• innehåller reklam för Hyber •

En gubbig utflykt jag sent ska glömma

Inget har lämnats åt slumpen när Erica lajvar äldre snål man och tar med mig och lille Ulf på en minst sagt farbroraktig utflykt.

Trodde inte jag hade något att lära av en gammal gubbe. Allra minst när det gäller hållbarhet! Ibland är det kul att ha fel.

Jag har ätit godare. Sett roligare. Men aldrig skrattat så mycket på en biltur.

Farbror Erica gnäller gärna på andra men missar plogpinnen hon själv backat över.

Musik: Olov Antonssons Himmel över Hedlunda

Och så säger vi TACK till Hyber som sponsrar detta avsnitt. Hyber hyr ut hållbara kvalitetsytterkläder till barn. Läs mer och testa här!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

53 kommentarer på “En gubbig utflykt jag sent ska glömma”

  1. Gu va ja skratta! 🙂 Jag är nog på väg åt halvfarbror jag också med stövlar/paraply/filt, sekatör, utvikningsbar såg och tändstickor, tom vattenflaska , plastbestick och toapapper i bil’n. Jag har en liten plastlåda med det mesta bak i skuffen.

  2. Haha! Det här var fantastiskt kul! Och Ulfs “aaarhh” precis när Erika konstaterar att det finns mycket för en farbror att titta på är verkligen perfekt timing.

  3. Alltså Erica, du är så rolig! Jag hade gett vad som helst för att få vara med på den inspelningen.

  4. TACK för ett fantastiskt och vansinnigt roligt avsnitt! Underbar revansch för farbröderna! Vi får jobba på att de inte ska vara utrotningshotade! Det här känns bra ända in i själen!
    😅🤣😂🥚🥪🔍🔦✏🧲🧻🧯🚙

  5. Ni är verkligen helt underbara! Garvgaranti varje avsnitt. För mig har även en farbror förmågan att “fynda” prylar som är riktigt bra att ha… Som olika sorters torkare till bilrutorna, eller kameror som inte fungerar men som minsann är riktigt billiga! Samt dennes förmåga att sluta röka. Börja snusa. Börja röka igen. Sen köra både och samtidigt.

  6. Ni är för underbara! Skrattar alltid när jag lyssnar på er podd, vilket ibland blir lite lustigt eftersom jag oftast lyssnar på bussen när jag pendlar. Men det bjuder jag gärna på! #ettskrattförlängerlivet

  7. Skrattade orimligt mycket åt det här avsnittet. Erica är underbar! Ja, du också förstås, men det här var ericas avsnitt!

    1. En farbror tar sig ju bara utrymme. Nu efteråt är jag glad och tacksam för att Clara inte vände på klacken och bara lämnade mig där på kalhygget!

  8. Älskade allt med detta avsnitt! Så mycket igenkänning från alla västerbottniska farbröder i min omgivning. Plastpåsar noggrant som tas tillvara och bilar förberedda inför alla eventualiteter. Så mycket kärlek! Era dialekter verkligen till sin rätt och jag skrattade halvt ihjäl mig.

    Ni är helt enkelt skitkul!

  9. Så fruktansvärt roligt! Fick bita mig i läppen för att inte skratta högt på pendeltåget. Erica är onekligen en komisk talang.

  10. Jätte igenkännings faktor! Och kul program.. men vi delar på farbroderligheterna, min man och jag; bilen är full av vad som tänkas man skulle kunna behöva = jag, medans min man gillar att köra sakta sakta förbi “arbetsplatser” medans jag då skäms och “gömmer” mig.. jättebra upplägg..

