Om att känna sig fin när man inte är det

I sjunde månaden med Folke

Inte för att vara sån men gud vad snygg jag brukar vara när jag är gravid. Tjockt hår, feta läppar, långa naglar som inte skivar sig. Bra – ja rentav strålande hy. Bara en liten viktuppgång där allting sätter sig på magen och försvinner från resten av kroppen. Den här gången kunde inget stämma sämre. Jag ser rent objektivt bedrövlig ut.

Jag har hemskt hår. Elektriskt och tunt. Varken stora läppar eller långa naglar. Gröngrå i ansiktet. Hud som flagar. Ungarna frågade mig en dag varför jag målat svart under ögonen? Det är liksom så mörka mina ringar är. De går knappt att sminka över. Jag är svullen, öm, färglös. Och haltar fram. Alternativt vaggar som en pingvin. Folk i min närhet skakar på huvudet och fnissar åt mig när jag försöker resa mig ur en fåtölj. Och jag orkar inte göra något för att förbättra utseendet. Men jag är ändå en ganska fåfäng människa. Hemma på byn bryr jag mig visserligen aldrig men åker jag in till stan så skärper jag mig ju. Men i år handlade jag julklappar i gummistövlar och långkalsonger med uttöjda knän på. Ingen BH, inget smink. Rödfnasig hy och håret i en sådan där tovig men platt virvel på bakhuvudet. Som man får när man sovit på det när det är blött. Istället för handväska hade jag en plastpåse från ICA i handen. Jag chockerar mig faktiskt med mitt eget ointresse. Men när man har så ont att det är en kamp att trä på sig byxorna på morgonen är inte utseendet prioriterat. Och det är skönt!

Samtidigt mår jag alltid bra mentalt när jag är gravid. För då känns kroppen som min och ingen annans att recensera och bedöma. Jag håller liksom på att tillverka en unge här, så vem fan ska ha några synpunkter på mig? Jag är helt fri från kroppsnoja och komplex och tycker bara att jag är fin. Den enda gången i livet jag som kvinna kan gå och spänna ut istället för att dra in magen. Och märkligt nog har jag den känslan även den här graviditeten – mitt bedrövliga utseende till trots så känner jag mig fin. Det får mig att undra om den här känslan är rent hormonell? Kroppen som skickar ut må-bra-hormon, jag-duger-hormon, patriarkatet-kan-dö-hormon? Finns det något sätt att få tag i dessa hormoner även efter graviditeten är avslutad? Tack på förhand.

Bertil fick en stor, seg grej i julklapp. Som en blandning av en squishy och slime i konsistensen. Alldeles knölig och med silhuetten av en palt. Han tittade på den en dag och så tittade han på mig och konstaterade att vi är väldigt lika.

Tog inte ens illa vid mig. Det är ju sant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

47 kommentarer på “Om att känna sig fin när man inte är det”

  1. Jag upplevde samma känsla, fast under amningen – tror absolut det var iaf delvis hormonellt. Gravidhormonerna gillade jag dock inte alls lika mkt som amningshormonerna. En ganska orelaterad fråga: hur gjorde du med din antidepressiva medicinering innan/efter du blev gravid? Svara bara om du vill såklart! Tänker att det är en aktuell fråga i dessa dagar:) Glad trettondag!

    1. Eftersom graviditeten var planerad hade jag trappat ut dem (Trappat ut förresten – vilken lögn. Slutade från en dag till en annan. Jättedumt). Men jag tog i alla fall inte antidepp när jag blev gravid. Dock vet jag flera som tagit i alla fall sertralin under graviditeten. I samråd med läkare då man bedömt vinsterna som större än eventuella risker. Tror man får bedömna från fall till fall. De sertralin-bebisar jag känner är idag stora, intelligenta och välmående barn i mellanstadieålder. Inga biverkningar har kunnat upptäckas. Men såklart ska man rådgöra med vården innan man tar några beslut på egen hand!

  2. Det är så kul att gå in på din blogg nuförtiden (det har det alltid varit iofs, men extra kul nu!). Du uppdaterar så ofta och alla inlägg är intressanta. Och så fina bilder! Tack Clara, så roligt att läsa.

