Jag tycker att det här med drömmar är så himla spännande. Plötsligt en natt drömmer man om en person man glömt bort. Som man inte tänkt på på åratal. I drömmen kanske man är gifta, eller jobbar på samma jobb. Varför? Varför dyker en person jag aldrig tänker på upp i min nattsömn? Jag minns mina drömmar tydligt men sällan när jag är klarvaken. Precis när jag ska sova däremot – då kan jag få fatt i en dröm och sedan dra fram ett helt koppel av gamla drömmar jag drömt. Världar jag kan gå tillbaka in i.
Men vad är drömmarna då? Precis när mamma dött drömde jag om henne några gånger. Det var speciella drömmar. Intensivare. Hon kom tillbaka och sa att allting var bra nu, att allt ordnat sig. Jag upplever också ofta att jag får med mig små sedelärande berättelser eller varningar i drömmarna. Men vad är det som varnar mig? Mitt undermedvetna?
Vissa minns aldrig vad de drömmer och det verkar så sorgligt på något vis. Att det finns en hel värld som de inte har tillgång till. Jag önskar bara att jag mindes fler drömmar!
15 svar
Så fint skrivet. Drömmarna är viktiga för mig också, de är en dimension av livet jag inte når på andra sätt. Och jag har alltid kommit ihåg mycket av mina drömmar. För mycket, faktiskt, så jag önskar snarare att jag kunde slippa minnas så mycket. Sömnen blir inte samma vila när det känns som att en är så aktiv hela tiden. Det blir som att hjärnan aldrig får slappna av. Samtidigt vill jag inte vara utan dem. Svår balans.
Ja, det är sant. Ibland känner man sig utmattad när man vaknar helt ”sönderdrömd” liksom 😉
Jag drömmer jättemycket och går även en del i sömnen 🙂 Min hjärna verkar helt enkelt inte ha fattat det där med att sova betyder att den ska gå på lägre varv och samla kraft inför nästa dag. Ibland händer det trassliga saker i drömmarna, typ att jag kör i diket eller råkar göra slut med min man eller något som man bara vill spola tillbaka bandet när det händer. Då drömmer jag att jag tänker ”Nä nu skiter jag i det här, kan jag inte få vakna snart”, jättemärkligt. Jag skrev ett inlägg om några av mina drömmar för ett tag sen. Bland annat en där jag handlade glidmedel på en fin traditionell gammalsvensk julmarknad och en där jag skulle åka på studieresa till rymden. Huuur märkligt som helst men mina barn älskar att höra om knasigheterna! Jag bytte dock ut ”glidmedel” mot ”tandkräm” i versionen för dem av ren bekvämlighet 🙂
Här är inlägget som heter ”Jag är en drömmare och sömngångare.” http://www.lanclin.com/jag-ar-en-drommare-och-somngangare/
Nej, visst är det märkligt med drömmar. Jag har lärt mig att drömmar är hjärnans bearbetning av intrycken och upplevelserna från dagen som gått. Men det är ju som du säger att ibland drömmer man om folk man inte träffat eller pratat med på sju evigheter, så då känns det ju inte helt som att det där ”bearbetandet av dagen” stämmer. Speciellt inte när man börjar drömma upp äventyr och rymdfärder!
Min pappa drömde vid ett tillfälle att en kärra lossnade från en traktor, på deras gård, och började rulla ned för en backe. Några dagar senare, eller om det var dagen efter, hände just det som han drömt. Sånt känns ju ännu mer mysko!
Jag kommer alltid ihåg vad jag drömt, varje natt och det har varit så sålänge jag kan minnas. Men under den senare delen av min graviditet slutade jag plötsligt minnas drömmarna och det var så konstigt! Började komma ihåg drömmarna typ efter jag slutat amma. Men jag säger som tidigare skrivits; ibland är jag helt slut när jag vaknar för att jag typ jobbat/ räddat världen / sjungit i Melodifestivalen med en låt jag inte kunde texten till (igår natt) hela natten…
Det är det undermedvetna som spökar.Ungefär som när man får backlash av minnen efter lång tid.
Ja vissa drömmar är speciella. Vi kan nog lättare komma i kontakt med en annan verklighet i drömmarna. Jag har besökt himlen i mina drömmar t ex. 😉 Så speciellt när jag läste ”proof of heaven” av Eben Alexander. En detalj han beskrev om himlen var exakt samma som jag drömt, för likt och speciellt för att kunna vara en slump.
Jag drömmer massor och älskar det! Ett tips för att minnas fler och mer av drömmarna är att ha papper och penna vid sängen och direkt när du vaknar skriva ner det du minns. Alltså innan du riktigt har kommit till sans och fortfarande är lite mellan världar
Som flera redan skrivit, drömmar är jättespännande och jag har varken förklaring eller svar på hur det fungerar. Visst är det ofta så att man drömmer om det som hänt i skumt förvanskad version, men ibland, givetvis mer sällan drömmer man de där ”sanndrömmarna” som man verkligen kan undra varifrån de kommer. Även min pappa gjorde det en gång. Det var en sån där halvtrivial sak, ungefär som släpkärran någon annans pappa drömde om. I min pappas fall var det vattenberedaren som sprungit läck, både i dröm och verklighet. Tur att drömmen förvarande så inte vattenskadan hann bli så stor 🙂 Det allra häftigaste av allt är lucid dreams (klardrömmar tror jag de kallas på svenska) Jätteintressant när de inträffar. Man är alltså helt medveten om att man drömmer och kan testa allt man vill. Flyga eller kyssa drömprinsen. Minnet av min allra första klardröm är kristallklart. Jag var omkring 5 år och står i mina drömmars godiskiosk, väl medveten om att jag drömmer och plockar fickorna fulla av lakrits. Inte en enda liten rem fick jag med mig hem. Men man ville ju prova!
