Det är lättare att skriva intressant om ohälsa och dåligt mående än att skriva om att man mår bra. För det blir snabbt ganska platt. Men jag känner ändå att jag vill skriva om det. För den sista månaderna har jag mått bättre än jag gjort på många år. Livet känns roligt, arbetsbelastningen känns rimlig. Jag har återupptagit kontakten med människor jag inte sett på länge och fördjupat vänskapen med bekanta. Jag känner starkt kasam – känsla av sammanhang och meninsgsfullhet. Jag har funderat lite på vad det beror på. Vad har varit annorlunda sista tiden?
- Min assistent Charlotte. Hon har tagit över allt sånt som jag är dålig på och har svårt för. Och hon gör det enkelt och proffsigt och vänligt. Hon är en välsignelse. Precis som Josef som tagit över driften av min webb och nu löser eventuella problem med den på nolltid.
- Arbetsbelastningen. Jag jobbar rimligt mycket nu. Stressen finns kvar vissa dagar men jag har lyckats lägga in återhämtning emellan så att jag inte tappat orken. Jag har vågat lyssna på magkänslan och säga nej till saker jag inte tror att jag kommer orka eller hinna.
- Sömnen. I mitt nya sovrum rensat på störande stök sover jag så gott. Dessutom fick jag ju frakta bort flera bilar fulla med skrot och skit i samband med att vi flyttade till det nya sovrummet. Det var renande och nu är det mycket mindre rörigt sedan jag fått ett överskådligt och välstädat litet arbetsrum.
- Matlaget. Det var Jakobs ide att dra igång det i vintras och jag var nog lite skeptisk. Hur skulle vi med våra uppbokade liv kunna åta oss att en gång i veckan äta middag med två grannfamiljer? Men det har vi gjort. Och inte en vecka har gått utan matlaget. Att ses en tisdag, dela mat och liv och bestyr och skratta tills jag gråter – det har varit väldigt viktigt för mig. Och sista veckorna har vi inte bara setts till matlaget utan träffats varje dag nere på badplatsen i byn. Lite mer som en kollektivfamilj där vi delar på barnuppfostran, matlådor och badlakan och umgås hela kvällarna.
- Vädret. Säkert hjälper vädret till också. Först en fantastisk, riktig vinter och sedan en varm snäll vår. Varje morgon när jag dricker kaffe på trappan tackar jag gud för denna nådens vår. För luftvärmen, för solen, för badtemperaturen som gjort att jag kunnat doppa mig varje dag i flera veckor.
19 svar
Kanske svårare att skriva om. Jag upplevde också (av nån anledning som jag glömt om jag ens förstod det då) en ologisk rädsla för att börja må bättre. Jag tror att det där som fick mig att må dåligt var så viktigt att jag samtidigt inte ville glömma bort det. Typ.
Bra att du mår bättre i alla fall!
Så skönt att du mår bättre och det låter väldans mysigt med ert matlag.
Det är en välsignelse för mig med och roligt! Win-win! Tack för förtroendet <3
Vad fint. Finner ofta tröst i att läsa din blogg. Kämpar med att lära mig att hantera mitt nya jag som är så stresskänslig och trött. Börjar nog så smått acceptera att inte orka/kunna allt jag (och andra) vill, börjar lyda min kropp när den skriker stopp. Samtidigt som jag sörjer att det har blivit såhär. Känner hopp när jag ser hos dig att det inte alltid behöver vara såhär, att det går att bli frisk(are). Och samtidigt frustration och otålighet för att det inte går fort nog att läka. Trots att det är just skyndandet som gjort mig sjuk. Tragikomiskt. Men det kommer nog något gott ur det här så småningom. Om det får ta tid. Ska bara förlika mig med det… Tack för att du delar med dig. <3
Jag tycker att det är härligt att läsa om saker/personer/händelser/anledningar som gör folk glada och vad man är tacksam för i livet. Gläds med dig!
Vad härligt att du mår bättre! Det är viktigt att få skriva om det också, på så sätt så lär du ju oss läsare vikten av att faktiskt tillåta sig själv att känna lycka och välmående. Så vitt jag vet så är jag absolut inte ensam om att ha lätt att fokusera bara på det negativa… Tänk ändå så mycket enklare livet känns när solen skiner!
Härligt! Dock läskigt att det är den varmaste maj sen man började mäta temperatur i Sverige. Klimatförändringarna har börjat visa sig även för oss. Var ska det sluta….
Kul att läsa att du mår bättre! Och att du fått till bra förändringar/förbättringar i livet 🙂
Jag känner verkligen att vädret påverkar åt det positiva hållet, hur står vi ens ut under vintern? Jag förstår varför folk tex kring medelhavet ofta är gladare än oss, det är så lätt när det bara är att gå ut utan tjocka kläder, det går att äta lunch på en bänk i en park och solen lyser mer än 3 timmar på en dag :p
Vad roligt att höra att du mår bra. Som du säger är det svårt att skriva om när man mår bra så det känns äkta och inte platt eller glansbildsaktigt.
Ha det fortsatt bra!
Jättefint att höra, trösterikt men också informerande: nej, det är sällan hjälpande att fortsätta att leva exakt som man gjorde när allt barkade åt pepparn.
Ta hjälp, sova, rätt inställning till arbetsbelastning (”är detta rimligt?”) och lite bra mat är något som varit bra för mig med två förlossningsdepressioner i bagaget. Och tid, nu är lillen fyra år och jag mår riktigt bra oftast!
Så härligt Clara!
Jag uppskattar ändå att läsa om ditt bra. Jag tänker att det du känner är så bra just nu är i relation till allt det som varit så dåligt tidigare. Om det alltid är bra, ja då kanske det blir platt. Men om det finns sämre och bättre dagar så är båda delarna lika fina att läsa om, men på olika sätt. Hoppas du kan fortsätta att ta hand om dig och ditt mående.
Underbart, Clara! Blir så glad för din skull. Kram!
Skönt att höra om att du mår bra. Men du har rätt i att det är lättare att skriva om det dåliga. Finns det någon roman eller film där personerna är lyckliga hela tiden? Jag tror inte det.
det där matlaget låter så ljuvligt. just att vara många vuxna kring sina barn känns som något som skulle stärka många av oss. Vi är ju väldigt få vuxna på barnen, väldigt isolerade med dem, på ett sätt jag inte tror vi riktigt är menade för att vara. inte konstigt att man blir slut.
Du har turen att leva i en bra och levande kultur. Och skriver sâ fint.
🙂 Det hjälper ; när den haltar eller eller är nollställd, blir livskvaliteten sämre. Jag öskar att jag vore yngre eller modigare för att flytta, men kostnaderna avskräcker och jag vet inte om jag har lust ; en hund vore kanske lösningen. Människoapor kan vara tröttsamma.
Det tröstar att höra. Själv är jag längst nere på botten just nu (eller ja, det kan nog alltid bli värre…) men förhoppningsvis tar eländet slut nån gång.
Den sista punkten kan jag definitivt skriva under på som ”må-bra-bättre-grej”. Vi har haft en riktig och lång härlig vinter i år även här på Västkusten, och nu en sommar så skön…
Vädret påverkar <3
Vad härligt att läsa❤️