    1. Håller helt med, och det är till förfall för mig som borde skriva på mina inlämningar… istället går jag in och scrollar, läser om och kollar kommentarer stup i ett. Som nu till exempel, haha.. 😛
      Men tack för en bra blogg Clara! Toppklass!

  3. Haha! Vilken fantastisk beskrivning av julklappsoutfiten, så sabla underbar du är!

  4. Hahaha, underbart inlägg! Oerhört hög igenkänning!
    Jag är så långt ifrån ”glow” man kan tänka sig. Går runt i mina trasiga gravidbyxor ( vem vill köpa nytt i v 36?!) och utomhus har jag aldrig annat än fodrade gummistövlar, oavsett vart jag ska.
    Befriande! Detta är 4e barnet. Var inte lika obrydd med de andra.

  5. Jag har en fråga till dig angående graviditet. Jag är gravid för första gången i tionde veckan och har mått illa från morgon till kväll i en månad. Har du haft de symptomen? Vad gjorde du för att mildra det hela? Tack för en riktigt bra blogg:) mvh Josefin

    1. Fråga din barnmorska eller läkare om du kan få lergigan comp utskrivet. Jag visste inte om det första graviditeten och med av illamående hela vägen, nu i andra graviditeten höll heldags-illamåendet i sig till typ v.15, mornarna till kanske v. 17. Lergigan comp har hjälpt mig jättemycket den här tiden. För de flesta ger sig illamåendet runt v. 12 men är ju ingen idé att lida när det finns medicin som kan lindra. För mig funkade ingenting annat så har inget annat tips tyvärr.

    2. Får jag svara? Jag käkade prostafen mot illamående som man kan köpa receptfritt på apoteket. Alla tips om att äta lite och dricka vatten med citron var som ett hån när man spydde av att röra på huvudet. Sen mot småillamåendet jag drogs med resten av graviditeten fungerade sånt. Snart blir det bättre för dig!

    3. Jag har mått illa och kräkts från början till slut under mina 4 graviditeter, jag har fått Lergigan comp utskrivet av läkare efter att först ha testat åksjuketabletter (har glömt namnet i skrivande stund😬) samt handledsband utan effekt. Börja med att testa handledsbanden, finns på apoteket, hört många som det faktiskt har hjälpt.

      1. Handledsband och åksjuketabletter har inte hjälpt för mig. Men ska testa Lergigan comp. Tusen tack för hjälpen och alla goda råd från er:) mvh Josefin

  6. I Finland har vi en sägelse om översatt lyder; pojkar förskönar sina mödrar medan flickor stjäl all moderns skönhet. På basis av det kunde man konstatera att du bär på en tjej!

    Kämpa på med graviditeten och llt vad den innebär!

    1. Är gravid för tredje gången och har fött en son och en dotter innan och har sett bedrövlig ut båda gångerna innan: varför bryta en tradition? Ser allmänt för jävlig hur jag än gör så jag tackar Jesus för att jag redan är gravid annars hade jag då aldrig i mitt liv haft en chans att bli det. Maken hade flytt för sitt liv och penisen vissnat o trillat av 🙄

    2. Åh känner igen det! Så var det för mig med och jag fick en dotter. Jag kände mig så ful på nåt vis. Med sonen var det precis tvärtom! Spännande!

  7. Åh blir så glad av din blogg! 🤗 Så rolig att läsa! Ska också snart ha bebis, hoppas såklart på en drös vardag-med-bebis-inlägg från dig sen 😊

  8. Vilket härligt inlägg, tack för att du delar med dig! Håller med tidigare kommentar om att bloggen är så rolig och inläggen så extrafina på sistone, väldigt kul! <3

