Första veckan

På BB är allting vilsamt svalt. Kala rum med landstingslakan. Doft av desinfektionsmedel och bebishud. Långa korridorer med dämpade ljud. Ljudet av knorrande barn.

Mammor som hasar fram i tofflor och vita nattlinnen. Med håret på ända och genomskinliga ansikten. Jag tycker mycket om BB. Stannar gärna så länge jag får.

Men tillslut måste man ju åka hem ändå. Och naken, känslig bebishud förpackas i livets första utstyrsel. Darriga föräldrar bär barnstolen mot bilen. Kör hem mycket försiktigare än de någonsin gjort.

Någon dag efter vi kommit hem kom pappa förbi och hälsade på. Med blommor och tårta. Vi dukade på verandan.

Min målbild. Att sitta på min soliga veranda och fika och amma bebis. Äntligen hände det!

Min bästis Elina kom dagen därpå. En vän som får komma hur och när hon vill. För jag behöver inte förställa mig. Det här var skicket på vårt kök. Och jag var helt fläckig av mjölk och bebiskräk.

Men Elina kom med presenter till barnen och violer till mig. Och en hel påse full med frukostingredienser. Hon röjde en liten plätt på köksbänken och gjorde iordning allting

Croissanter och smarriga mackor. Goda ostar och juice och massa mjölkchoklad. Sån himla lyx. Och jag fick min första kopp kaffe på nio månader!

Viktigt att börja bekanta sig med varandra i tid.

Vi fikade, och pratade och fikade lite till.

Såklart har vi träffat matlaget också. Det blev succé! Nu har vi två nyfödda bebisar med bara några veckor mellan sig.

Den första veckan hemma har passerat. Och uppriktigt sagt så har den varit magisk. Allra mest på grund av syskonkärleken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

91 kommentarer på “Första veckan”

  1. Åh, de första raderna, du beskriver känslan så bra. Jag slungas direkt nästan 5 år tillbaks till nyföddtiden. En magisk känsla efter att ha fött barn där jag var hög av lycka i flera veckor och så skör och så urstark samtidigt. Finns inget som liknar det hittills. <3

  2. Så fint berättat ❤ När jag läser detta känner jag att jag aldrig kommer att sluta vilja ha bebisar!!! Den där skörstarka första tiden…så lätt, så omtumlande, så svår, så lycklig, så magisk.

  3. Tack för att vi får se så mycket fina bilder på bäbisens första vecka hemma, med morfar, pappa, syskon och vänner. Så mysigt! Och vilken underbar kalufs :).

    1. Haha, jag trodde detsamma och när jag läste din kommentar fick jag scrolla tillbaka och bli besviken 🙂

    2. Missar jag något? Håret är väl grönt?
      Tänker att barnbarnen gått loss med grönt hårspray 😀

  4. Stämmer in i kören med de andra; så himla söt bebis med härligt mycket hår och fantastiskt fina bilder! 💕
    Särskilt fint med syskonkärleken du berättar om, jag står också nära mina syskon. 💕

  5. Vilket ljuvligt inlägg! Så mycket kärlek i texten och bilderna <3 Tack för att du delar med dig av det till oss <3.
    Visst är det underbart med vänner som man kan vara helt sig själv med och utan problem släppa in i ett ostädat hem!

  6. Åh Clara så härligt det ser ut❣️ Fint att ha vänner som kommer och fixar frukost. Jag har en vän som, efter mina förlossningar, kommit hem med lasagne till oss alla och en påse full med choklad till mig.
    Njuter verkligen av att titta på bilderna, älskar den med Folke sovandes bredvid sitt småsyskon 😍

  7. Så ljuvligt det ser ut! Läk o njut o mys. Tänk inte på bloggen om du inte vill, vi läsare finns kvar sen. Har nytillskottet i familjen fått sitt namn än?

