Kan inte minnas att jag någonsin längtat efter ett sportlov mer än jag gjorde i år? Förra sportlovet var jag ju höggravid med Ulf. Fullständigt slut i kroppen och med ångest krypande under huden. Jag gick upp varje natt och kylde benen med snö. Benen som plågades av restless legs. Underlivet som dunkade av åderbråck. Fogarna som gjorde att jag jämrade mig vid varje steg. Det var en hemsk vinter. Evighetslång eftersom jag inte kunde göra något av det jag älskar mest med vintern. Bara sitta still, vänta och ha ont.
Så i år tog jag revansch. Varje dag har jag unnat mig långa skidutflykter och promenader. De flesta i ensamhet. Några med barnen. Jag har stått och kisat mot solen och känt kinderna hetta. Jag har lett så stort att det börjat ila i framtänderna. Jag har njutit av känslan att få träna mig utmattad i stället för att vakna utmattad.
En enda utflykt orkade jag mig på förra sportlovet. Ner till sjön. Då tog jag bilen dit och satt sedan som en padda och kunde knappt grilla min egen korv.
Vi gjorde samma utflykt i år. Men nu skidade jag dit med barnen. Och en tung ryggsäck med fika på ryggen. Och en tung ryggsäck med ved på magen.
Och istället för att ligga upp och ned och pressa med huvudet mot min urinblåsa. Satt Ulf på en filt i snön och var oemotståndlig.
Gammor och Ulf. Skiljer 81 år mellan dem. Hon drog ner honom till sjön i en pulka i djupsnö. Tur att han har en sådan rivig gammor att förlita sig på!
Det växer en gran på taket till vindskyddet. Den står där och ser söt ut och varje gång måste vi fundera på om den trivs i sin upphöjda position? Vad andra större granar tänker? Har lillgranen hybris?
Jag får förresten enorm vårkänsla av den här bilden. Solen! Snön! Den knallblå himlen! Som inte varit så här färgstark sedan september.
Om du bor där det aldrig är snö kan jag förstå om du tycker att det här bara ser ut som en vanlig snörik vinterdag. Men det är stor skillnad. Solen värmde så jag fick klä av mig. Satt i snödrivan med t-shirt och barnen tog av sig och sprang barfota i snön. Ackompanjerade av kvittrande vårfåglar.
Fast det där med t-shirten och barfotaspringet var när vi kommit hem till solväggen igen. Vid sjön var alla påbyltade något enormt. Vilken lyckad bild förresten. Om man med lyckad menar att mössor, järnpinnar och vantar passar bra framför ansiktet.
Det finns en enda bild på mig från det här sportlovet. Bertil tog den när jag inte var beredd. Och den är förfärlig. Man är verkligen ALDRIG så ful som i marssolens sken. Visst är jag blek i november – men då är det ju så mörkt att det inte märks. Nu däremot. Nu reflekterar solen mitt eländiga anlete. Torrt, fnasigt, kritvitt. VETTSKRÄMT. Och håret är elektriskt och torrt så man får stötar. För att inte tala om alla oplockade ögonbrynsstrån som visar sig när man plötsligt har dagsljus igen. Fula vinterkläder har jag också. En nopprig mössa som borde eldas upp.
Ja, huva vilket gammalt skåp jag är. Men det bryr jag mig inte om. Vem har tid att störas av sitt utseende när man kan åka skidor igen och grilla sin egen korv? Till och med ha packning både på fram och baksidan av kroppen!
Den här veckan har varit min sportlovsrevanch. Och om du just nu är höggravid och mår piss. Då lovar jag dig.
En dag får du din revansch också.
38 svar
Din blogg och podden är som en mjuk strykning mot kinden när man behöver den som bäst. TACK för det <3
Jag har funderat mycket på det där. Varför man upplever att ens mjukiskläder och vinterkläder ofta är så extremt fula, de var ju inte det när man köpte dem från första början. Tycker man inte att de är jättesnygga så tycker man i alla fall att de duger och ser ok ut vid inköp och den första tiden de används. Och helt plötsligt står man knappt ut med bilden som uppenbarar sig i spegeln! Varför? Tappar de formen och färgen? Börjar man plötsligt kombinera dem fult? Eller blir man bara uttråkad?
Har hänt mer än en gång att jag köpt ett snyggt mjukisset och jackor och dylikt som jag stortrivts i och ett tag senare bara vill spy på. Men givetvis måste man ju använda det ändå, något annat vore slöseri.