    Jag är gravid i v. 31 och min upplevelse så här långt är att min kropp aldrig blivit så recenserad som nu (inte högt iaf). Folk tar sig friheter att kommentera magens storlek, bedömer och värderar till höger och vänster. Jag var inte alls bredd på att bli allmängods på det sättet! Var inte heller bredd på folk som frågar hur jag mår och sen skrockar när jag säger att jag har ont i ryggen, med ett oschysst "vänta bara tills magen blir större" … Och jag drar mig nästan lite för att berätta saker för vänner som varit gravida tidigare, för det möts så ofta av ett "när jag var gravid …" och så något som är mycket värre, om det handlar om krämpor osv. Skulle gilla så mycket att inte behöva jämföras hela tiden, utan att få ha MIN upplevelse av graviditet och mina krämpor ifred, liksom. Tyckte om att läsa ditt inlägg, tack för det!

  9. Haha! Jag går typ aldrig till friösern pga lat med mitt utseende men passade på när jag var föräldraledig dagar innan min bebis föddes. Hade ju inte klippt mig på ett par år och var van vid en rätt sliten look. Så när jag såg mig i sjukhusspegeln, t ex dagarna efter jag fött, överjordiskt trött, oduschad med trasigt uppsvullen underliv och någon droppställning inkopplad pga en förlossningsrelaterad infektion så var det så sjukt att jag samtidigt såg en spegelbild som var himla piffig i håret.

    Barnafödande är så märkligt alltså, vilken upplevelse! Vet att dian förlossningar var sådär och hoppas du får revansch med trean nu 😊

  10. På pricken den känslan hade jag med, satt riktigt och pös med gravidmagen och kände mig fantastisk! Så skönt som sagt att släppa ut istället för att hålla in. På förlossningen kulminerade min ”patriarkatet kan dö-känsla” med ett radikalfeministiskt tal till vårdpersonalen. Mer av det hormonet ( plus lustgasen) tack!!!!

  11. Gissar att det blir en lillasyster denna gång på grund av de stora skillnaderna jämfört med tidigare 😉

  12. Min kropp måste ha missat att producera det hormonet för kände mig bara ful genom hela graviditeten och amningen. Men jag har hört om andra som har haft sin bästa mentala period nånsin när de var gravida. Kanske som med att vissa har pms och andra inte?

  13. Vilka roliga inlägg du har lagt upp på sistone! Roligast är ju den här humorn “Tog inte ens illa vid mig. Det är ju sant.” som inte får komma i skymundan! Jag har fått för mig att du både är vass och rolig? En riktig höjdarkombo, kan jag tycka.

  14. Åh jag kände mig också så himla fin när jag var gravid. Och viktig. Här går jag med bebismage och är viktig! kände jag hela tiden 😅 Men när ungen var ute och amningshormonerna drog igång med svettningar, plufs och gråt kände jag mig världsful, inte så roligt.

  15. haha! Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är men Clara – du är on fire! I nästan alla dina inlägg skriver du något som engagerar mig. Fan vad grym du är!

    Och jag kan också känna igen mig i känslan av att vara bäst och snyggast i världen som gravid. Nu är jag inte det och lär förmodligen aldrig uppleva det igen men satan vad jag gillade det. Älskade att vara gravid och älskade att amma. Kände mig som en jäkla übermänniska som vad helt osårbar. Och då fick jag ändå en överjävlig första förlossning (där jag levde på smärtstillande 8 veckor efter) och förlossningsdepression andra gången. Men de där hormonerna eller vad det nu var – de gjorde mig ändå stark. Även när jag grät. Då var jag på något vis också stark. Det var liksom som att allt utanför mig själv och barnet var oviktigt. Jag/Vi var solen och allt annat kretsade kring oss. Så mins jag det i alla fall 🙂

  16. Tror aldrig jag uppskattat bloggen mer än nu trots många års läsning! Din blandning av inlägg nu av det vackra inspirerande, när du ryter ifrån, det personliga, humoristiska, och bra tips om allt möjligt är verkligen spot on. Personligen vill jag ha bara ha ÄNNU mer av ”livet på landet och vägen dit”. Njuter av att läsa din blogg och även om ni inte poddar mer så bidrog den verkligen till att bloggen blev ännu bättre eftersom vi fått lära känna dig mer.

    Jättekul!

