Ha lite tålamod bara

I snart nio veckor har jag haft sommarlov själv med tre barn. Jakob som är bonde har arbetat 60-70 timmarsveckor – så jag har varit rätt ensam om dagarna. Och det har gått förvånansvärt bra. Jag har åkt tåg över halva landet, kört åttio mil i bil själv med ungarna och packat badväskor och matsäckar och barnens kompisar och skjutsat i ett kör. Samtidigt donat på med delar av företaget som inte riktigt kan ta semester.

Visst är jag trött, men bara lite. Mest är jag lugn på insidan. Mjuk men stark av att jag kunde. Det fascinerar mig. För sex månader sedan var jag ju ett gravidvrak. För tre år sedan var jag utmattad. Åt antidepressiva och kämpade med mycket ångest och oro. Hade svårt att orka med barnen på egen hand.

Nu orkar jag så himla mycket igen. Tänk att man kan läka så bra? Det betyder dock inte att jag orkar allt. Såklart inte allt. Jag beter mig framförallt helt annorlunda mot för innan jag blev sjuk. Till exempel kör jag inte på med så långa dagar längre. Förut när barnen somnat för kvällen – då tog jag ett omtag här hemma. Plockade, städade, sorterade. Allt som inte hunnits med under dagen försökt jag komma ikapp. Jag gasade mig igenom tröttheten och arbetade tills jag kom in i andra andningen.

Sånt orkar jag inte längre. När barnen somnat har jag lagt mig att se på serier och lyssna på poddar. Jag har låtit badkläderna surna i hallen och disken stå kvar på bordet. För att jag är trött. Och när man är trött, då vilar man. Den känslan är ingenting jag kan köra över.

Amningen har hjälpt till också, genom att tvinga mig att ta många korta pauser. Då jag ligger i sängen och slappnar av och stryker bebisen i håret. Med både Bertil och Folke har amningen ofta stressat mig. För att den har känts som ett jobbigt avbrott i mitt flow. Men nu vet jag att avbrott kan vara bra när man har mina maniska drag. Jag som annars kan arbeta en hel dag och både glömma bort att äta och gå på toa. Om bara arbetet är nog roligt.

Jag har också försökt bestämma mig för vad jag ska skita i. Som trädgården. Har inte rensat ogräs mer än en gång på tre månader. Och inte ens orkat köpa perenner för att ersätta allt som dog förra sommaren. Trots att trädgårdsarbete är så roligt har jag bedömt att orken inte finns där. Att den måste sparas till annat. Det kommer ju fler somrar.

Slutligen har jag försökt hålla mig lugn kring barnen. Varit nära dem men erbjudit stilla aktiviteter tillsammans. Som att spela spel, läsa böcker. Bada badkar tillsammans.

Jag vet inte vad jag vill säga med den här osammanhängande texten egentligen. Mer än att ge lite hopp till dig som också varit utmattad. Som är där nu, eller är på väg ur det. Och tror att du är så här skör och ömtålig för alltid. Så behöver det inte bli. Ge det lite tid. Var snäll mot dig själv. Du kan lära något av utmattningen också. Den kan ge dig erfarenheter som på sikt ger dig bättre livskvalité. Ha lite tålamod bara <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

72 kommentarer på “Ha lite tålamod bara”

  1. Tack!
    /En som är på väg ur det, men sitter däckad i soffan idag för att hon tog i för mycket igåt

  2. Tack! ❤️ Är helt slut idag och det här var som skrivet till mig just nu. Blir dessutom så glad för din skull, det låter som en fin sommar.

  3. Tack! såna här inlägg ger så otroligt mycket! då känner jag att det finns hopp
    /en som är där just nu

  4. Tack för ditt inlägg Clara! Brukar inte kommentera saker, men jag har följt din blogg ett tag och tycker den är så mysig. Är just nu sjukskriven 50% pga utmattning, är på väg tillbaka med små steg och den här texten fick mig att känna mer hopp. Förut kunde jag inte läsa om andra utmattade, det gav mig bara mer ångest. Alla självhjälpsböcker som jag lånat eller köpt men inte orkat läsa, som då istället gett mer ångest. Sedan lånade jag er bok Hjälp, jag är utmattad, och det var precis vad jag behövde med era olika personliga berättelser, blandat med tips och fakta men utan känsla av att jag måste prestera.
    Tack för det!