  11. Ni är helt fantastiska!! Har skrattat så vansinnigt mycket åt era senaste avsnitt och längtar till tisdagarna så ni ska dyka upp i högtalarna i bilen! <3 Wow, förstår inte hur ni kan överträffa er själva om och om igen! Tack för en underbar pod! (Pun intended)

  12. Underbart avsnitt! Riktigt roligt, samtidigt som det också lockade fram flera minnen av min morfar som hade flera av de där farbroregenskaperna. Bland annat satt han alltid och väntade i bilen när mormor gjorde ärenden. Och jag glömmer aldrig när vi varit iväg på dagstur med mormor medan han varit hemma. När vi kör in framför huset vid midnatt så sitter han på uppfarten med en stormlykta bredvid sig och läser tidningen, i väntan på att mormor skulle komma hem!
    Tyckte redan innan om er pod men sen nystarten så är det som att ni höjt er en nivå, strålande!

  13. Vilket ljuvligt avsnitt! Lyssnade i bilen på väg från jobbet, varvade skrattanfall med fniss. Blev allt lite sugen på stanna till och inspektera ett kalhygge på väg hem.

  14. Det här var jätteroligt. Jag är nog lite “gubbe”/farbror jag med. Men att psalmboken med i handskfacket…. det tar ändå priset! Kan nästan se Erica stå vid vägkanten och sjunga Blott en dag…. 😀
    Bra tips att plocka näver, det ska jag nog börja med.

  15. Åh! Det här ska jag lyssna på med lurar ikväll när alla sjuka febriga hostiga barn somnat! Har själv avverkat årets influensa nu så ser fram emot att få skratta lite!
    Tack vare din blogg har jag nu letat reda på min dymo och städat kylen. Återstår att dra fram spisen..!

    Tack för att ni ger vardagen en guldkant med er podd!

    Ps. Undrar såklart fortfarande hur det går för dig med din tapetjakt! ☺️

  16. LÄNGTAR tills jag får lyssna på detta i eftermiddag! DÖR av garv på er första bild! Så jäkla underbar!

  17. Skrattar så jag gråter på tunnelbanan. Känner igen ALLT. Min morfar brukade ta med mig på utflykt för att bara stå och stirra på vattenkraftverket. Om man hade tur fick man en korv på sibyllan sen. Och jag minns SÅ att åka bil till olika ställen och sen bara sitta och glo i bilen. 😀

    1. Hahaa! Vattenkraftverket gjorde min dag 😀 Men korven var väl ändå på gränsen till överdådig lyx. Säg inte att ni inte fick bröd också!

      1. Alltså jag tror Sibyllan mest förekom i nödfall, då mormor som annars ansvarade för allt ätbart var upptagen med annat. Får ju vara nån måtta med slöseriet ändå. Förutom när det kommer till tomgångskörning av bil. Det är aldrig slösigt att tomgångsköra.

  18. Alltså, detta var så fint och så roligt. Oj, så många skratt! Jag tänkte osökt på min farfar, en finsk krigsveteran. Han lät plasten vara kvar på dynorna i hammocken, så de skulle hålla längre. Och utanför garaget hängde gamla cd-skivor och dinglade för att skrämma bort vargen (what?!). Givetvis tog han med sig både apelsin- och potatisskal till det gamla lantställe där han som ung var potatisbonde, för att, likt Erica, föra tillbaka det till naturen på åkern. Tack för att ni påminde mig om dessa varma minnen! 💙

    1. Hahaha jaa detta att behålla skyddsplasten/förpackningen på olika saker otroligt länge är en sån farbror-grej jag känner väl igen! Spot on!

  19. HAHAHAHA!
    Jag skrattade så innerligt åt det här avsnittet.
    Häromkvällen satt jag och en annan farbror och pratade om vilken såg hon hade i bilen, inför sin färd hem över skogen (under pågående storm).
    Självfallet fick hon såga isär ett träd som lagt sig över vägen.

