Julklapparna

Nu är alla paket inslagna. Tycker att det är fint när paketen ser ut som något hämtade från en Jenny Nyström-målning. Vitt kraftpapper med tvinnat snöre och stämplar på.

Det är samma visa varje år. Jag får leta som en galning för att hitta igen paketen. Köper ju då och då under året – när jag hittar något på loppis eller så. Och så gömmer jag undan i skåp och lådor men hittar inte igen det när det väl ska slås in. Den här gången var det några loppade askar till Bertil som jag omöjligt kunde hitta igen.

I år gjorde många tejpfria paket där själva lacket istället fick agera lim. Lack, stämpel och snören köper jag alltid på Sandbergs Pappershandel. Att gå in där i julruschen och ger sådan stämning!

Julklappsrimmande ägnar vi oss inte åt även om jag i teorin tycker att det låter mysigt! Har dock inga planer på att börja rimma. Nån måtta får det väl ändå vara på hur många nya traditioner jag ska addera för varje jul. Puh!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 kommentarer på “Julklapparna”

  1. När jag var liten fick man alltid nåt paket i efterhand som mamma antingen glömt eller gömt bort för sig själv 😅

  2. Så himla fina paket. När du väl hittar askarna så kan det ju bli en liten bonuspresent till Bertil. För de lär väl komma fram igen framöver tänker jag.

    God Jul Clara! Tack för att du så frikostigt delar med dig av ditt liv. <3