Bara för att få se deras miner

Sånt som jag älskar att göra, bara för att få se barnens miner.

  • Äta helgfrukost ihop och nonchalant fråga barnen “Vet ni vad vi ska göra idag?” och när barnen skakar på huvudet skrika “ÅKA TILL BADHUSET!”
  • Svara ja på frågan “Kan vi snälla läsa ett kapitel till? Snälla, snälla, snälla”. Och sedan svara ja flera gånger i rad. Så att man plötsligt har varit uppe sent och läst ut hela boken. Bara för den där lyckokänslan att få läsa mer när man har lust.
  • Bada badkar med barnen och hämta varsin Piggelin som barnen inte visste att vi hade. Äta i badkaret. Se deras förvånade miner över detta bus.
  • Skolka från förskolan en dag när barnet inte alls har lust att gå. Och jag själv har lust att skolka från jobbet. Bara helt odramatiskt svara “ja” på frågan om han får vara hemma.
  • Ha ett fat med chokladbollar i kylen. Och när barnen kommer hem hungriga från skolan och undrar när det är mat säga “Det tar en timme ungefär. Men ta en sån här medan ni väntar”. Se minerna inför detta oerhörda. Chokladbollar FÖRE middagen.
  • Inte berätta att farmor ska komma på besök förrän strax innan. Och då säga “Hade det inte varit roligt om farmor kom hit idag?” Och sedan bara “Bra, för vi ska åka och hämta henne på tåget prick nu”.

När jag nu har möjligheten att få magiska saker att hända i mina barns liv. Då är det ren njutning att skapa magin. När de minst anar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

33 kommentarer på “Bara för att få se deras miner”

  1. Åh vad mysigt och busigt! 🍀Sånna här grejer njuter jag också av att kunna bjuda barnen på då och då. När de liksom inte ens behöver tjata eller ens hinner fråga, då är man där och bara: -Ja! Jag säger ja till det här roliga. Vi gör det! Tillsammans! ❤ Tack för en fin blogg! /Camilla

  2. När besvikelsen är stor för att det spöregnar precis när man ska ut på pick-nick men då göra om soffbordet till piratskepp och seglar med det till en öde ö – i vardagsrummet:-)

  3. Håller helt med! Och barnen måste ju tycka att de har världens häftigaste förälder när man busar så. 🙂

  4. Vad fint! Jag blev alldeles rörd-gråtig när jag läste. Det är ju det bästa som finns när vuxna gör bus ♥️

  5. Så brukar jag också göra. Det är egentligen bara lite fantasi och en känsla för vad man gillade som barn som krävs.
    Ibland blir det som små mutor, men skitsamma, hellre det än hot. Att dricka oboy mitt i veckan en ovanligt trött morgon, eller dricka ur de finaste glasen (eller varför inte de minsta snapsglasen) en vanlig vardag. Att ta med sig lite kakor och varm choklad till lekplatsen. Att ha tävling till förskolan, vem kan gå snabbast baklänges? Att sluta jobbet lite tidigare någon dag och åka till biblioteket. Att hitta på historier om gosedjuren och sätta dem på nya platser under natten.
    Att ställa en snöglob vid sängen, kanske blir det snö imorgon om du skakar lite? Att köpa en billig medaljong för att ens barn gjort något bra.
    Enkla, små saker i vardagen som gör den mer magisk och mer vardagsvacker. Tack för att du gav mig lite mer inspiration!

  6. Exakt det här Kan man inte göra när man har barn med npf/autism. Lärt mig den hårda vägen att det som jag tycker är en ”mysig överraskning” blir svårt och jobbigt för mitt barn. 🙁

    1. Alla barn är olika. Familjer likaså. För en del blir det härligt när de får sådana överraskningar i vardagen som Clara beskriver och då är det ju fantastiskt att ha en förälder som bjuder på just det. Men för andra barn är det bästa tydliga rutiner och en förutsägbar vardag. Och då är det just DET som är fantastiskt att få av sin förälder.

    2. Ja personer med autism behöver oftast förutsägbarhet och rutiner, men kanske du kan introducera “överraskningar” med lite framförhållning, det vill säga avslöja det nya så lång tid innan som ditt barn behöver för att förbereda sig. Det blir ju ändå ett nytt element i barnets tillvaro som förmodligen stärker och utvecklar barnet ☺

    3. Ibland kan det var magi för en autist att vuxna respekterar ens rutiner och stim. Kan även vara magi att göra grejer som är positivt för ens autism men “konstigt” och inget “vanligt” folk gör. Tex skulle jag själv blivit jätteglad om jag var på affären med min mamma när jag var liten och hon hade sagt typ “nu går vi bort till leksaksavdelningen och känner på gosedjur” eller “nu går vi bort och luktar på tvålar”. Det hade varit magi för mig.