  8. Så fint, stort grattis! Jag är dock nyfiken på kön och namn (om ni hunnit bestämma er). Gärna längd, vikt och komplett förlossningsberättelse också 😅

  9. Jag älskar också BB och tryggheten som det inger och som är så viktig första tiden. Kan därför verkligen känna sån oerhörd sorg över att jag fick spendera några timmar på en gyn-avdelning efter min senaste och sista förlossning pga platsbrist på BB-hotellet. På avdelningen fick jag istället dela korridor och matsal med kvinnor som bla råkat ut för missfall eller opererats för utomkvedshavandeskap. Förtog känslan när jag gick där överlycklig med mitt lilla knyte. Vi åkte därför hem 9 timmar efter att han var ute.

    1. Åh kära du, kram! Jag älskar också BB och stannar gärna i bubblan där så jag förstår om det blev helt fel.

    2. Hmm… hur tror du att din babylycka kändes för de som inget barn fick?!?
      Kan nog med stor säkerhet säga att den smärta som er närvaro där orsakade andra vida översteg din besvikelse. Lite ödmjukhet kanske vore på sin plats?

      1. Fast som jag uppfattar det är det just den känslan och ödmjukheten för deras situation som gjorde att hon inte kände sig bekväm.. Här går jag med det bästa som har hänt mig bland men istället för lycka känner jag sorg över dem som missar det. Lite ödmjukhet från din sida anske vore på sin plats!?

      2. Men den kritiken ska ju inte den nyförlösta mamman ha, den ska ju till sjukhusets ledning!

      3. Det var utan tvekan jobbigt både för Jennie, och de andra. Det går ju att hålla två tankar i huvudet, det ena utesluter inte det andra! Finns nog få andra tillfällen när man är så ödmjuk och medveten om hur skört livet är, som när man just fött barn.

      4. Alla har väl rätt till sina känslor, Malin? Såväl nyförlösta som ofrivilligt barnlösa? Även om det är tufft såklart…

        (Mvh ofrivilligt barnlös)

      5. “Lite ödmjukhet kanske vore på sin plats?” Vad säger du? Har upplevt båda situationer och tycker att det är oskönt fär alla sidor och sådant bör tas upp. Har haft någon misslyckad gravidet och skulle opereras – la i ett rum med himla lyckliga gravider som smekade sin mage och sjöng för lilla i sin magen medans jag grät. Och när jag födde min dotter var inte heller allt optimalt. Men det är så djupa, så eksistentiella tankar och känslor att ingen skulle anbefalla andra “ödmjukhet”!!!

      6. Men vilken otroligt omogen och elak kommentar Malin! Jag har varit i båda situationerna och skulle aldrig klanka ner på en annan patient för att sjukhuset är inkompetenta när de planerar. Att du är ledsen fråntar inte någon annan rätten att sörja eller uttrycka sin sorg. Isåfall ska vi nog alla vara tysta eftersom någon annan garanterat hade det ännu värre än er. Som min kompis som inte kom hem igen.

        1. Inkompetenta? Tro mig, vi ute på golvet gör allt vi kan, varenda minut, för att patienter ska ha det så bra och vara så trygga som möjligt. Vi kan inte “planera” för den akuta sjukvården, och ibland (ofta) är det knökfullt på en avdelning, så då får man ta en plats där det finns. Tyvärr. Den etiska pressen vi är under är helt enorm, och att därtill bli kallad inkompetent gör mig faktiskt bara ledsen. Om det är någon som är inkompetent, så är det politikerna och cheferna. / sjuksköterska på en gyn-avdelning

          1. Jag tror inte att politikerna eller cheferna är inkompetenta heller. Kanske ett par stycken. Inte majoriteten. Det är ju bara det att pengarna inte räcker till allt. Det tar tid att ändra system som funnits länge och veta vilka förändringar som blir bra. Jag vill gärna ha högre skatter och ännu mer resurser till sjukhus. Men vi ska ju alla vara överens om hur mycket pengar vi vill omfördela och vad pengarna ska användas till. Men jag tror verkligen inte att det är lätt att vara chef eller politiker. Det är nog en utmaning precis som ditt jobb. Självklart gör du ett fantastiskt jobb.

