Amma, mamma!

Fina älskade unge. Som sliter i blusen och bankar pannan mot bröstkorgen och smackar amamamamamama när du är hungrig. Det är så spännande att amma en tiomånaders med massa vilja. Det har jag aldrig gjort förut.

Allt det fysiska var liksom lite för jobbigt tidigare. Jag orkade inte amma längre. Kände mig…kvävd? Kanske var det aldrig mer än sex månader jag kämpade på. Det tog några barn att vänja mig. Vid närvaron, kroppskontakten, det krävande men också fullkomligt avslappnade.

Ja så var det. Och allt är okej och helt i sin ordning. Jag ångrar ingenting. Jag gjorde det jag ville då och jag gör det jag vill nu., Och kanske ammar jag dig ett helt år till? Kanske i två? Vem vet. Det bestämmer vi tillsammans du och jag. Och alla sätt är bra sätt om det känns bra i magen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

50 kommentarer på “Amma, mamma!”

  1. Jag ammade ena barnet i 3 år och min upplevelse (högst subjektiv såklart) är att amningen -när den funkar- blir lättare med tiden. Att amma ett större barn är ju inte samma grej som en bebis som helt livnär sig på mjölken. I slutet ammade vi bara innan läggdags på kvällarna. Har insett att jag inte älskar att amma när barnen är pyttisar, men desto mer när de är 2-3 bast. 😀 Det tog mig tre barn att fatta detta, men nu vet jag. Lycka till med er så-länge-ni-vill-nu-amning!

  2. Jag ammade mitt femte barn i över 3 år. Jag har ammat längre tid för varje barn. Har förstått att de är väldigt konstigt i andras ögon men för oss var de aldrig nåt problem. Bara en massa mys och närhet.

  3. Helt rätt det bestämmer ni❤ ammar min 1,5 åring fortfarande och min stora son ammade jag i 2 år. Helt naturligt och i sin ordning. vissa störde sig på det förstod aldrig riktigt varför.

  4. Mysigt! Tyvärr var jag tvungen att sluta amma vid 10 mån då jag fick djupa sår som inte ville läka. Fick inse att det inte var rimligt att nästan skrika av smärta. Är lite småledsen över detta men försökte tänka att jag gjorde så gott jag kunde. Njut så länge ni båda kan och vill <3

    1. Om du klarte å amme i 10 måneder, skal du ikke være lei deg, det er mye lenger enn mange klarer! Og når brystene verker og det er sprekker og sår, ja, fy f….,det gjør SÅ vondt! Selv måtte jeg slutte etter 4.5 mndr med begge barna, det gjorde så vondt at jeg gråt når jeg ammet, og da er det bedre å slutte. Min datter kjempet seg gjennom 7 måneder med amming, tross gjentagende betennelser og sykehusinnleggelser og typ 4-5 antibiotikakurer, jeg hadde aldri klart det.
      Synes det er topp at noen klarer av å amme i 1-3 år,men også flott at noen klarer å amme i det hele tatt, selv om det bare er noen måneder. Heia alle ammende mamma’r!

    2. Fy fan, det hände mig också med tredje barnet. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, bröstböld från helvete! Blod och var, akuttid till vårdcentralen och fick antibiotika. Grät av lycka när jag släppte amningen, sköterskan sa att det är ju faktiskt helt ok att inte amma. Fast vår dotter bara var 2 månader då

  5. Min första dotter ammade jag i två år. Var rätt jobbigt först för hon hade mig som napp. Men jag gillade ändå den kontakten och känslan av att hon blev lugn av bröstet. Min andra är tvärtom. Hon älskar nappen och vill bara amma på natten. Så har det varit sen hon var 3,5 månad och nu är hon snart 6 månader. Är superintresserad av mat så jag misstänker att amningen inte kommer bli lika långvarig denna gång. Men man vet ju aldrig 🤞🏼

  6. Själv kände jag mig redo att sluta när barnet var 1.5 år. Det passade inte då, så jag var superredo när det väl var dags 2 månader senare. Men i perioder innan dess var det absolut det bästa jag visste, särskilt när jag hade jobbat och kom hem. Ett underbart sätt att återknyta kontakten. 💓

  7. Ja, om det var någonting jag lärde mig av min amningsresa så var det att det bara är mamman och barnet som ska och kan bestämma om det ska ammas, när det ska ammas och hur länge det ska ammas. Ingen annan.