Jag tycker att det var en vacker bild.
Mvh
Camilla
Underbart att läsa!!
Ja här i Halland har vi haft snö två ggr på hela vintern. Typ 1 cm. Som legat kvar 1,5 timme 😅
En sån UNDERBAR text, tack ❤
Vilken otrolig energi du förmedlar i det här inlägget! Tack!
Tack! Just nu är jag höggravid och sjukskriven för taskiga fogar. Även om det är andra barnet är det bra att bli påmind om att det kommer gå över. Jag kommer ju kunna gå igen, förhoppningsvis så snart förlossningen är över. Och kanske ge mig ut i längdspåren nästa vinter… Så tack, framför allt för påminnelsen, men även för en grym blogg och för att du hjälper till att hålla liv i mina drömmar om att flytta tillbaks till landet.
Vilket härligt poddavsnitt, det senaste! Ericas döttrar är ju verbala, roliga och sympatiska så att det förslår! Och så intressant att höra ekonomi diskuteras på det sättet, det friskar upp. Jag slås hela tiden av hur proffsiga ni är.
En tanke: jag hade gärna sett ett inlägg (eller samtal i podd) om hur du tänker kring att uppfostra pojkar. Du har ju berättat att Bertil är pysslig och har hål i örat tex. Jag har en 5-åring pojke hemma som älskar pirater och Lego, har rosa som favoritfärg och önskar sig en regnbågsfärgad jacka. Jag vill så gärna uppmuntra honom att hitta sin egen stil och gå sin egen väg! Samtidigt är jag rädd att han ska bli retad, vill skydda honom från sånt och styr därför ibland bort honom till mer klassiska pojk-grejer. Det känns inte bra! Men vill inte att han ska bli retad för att han har tjej-tröja. Hör som sagt gärna dina tankar!
Faktiskt, nu när jag tänker på det, så kunde det bli ett kul podd-samtal eftersom Erica har två döttrar va? Kanske en fortsättning på diskussionerna om feminism och Ericas farbror-vurm.
Jag hör dig! Men jag tycker du ser vacker ut. Vacker och lycklig. Så himla hjärtans skönt att läsa om att du har det bra!
Nyfiken, är ”gammor” ett ”riktigt” ord hos er i norr eller något ni bara ha er i familj? Betylder väl gamlafarmor/mormor om jag förstått det rätt? Ser fantastiskt ut, själv får vi ingen snö här nere längre😏
Jag älskar bilden på dig! Den känns så… avslappnad. Äkta. Fin för att Bertil tog den på dig. För allt den står för. Riktiga kläder, riktigt ljus, riktiga känslor, riktiga människor.
Åh, åderbråck i muffen.. Jag ryser bara jag hör det! Hade också det under senaste graviditeten.. Vi håller på att försöka bli gravida igen men får ont i magen av att tänka på allt som kroppen utsätts för. Heja oss kvinnor och våra kroppar! Wow vilka grejer vi åstadkommer!
Haha japp. Just så. Gravid å mår piss, 3 v till BF. Vågar knappt tänka på revansch men hoppas ändå 🙂
Tack! Det var så underbart att höra. Både om din sköna dag och att det jobbiga är förbi. Det var precis det jag behövde höra just nu, att det kommer att bli bra. ❤️
Gullig i mössan! Jag har just börjat ta mej ur det där du beskriver och möter våren med min första bebis och mindre värk för varje dag. En kropp som inte orkat eller klarat nåt mer än att ligga ner i flera månader börjar sakta få kraft. Är också blek, och tärd, och inte alls mig själv ännu, men får sån kraft av framsteget i att orka bära mitt lilla barn nu i famnen, OCH när han sover, orka göra något annat än att vila. Tex måla en vägg! I mitt nya arbetsrum. Medan jag lyssnar på er podd! Älskar den! Tack.
Åh jag är höggravid (v34) med tredje (och sista!) och längtar så efter att få tillbaka min kropp igen utan krämpor och otymplighet. Har varit extradäckad i förkylning efter förkylning hela vintern. Känner också att jag bara håller mig stilla och VÄNTAR.