  10. Så underbart! Jag ska inte ha fler barn. Är helt säker på min sak, ändå hugger det till i livmodern av längt när jag ser såna små underverk. ❤

  11. En sån ljuvlig liten bebis! Vår 11-månaders här hemma slutade ju med det för ett tag sen, att vara bebis. Nu har jag en liten, liten unge som härjar omkring istället. Snabbt går det!

  12. ” Lyckans minut
    Är det sant att jag håller ett barn på min arm och ser mig själv i dess blick, att fjärdarna gnistra och jorden är varm och himmelen utan en prick?
    Vad är det för tid vad är det för år? Vem är jag? Vad bär jag för namn? Du skrattande knyte med solblekt hår, hur fick jag dig i min famn?
    Jag lever, jag lever! På jorden jag står. Var har jag varit förut? Jag väntade visst i millioner år på denna enda minut.” Erik Lindorm 1920

    Denna vacra dikt får vi med oss hem från BB.
    Jag gråter varje gång jag läser den, trots att det är 14 år sedan första gången.
    Grattis till er bebis!
    Och tack Clara , min utmattningdepression som varat i ett och ett halvt år har blivit mycket lättare att ta sig igenom sedan jag läst din blogg och bok. Jag vågar tro på mig själv, och en framtid igen, känns helt fantastiskt. Tack

  13. Men å!❤️ Kos deg masse og nyt den fine tiden! Gleder meg til å lese om søskenkos og se babybilder fremover😊

  14. Men åh, du beskriver ju BB på pricken! Älskade dagarna där med båda mina barn! Stort grattis till dig och familjens nytillskott!!

  15. Så härligt och så jobbigt samtidigt med första bebistiden. Bebisen är så liten och alla kläder är som påsar på henom och man själv är ett kroppsligt kaos och hemmet ett annat kaos. Men ändå så mycket kärlek. Och förundran över den lilla människan som äntligen har kommit till oss. Jag hoppas att er första tid tillsammans fortsätter att vara fin <3

  16. Så fint att jag som läsare får följa med så här på hur första veckan varit. Fantastiskt fint inlägg.
    Blev glad över att se köksbänken. Så där ser det ut hos oss mer eller mindre jämt…

  17. Det är väl ödmjukheten som kommer över en när man ser hur totalt utlämnade vi alla är i början. Den totala svagheten hos den lilla, och så ändå livet som på nåt sätt litar på vår kärlek, att vi räcker till att ta hand om allt den behöver. Det gjorde i alla fall mig ödmjuk den gången jag var med om det.

  18. Stort grattis till er!<3 Tittar på min lilla son som just blivit fyra månader och kan fortfarande inte förstå att han är min. Denna glada, friska pojke. Min. Jag är så tacksam för honom och tackar Gud varje dag över att just han kom till oss.<3 Så fort de växer de små. Önskar att det gick att halvera farten på tiden! Så fin bild på Folke och bebis på sista bilden. Han som nyss var så liten är nu storebror!

  19. Måste bara säga att den sista bilden gör mig tårögd och alldeles varm i hjärtat. Så fint!

  20. Så otroligt fint att se och läsa. Känner igen och minns det så väl, trots att min yngsta nu är 15 år.
    Jag minns när jag fick mitt tredje barn, hur stolta de stora var (i alla fall den äldsta, den som var närmast i ålder var lite skeptisk i början)…men framför allt hamnade jag i någon slags euforisk känsla av total rikedom. “Jag är så RIK. Rikast i världen!”, minns jag att jag tänkte med en bebis i knät och en kotte på vardera sida.
    Stort stort grattis till hela familjen. Nu ser jag så mycket fram emot att få läsa vad den här lilla människan ska få heta. 🙂

  21. Vad fint och generöst att du låter oss ta del av er första vecka hemma. Helt ljuvligt att läsa! Och jag blir alldeles tårögd och slungas tillbaka till för exakt ett år sedan (imorn) när min pojke föddes. BB alltså. Vilken grej. Och den första tiden med bebis. Så hudlöst och skört. Och alldeles alldeles underbart.

