Första dagen på terminen

Idag var första dagen på terminen för barnen. Oj så motigt det kändes att ta mig upp när klockan ringde vid sju. Jag är dessutom kanonförkyld så att på egen hand (Jakob är borta idag) försöka väcka, klä på och ge frukost till barnen var en prövning. Som tur är har jag världens hjälpsammaste vänner som tar hämtning och lämning åt mig och sedan bjuder oss på middag ikväll.

Det går inte att begripa att vi har varit lediga i 21 dagar. Det har känts som kanske sex dagar på sin höjd. Och som vanligt efter julhelgerna drabbas jag av lite blues. Inte så att jag skulle vilja ladda om för en ny julafton – men gärna för en ny december. Mörker och kyla till trots är den perioden så varm och liksom guldskimrande. För att vi anstränger oss för att göra den precis sådan. Tänder ljus, lyssnar på julmusik, bjuder hem på fika, kryper ner i soffan tillsammans och ser julkalendern.

Så nu gäller det att hålla fast vid den känslan. Än är det midvinter. De kallaste månaderna ligger fortfarande framför oss här uppe. Det finns all anledning att fortsätta på samma lugna spår som innan jul. Hitta saker att fira, stunder att mysa. Tända ljus och träffa vänner. Ännu behövs den där skyddande filten av mysighet ett bra tag framöver. Så att oxveckorna blir lite uthärdligare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 kommentarer på “Första dagen på terminen”

  1. Förstår verkligen känslan! Jag känner mig alltid lite deppig i början på januari. Även om jag gärna drar ut på jultiden och låter pyntet vara kvar så länge som möjligt, så är det inte lika fint och mysigt som i december.
    Glädjer mig ändå över att jag har förmågan att faktiskt kunna njuta av och ta tillvara på advents och jultiden. En känsla som ändå är fin att plocka fram när tillvaron käns lite deppig.
    Kram❣️

  2. Det är något väldigt äkta och gediget över dig och fin familj. Vackert, kraftfullt, stillsamt.

  3. Sover era barn fortfarande i samma säng? Funkar det bra? Funderar på den lösningen för våra barn också, den ena är så mörkrädd!

  4. Så klok tanke. Att december inte är så mysig och fin som den är pga att det är jul, utan pga att vi anstränger oss och SER TILL att den blir mysig och fin. Det fina är ju att det betyder att vi kan få samma myskänsla när vi vill egentligen 🙂

  5. Det är ok, jag har precis sett tulpan och narcisslökarna tita fram i trädgården här nere i Köpenhamn, så våren är påväg. Men trots det är tända ljus vägen genom Januari.

  6. Precis! Jag instämmer helt. Jag fortsätter med decembervanorna att tända ljus vid frukostbordet, låter adventsstjärnorna hänga kvar till februari, och försöker hålla samma förväntan kvar, fast nu för de första krokusarna och snödropparna.

  7. Samma här!

    Jag öser på med stearinljus, massor av små bordslampor och o-juliga ljusslingor i varenda hörn. Guldskimret (utan det röda och alla granbarr) är fullt tillåtet att dra ut på en bra bit in i mars.

  8. Du satte bra ord på den där känslan som kommer smygande när vila, ljus, pynt och festligheter är förbi. Blues. Jag känner ofta så just vid övergångar, t.ex. mellan årstider och efter högtider. Då börjar jag längta efter nästa ledighet, nästa högtid. Men det gäller väl att försöka leva i nuet och, som du skriver, fortsätta tända ljus och mysa!

  9. Måste vara underbart att kunna ha så långa ledigheter 🙂 långt jullov, sportlov, påsklov, lång sommarledig, läslov…något jag alltid tänkt att jag skulle vilja ge mina framtida barn (nu har jag en liten dotter på 1,5 år) men svårt att få ihop med mitt arbete.

    Alltid tänkt på det där med arbete och hur mycket man ska jobba. Mer än 4 veckor på sommaren och möjligtvis en ledig vecka på vintern är ju inte alls standard.