  5. Vi renoverade sönder oss förra sommaren så årets semester har prioriterats till ingenting. Har precis som du totalt struntat i trädgården. Den finns kvar nästa år. Och nästa. Gäller att se till att du själv också gör det. Finns kvar alltså. Ibland är det viktigt att bara göra saker som du vill och inte sådant som du måste. Skit samma om det är produktivt eller inte.

  6. Tack! Precis vad jag behövde höra! Det allra värsta med utmattningen har varit hur det påverkat barnen på olika sätt tycker jag. SÅ skönt att få höra att det faktiskt kan bli så mycket bättre igen, så TACK!

  7. ”Och när man är trött, då vilar man”
    Så vackert & klokt sagt!
    Under två års tid -16 till -18 arbetade jag heltid, utbildade mig på högskola 50% & utbildade min socialatjänstehund. Jag var alltid sjuk i förkylning & feber. Jag visste att det var tidsbegränsat denna tiden och kämpade på. När sedan jag tagit mina examen & skulle få min tid & ork tillbaka, då dör min älskade underbara mamma. Din text satte sig så väl i mitt hjärta för hur mitt liv ser ut just nu, för jag är trött & då vilar jag. ❤️

  8. Tack Clara för ett fint och viktigt inlägg!
    Är också på väg tillbaka och känner igen mig så i det att man får prioritera och proritera det som är viktigt just nu för MIG.
    Disk, ogräs och dammråttor finns kvar att ta hand om när orken finns!

  9. Så bra skrivet! Fjärde bebisen här och ÄNTLIGEN har jag lärt mig att låta delar av hemmet förfalla lite för att hinna och kunna återhämta mig. Det är ju sjukt slitsamt att vara ensam med flera små barn. Man måste prioritera vilan. Jag höll på att bli utbränd min förra föräldraledighet. Kanske att jag t.o.m. blev det, men utan en utomståendes etikett.

    Den här gången gör jag allt för att inte hamna där igen!

  10. Hej, jag har precis fått antidepressiva och får åtminstone färre ångestanfall och ett stabilare humör. Jag är föräldraledig och utmattad, läkaren (en ung manlig) sa att ”men du är ju ledig, föräldraledigheten är till för att man ska kunna vila när man mår dåligt”. Öh okej, jag har en treåring och en ettåring, treåringen har sömn och ät-svårigheter, ja, det är verkligen semester… 🤷‍♀️ Jag tror inte att han har några barn.

    1. Snarare än att han inte har några barn tror jag att han saknar empati och insikter.

      Jag har inga barn men förstår mycket väl, ändå, att föräldraledighet INTE är en slags semester.

      På samma vis som att söka jobb är allt annat ledighet för mig.

      Den som inte förstår sånt hoppas jag en dag ska gör det.

      1. Håller med dig i allt i den kommentaren Camilla! Kan knappt tänka mig nåt mer stressigt än att ha barn. (Har heller inga.) Fattar inte hur folk hanterar all den stressen och intensiviteten, att inte alla föräldrar blir sjukskrivna i utmattning. Men det beror väl dels på barnen (medfödda och inlärda beteenden), dels på de vuxna (samma där med arv & miljö) och de omständigheter man lever i/hamnar i.

  11. Vilket hopp din text gav!! Jag ska strax på läkarbesök och kommer nog få nån utmattningsdiagnos. Ju mer jag läser på om det ju mindre hopp känner jag. Känns som att livet är kört men det verkar ju som om det inte behöver vara så!

    PS. Håller på att läsa er bok nu.

  12. Har precis accepterat och insett att jag är utmattad. Kommer börja på en stressmotagning lm några veckor för att förhoppningsvis få hjälp att komma ur detta. Har haft några riktigt tuffa år och för 16 månader sen fick vi ett 3:e barn helt oplanerat efter år av IVFer och kämpade. Nummer 3 har haft en tuff start i livet med kolik i 6 månader, sömnproblem, ätit lite men ofta (och gör fortfarande). Mitt i allt detta har jag försökt hålla ihop och vara en bra mamma, fru, kamrat, kollega mm men känt att jag inte räcker till någonstans. Jag klarar knappt av att vara själv med mina barn, jag tappar tålamodet med en gång och skriker på dem, får sen ångest och så håller vi på. Nu hoppas jag att jag sakta ska börja må bättre och att jag nästa sommar orkar vara en lite bättre mamma. Tack för detta inlägg som får mig att hoppas och tro att det inte alltid kommer vara såhär! / Helena