  22. Lycka till med bebisen och allt annat, det kommer att gå så bra för er lilla familj, ni har kärleken och det betyder allt❤️❤️❤️

  23. Störst av allt är kärleken💕
    De fyra barn jag har fött är stora nu,några med egna barn med egna liv.
    -“det är jag som har gjort dig” vid påståenden om ett och ett annat livsnödvändigt från barnens uppväxt när mina invändningar måste höras. Sanningen är att så var det. Likt en gudinna hade de skapats av mig. Det finaste jag gjort. De är egna varelser med en droppe av mig och alla andra före mig. I ett led mina och ändå inte utan de ingår i något större bortom allt. Grattis till lillknytet och säger som Karlsson på taket det är en Gull-Fia😂eller en Holger.

    MVH från en som tycker det är roligt och intressant med namn.

  24. Så fina, ååh.. Vet att det inte spelar någon roll men tror mig se en liten lillasyster ☺️ Kram!

  25. Kære Clara,

    Det er en sand fryd at følge dig på bloggen. Du skriver om livet på fineste vis. Jeg græder og smiler med dig. Al kærlighed til dig og din familie. Stor knus fra Danmark (Men jeg er Svensk).

  26. Åh, så himla mysigt. Saknar den tiden!! Är det en liten flicka eller pojke? Så otroligt fin!!

  27. Tack för att du delar med dig och beskriver så bra! Och de fina bilderna förstås. Jag älskar hur du påminner oss om magin och tacksamheten. Det är en ynnest att få kika in i en bit av ditt liv. Tack!

  28. Grattis men det är något jag undrar över varför tala du inte om könet finns säkert en orsak till detta jag har aldrig sett detta förut . När jag fick barn så klart att vi sa att vi fått en pojke men namnet kom senare ingen kritik bara undrar varför är allt intresserad av hur andra tänker allt lär man sig något nytt MVH Carina

    1. Alla mina vänner och familj vet såklart både kön och namn. På bloggen har jag däremot valt att inte berätta allt på en gång. Stora, sköra, livsomvälvande saker bloggar jag aldrig om i realtid. Men med bebis “måste” man. För det är svårt att inte låtsas om att vi fått barn och berätta först i juli. Då är det skönt att känna att jag ändå inte måste berätta och dela ALLT. Utan får ha min lilla bubbla ifred. Det är inte konstigare än så =)

      1. Vad tror du att det är? Vad blev det? Frågorna kommer när nån är gravid eller just fått barn, jag undrar också. Varför, funderar jag på. Jag vet inte. Är det kanske ett sätt att få en bild av en sprillans ny liten en? Och så är könsrollstänket där igen, fast jag vill tro att jag är så fri. Är det en tjej, jamen då har jag redan en tydligare bild av personen, aha, en kille, jamen då är det lättare att föreställa sig, mig, individen. Är det verkligen så jag menar och tänker? Vet inte. Flickor hit och pojkar dit. Jag bekänner mig kristen, är inte med i någon kyrka/församling, men “tror på Gud och på Bibeln”. “Till man och kvinna, till Guds avbild skapade han dem”. Två kön som utgör bilden av Gud. Så vad är manligt och vad är kvinnligt? Hur ser dessa båda aspekterna hos Gud ut? Eftersom du skrivit att du själv är kristen “vågar” jag skriva det på din blogg, inget jag gör hur som helst annars. Och bara för att jag själv undrar, har inget svar. Tycker frågan är viktig och intressant, för hur ser vi egentligen på oss själva och varandra, kvinnor, män, människor? Spännande! Och, naturligtvis, menar jag INTE att du eller någon annan “måste” tala om vad “det blev”, handlar inte om det! Bara en intressant iakttagelse hur vi egentligen ser på könsrollerna, och så hårt, tycker jag, vi sitter fast i det! För om “det” är en tjej eller kille, säger det någonting om den nya personen, personligheten? Inte vet jag, men en sak till – det är så himla kul med namn, det kanske är en liten del i det hela. Vad ska bebis heta, är det kanske egentligen jag undrar! Ska bli jättekul att höra när du berättar det! Bertil och Folke är underbara namn, tidlösa, personliga och helt enkelt jättefina!

