Min lilla älskling. Som nu sitter själv och som plötsligt förflyttar sig från ett rum till ett annat. Som krälar runt så mycket i sängen på natten, att jag fått bygga ett fort av kuddar kring kanterna. Så att han inte ska trilla ner.

Han helammar fortfarande. Har inte börjat med smakportioner än. Den här gången gör jag precis som jag vill. Inga smakportioner förrän han är sex månader. För så fort mina barn har fått smaka på mat så har de nämligen valt bort amningen. Och jag vill ju amma länge!

Jag har inte skyndat på honom. Inte ivrigt lockat fram nästa steg i utveckligen – som jag gjort med de andra barnen. Jag har tvärtom försökt hålla emot.

Stanna liten lilla kråka. En stund till i alla fall.

Men sånt bry han sig inte om