Drömbilden som höll ångan uppe

Ni vet när man har köpt ett par nya skor? Hur man liksom vill hem och kombinera dem med alla olika outfits i garderoben. För att få en uppfattning om hur de egentligen ser ut. Så är det med garaget Jakob byggt. Jag är nipprig varje ny årstid för att jag vill se hur det gör sig.

Det var en sådan där riktig blå decemberskymning igår. Som det blir efter en solig, kall dag. Perfekt ljus för att dokumentera ett garage.

Garagefönstret med en frostig ruta och en stor julstjärna – det var drömbilden som höll tålamodet uppe under den långtråkiga byggfasen.

Nu har jag äntligen min stjärna i mitt frostiga fönster. Och den som hävdar att lyckan kommer inifrån har helt rätt.

Inifrån det där fönstret.

Eller det här?

Eller kanske från det här?

Nej. Jag är säker. Det är från garagefönstret.

När jag knäppt några bilder och till på köpet tappat känseln i fingrarna på grund av svår köld. Då skyndade jag mig in igen. Nöjd med att så att säga ha provat mina nya skor med ännu en outfit i garderoben.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 kommentarer på “Drömbilden som höll ångan uppe”

  1. Julstjärna i garaget! Klart man ska ha det! Nu måste jag leta igenom julsakerna igen. Vårt garage är tyvärr ganska murket, men det kommer man inte att se då! Perfekt! Stjärnan måste bara vara ganska liten för fönstret är bara som ett lite större källarfönster.

  2. Det finns flera bloggar som ger möjlighet till att klicka på en stjärna för att markera sitt stora gillande. Ibland saknar jag det här. Som idag. Bilder med så mycket känsla är inte helt enkla att skriva något om, men jag skulle vilja visa min uppskattning.
    Fast du har säkert något klokt och genomtänkt skäl till ditt utformande av bloggen.
    Nu får du i alla fall ett gillande av mig!

  3. Blir mer och mer förtjust i putsen på ert hus! Den är på en gång diskret, levande med sin lite ojämna struktur och färg, och en perfekt bakgrund för de upplysta fönstren. Lågmäld men ändå inte anonym.
    Och fin mot all snö som jag sitter här och drömmer om i ett lerigt Västergötland… När jag var liten åkte vi spark här också men det är inte möjligt längre. Så nog har klimatet förändrats.

  4. Jag är så otroligt avundsjuk på er vita vinter. Hela min kropp och själ skriker efter snö. Jag måste överväga om jag kan planerina in perioder på snösäker plats kommande år. Vem vet hur länge man lever, ska jag då sitta här i leran, gruset och regnet och misströsta? Nej, det verkar dumt!

    1. Jag kan bara hålla med.
      Vågar knappt titta på bilder av vinter och snö, det är så vackert och den årstid jag älskar mest, men det gör så ont när varje dag här i västra Sverige är grått och regn, dag efter dag, vecka efter vecka.
      Tänk att det finns platser som Claras hemby där det faktiskt är vinter! Lyckliga, lyckliga er!
      Tänker som du att det är dumt att sitta kvar här där vi aldrig får vinter, tror du och jag misstrivs lika mycket.
      Men det är jobb, familj osv…

  5. När jag ser detta tänker jag på Mamma Mu och Kråkan och stallet med julstjärnan i fönstret där…