  13. Köpte din solgula bok Hjälp, jag är utmattad för bra länge sedan (direkt när den släpptes faktiskt) men har inte orkat läsa den.
    I helgen började jag och den är fantastisk. Ni skriver på ett målande, igenkännande icke dömmande sätt som jag verkligen uppskattar.
    Jag kan varmt rekommendera boken även om jag inte är klar ännu.
    Tack. Och tack för detta inlägg. Och tack för att du orkar driva din blogg. 💕

  14. Jag gasar mig alltid in i andra andningen och känner att jag borde sluta. Men jag är sedan jag fick 3de barnet för ett år sen alltid trött. Och jag kan inte vila, barnen kräver att jag stretar på. Och när jag har en stund för mig själv vill jag göra något som jag tycker om – jag blir galen om jag aldrig för göra något för min skull. Så svårt😫

    1. Matilda, kanske kan du börja med varannan gång? Varannan gång gör du det där du känner att du vill hinna med (förstår så väl), varannan gång vilar du. Tittar på en serie du redan har sett och tycker om? Så du kan njuta men utan att behöva tänka ytterligare. Ta ett bad. En promenad om du kan komma ifrån. Lyssna på podd. Prata med en vän. Läsa en bok. Slöbläddra i ett magasin. Baka. Bara ligga i sängen eller på soffan och titta ut på molnen som svävar förbi. Hoppas du hittar ett sätt som fungerar för dig 🙏🏼

      1. Tack för tipset, Joanna! Jag funderade igår på hur vårt hem skulle se ut och gå ihop om jag inte plockar upp allt från golvet medan min man nattar vår son. På något sätt gillar jag det ändå.. Jag gillar att ha någorlunda fint. Å andra sidan är det ett jobb.

      2. Tack, det var ett väldigt bra råd. ❤ Då kanske jag kan vila i att “denna gången vilar jag, nästa gång drar jag igång med något kul projekt”. Så det inte känns som att jag aldrig kommer göra annat än att passa upp barn och städa…

  15. Tack! Det var det finaste, viktigaste och på något sätt inspirerande, jag läst på länge💕

  16. Dethär inlägget var PRECIS det jag behövde läsa idag, tack ❤️
    Är lärare och har småbarn, och tycker jag måste komma ikapp allt varje kväll med städ och tvätt och disk… Låta barnkläder surna i hallen ska bli mitt nya motto 😘

  17. Tack Clara,
    Det här behövde jag höra just idag när det känns som att det aldrig vänder. Ta hand om dig❤️

  18. Tack! Det var precis vad jag behövde som är påväg ur. Så skönt att läsa ”förstör mitt flow” för det är precis så jag känner och försöker vända på i mitt liv med en treåring. Återigen tack för igenkänningen ❤️

  19. Känner så igen mig i de maniska dragen, var skönt att läsa. Övar mig också på att prioritera och faktiskt vila när jag är trött och inget annat. Tack Clara för att du delar med dig.

    1. Och vill tillägga till alla något som en klok människa sa, ungefär så här: ”…utmattningen är inte det sjuka utan en sund reaktion på det som varit osunt/för svårt/oumbärligt etc…” När vi förstått det kan vi börja leva våra liv på sätt som är bättre för oss.

      1. Exakt! Det där har jag också läst någonstans.
        Mycket tänkvärt!

        Ingen kommer kunna läsa alla böcker, eller plöja alla åkrar i världen. Så lika bra att lägga ner och njuta istället.

        Acceptera att, “klar”, det blir man aldrig. Och det är i sin ordning ändå.

  20. Jag vill tåla mitt mod. Ett mantra som gått i mitt huvud i sommar. Min första sommar som mammaledig och har nu en sju månaders spillevink där hemma som klättrar på väggarna. Själv klättrar jag också på väggarna när nästan ingenting på gården hinns med. Det är svårt att finna ro i pauserna tycker jag. Ovan är jag, behöver träna mitt tålamod. Tycker det nämligen är modigt att tåla lugnet mitt i stormen. Bra kämpat! Tack.

