I torsdags packade jag in Ulf i bilen och drog till farmors hus. Pappa, farbror och faster med man var dÀr och stÀllde iordning inför sommaren. Jag har velat passa pÄ att Äka hit nÀr slÀkten Àr hÀr, men sista gÄngerna har det kommit det nÄgot emellan. FörelÀsningar eller andra jobbresor som omöjliggör det. Men nu passade det perfekt! SÄ underbart med en lugn maj, nÀr jag har möjlighet att göra sÄnt hÀr.

SÄ mycket fint att titta pÄ hÀr. Och den speciella doften i huset, ljuden nÀr man gÄr över linoleumgolvet eller stÀnger farstudörren. Allting Àr hemma och barndom för mig.

Lille Ulf fick trÀffa stora Ulf för första gÄngen. Och i köket sitter en bild pÄ min farfar Bertil.

SÄ mysiga fÀrger och milt ljus.

Hyllor över dörrarna ska jag apa efter hemma. SÀrskilt fint i köket ju!

Vi gör samma som vi alltid gör hÀr. Eldar, gÄr en promenad, Àter Byskekarameller, lÀser kvÀllstidningar och diskuterar politik. Det var ju av samtal som dessa som mitt politiska intresse en gÄng vÀcktes. Sedan tar vi en sightseeing med bil runt i alla grannbyar och ser om det hÀnt nÄgot sedan sist.

Jag tycker sĂ„ mycket om att vara med min slĂ€kt. Det Ă€r bĂ„de roligt och vilsamt. Och sĂ„ blir jag pĂ„mind om mina rötter. FĂ„r mina egenheter förklarade. Som att jag Ă€r sĂ„ dĂ„lig pĂ„ matte. “Det finns inte en Lidströmare genom tiderna som kunnat rĂ€kna matte”. Och sĂ„ Ă€r det med det. Tur att vi kan mycket annat istĂ€llet.

Farmors hus Àr hundra Är, har bubbliga fönster och knarrande trÀgolv, med mjuka linoleummattor pÄ.

Det Ă€r fullt av trappor och prĂ„ng och konstiga vinklar och vrĂ„r…

En alldeles egen fÀrgsÀttning. Och loppisfynd, antikviteter och skrot om vartannat. I en underbar blandning,

Jag var alltid sÄ rÀdd för den hÀr fÄgeln nÀr jag var liten. Och nu Àr mina barn rÀdda. Den ser ju inte snÀll ut precis.

Kakelugn och smÄmönstrade tapeter.

Eller stormönstrade.

BlÄ rummet Àr mitt favoritrum

SÄ vilsamt vackert hÀr

Ulf kÀnde sig som hemma och var nöjd precis hela tiden.

Precis som jag kÀnde mig.

PĂ„ kvĂ€llarna Ă€r det hĂ€r obligatorisk lĂ€sning. Letar alltid fram den och ryser. “Polisen lĂ€gger pussel”. En samling svenska kriminalfall frĂ„n 1900-1950. Det Ă€r rafflande lĂ€sning.

Döden i sĂ€cken, FasadklĂ€ttraren pĂ„ Grand Hotell, Kolapappersmördaren… Visst blir man sugen att lĂ€sa? Det Ă€r ruskiga berĂ€ttelse och ruskiga fotografier. Med svartvita bilder av kallblodiga mördare, av gĂ€rningsplats och mordvapen. Och ibland nĂ„gra stackars offer ocksĂ„.

NÀr jag var liten var jag livrÀdd för att sova ensam hÀr. LivrÀdd för allt knÀppande och knarrande. För det lÀskiga portrÀttet av fiskargubben som hÀngde över sÀngen. För tanken pÄ att det en gÄng i tiden var en begravningsbyrÄ pÄ bottenvÄningen. Men nu tycker jag att det Àr mysigt. Och jag sover hur bra som helst.

Men nu Àr det dags att pipa hem till familjen igen. Lite mer uppvilad.

Boasering pÄ olika sÀtt!