Har bokat klipptid, olaplexbehandling och frans- och ögonbrynsfĂ€rgning nĂ€sta vecka. Har inte klippt mig pĂ„ ett och ett halvt Ă„r och vaknar varje morgon med dreadlocks i nacken. KĂ€nner mig sĂ„ redo för en ny look! Har sett bedrövlig ut i hĂ„ret EXAKT hela sommaren. Men det har varit meningen. För att jag ammar och vet att den dĂ€r sedvanliga, oundvikliga efter-graviditeten-krisen Ă€ndĂ„ kommer först efter nĂ„gra mĂ„nader. NĂ€r jag ser mig sjĂ€lv i spegeln en dag och bara VEM ÄR DET DÄR?! VEM ÄR DEN DÄR MÄNNISKAN?! Och dĂ„ vill jag ju inte redan ha klippt av mig allt hĂ„r och skaffat en ny stil. För dĂ„ mĂ„ste jag ju bara göra om det igen. Krisen sitter nĂ€mligen inte i hur jag ser ut – utan i sjĂ€len. DĂ€rför Ă€r det lika bra att invĂ€nta den sjĂ€lsliga krisen för att sedan ta itu med det yttre.

Jag pinnar i alla fall massor av bilder pÄ min tÀnkta frisyr och tycker samtidigt att det Àr lite pinsamt. Som om jag tror att jag ska bli sÄdÀr snygg som tjejerna pÄ bilderna. Bara för att jag klippt mig. Och i slutÀndan tÀnker jag ÀndÄ lÄta min frisör Helen bestÀmma vad som ska ske. Hon vet ju bÀst. Jag har ocksÄ bett min syster att sÀtta ihop en mood board pÄ en ny klÀdstil. Med en annan typ av klack. En ny silhuett pÄ kjolarna. En kofta i en ovÀntad fÀrg, tillsammans med ett helt nytt hÄr. Jag ber inte om hjÀlpen för att jag inte kan tÀnka sjÀlv, utan för att jag Àlskar nÀr duktiga mÀnniskor som jag litar pÄ hjÀlper mig att tÀnka nytt. SÄ jag inte fastnar i mitt eget huvud och dess inkrökta banor.

Kanske kommer förĂ€ndringen inte synas lika tydligt för andra – som den kommer att kĂ€nnas för mig sjĂ€lv. Men det handlar heller inte om andra. Utan om mig. Om att ha en sedvanlig efter-graviditeten-identitetskris under uppseglande. Och kĂ€nna behovet av att staka ut en ny riktning.