  21. Så klokt tänkt av dig-som vanligt. Tänk vad vi ändå lär oss av livet, det är ju så försvinnande kort. Allt har sin tid, snart kommer andra tider med andra utmaningar. Då frågar man sig, ”men hur fort gick inte den där småbarnstiden egentligen…”
    All tid med barn, vänner och familj är väl investerad tid, den ger mångdubbelt igen i form av ny ork, goda relationer och en förnöjsamhet som går på djupet. Jag dristar mig till att påstå att den rent av är en förutsättning för lycka. Å det unnar jag alla!

  22. Är utmattad nu och din text var väldigt fin att läsa♥️ Tack! Klarar du att hålla lugnet varje dag eller märker du att du fuskar ibland och ignorerar känslan av att du övertrasserar energikontot?

  23. Tack så innerligt! Tänk att jag råkade läsa detta just idag när jag ligger här i sängen med oro. Försöker masa mig iväg till jobbet efter semestern… tror jag lyckas med det nu❤️
    Tack!!

  24. Tack för din text, så bra! Unga kvinnor idag har så mycket på sig, inget under att folk blir utmattade. Som 50+ med stora barn tittar jag ibland med förundran på folk som kör på fullt med karriär, barn, träning, hus, trädgård, hobbies, allt på en gång!

    Man hinner, livet tar inte slut vid 40, eller 50. Eller 60….

  25. “För att jag är trött. Och när man är trött, då vilar man.”

    Det här kan vara det allra viktigaste att komma ihåg, både när en redan varit utbränd och för att undvika att hamna där. Så vansinnigt svårt, så lätt att tänka “bara lite till” men ändå så viktigt.
    När man är trött, då vilar man.

    Tack för att du påminner <3

  26. Precis vad jag behövde läsa idag. Fick en utmattnings- och depressionsdiagnos i början av året. Började må lite bättre i våras, men det går i vågor och jag blir så frustrerad och får en sån känsla av hopplöshet så fort jag inte orkar. Kämpar varje dag med att vara snäll mot mig själv och upprepar mantrat “good enough”. Tack! <3

  27. Så himla bra text. Jag har också varit utmattad å känner igen mig så i det du skriver. Att innan var det sån jävulsk ordning, var alltid trött men aldrig nöjd. Nu ser det ut som tajkon, både inne å runt huset. Bryr jag mig. Näe, för jag mår så himla bra. Så länge jag har ork och tid för mig själv och familjen.

  28. Så klokt så rätt. En kompis berättade för mig att hon mindes sin barndom som bra och varm. Men en sak som hon inte vill göra lika för sina barn som hennes egna föräldrar gjorde: hemmet var alltid välstädat, maten var hemlagad, bilen var i fint skick för att mamman alltid var inomhus och fixade och sällan hade tid att vara ute med sina barn i deras värld. Så hon har tagit fasta på att låta disken stå, dammet på golven får ligga kvar och så är hon med sina barn istället. Det kommer en dag då barnen har annat att göra och inte vill umgås med föräldrarna!

    1. Det magiska med min uppväxt var att samlas runt middagsbordet, krypa upp i soffan för högläsning, bygga sandslott ihop i sandlådan, gå på blåbärsjakt i skogen…städning var för gäster. Bara kök, badrum och tvätt som alltid sköttes. Så vill jag också prioritera: bra mat, städa det som man blir sjuk av, lek, städa resten om det finns tid.

  29. Hej Clara! Tack för precis den texten jag behövde läsa idag. <3
    Den här sommaren har jag inte känt varken någon ork eller lust till saker. Kolonilotten har fått växa igen och blommorna på trappen slokar. Jag har jobbat halvtid fast det har verkligen känts som heltid, mina lediga förmiddagar har jag i princip sovit bort. Men det är helt okej. Jag är trött och då vilar jag, helt enkelt! Det kommer ju fler somrar.

    Kram till er alla i kommentarerna också!

