Småplagg

Nu har alla små bebiskläder som Anna skickat upp till mig kommit på plats. Det mesta är sånt som mina kusiner först hade på 70-talet och som sedan jag och Anna hade på åttiotalet och sedan våra fyra barn har haft. Snacka om kvalitet!

Små gulliga färgglada sparkdräkter med svampar på, eller psykadeliska blomstermönster. Helt rätt i stil för åtta år sedan – när bebiskläder skulle vara färgglada med retrokänsla. Inte lika mitt i prick idag när allt ska vara grått eller vitt och kännas sobert och exklusivt snarare än färgglatt. Men det kvittar såklart för mig. Jag är bara glad att jag inte behöver köpa en massa nytt. Och jag blev faktiskt alldeles berörd när jag vek in dem i skåpet och mindes förväntan jag kände innan Bertil kom.

Nu ligger allting på plats och bara väntar. På den här lilla personen vi inte vet någonting om.

Bara några små nya plagg har införskaffats. Som värmer skönt för en bebis. Som dessa i mjukaste ull. Längtar tills de får komma till användning!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 kommentarer på “Småplagg”

  1. Åh jag känner så dubbelt inför sånt här bebispysslande och längtan. Jag minns ju förväntan innan min bebis föddes och stoltheten när han var ute! Världens bästa bebis! Men sen blev vår bebistid så svår, och jag fick till sist en psykos utlöst av sömnbrist. Nu är det som att jag inte vet hur jag ska känna längre . Jag vill också bara vara en vanlig mamma som viker gulliga bebiskläder och som kan skämta om hur kaffe hjälper när man är övertrött. Jag kanske är en sån mamma också nu när jag är frisk igen? Men jag känner mig som ett freak istället och som jag var naiv när jag trodde att jag skulle tillhöra de 99,9 % av föräldrarna som inte behöver bli inlåsta på ett psyksjukhus.

    Hoppas jag inte skrämmer någon nu. För de allra flesta går det ju toppen, och även när det inte gör det så låter “katastrofen” ofta värre än den är. Rädslan är värre än verkligheten ofta. Det var ingen katastrof faktiskt, det var bara jobbigt men man reser sig ju. Jag lever vanligt nu, men jag känner mig inte helt vanlig innuti ännu.

    1. Fint att du skriver om din erfarenhet Lollon! Jag tror det är befriande att veta att bebislivet inte är perfekt på något sätt och stärkande att veta att man kan resa sig ur en psykos! Kramar till dig!

      1. All kärlek till dig Lollo! Så fint att du valde att dela med dig av din berättelse

    2. Jag var nog rätt nära en psykos i bebistiden, också helt sjuk sömnbrist. Känner igen det dubbla, när jag rensade ur småkläderna var det både sentimentalt och såå skönt att det var över. Känner också en avundssjuka mot dem som haft en mer ”normal” bebistid men även liksom en stolthet i att jag tog mig igenom. Fast vanlig kommer jag nog aldrig känna mig, har aldrig varit. 😀

    3. Om det kan vara en tröst så är du varken udda eller onormal. Ibland blir det galet av graviditeter. Det finns inom alla djurslag också och är inget någon moder rår för. Som ett exempel fick min häst en sån psykos att hon inte alls var kontaktbar och tyvärr ej kom tillbaka. Tacksamt nog går det att behandla människor. Var stolt över dig själv och den kamp du gått igenom, se på dig själv med snälla ögon. Kram

  2. Och jag som med mina två underbara ungar bestämt mig för att det räcker. Inga fler. Mina två är ganska stora nu och går i skolan, cyklar hem själva efter skolan och brer sig en smörgås och leker med kompisar. Och jag har fyllt 40. Jag ska verkligen inte ha fler barn, men nog kan det sticka till lite i livmodern av längt när jag ser såna små puttiga plagg och när jag tänker på lukten av bebishuvud med små fjuniga hår. Nä jag ska verkligen inte ha fler, men nog är det mysigt med små bebisar.

    Kram och all lycka till inför förlossningen som jag förstått kan bli vilken dag som helst nu.

  3. Jag sitter med en sovande sex-veckors i knät och blir så berörd av detta inlägg. Vi kämpade med att bli gravida och de där sista veckorna av graviditeten när vi plockade upp de små kläderna och la dem i byrån, det var först då jag insåg att det var på riktigt! Nu har hon redan vuxit ur den minsta storleken och allt går så fort. Försöker njuta av varje stund!

  4. Äsch, färg och mönster på småbarn är alltid kul! Jag och mina vänner syr mycket kläder själva och till barn är det ju fantastiskt kul att vräka på med färger och figurer som man själv inte känner sig bekväm i 🙂 Så det finns gott om ungar med färgglada kläder även 2019!

    1. ☺️ håller med om att färg på barn är himla fint! Älskar ju själv färgglada kläder

  5. Så fint❣️ Minns när jag väntade mitt första barn och min svärmor skickade jättefina barnkläder från Japan. Kändes så högtidligt att tvätta, stryka och lägga in i garderoben. Och samtidigt stå och fundera vad det var för en liten människa som skulle få ha på sig kläderna.

  6. Här hade vi också en besvärlig start på benislivet, och maken mådde jättedåligt av att inte få sova och försöka gå till jobbet trots sömnbrist. Men nu är sonen större och alla sover lite bättre. <3

    Men ja, jag minns hur det var att pyssla innan, att boa in sig, sy små saker till bebisen och att klappa och prata med magen, längta och vänta. Kan sakna den delen lite.

    All lycka till er som väntar och längtar efter en liten! <3

  7. Åh, ska snart göra samma sak <3 Väntar bebis i slutet av april och vi ska påbörja barnrummet snart. Har fått så mycket av kompisar och släkt, ärvt mycket, så det blir lite "vittgrått-tråk" men mest härliga färger. Längtar så efter att få hålla vår lilla skatt i famnen och se kläderna på. Särskil de mamma har sytt nu åt oss, roliga mönster och färger <3 Vilket fint skåp ni har grejerna i!