    Vad gäller matsäck har min farbror-pappa haft samma matlåda i säkert trettio år. Äkta Tupperware som är så gammal att han binder ihop den med en gummisnodd. Vad han har i? Ägg. Såklart.
    TACK❤️

  20. Åh vilket fantastiskt avsnitt! Är gift med en Västerbottning och känner så igen min svärfar! Tänkte på psalmboken i handskfacket; kan ju bli tillfälle för ett nöddop (beskrivning finns i psalmboken) och då kan en flaska vatten finnas med i bilen, just in case;)

  21. Tack så mycket för många härliga skratt! Hade er i lurarna i en tyst läsesal och det var svårt kan jag säga 😉.

  22. Claras skratt.. 😂 Väldigt smittande! Du försöker så snällt hålla igen men det går lixom inte.. Pratskrattet är det bästa. Mysigt också med bebisljud i bakgrunden. Erikas trygga stämma, så skön att lyssna till. Tack för en variationsrik POD.

  23. Åh, det var så mycket igenkänning i detta att jag nästan fällde fler nostalgitårar än skrattårar. Det där som Claras pappa gör, att cykla omkring till olika byggen och annat, det är EXAKT vad min egen pappa gör. Kan inte ens räkna hur många barnsdomstimmar jag ägnat att glo ner i diverse halvfärdiga husgrunder och avloppsrör och kabeldragningar och kommenterat avstånd till tomtgränser etc (det byggs alltid för tätt ifall någon undrar). För att inte tala om att en skogspromenad innebär att man metodiskt vandrar genom andra människors skogar och kommenterar kvaliteten på gallringen (“ja, där sku man nog ha kuna ta liiiti mer av björka, ti staar nog liiiti tätt”, dvs det gallras alltid för lite för den som undrar). Men! Ericas bil! Jag blev nästan lite nervös av att inse att inte ALLA som kör ute i snörik, kall landsbygd (och alla andra också!) har med sig ens minsta lilla nödlager. Speciellt om man har barn med sig i bilen är några fleecefiltar och /eller tjocka reservkläder, en spade, sand/grus och något att äta (typ safttetror och russinpaket och några Snickers kan räcka) ett minimum! Vi bor inte på landet längre, men kan numera ha oturen att bli stående riktigt länge i bilköer till och från skola och jobb och vi har ovan nämnda grejer med oss i bilen. Så heja dig, Erica! Men måste erkänna att jag trodde att psalmboken var för att kunna tända en brasa med vid behov…. Psalmboks- och bibelpapper flammar ju upp väldigt bra. Oh, hädelse….

    1. Hädelse? Man kan inte frysa ihjäl med sina barn längs grusvägen, komma till himlen och sen försöka förklara för Sankte Per att man bangade en brasa fast det låg en psalmbok i handskfacket ; )
      Funktion är en av de grundpelare farbrorskapet vilar på!

  24. Så fantastiskt roligt avsnitt! Skrattade från början till slut under min barnvagnspromenad.
    Tack för det!! 😊

  25. Så härligt avsnitt! Roligt men tänkvärt också om olika sociala roller för äldre män. Och jag verkligen älskar när ni härmar farbröder och pratar med bred dialekt. Jag är nog lite barnsligt förtjust i just dialekter överlag 😊

  26. Jag dör av skratt! Ni är underbara, Erica jag älskar när du får ta plats och Clara hakar på så hjärtligt! Mer sånna avsnitt!
    Era dialekter och klockrena imitationer av gubbar! Sån skrattsalva jag skickade ut på tunnelbanan!

  27. Vilket underbart avsnitt! Skrattade högt många gånger och gjorde en farbrorutflykt idag till tågstationen med barnen och mina föräldrar. Bonus var ett byggarbete och flera laddstationer som min pappa var tvungen att kolla in. Leve farbrorn! 🥰

  28. Haha! Underbart träffsäkert avsnitt! Så kul att ni tar upp fenomenet jag kallar ”gropgubbar”. Jag har tänkt mycket på just de mogna män som står (ofta med händerna på ryggen) och bara glor på ett bygge. Eller en stor grop. Det behöver inte ens pågå nåt arbete i gropen. Nu när de bygger ny bro över Göta älv här i Göteborg, kan man ofta se dem lite utströdda längs med räcket på den ännu existerande bron, och bara glo ner på bygget därnedanför. De ser liksom samtidigt fascinerade, skeptiska och lite lyckliga ut.