Blööh. Ikväll värker varenda led i kroppen. Jag har nämligen gjort något vansinnigt dumt. Jag har varit med fyra barn på äventyrsbad. Jo men. Låt mig förklara.

Vi kände att vi inte hade någon energi för att ordna ett barnkalas när Bertil fyllde åtta. Så istället fick han löfte om att ta med sig sina kompisar på badhuset. Och så har jag skjutit upp och skjutit upp. Och tillslut kunde jag inte skjuta upp något mer. Har redan så dåligt samvete över allt jag inte kan göra med barnen under den här graviditeten. Alla gånger jag inte orkar komma och kolla, följa med ut eller delta i leken.

Så idag packade jag in fyra barn i bilen och körde till stan. Men jag var tack och lov inte ensam. Hade Jakob, gammor och Jakobs syster med mig. Så vi var en vuxen per barn. Och jag gjorde inte så mycket egentligen. Plaskade mest litegrann i bassängerna med dem. Hejade på när de åkte rutchkana och hoppade från svikten. Men den lilla motionen räckte gott och väl för att paja hela kroppen.

Fast det var det värt. För Bertil fick ta simborgarmärket som han pratat om i ett helt år. Det är fantastiskt att följa utvecklingen. Gå från vattenrädd till vattenvan. Ingenting är mer tillfredsställande än när barnen växer och utmanar sig själva. Och jag. Jag kände mig som en sån morsa. I ordets bästa bemärkelse. Medhavd matsäck. Ballerinakex och saft och en stor plastbytta full med smörgåsar. Tjock, vankande gång. Löpande band-principen när alla barn skulle schamponeras, balsameras och torkas. Och så gav jag några ungdomar som sprang i badhuset en riktig åthutning. Fy vad härligt det var. Känner hur den här graviditeten lockar fram morsigheten i mig på ett utmärkt sätt. Och barnen var så nöjda när vi åkte hem igen, många timmar senare.

Nu har jag tagit dubbel dos alvedon och krupit ner under täcket och tänkte försöka göra en tidig kväll. Nöjd över att ha fixat den här dagen och inte gjort min storpojke besviken.