  8. Ibland längtar jag till att ha en unge till bara för att ta om den där, amningen. För mig innebar den mest tårar och en känsla av fastbundenhet och klaustrofobi. Det var först när jag började ge flaska som jag kunde känna av närheten på riktigt – det var ju först då jag fick se mitt barns ansikte vid matning också 😀 <3 Och sedan dess älskar jag att ge mitt barn mat. Även om det idag mest innebär att övertala honom att smaka olika grönsaker… När jag slutade amma var det både en lättnad och en sorg.

  9. Ammat mina barn 4 resp 3,5 år och yngsta slutade för bara några månader sedan. För mig var bäbisamningen något jag bara tog mig igenom för att jag var säker på att jag skulle tycka det var ännu jobbigare att hålla på att med flaskor och för att jag faktiskt kan producera mjölk. Framåt när barnen börjar äta mat börjar den trevliga delen med amning känner jag. Då kan jag uppskatta det och alla svängningar hit och dit. Kring 10 månader kan amningen var lite sårbar och barnet kan börja vägra. Då kan man fundera på om man vill sluta eller fortsätta, vill man fortsätta får man då överväga att försöka hjälpa barnet tillbaka till bröstet. Sedan brukar det vara ganska lugnt fram till ca 20 månader, då brukar barnet bli amningstokig igen i 1-2 månader och det är jobbigt. Sedan brukar det gå bra att begränsa om man vill där kring 2 år. Med båda mina barn slutade jag då att amma under delar av dygnet. Dotterns amning blev delvis avbruten av graviditeten och födseln av lillebror så den var inte helt självstyrd men litens amning har avbrutits av honom själv. Nu har jag bestämt att jag inte kommer tillåta några “återfall” även om det fortfarande finns lite mjölk men han har själv inte frågat efter bröstmjölk på över en månad tills i helgen. Då sa jag nej, du har slutat nu och brösten vill inte mer. Han frågade om de fortfarande kunde prata (jag brukar prata med pipig röst och låtsas vara brösten). De kunde de göra och de förklarade att de ville sova och inte göra mjölk mer. Han försökte övertala dem men de gav inte vika och då var det lugnt.

  10. Jag förstår inte… Jag är en gammal mamma och mina barn är nu fullvuxna sedan länge. Jag har ammat, helt till ca 6 månaders ålder och delvis till 9 månaders ålder. Min mjölk avtog snabbt när babysarna började äta vanlig mat och jag fick verkligen kämpa de sista månaderna för att hålla amningen vid liv. Barnen blev också ointresserade av bröstmjölken när de märkte att det inte fanns tillräckligt för att stlla hungern. Därmed var det liksom kört med långamning.
    När man ammar länge… kanske ett år eller mer… får barnet i sig mjölk då? Eller är det närheten och mysigheten de söker och får.
    Med detta vill jag inte lägga några som helst värderingar. Jag vill bara veta.

    1. Det är så olika. Jag slutade amma för 6 månader sedan och har fortfarande mjölk om jag testar att handmjölka, inga stora mängder, men det finns ändå där, medan för andra så sinar ju mjölken när man skär ner på amningstillfällena.

    2. Barnen for absolut mjölk men brösten blir slappare så det kan kännas som man får väldigt lite mjölk. En del barn amningsstrejkar också, det löses vanligen genom att minska mat, ta bort välling/ersättning om sådan ges och ge barnet mer tid vid bröstet. De flesta börjar då om och man återintroducerar mat men lite mindre aggressivt. Mitt ena barn strejkade kring 10 månader men kom tillbaka till bröstet efter några dagar. Jag ser inget som helst fel att utnyttja en amningsstrejk för att sluta om man ändå vill men det är extremt ovanligt att barn under ett år slutar amma självmant, det är mer att det blir lite fel pga all utveckling eller att intro av mycket annan mat gör att det krockar. I kulturer där man inte aktivt avslutar barns amning existerar det i princip inte att barn slutar före två års ålder och vanligast är kring 3-4 år.

        1. Alla där man fortfarande lever som samlar/jägarfolk exempelvis. I perioder kan det vara si och så med tillgång till mat = amningen är en hörnsten i barnens kost. Den fungerar också som ett preventivmedel. Och inte att förglömma, den ger den viktiga närheten 😊

          Kika in på vildbarn på Insta, där får man lära sig massor om kulturella skillnader när det gäller barn och synen på barn. Tips!

          1. Hur då? Hur då fungerar amning som preventinmedel? Snälla Y…. skriv inte ner det du inte har något belägg för. För det stämmer inte!
            Amning fungerar INTE som preventivmedel!
            Det är bara en gammal myt som jag trodde var död sedan länge. Den behöver inte återuppväckas.