      Vi autister är ju dock enormt olika men jag tänkte att mina tips kanske kan hjälpa någon. Det kan va svårt ibland skapa magi för någon som inte funkar som en själv.

    4. Känner med dig med värme. Förstår dig även om jag inte delar erfarenheten. För många barn och vuxna bjuder livet i sig självt på tillräckligt många överraskningar.

      Och Clara: det var skralt med dylika överraskningar när jag var barn, men inget jag saknade. Som nu vuxen och förälder har jag lärt mig att lägga en låg ribba för vad som är en rolig överraskning. Mina barn är tex galna i att äta i vardagsrummet, så det är en klockren överraskning att säga JA till det lite nu och då 😆

    5. Barn med autism är också olika. Min pojke gillade en viss sorts överraskning när han var liten. Det var att få reda på att i morgon får du vara ledig från förskolan. Han kallade det förtjust pyamasdag. Ändå gick han inte hela dagen i pyamas. Dagen innefattade ett biblioteksbesök med fika, och köpa något från fiskbilen till lunch. Sedan lekte han något av sina specialintressen just då. Ett tag rita klockor överallt. Länge sen och jag blir nostalgisk när jag tänker tillbaka på pyamasdagarna. Han sa att han älskade dem.

  7. Livet är underbart på olika sätt, bara att fylla det, med trevliga saker❤️❤️❤️

  8. Jag gillar verkligen den här tanken och har försökt komma ihåg det åtminstone enstaka gånger genom åren. Problemet är bara att med mina barn har extra godsaker lätt lett till tjat. Dvs ger vi varm choklad en morgon till frukost blir det en konflikt nästa dag när vi inte har det. Samma sak med godis en tisdag osv. Det har jag alltid varit lite ledsen över, att det inte gått att göra oftare.

    1. Åh! Igenkänning! Så var det för oss också när barnen var mindre; det gick inte att bryta rutinen en enda gång för det ledde till månader av tjat och gråt. Men det låter så härligt när Clara skriver om det!

  9. Jaa, som detta med att köpa julklappar till exempel. Hur jag föreställer mig barnens känsla och miner när de öppnar paketen. Vill att varje klapp ska ge den där speciella känslan ☺ min omgivning tycker att jag överdriver men vem har inte varit barn på julafton. Eller när som helst annars förstås. Deras glädje och förvåning när de får göra något som de inte hade räknat med, exempelvis läsa alldeles för länge på kvällen eller äta godsaker innan maten. När man – vuxna och barn – kan glädja sig åt lite, kan man glädja sig åt mycket ☺

  10. Oh. Jag jublar inte lika mycket som många andra här inne verkar göra. Sånt här skrämmer mig snarare. Men vi alla är olika, och så länge du märker att dina barn mår bra av det, så är det såklart kul och busigt!

    1. Vad är det som skrämmer dig? Det är Claras bästa inlägg på länge. Vem älskar inte att få något man älskar helt oväntat?

  11. Å, så himla fint! Dette vil jeg lagre og ta frem hvis jeg selv får barn en dag <3

  12. Ikke helt «bus», kanskje, men mine nå voksne barn husker fortsatt med glede den sommerdagen det øsregnet da de skulle gjøre seg i stand før leggetid,og jeg sa «dere kan jo bade ute?» og så løp de ut og danset i regnet i typ en halvtime. Og da vi hadde fått Super Mario-spill for første gang, og satt oppe til en time etter sengetid for å ta boss’en, og så feiret med å springe til bensinstasjonen og kjøpe is, «midt i natten», helt uhørt!

  13. Håller så mycket med om detta! Brukar kalla det för att säga ja. Oftast skadar det ingen eller ingenting att säga ja. Tänk på det nästa gång. Älskar att säga ja till min son! Ett litet ja genererar så mycket tillbaka!
    Tror vi ofta säger nej pga vår egen bekvämlighet.

  14. Helt underbart! <3 Lika viktigt som det är med regler och rutiner, lika viktigt är det att då och då bryta mot dem.

  15. Precis så som det ska vara ! Det är sånna saker man minns från när man var liten 🙂 tack för en fantastisk blogg !

  16. Det här fina inlägget berör mig djupt in i hjärteroten! Jag minns själv magin när pappa hittade på knasigheter i vardagen. En gång rev han ut en hel telefonkatalog så att vi barn fick “bada” i pappershögen. Mamma blev lagom glad när det blev trycksvärta på plastmattan, men vi barn var helt saliga över detta påhitt <3

  17. Så underbart inlägg! Blir helt varm inombords och får lust att hitta på såna här bus själv. Mvh Josefin