Tre års mellanrum

Den 19 september för tre år sedan tog jag dessa bilder. Efter att jag varit i skogen med barnen och plockat lingon. Det var soligt och kallt och hemmet var kaos av alla ouppackade resväskor efter fiskeveckan. Jag var fortfarande väldigt sliten och ledsen efter utmattningen – och därmed ganska nöjd över att orka med bärplockningen.

Idag, den 19 september. Är det soligt och kallt. Och hemmet är kaos av alla ouppackade resväskor efter fiskeveckan. Och jag ska inte ut i lingonskogen utan till kontoret. Uträtta hundra ärenden och sedan möblera om och göra lite höstfint i studion. Reklamera båda sonens glasögonpar samt ta ett viktigt möte med en person jag och Annakarin samarbetar med för en ny affärisidé. Det blir nog en sen kväll i lokalen. Och allt gör jag med lillen i sele. Fint att han får vara med. Och att jag orkar.

Skillnaden nu mot för då. Är att jag kan anstränga mig. Om jag ser till att få återhämtning före och efter. Det verkar faktiskt som att jag börjar lära mig det nu. Att lägga in den där vilan både innan och efter utmaningen. För för mig är den här dagen en utmaning. Det kanske också är en skillnad? Att jag har förmågan att se saker mer för vad de är.

Imorgon blir alltså en lugn dag hemma. Med pill i naveln, kaffe och middagslur med bebisen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

9 kommentarer på “Tre års mellanrum”

  1. Det har jag nog inte riktigt tänkt på, att man behöver en lugn dag _före_ ansträngande dagar. Att man behöver en efter är ju inte så konstigt att komma ihåg, det känns mer naturligt.
    Nästa gång jag ska ut på “äventyr” ska jag tänka på det! Så, tack för ett bra tips 🙂

    1. Efter min sjukskrivning pga. utmattning så har jag börjat vila INNAN det “jobbiga” – även om det jobbiga är något kul, så tar det energi. Och då är det väldigt fiffigt att vila innan. Då är man inte slut efteråt. Har lärt mig räkna ut vad olika aktiviteter kostar – energimässigt. För även om jag kan vilja något, kan det ändå kosta för mycket. Det håller inte att hänvisa till att man vill något eller att det är kul. Bakslag kommer likväl.

      1. Intressant och klok kommentar. Jag har varit på väg åt helt fel håll, och i somras blev jag för första gången medveten om att jag behöver börja bromsa INNAN och inte stå med nerslitna däck till fälgarna EFTER.. Jag har i en ålder av 42 med två barn insett att jag behöver balansräkna innan jag kastar mig in i en föreslagen aktivitet. På så vis var jag lite mindre sliten när sommarlovet var slut och jag skulle in i 100% arbete som lärare. Men tränar hela tiden på balansräkningen… ☺️

  2. hej, hittade din blogg via en podd vid namn “andra sätt” där de pratade om att du var en av de första att ta hem begreppet downshifting till sverige. den var några år gammal. vore intressant att höra hur du levde då.

  3. Jag tror det var Nina Åkestam som skrev i sin bok ”Meningen med hela skiten” om hur viktigt det är att tänka lite mer på hur mycket energi man lägger ner. Till exempel kanske jag jobbar/är sysselsatt 10 timmar varje dag. Men en dag kanske jag lägger 200% energi och gör väldigt energikrävande uppgifter. Då innebär det att jag exempelvis dagen innan och efter bara bör lägga 50% energi på mina uppgifter. Så att man liksom hushållar med sin energi. Tyckte det var ett bra tankesätt som jag försökt ta efter. Ungefär samma sak som du beskriver här. Så oändligt viktigt!

  4. Mycket klokt Clara! 💕 Jag försöker också, känns ofta som en kamp att få till återhämtningen och lagom – jag har inte fast jobb och kan därmed inte planera utan får ta det som det blir…

  5. Så klokt skrivet! Jag börjar äntligen fatta det där med att vila efter och innan. Jag börjar fatta hur mitt livspussel ska läggas för att jag ska mäkta med. Och mycket handlar om att planera in vila. Och ibland säga nej till roliga saker. Jag kan idag inte förstå att jag för ca 7-8 år sedan på riktigt trodde att det bara var att köra på. Och att det var jag som var lat när jag inte orkade. Idag är vilan helig för mig. Det är genom vilan jag faktiskt kan åstadkomma något!

  6. Jag minns att din blogg – innan din utmattning – brukade få mig lite stressad – typ hur OOOORKAR hon allt med småbarn osv. Ditt tempo verkade orimligt högt…. Alltid så perfekt. Då blev jag ibland irriterad av bloggen – alltså mest avundsjuk…hahaha! För älskade egentligen din blogg. Men jag betedde mig mer som du gör NU dvs jag tog mig mycket återhämtning och vila. Det gör jag även idag. Och fast att jag har småbarn, eget företag med prestations/kreativt jobb, tagit hand om döende föräldrar osv så har jag inte blivit utbränd. För jag har alltid lyssnat på min kropps signaler. Tex att gå hem och lägga mig på sängen i ett mörkt rum i en timme istället för att hälla i mig mer kaffe/socker och stressa vidare. Himla stolt över det idag faktiskt!! Tack för att du delar med dig av din resa, det kan hjälpa andra att faktiskt lyssna in sina egna behov <3