          2. Tack för tips!
            Jag tittade för några år sedan på ”de dansande andarnas skog” där man får följa en grupp människor som lever som ett samlar- jägarfolk. Där var det en mamma som ammade sin tvååring (kanske treåring) fortfarande eftersom hon inte hade något yngre barn. De andra mammorna i gruppen retade henne för det och menade att hon inte skulle låta barnet suga när hen var så stor. Då vet jag att jag tänkte ”jaha så de ammar också bara i typ ett år” även fast de inte har några västerländska ideal. Kvinnorna i den gruppen blev ju gravida ungefär vartannat år och slutade amma när nya bebisen kom. Bara en liten input, att även vissa grupper som lever som på stenåldern också verkar sluta amma efter en viss tid. Inte bara vi hemska västerlänningar 😊

          3. Hej Anna-Lena! Det är inte ett hundra procentigt skydd naturligtvis, och inget jag rekommenderar, MEN om man ammar mycket i en kontext där mat _inte_ finns i oändlig mängd får kvinnorna inte tillbaka ägglossning/mens lika snabbt, eftersom att kroppen prioriterar att producera näring till det ammande barnet, och därigenom kan de skjuta på nya graviditeter. Mitt belägg är en sjuksköterskeutbildning där detta togs upp.

          4. Ylva, måste bara bemöta detta.
            Jag blev gravid igen…när jag fortfarande helammade mitt barn. Samma sak hände min mamma…. Jag tror inte vi är de enda. Så dina påståenden stämmer inte.
            Skulle vara intressant om någon barnmorska som har fakta i ämnet kom in i samtalet.

          5. Vill bara svara Anna-Lena. Som du ser så skrev hon inte att det är en hundra procent säker metod (vilket få preventivmedel är, jag känner flera som blivit gravida trots p-piller, minipiller, spiral osv.). Men regelbunden amning skjuter ofta på första ägglossningen. Jag ammar min 15-månaders, och har fortfarande inte fått tillbaka min mens – så för mig är det en utmärkt metod. Dock är det ju väldigt osäkert i och med att ägglossning kommer före mensen, så jag märker inte när jag slutar vara skyddad.

            För att det ska anses som ett säkert skydd ska man amma regelbundet. Det är ett max antal timmar mellan varje tillfälle (glömt hur många), och den regeln gäller även nattetid. Har för mig att det är extra viktigt just under natten, men det är jag inte säker på vart jag läst. Det anses som en preventivmetod de först 6 månaderna efter förlossningen, sedan är det nog inte lika säkert. Du kan läsa lite på RFSUs hemsida: https://www.rfsu.se/sex-och-relationer/for-dig-som-undrar/preventivmedel/amningsmetoden/

            Det finns också bra mer djupgående info i exempelvis boken “the Fertility Awareness Method” och om du googlar the LAM method. Men som andra preventivmedel är den inte 100% säker.

    3. Jag hade ”slut på näring” när pojken var 6 mån vilket märktes på att han gallskrek av hunger efter amning. Med blandade känslor av sorg och lättnad ( ont i ryggen) gick vi över till flaska.
      Det blev folk av honom ändå. Det viktigaste är kärlek och närhet, näring kan man ge på många sätt.

    4. Jag ammar fortfarande min 18-månaders morgon och kväll, mest för att hon tycker det är mysigt och att det är ett sätt att få i henne lite extra vätska då hon dricker dåligt speciellt vid infektioner. Mjölken minskade avsevärt för mig när vi minskade på amningen, skulle tro att hon får i sig kanske 50 ml x 2 bara. Jag brukar ge henne lite ersättning efteråt ifall hon är törstig (hungrig) då tar hon 50 ml till. Tänker att det kanske ändå går över lite antikroppar och bra grejer trots att hon är rätt stor nu. Det är mitt fjärde barn och de andra ammade jag 9, 8 resp 14 mån. Amningen har varit problematisk denna gång pga litet tag så är kanske också lite en revansch att hon ändå kunde amma vidare.

  11. När jag fick mitt barn så slutade nästan alla i min mammagrupp att amma runt 6 månader. Men vi fortsatte. Vid 8 månader märkte jag att något hände. Det var inte det där bebis-hunger-intensiva i amningen längre utan mer en kommunikation mellan oss. Sen började jag jobba och amningen blev det som knöt oss samman efter en lång dag isär. När det var dags för förskolan så blev amningen en trygghet mitt i allt det nya. När barnet var 1.5 kunde han stå uppochner eller på ett ben och amma i förbifarten. Från det att han var 2 år började jag känna mig väldigt annorlunda som ammade så länge. Fast jag visste att det fanns fler som oss. Någon gång mellan 2 och 3 slutade vi amma offentligt och oftast bara vid insomning vid dagvila och på kvällen. Nu vid 4 år sker det kanske en gång i månaden. Amningen har hjälpt (och stjälpt, herregud man blir galen!) mången nätter, tröstat, lindrat, lugnat, gett trygghet, närhet, mat, vätska. Och det har nästan hela tiden skett på våra villkor som vi kommit överens om. Jag och barnet tillsammans. Och det har varit en fin resa. Jag önskar att fler fick uppleva delamning längre än normen. Utan dömanden från omgivningen. Tack för att du vidgar normen, Clara!