  30. Hej Clara! Tack för det här inlägget, det var precis det jag behövde läsa idag <3 är 26 år och precis börjat jobba 25% efter drygt fyra månaders heltidssjukskrivning (utmattning). Blev sjukskriven inte ens två år efter jag börjat jobba efter fem års studier. Innan rusade jag på i 140 hela tiden, nu försöker jag lära mig att uppskatta tystnaden och lugnet. Går framåt, men långsamt. Men långsamt leder också någonstans, som du skrev i din och Erikas bok. Den har hjälpt mig jättemycket! Så tack för din blogg och att ni skrev boken. Massa kramar

  31. Eller så blir man bara sjukare och sjukare i utmattningssyndromet för att man aldrig får lugn och ro att läka 😢
    Sitter i kläm mellan FK som anser att min arbetsförmåga är 100% medans AF säger 0% och man är hänvisad till Soc där man lever från månad till månad…varje månad ny återansökan och risken att få avslag och inte få några pengar alls
    Utmattningen gjorde dessutom att jag förlorade min son som är omhändertagen och bor i familjehem min familj har vänt mig ryggen jag är helt ensam inget som helst skyddsnät minsta felsteg och jag kommer bli hemlös…
    Multisjuk rörelsehindrad dolda funktionshinder jag kommer dö väldigt fort om jag blir hemlös

    Så visst kan man bli frisk OM man har familj vänner partner som kan ta hand om en….

    Är inte Sverige fantastiskt??

  32. Kan inte låta bli att tänka att något är tokigt om man jobbar 60-70 timmar i veckan…
    Är det värt det liksom?

    1. Han jobbat såklart inte så annat än på sommaren 🙂 ganska normala arbetstider som bonde under odlingssäsong

      1. Funderade också på det. Känns det värt det, att missa så mycket av barnen sommarlov och att du får dra ett så tungt lass då? Jag skriver inte detta för att ifrågasätta er livsstil, utan som en uppriktig undran. Jag drömmer om att sadla om till småskalig grönsaksproducent men känner mig fundersam med tanke på de långa arbetsveckorna under sommaren.

        1. Hade det inneburit så mycket jobb året runt hade det INTE varit värt det kan jag säga. Men resterande del av året ser det ju totalt annorlunda ut. Planen för nästa år är att det ska bli mindre jobb på sommaren. Vi har ju två anställda nu. Som förhoppningsvis ska kunna jobba ännu mer i framitiden. Men just nu är det värt det för oss. Det är en gemensam dröm och målsättning som måste få ta lite tid. Tror dock inte man håller i längden med den här typen av arbetstid. Så det är en tillfällig lösning!

      2. Nä, det förstår jag. Menar inget illa. Bara en reflektion.
        Sommaren är så kort och barnen växer så fort.

        1. Men resten av året så har han ju massa med tid för barnen. Låter ultimat tycker jag från barnens håll. Kanske lite kämpigt i parrelationen men det kan en också ta igen.

  33. TACK! Betyder så mycket att få läsa sådant här. Är på väg ut ur utmattning och lär mig fortfarande. Att höra hur man kan göra på nya sätt hjälper väldigt mycket.

    Tack för en magisk blogg. Det är som balsam för själen.

    Stor kram

  34. Låter som ett helt normalt liv. Lite upp och lite ner. Lite jobbigt och lite härligt. Lite svårt och lite enkelt och fint.
    Som livet är för de flesta av oss. Kram❤🌿❤

  35. Kan inte du skriva hur du förhåller dig till din mobil under dagarna med barnen? Låter kanske konstigt men jag känner mig så bunden till den och det kan bli en stress. Visst kan man lägga bort den helt men man vill ändå kunna ta emot samtal och sms. Men så råkar man se ett mejl, en avisering från instagram eller ett meddelande från någon i en chattgrupp man har som ordnar en möhippa. Allt denna info blir så stressande./en som varit utmattad under våren och ändå har vänt men fortfarande så skör

    1. Läs boken Skärmhjärna.
      Riktigt bra och skrämmande men en ögonöppnare om vad mobilen gör med en, och man är helt normal i sitt beteende.