Där du var förra sportlovet är jag precis nu. Tack för dina peppande ord!! 🙂 Kram
Om du har noppriga kläder så har jag ett tips om en noppkam. Den är världens bästa om man vill vårda sina kläder. Finns på bland annat på Lindex och Stoff & Stil för en femtilapp. Märket Prym noppkam är toppenbra. Noppkam ska inte förväxklas med noppmaskinen, den sistnämna klipper av fibern och det blir fler noppor. Noppkammen tar med sig hela noppan och resultatet blir mycket bättre!
Ha ha, bilden där storgrabbarna har vantar och järnrör för ansiktet, titta på Ulf, det ser ut som att han ger fingret, mycket lyckad bild :)))))
Tack! Tack! Tack! Vad glad jag blir att läsa detta. Är på sportlov nu och känner mig ömsom glad att vara här men också ledsen över att vara skadad och svag och inte kunna åka ens i närheten av så mycket som jag vill. Men detta hjälte till att lätta upp mig, kommer ju fler sportlov med nya chanser 😃
Jag tycker överraskningsbilden på dig är riktigt fin! Det stämmer nog att man själv är sin största kritiker.
Det både låter och ser helt underbart ut Clara! Är så glad att du äntligen fick njuta av ett härligt sportlov😊
«Har lillgranen hybris»?😂 Glad for at du er piggere, godt jobbet🌟
Otroligt peppigt att läsa detta, några veckor innan förlossning och med kropp och psyke i mitt livs sämsta form. Hur var det att börja bebislivet efter att ha haft en så tuff graviditet? Hur hämtade du sig efter graviditeten?
Vackra bilder som vanligt hos dig! Och så himla välförtjänt sportlov och semester, förstår att du verkligen njutit 🙂
Åh tack från en som kommit halvvägs i graviditeten. Gråtflämtade när jag äntligen kommit upp från garagetrapporna och in på jobbet idag. Min kondition är verkligen helt bedrövlig och jag får helt panik när jag tänker på att jag ska orka ta hand om TVÅ barn till sommaren 🤯😭
Hoppas verkligen den här fina kroppen ska få bli stark, pigg och uthållig igen.
Vad underbart det låter! Och tack för de avslutande orden. Har bf imorgon. Vill även tacka för ditt inlägg ”gravid och full av ångest”, har återkommit till det och dess kommentarer då och då under min graviditet. Finner det lugnande mitt i all oro ❤️
Men vad tror du Bertil tänker om bilden på sin älskade mamma? Jag tror han tycker den, och du, är jättefin. Oavsett hur du ser ut.
Underbart att höra om er dag på skidor och med snö. Här i Värmland har vi haft en vecka vinter i år och det var i slutet av november. Längtar efter riktigt vinter så det gör ont.
Takk❤️Fra en gravid i uke 33 som lengter så sårt etter å løpe over skogbunnen, ha kraft og initiativ og leve gjennom mer enn å bare være.
Åh vad jag också ser fram emot detta! Min bebis är visserligen redan 9 månader men jag dras fortfarande med envis foglossning. Inte så att det stör i vardagen men jag kan inte gå långa promenader och jag vågar inte träna för mycket av rädsla för att det ska bli värre. Mitt hopp står till att det blir bättre är jag slutar amma. Då jäklar ska jag ut och röra på mig!
Vill bara tipsa om att man kan få hjälp.
Jag själv tänkte också ”vänta ut” men efter 11 månader gick jag och fick hjälp. I mitt fall fick jag någon slags elstötar med blandning av akupunktur. Inser att det låter ju hemskt, men det var det inte. Smärtan från de krasande fogarna var däremot hemsk.
Räckte med några behandlingar så var jag smärtfri. Jag önskar mest att jag inte väntat så länge med att söka hjälp.
Tack! Jag har varit i kontakt med sjukgymnast och har övningar jag gör för att stärka musklerna runt om men det går ju så långsamt! Blir det inte bättre snart får jag kolla upp elstötarna 🙂
Så rätt detta prickade mig! Gravid med andra barnet i vecka 26, känner mig dock som åttio och haltar fram pga vadkramper, ont i ländryggen och foglossningar. Nu kändes det plötsligt lite mer uthärdligt. Det blir förvisso inte snöytflykter så ofta här i Skåne, men att cykla eller vandra i skogen är sånt man inte får för mycket av. Tack Clara, din blogg är den bästa. Detta inlägget tröstade minst en gravid krämpmorsa.
Samma här! Gravid med fjärde i vecka 23 och totalt orörlig. Men detta inlägg gav mig hopp ❤️
Ljuvligt ❤️