  29. Åh vad mysigt 😀 Längtar verkligen efter det där! Snaaaart!! Tre veckor till BF för oss. Och vilket väder ni fick första veckan. Det gör allt så mycket underbarare!! STORT grattis!!

    Kan du inte göra ett inlägg senare om hur ni väljer/valt namn till era barn? Tänker att efter tredje barnet kanske ni har några tips och roliga råd om hur man kommer på vad den lille ska heta 🙂

  30. Så otroligt vackert beskrivet alltihop! Vilken lycka❣
    Med mitt eget barnafödande 6 månader bakåt tiden blir jag genomrörd bara av att läsa de första raderna.
    Varma gratulationer 🌞

  31. Den sista bilden är ju bara så ljuvlig! Det är så roligt med bebisar, de kan verkligen se oerhört skeptiska ut. Lite som att de funderar på om det verkligen var värt att ta sig ut ur mammas mage. För vad? Det här? Nja…

  32. Skönt att det känns bra med bäbisen och att du fått göra lite av det du hoppades på med amning på verandan osv. Själv avskyr jag BB och åkte hem tidigare än personalen ville båda gångerna. Inte förrän jag var i mitt eget hem, min lilla grotta kunde jag slappna av och börja upptäcka det här med att ha en bäbis. Jag minns fortfarande känslan av lugn i kroppen när jag steg in genom dörren med båda barnen. Med första tänkte man lite “hur ska det här gå” men med andra kändes det bara skönt och “dags igen”.

    Gillar bäbisen lilla bestämda blick, vem än det är så tror jag inte man kommer köra över hen.

  33. Ett otroligt stort och varmt grattis Clara, till dig och till hela din familj! Tack för att du delar med dig.

  34. Åh herregud! I uttryckets sanna betydelse för livets mirakel! Så vackra bilder, man blir alldeles lycklig!

  35. Sista fotot! Vilken bild, tänk att få vara någons mamma.. Tack för att du delar med dig av allt fint, du ger bilder åt mina mamma-drömmar!

  36. Sista bilden! Nu gråter jag! Lite pms-rörd. Så kärleksfullt. Har inga barn, önskar mig lite ibland.

  37. Så underbart härligt att allt gått bra. Stort grattis till ert lilla mirakel. Och starkt jobbat av dig att bära och föda fram detta lilla liv-fantastiskt. Kram!

  38. Grattis! Så fint! Har dina ord som målbild, även om du är rutinerad trebarnsmor och jag väntar mitt första barn. Tänk att få låta det ha sin gilla gång och ta det som det kommer. Det hoppas jag på att kunna göra när min bebis kommer om några veckor (om allt går som det ska (*livrädd för jinx*). Det är också så fint att efter att ha följt graviditet efter graviditet i bloggar år ut och år in men aldrig själv fått nå målet till förlossning, nästan kunna “följas åt” den här gången, och inte behöva sörja att det inte var min tur. Dubbel glädje.

  39. Stort grattis till den nya! Ja BB är verkligen en underbar plats. Minns plötsligt dofter och ljud. Jag fick mina 4 barn på Lycksele BB och jag fick ligga 10 dagar första gången (tvillingar) men jag fick permis för att gå ut “på stan” och fika. Snittad och allt. Att de vågade släppa iväg mig!