Jag tycker det är oerhört spännande med drömmar! När jag och mina syskon fortfarande bodde hemma så berättade vi gärna om nattens drömmar och vad de kunde betyda osv. Med åren känns det som att jag drömmer mindre eller iallafall är sämre på att minnas om jag drömt, vilket är synd. För en småbarnsförälder som jag, som sällan kommer ut eller är med om storslagna grejer, kan ju få vara med om värsta äventyren eller fantastiska möten i nattens drömmar som ingen annan får veta något om! Oförglömliga drömmar kan jag leva länge på.
Jag minns fortfarande en dröm jag hade i tonåren (är 32 nu). Jag skulle gifta mig. Ett kyrkbröllop och jag hade en alldeles för stor klänning och skyhöga klackar jag inte kunde gå i. När det var någon i närheten log jag men så fort jag var ensam så grät jag och skrek ”Varför gör jag det här?! Jag älskar ju honom inte. Waaah!!” Och så frågade jag mamma om vad hon skulle göra om jag sprang ifrån altaret och hon svarar helt lugnt ”Då ger jag dig en lugnande spruta.” Sedan vaknade jag.
När jag väl gifte mig var det i Stockholms Stadshus i en välsittande retroklänning och ordentliga skor. Med min stora kärlek.
Jag kan inte låta bli att berätta hur det är med drömmar enligt min religion (islam).
Det finns tre sorter
-från Gud (fina, sann drömmar eller varningar/förberelse för något)
-vardagsrester (Intryck man fått som blandas och kommer fram)
-från shaytan (satan) (mardrömmar. Dessa ska man försöka strunta i).
Jag tror inte rakt av på övernaturliga saker, men ibland har jag drömt drömmar som känns så verkliga att man blir alldeles chockad när man vaknar. Det känns rent fysiskt som att man blivit teleporterad tillbaka till sin säng på några sekunder och så vaknar man helt groggy och förvirrad. Jättemärkligt!
Samtidigt kan dessa drömmar verkligen hjälpa en ibland att bearbeta saker. Sist jag hade en sådan här dröm så var det en person i min omgivning som tragiskt hade gått bort i hjärncancer och lämnat två mindre barn efter sig. Mamman hade också gått bort i cancer bara några år tidigare, vilket gjorde det hela ännu värre. Trots att jag inte kände familjen jätteväl så kunde jag inte släppa det och komma vidare, jag tänkte på pappan i princip varenda dag och ältade hur fruktansvärt det var att han gått bort. Till sist drömde jag att vi träffades och tog en hiss ner till en annan dimension/verkligen. Där sprang vi omkring och kämpade mot klockan och försökte hitta någon form av ”nyckel” som vi behövde för att han skulle kunna komma tillbaka och börja leva i vår vanliga värld igen. Men tiden tog slut utan att vi hittat en nyckel, och jag var tvungen att lämna honom och ta hissen upp tillbaka till verkligheten ensam. Jag var förtvivlad över att vi inte lyckats ordna så att han kunde komma tillbaka och leva hos sina barn igen, men då lade han sin hand på min arm och gav mig en menande blick och log stort och sa ”men du, det gör ingenting. Jag finns ju med er varenda dag i alla fall, ni kan bara inte se mig”. Då blev jag genast lugnare och tog hissen tillbaka. Drömmen var så otroligt verklig och det kändes som om jag tog hissen raka vägen upp i min säng och vaknade där direkt efter. Det kanske låter lite halvtramsigt, men där och då upplevde jag det som en jättefin dröm och det hjälpte mig verkligen att gå vidare.
Jeg drømmer altfor mye. Og drømmene er så levende at jeg ofte ikke vet,i ettertid, om det VAR en drøm,eller om det var virkelig. Litt ekkelt/elakt når man treffer på noen,som var med i drømmen,og man ikke vet om det var ekte! Jeg har også truffet mennesker som jeg har hatt konflikter med i en drøm,og da er det helt merkelig at de er like blide mot meg, ha ha.
När jag läste om drömmar på Psykologin berättade min lärare att ALLA drömmer. Har man svårt att minnas dem så kan man läsa om, tänka på och prata mycket om drömmar under dygnets vakentimmar, då tränar man hjärnan att vilja komma ihåg drömmarna. Han sa också att man ska vara uppmärksam på NÄR drömmen poppar upp igen under dagen. Sen ska man försöka få in en rutin då man reflekterar över nattens äventyr. Jag brukar minnas mina drömmar bäst när jag har lämnat barnen på fsk/skola och cyklar till jobbet, då har hjärnan en liten paus och det finns tid för reflektion.