      En kort reflektion, behöver du svara/läsa dessa saker direkt eller kan du ge dig ex två tillfällen Per dag då du läser och svarar? Så kan du lägga bort telefonen där emellan. (Ens vänner lär sig slutligen att de inte kan förvänta sig ett svar direkt)

      1. Ska absolut försöka med det. Vill man något akut kan man ju ringa. Tror att jag skulle må mycket bättre av det. Tack!

  36. Mycket bra och tänkvärd text som påminner oss om det verkligt viktiga. Jag känner så väl igen mig i att vara i ett flow och rädd att tappa både flow och idéer (brukar ha svårt att ens gå på toa/äta som du Clara också berättat om, kommit på att jag tänker att jag ska fixa dessa saker först så jag inte glömmer, för toabesök/äta glömmer jag ju inte. Men det är ju just det jag gör! 😳) men också rädd att helt tappa orken och tappa bort mig själv, det svåra är att hitta balansen. Lagom. Gott nog. Jag kämpar i dagsläget, som jag kämpar att ta det lugnt. Att vila.
    Är högkänslig (extrovert) personlighet med dragning åt hypomani (periodvis) och får passa mig extra mycket efter tidigare utmattningar. Att pausa, att låta bli att göra saker, att försöka vara duktig på att ta det lugnt och satsa på hälsan/vila
    istället för prestera/leverera. Läste om högkänsliga att vi kan behöva låta bli att förverkliga varje idé, tänkte att ja, så är det ju. Klokt. Men hur gör man? Svårast är ändå tycker jag att låta bli att ta ansvar, att fixa. Bara för att jag ser något så betyder det inte att jag ska fixa det. Ungefär ”Registrerat, lämnar utan åtgärd”, sa någon, hörde/läste jag någonstans. Försöker införliva det lite mer i mitt liv. Ibland är det ett helsike att vara så mottaglig för intryck och dra slutsatser om konsekvenser, det vore förstås lättare att inte engagera sig om man inte såg vartåt det bär iväg, när folk är på väg att göra misstag som kan få stora konsekvenser eller när jag förstår hur mycket ord/handlingar kan hjälpa/stötta en person. När jag förstår, känner jag också ett ansvar.
    Tips till er alla på en tänkvärd saga förresten; (så mycket igenkänning) Mamman som gick in i väggen:
    https://urplay.se/program/102584-sagor-nu-mamman-som-gick-in-i-vaggen

  37. Fina Clara. Jag är så glad för din skull. Och önskar samtidigt att jag slapp ha så himla mycket tålamod. Det är nästan på dagen tio år sedan jag blev utmattad, och jag orkar bara det absolut mest nödvändiga. Hoppas på att det ska bli lite lättare att återhämta mig när mina barn blir stora och börjar sova bättre, men får också panik av den tanken – då är ju deras barndom snart över, och jag har släpat mig igenom den med noll energi. Varit mamman som alltid säger ”åh älskling jag hade så gärna men jag orkar inte”.

  38. Så viktig text, detta! Tack! Säger jag som blev ”frisk” från utmattningen förra sommaren (efter fjorton månaders sjukskrivning), och nu har haft en sommar som liknat din väldigt mycket. Visst är det härligt att kunna säga nej till sig själv och ja till att vila?! Och tänk att det kunde vara så svårt förut! Inte konstigt att vi kraschade.

  39. Jag tror att många unga kvinnor idag blir utmattade pga. att de gamla könsrollerna börjar komma tillbaka. Unga kvinnor som tror att de är bra om de gör allt det där som 1950-tals kvinnor gjorde.
    De ska ha ett skinande hem, hembakat bröd, hemgjord saft och sylt, nymanglade gardiner och dukar, ta hand om barnen medan mannen jobbar långa dagar, ja, listan kan göras lång.
    För 50-tals kvinnan fungerade det oftast bra men på 2000-talet förväntas det att alla kvinnor ska jobba heltid också, plus att det ska självförverkligas och det ska finnas tid över till “egentid”.
    Med 24-timmars dygn kan detta aldrig gå ihop sig……
    Kvinnor duger och är bra utan alla dessa “prestationer”

  40. Precis så är det. Så viktigt att vara snäll mot sig själv för då blir man snäll mot de andra som är nära. Och får mer tålamod. Låta kläder förbli ostrukna, gräset växa men orka prata med barnet innan de somnar. Bra val❤️

  41. Precis så! Varför är det så svårt? Mycket bra inlägg, ska gå tillbaka till när jag börjar spåra och tror att jag kan göra allt på en gång. Jag försöker också tänka om jag gör allt nu, vad ska jag då göra resten av veckan, året, livet?