrlig. Och dessutom lite vimsig och oorganiserad.
Jag tror att det hĂ€r Ă€r ganska vanligt nĂ€r man har ett serviceyrke dĂ€r man möter mĂ„nga mĂ€nniskor, Ă„tminstone möter jag mĂ„nga som tex jobbar inom restaurang och som nickar medkĂ€nnande nĂ€r jag förklarar hur jag klarar av att stĂ„ och le mot folk som Ă€r odrĂ€gligt fulla och som försöker pruta pĂ„ alkohol som vi enligt lag mĂ„ste ta ett visst pris för…hade jag varit i min privata roll hade jag bett dem dra Ă„t pipsvĂ€ngen men jobbrollen bara ler och skrattar lite! đ
Som sagt, vimsig privat…glömde ju tacka för ett mycket bra inlĂ€gg! đ
Jag jobbar som sjuksköterska pÄ en vÄrdcentral och kÀnner igen mig totalt!
Jag kĂ€nner sĂ„ vĂ€l igen mig i vad du skriver Clara…jag Ă€r ocksĂ„ vĂ€ldigt socialt anpassbar. Och sĂ„ Ă€r jag trevlig och snĂ€ll, för jag tycker inte man behöver vara otrevlig mot nĂ„gon. Detta har lett till, flera gĂ„nger, att jag helt plötsligt har en ny bĂ€sta vĂ€n…och jag förstĂ„r inte hur det gick till, för jag har bara varit trevlig! Inte alls inbjudande till att dela mitt liv, inte vad jag sjĂ€lv tycker…och dĂ„ har det ofta varit mĂ€nniskor som inte alls kanske Ă€r lika duktiga pĂ„ att lyssna som jag, och som kanske pratar mer om sig sjĂ€lva Ă€n att frĂ„ga hur jag mĂ„r. Det blir jĂ€ttejobbigt för mig, det slukar bara energi att ha sĂ„dana relationer och ju Ă€ldre jag blir och ju mindre tid (smĂ„barnsmamma) jag har över för att trĂ€ffa vĂ€nner sĂ„ vill jag ju liksom lĂ€gga den tiden pĂ„ mĂ€nniskor som ger mig energi. Men sĂ„ himla jobbig sits! Jag vill inte sĂ„ra nĂ„gon , men det blir knepigt nĂ€r jag helt plötsligt Ă€r nĂ„gons bĂ€sta vĂ€n och jag sjĂ€lv upplever att den andra inte ens kĂ€nner mig. Hmm. Vill ju samtidigt inte bli en avvisande och otrevlig person, för det Ă€r inte jag…men hur balanserar man upp det?
Konstigt nÀr du inte kÀnner mig.. Men jag har följt dig i sÄ mÄnga Är. Du inspirerar mig och gÄr mig att tÀnka pÄ saker frÄn olika synvinklar. NÀr jag lÀser det hÀr sÄ vill jag sÄ gÀrna bara krama om dig.
FortsÀtt vara du. Ryta ifrÄn och inspirera. Fylla flödet med vackra och hÀrliga ting. Allt behövs, bÄde allvar och fint fÄngade ögonblick. FortsÀtt vara du!
SĂ„ sant och viktigt!
Jag traskar pĂ„ samma stig. SĂ„ skönt nĂ€r man i alla fall i teorin förstĂ„r hur det ligger till…
Hoppas Du haft en hÀrlig Midsommarafton.
-Hedvig
Oj vilken igenkĂ€nning! Jag har lĂ€nge gjort precis sĂ„. Och framför allt hjĂ€lpt andra för att jag kan ge nĂ„got utan att fundera pĂ„ om jag alltid mĂ„ste ge bara för att jag kan. Ibland kanske jag snarare behöver ett sammanhang dĂ€r jag kan fĂ„, och uppskattas mer jĂ€mlikt. Du Ă€r en stor inspirationskĂ€lla till mig som bloggare. Ărligheten och att aldrig kompromissa med mig sjĂ€lv och mina uttryck Ă€r sĂ„ jĂ€kla viktigt i att hĂ„lla lusten och kreativiteten levande.
Tack för din fina kommentar Wilda. Pepp och kÀrlek till dig. Hoppas du hittar sammanhang dÀr DU fÄr vila och inte bara ge. Kram
Hurra hurra hurra hurra!!
Hej Clara! Du sĂ€tter precis fingret pĂ„ varför jag slutade ett ”karriĂ€rjobb” som jag pĂ„ pappret var helt rĂ€tt för och i praktiken bra pĂ„, för att istĂ€llet skola om mig och starta eget. Och jag kĂ€nner igen mig i kameleontbeteendet. Har lagt av med stora delar av det, men ibland kryper det tillbaka om jag inte har koll pĂ„ mig sjĂ€lv. Du var en sĂ„dan stor inspirationskĂ€lla och pepp nĂ€r jag sa upp mig och bytte liv trots att vi verkar inom helt olika omrĂ„den. Lycka till och var rĂ€dd om dig! //Linn
AlltsÄ, du sÀtter sÄ fingret pÄ nÄgot vÀldigt viktigt i den hÀr posten. Jag tror jag kommer spara den för att kunna gÄ tillbaka och tÀnka pÄ det sjÀlv.
Tackar ödmjukast för att du delar sÄdana hÀr insikter! Och hoppas att det kommer hjÀlpa dig att hÄlla dig pÄ rÀtt spÄr sÄ att du fÄr mÄ bra!
Precis! Det Ă€r just dĂ€rför din blogg Ă€r sĂ„ hĂ€rlig att lĂ€sa, för att du delar med dig av ditt liv och dina tankar pĂ„ ett Ă€kta sĂ€tt – rakt i genom. FortsĂ€tt sĂ„! Tack.
Klok som eb bok. Tack för orden!