    Du blir bara bättre och bättre för var dag, heja!!

  17. Men nu fick jag väl ett spontant gapskratt för mig själv här.. med långkalsong-historien 🙂
    Håller med om flera andra att dina inlägg bara blir bättre och bättre. Härlig blandning och jag gillar verkligen din humor.

  18. Jag var nog fin som gravid med mina två söner, men så himla arg som jag var. Som multi-PMS i nio månader, oh my.. Bara längtade efter att någon skulle råka stöta till mig på tunnelbanan på morgonen så jag fick en chans att RÅ-skälla ut hen. Sympatiskt värre. Men det hände inte dessbättre.

  19. Kan ju vara så att du har en lite flicka i magen ?! En dotter själ moderns skönhet ! 😉
    Jag såg hemsk ut när jag väntade min dotter , fett hår ,finnar och allmänt uschlig ! Så var det inte med grabbarna.
    Kram Åsa

  20. Jag har heller aldrig kännt mig så vacker som när jag varit gravid. Jag fick former för första gången och jag kände mig så kvinnlig och fin. Första gången jag var gravid köpte jag en tuff klänning som jag bara ha kunnat ha under graviditeterna, då den, på grund av urringningen kräver att man fyller ut den med lite större byst. Men åh vad jag älskade att klä upp mig i den då;).

  21. Hahaha… din självdistans är härlig och beundransvärd. Jag är alldeles säker på att du är fin även denna graviditet, men om du inte är det så är det helt okej. Vi kan väl inte alla gå runt och vara fina jämt och ständigt. Då blir det ju ingen variation på tillvaron! 😀

  22. Så otroligt snygg du är på den bilden Clara! Älskar den lätta klänningen tillsammans med gravidkulan. Mycket långt ifrån hur jag såg ut i somras som gravid med vår tvåa 😂 Men som du säger, man har så mycket annat att anpassa sig till att kläder blir nedkokat till det lättaste, bekvämaste – och det som helt enkelt passar 🙂 Tack för ett härligt inlägg!

  23. Härligt inlägg! Jag själv har aldrig känns mig fin som gravid, mest haft ångest över hur kroppen förändrades och hur skulle bli efteråt. Så inget patriarket-kan-dö-hormon för mig tyvärr. Hade verkligen velat ha det nu, för efter två graviditeter ser kroppen för sorglig ut. Och brösten är helt försvunna, poff bara. Förstår inte hur alla andra kan vara så fina trots flera barn. Själv ser jag mest ut som en ballong som luften gått ut och jag känner mig hemskt obekväm i min kropp. Eller ja, som kropp är den ju helt ok, den fyller sin funktion, den går och står och tar hand om barn osv. Men fin, det kommer jag nog aldrig känna mig mer. (Ja, jag vet, det meningen att jag ska skoja om mina hängbröst och sedan tindra med ögonen och säga något i stil med: ” Men det gööör ju ingenting för jag har ju så underbara barn och min kropp har ju gjort något fantastiskt”. Men det gör visst någonting, jag avskyr mitt nya jag och önskar verkligen att jag kunde känna mig fin, trots att jag inte är det.)

  24. Jag hade lika när jag väntade mitt tredje barn. En dag när jag skulle hämta hem något jag köpt på Blocket och hon som sålde det synade mig uppifrån och ner innan hon konstaterade, “Ja det sägs ju att flickor tar all skönhet från mamman”. Istället för att bli ledsen tog jag det bara som en rolig historia att berätta för folk. Kram

  25. Samma här. Sen jag blev gravid i september så har jag verkligen blivit en riktig slöfock. Ja, eller de första månaderna var jag ganska noga med mitt utseende och satte tid på att sminka bort mitt hemska acne-ansikte. Hej graviditetshormoner! Men när jag väl började gå ut med vad som var på gång så släppte jag samtidigt på allt och i dagens läge är min hy bättre och jag latare. Kombon mjuka underställ och fleecetröjor skulle jag kunna gå i vart som helst känns det som. Men ibland måste man ju försöka se lite trevligare ut också.