  12. Amning <3 ammade min första i nästan två år och min andra är 4 månader och ligger vid bröstet nu. Livets mys.

  13. För mig var det lite tvärtom. Jag ammade första tills hon var 11 mån, men nummer 2 tappade intresset vid 8 mån, han ville bara ha riktig mat, och satte igång att bita mig i bröstet när mjölken var slut, ja… då tröttnade jag också.
    nummer tre var sjuk i en ovanlig sjukdom och behövde mer mat, speciellt på morgonen, så det där mysiga morgonmålet, det sista som jag brukade ta bort, försvann ännu tidigare, jag tror redan vid 6-7 månader

  14. Ammade min yngsta tills hon var lite på 3 år, men det var det nog inte många som visste, upplevde att det var lite skämmigt att berätta.. Min moster brukade förvånat fråga om jag FORTFARANDE ammar, och sen tillägga att min mormor lär ha ammats till hon var 5 : ) Slutade då jag upplevde att amningen hade gått från ett behov (av närhet/mys) till att vara mer en vana.

  15. Håller med. Några av mina barn ammade jag i 9-10 månader. Några har jag ammat till 1,5-2 års ålder. Alla barn är olika. Alla amningsperioder är annorlunda, för MIG.

  16. Åh. Så fint <3 Ammade min första till 6 månader, en otroligt välfungerande amning från start, sen lyssnade jag alldeles för mycket på alla omkring mig och avvecklade amningen. ”Han var för stor!” Eller ”nu är mjölken bara blaskig”! Den här gången ammar jag fortfarande min 13-månaders någon gång per dag, ibland varannan. BARA för myset <3 Starten den här gången var tuff med kolik och ångest men efter ett halvår förvandlades amningen till världens mysstund och passar därför på att njuta lite längre denna gången <3

  17. Hej. Kämpade på med amning med 1:an i 3 månader. Kom knappt någon mjölk alls. Kan ha berott på stress att vara på sjh med ett barn som är prematur i flera månader. När 2:an kom så trodde jag inte att det skulle funka då heller utan var inställd på flaskmatning. Men det funkade. Ammade i 3 år. På bådas villkor. Sen ville hen sluta. Så man får göra det som känns bäst för sig själv och sitt barn. Stor Kram till alla fina mammor. ❤

  18. Jag ammade första barnet 20 mån och andra 3,5 år. Andra gången längtade jag till amningen som skulle komma efter 1 år för jag visste hur njutbar den skulle vara för barnet. Jag har dock tyckt att perioden ca 10-12 månader är svår att amma under då barnet mest är intresserad av att upptäcka världen och knappt har ro att sitta still men sedan kommer de liksom tillbaka till mer njutning än innan om man orkar fortsätta vidare.

  19. Ammar min fyraåring, vill köra på barnstyrt avslut, men hela tiden känt efter så att jag också vill. Något man gör varje dag är såklart inte alltid världens roligaste eller mysigaste grej, i perioder något man bara gör. Men lätt lätt att det varit väldigt många fler goa mysiga roliga underbara stunder än träliga, även om de definitivt funnits. Mjölken blir aldrig blaskig, den blir faktiskt fetare, och den innehåller så mycket nyttigt. Minskar risk för fetma och diabetes hos både mor och barn, om man ska nämna en minimal del av allt det är bra för. En aha-upplevelse för mig var boken amning i vardagen, sjukt bra. Så tacksam för den då den hjälpt med råd mer än BVC någonsin gjort. Är så glad och stolt över amningen, särskilt då första avslutades pga press utifrån. Sörjer detta än, så gör det ni vill alla mammor! Kunskap är makt, så tydligt när det gäller detta.

  20. Ammar min 18-månaders fortfarande. Vill inte sluta men har ingen lust att amma så ofta på natten. Vet inte hur vi ska kunna sluta med det?

