Imorse var det då dags för skolavslutning i byns bönhus.

Barnen tågade med flagga från skolan och inte ett öga var torrt.

Ylva-Karin var lika gullig som alltid. Och Ulrika såklart. Matchande kläder!

Är så glad att jag nu har anledning att fira skolavslutning på riktigt igen. Har varit några tråkiga år mellan 20 och 31 då jag fått klara mig utan.

Den här underbara pojken. Som hade renskrubbade naglar men okammat hår. Aldrig att jag lyckas pricka av båda grejer på samma gång.

Det var högtidligt och fint i kyrkan. Så imponerad över alla frimodiga barn som vågar ställa upp och sjunga solo, spela instrument och läsa dikter.

Efter fin sång i kyrkan skulle barnen förevigas tillsammans. Här de stora matlagsbarnen. Hoppas de får vara vänner för livet. Så tror jag att det kommer bli.

Jag minns för övrigt detta evinnerliga fotograferande vid varje skolavslutning. Mamma skulle fota mig och Anna med varandra. Med henne och pappa. Med min moster. Med våra bästisar. På scenen och på fikat i klassrummet efteråt. Är glad för det idag. Varje skolavslutningsutstyrsel har jag särskilda minnen kring. Att ha fått åka in till stan och välja var väldigt märkvärdigt.

Folke tröttnade dock snabbt på att vara med på bild.

Sedan blev det dags för fika för barnen i bönhuset. Bertil, Folke och hans kära Dahlia.

Sedan pep vi hem och fikade lite mer. Och fotograferade ännu mera.

Jag dukade jag upp tårta till oss och morfar. Av honom fick barnen varsin peng att köpa något roligt för i sommar. Förra året gick de loss på loppis i Borås och fyndade! Få se vad det blir i år.

Jordgubbstårta är obligatoriskt på skolavslutningen. I år bakade jag en extra maffig och hög sådan. Och så tog jag fram min loppade silverkaffepanna och använde för första gången. Med matchande mjölkkanna till.

Och så fikade vi.

Rejäla tårtbitar och småkakor och körsbär dessutom.

När fikat var färdigt och morfar åkt hem blev ungarna helt perplexa. Vad skulle de göra nu? När nio lediga veckor ligger framför dem? De rusade omkring planlöst och sparkade på småsten, gjorde kullerbyttor och kände livet i sig. Första dagen på sommarlovet var en sådan enorm frihet när jag var liten. Att inte behöva göra någonting. Inte behöva passa en enda tid. Bara vara ledig och ha roligt. Eftersom pappa var lärare kunde vi vara hemma hela loven och slapp fritids. Var inget fan av fritids när jag var liten.

Efter en stund kom en leksugen vän och barnen försvann iväg ut i skogen. Och eftersom Ulf snarkade på verandan skyndade jag mig att byta om och gå ut i trädgården. För att plantera alla sommarblommor jag köpt hem. Också jag har ju fått sommarlov idag. Bäst att passa på att göra det roligaste först!