En tur till toppen

Imorse sken solen från blå himmel. Bertil gungade benen av sig och vi fick lust med en liten utflykt.

Nämligen att bestiga berget som (typ) skymtar här bakom.

Vi packade saft, kakor och myggspray och begav oss iväg.

Barnen rusade i förväg. En ganska brant stigning genom naturreservatets orörda skogar.

Framme vid berget. Och utkikstornet på berget. Betryggande skylt. Eh.

Vi satte igång att gå uppför tornet. Ser ni Bertils gröna lilla basker där nere?

Både Folke och Bertil gick upp med kavata steg. Själv hade jag hjärtat i halsgropen.

Äntligen högst upp. Milsvid utsikt.

Vi hittade igen taket till gammors hus. Ungefär stort som en flugskit från det här avståndet.

Folke var cool. Jag var mindre cool. Hade fjärilar i magen och bara av att skriva om det här nu så suger det tag igen och svartnar nästan för ögonen.

Har det framgått att jag är hemskt höjdrädd? Gjorde mitt bästa för att intala mig att jag var huur lugn som helst. Och inte smitta barnen med mina nerver.

När barnen gått ner igen stannade jag kvar en lång stund och försökte stilla mig. Få bort det otäcka i magen och kunna njuta istället. Och det funkade! Älskar Västerbotten. Och dessa norrländska inlandstrakter. Tänkte med längtan i hela kroppen på farmors hus och mormors gård och alla platser som jag har förmånen att få känna mig hemma på.

Tillslut gick jag ner igen.

Och så gick vi till grillplatsen med bästa utsikten. Där åt vi vårt medhavda fika.

Innan vi traskade hem igen.

Himla bra sommarlovsutflykt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

10 kommentarer på “En tur till toppen”

  1. Jag är också höjdrädd. Vill inte upp i höga byggnader och torn. Bland det värsta jag gjort var att åka 45 våningar i glashiss.

    Måste nog ta tag i rädslan då jag vill testa takvandring här i Stockholm.

  2. Detta kanske är den mest korkade frågan nånsin, men är du aldrig rädd för björnar när du är ute i skogen sommartid där uppe?

    1. Björn behöver man inte vara rädd för. De håller sig i regel undan. Det är betydligt värre med all huggorm vi fått sista åren…. Jag tar varken ut barn eller hundar i skogen när solen skiner.

      1. Inte ens 1,5 timme sedan jag skrev denna kommentar och nu ligger det en huggorm på vägen när jag är ute och går!!! 😡 Man får verkligen se upp var man sätter fötterna!

  3. Vi klättrade med barnen i samma torn ifjol. Huuva vad svindeln slog till. Kan tipsa om jätteroliga – och säkra höghöjdsbanorna i Varuträsk som höjdalternativ. Barnen tyckte det var roligare än Liseberg. Ta er även tiden att gå ner i gruvan – det var magiskt med de glimrande gångarna.

  4. Hej Clara! Har länge läst din blogg och lyssnat på posten, men aldrig kommenterat. Min sambo har planerat att vi ska åka norrut med husbil på vår semester. Har dock inte så många dagar på oss och har inte tidigare varit uppåt i landet. Har du några tips vi inte bör missa? Bra loppistips uppskattas. Antar att vi kommer följa kusten upp och sedan svänga in mot landet för att komma till Kiruna och ev ännu längre upp (bor i närheten av Mälaren).

  5. Vad cool du är som gick upp! Sådant där tycker jag man växer av, att göra saker man egentligen inte törs. Men där hade jag banne mig aldrig vågat mig upp. Jag får sug i magen av bara bilderna, haha.

  6. Vad modig du är! Själv fick jag svindel av att läsa att ni gick upp där! Jag vågar inte ens åka nya rulltrapporna på Stockholms central. 😂

  7. Huuvaligen det suger i magen bara av att se bimderna. Så dåligt lågt staket då bara halva har spjälor…
    Skulle även vara rädd att någon trillar i trappan och faller över kanten. Västa sommarlovsiden 😂😂😂
    Skoja du är bra modig du jag håller mig till simstenen…