    1. Jennie, jag avslutade nattamning för några veckor sen (18 mån barn). Jag ammade för kvällen, borstade tänder, saga och sen ligga tillsammans i sängen och sjunga och klia ryggen. De första nätterna var det gnäll och gråt men jag upprepade bara ”tutten ska sova, slut tutte tills morgonen” och han accepterade att sova utan efter några nätter. Några uppvak och gnäll men upprepade och strök ryggen. Nu sover han utan att amma på nätterna. Ammar på morgonen och det ger mig en mysig och lugn halv-slumra-vakna morgon. Ammar på dagen, mjölken anpassar sig. Lycka till!

      1. Mina har fått sova med sin pappa några nätter. Första natten var jobbig men sen gick det bra. Den äldste slutade nattamma kring 10 månader, men fortsatte vakna lika ofta. Efter en månad gav jag upp och började nattamma igen så jag fick somna om fortare. Tror båda slutade nattamma kring 1,5 år och slutade amma vid 2,5.

      2. Åh så bra tips! Ha min 15 månaders och ammar sjuuukt mycket på nätterna. Har blivit mer och mer, och på småtimmarna, typ från 5-7 ammar han 1-2 gånger per timme. Orkar inte ! Ska testa att min man går upp och gör gröt tidigt, och ditt tips på kvällen, så blir det kanske bättre!

  21. Jag ammar min 18-månaders fortfarande, och trivs så bra. Mitt sista barn så jag låter honom amma så länge han vill. Ingen brådska, inga principer (dock avböjer jag mig allas förvåning och frågor ”när ska han sluta amma då?”….. ) Stor får bli liten igen och krypa upp i famnen för tröst och närhet.

  22. Amning lär vetenskapligt sett förhindra ägglossning/graviditet förutsatt att du ammar MINST en gång i timmen 24/7…..vilket bla är en av orsakerna till att “naturfolk” ammar så länge. Plus att bristen på mat gör det livsnödvändigt. I dagens i-land – välj själv o må bra!

  23. Jag ammade i 2,5 år och slutade utan dramatik när jag märkte att det egentligen inte behövdes längre. Orsaken till att det blev så länge var att amningen fungerade som en mycket effektiv snooze-knapp när barnet vaknade för tidigt på morgnarna. Dessutom var amningen vår räddning i perioder av nattskräck(?), falsk krupp eller andra oroligheter. Barnet lugnade sig och somnade om på 5 min. Jag ser enbart fördelar med (lång) amning, men märker ändå att jag helst undviker att berätta för andra att jag har ammat så länge (t.ex. för BVC och andra mammor). Det är ju dumt, då kanske andra inte heller vågar prata om sin eventuella långtidsamning. Bra att det normaliseras!

    1. Jag älskar snooze-knappen. När äldsta barnet slutade amma på morgonen kommer jag ihåg att jag var så trött – man var ju tvungen att kliva upp direkt!

  24. Mys! ❤️ Vi har skojat här hemma om att jag ammat varje unge ett år längre än den förra, med nr 1 i 7 månader, nr 2 i 18 mån och nr 3 i 2,5 år.. Så nu med nr fyra så få vi väl se, just nu är han 14 mån och verkar än så länge inte vilja sluta, inte jag heller för den delen, amningen blir så mycket roligare och enklare när en kommit över sådär 8 mån, och börjar handla mer om närhet och lugn än om mat.

  25. Vad fint att se ❤️ Jag slutade just igår att amma min 3,5 åring. Det flyter bara på. Kram

  26. Men samma här! Med min första så slutade jag amma när hon var ett år. För mig var det nog! Sen när sonen kom tyckte jag att jag ville amma hur länge som helst! Men då bestämde sonen vid 16 månaders ålder att sluta själv? Hur besviken var inte jag?! Jättebesviken! Men så blev det!

  27. Det här med amning har verkligen varit blod, svett och tårar för min del – alldeles bokstavligt. Men det har också varit fint, mysigt och den härliga närheten som medföljer. Ett av mina finaste amningsminnen är med sista barnet, när hon är strax över året och har börjat prata lite smått. Hon ammar då bara för mys skull och säger helt enkelt till när hon vill amma. När hon sedan är klar och kravlar sig ner från mitt knä brukar jag sedan få ett litet “tack”. Det värmde mammahjärtat!

    Nu är min amningsresa slut och det känns lite vemodigt faktiskt. Det är något speciellt med amningen och även den tiden i livet tar ju så småningom slut.

  28. Fint <3 Jag helammar min 6-månaders och ska alldeles snart börja med gröt för honom. Tänker att vi fortsätter amma så länge vi vill. Men jag vill också börja tänka på ett syskon någorlunda snart, så om min mens inte kommer tillbaka när vi skär ner på amningen får vi nog sluta någon gång. Vi får se 🙂