Jag tror vi alla går runt med overklighetskänslor just nu. Och frustration över att inget säkert veta. Jag läser Aftonbladet, Expressen, DN, BBC, VK och Sveriges Radio i en enda loop. Varje gång är det som att jag tänker att jag vid just den här genomläsningen kommer få reda på något som berättar något om framtiden. Lika frustrerande varje gång att jag inte blir klokare. Jag skulle vilja snabbspola fram ett halvår för att det är så jobbigt med ovissheten.
Jag har gått med så mycket ovisshet i perioder. Över godartat och elakartat. Över avslut och uppstart. Det tror jag vi alla gjort. Det värsta är att vara sysslolös i sådana situationer. Och hamnar man dessutom i isolering kan det bli extra svårt. Liksom påtvingad sysslolöshet.
”Vi har viruset och vi har oron. Och just nu sprider sig oron snabbare än viruset”
Hörde något klokt från professorn i global katastrofmedicin – Johan von Schreeb. Han sa att vi har två problem just nu: Vi har viruset och vi har oron. Och just nu sprider sig oron snabbare än viruset. Men det är vår plikt att hålla huvudet kallt och inte dras med i paniken.
För att lindra oro så tycker jag att det hjälper att hålla sig sysselsatt. Uträtta något. Göra nytta. Sortera igenom skafferiet. Rensa i strumplådan. Komma ut i friska luften och få lite dagsljus och syre. Organisera om viktiga papper eller hjälpa någon som mår sämre än en själv.
Vi hade matlag igår kväll och pratade om hur vi ska lösa det framöver. En total skolstängning verkar vara nära förestående. Och hur gör vi då? Hur hjälper vi varandra? Vad gör vi med barnen? Hur ska vardagarna se ut? Kan vi hjälpas åt att handla och göra ärenden? Hur kan vi göra det vi måste utan att belasta någon annan? Vi satt uppe sent och pratade och planerade och det kändes lite lättare. Att ha tänkt efter innan i lugn och ro. Innan nästa skede.
Att lyssna på statsministerns fasta uppmaningar hjälper mig också. Ger mig en syssla när jag ingen har. Att göra sin plikt känns som en tröst när det är ovisst. Vi har alla ett ansvar för att kunna härbärgera vår egen oro och frustration. Inte låta den gå ut över andra och mångdubblas. Vi måste trots ovisshet fortsätta utföra det arbete vi har blivit ålagda. Vilket det än är. Och där finns också lindring. Sin plikt kan man alltid försöka göra.
57 svar
Efter en superstressig och förvirrande jobbdag igår kunde jag äntligen komna ner i varv när jag började sortera i min mans kaosartiga ateljé… så himla skön syssla faktiskt!
Tack för att du fortsätter att dela dina kloka tankar, Clara! Om vårt egenansvar, som verkar ha försvunnit i individualismens tidevarv.
När jag i går eftermiddag skickade hem mina gymnasieelever, då ännu med ovisshet om vad cheferna skulle bestämma i vår lilla kommun, påtalade jag just detta: vi måste alla ta ett större ansvar i den här extraordinära situationen. De får ett ännu större ansvar än vanligt över sin utbildning. Liksom vi lärare får ett större ansvar än vanligt i att försöka vara flexibla och att anpassa undervisningen till både gruppen som helhet och till de enskilda individerna.
Är nyfiken på hur detta löses i övriga Sverige: vår skola kommer att bedriva distansundervisning, men samtidigt hållas öppen för att elever ska kunna hämta hem böcker ur sina skåp, för de elever som saknar (tillräckligt bra) wifi hemma eller har särskilda behov av struktur och/eller vuxennärvaro. Kanske andra lärare i gymnasium och skolformer för vuxna kan kommentera: hur gör ni nu?
Hej!
Jag jobbar i skolan – var finns den infon om att elever ska få vara i skolan om man har särskilda behov av struktur/vuxennärvaro eller saknar wifi? Är det ni som gör så eller är det rekommendationer någonstans ifrån?
Att stänga gymnasier etc är en rekommendation och inte ett krav. Det går att göra undantag från rekommendationen. Elever som skulle drabbas hårt av att vara hemma till exempel, till exempel om man enbart har skolan som fristad, får vara i skolan alt att man hittar andra lösningar till dem 💜
Som jag skrev är det just vår skola som har valt att göra så. Därför är jag nyfiken på hur andra skolor/kommuner har gjort. Jag har inte facebook, där verkar många dela hur det ser ut på deras skolor.
Jag jobbar alltid på distans, som komvuxlärare. Det funkar fantastiskt bra men det som behövs är ett bra datasystem att arbeta i, samt urkundsgranskning av alla texter. Har ni det?
Vi använder Google classroom och där finns det nu en ny funktion, ”originality report” som jämför elevers texter med andra texter på nätet. Inte perfekt, men till mycket stor hjälp.
Det låter bra! En nyckel i vår undervisning på NTI-skolan (komvux på distans för mestadels vuxna elever) är att vi har ett planerat veckoschema med vad eleverna ska göra varje vecka, med läsanvisningar till läroboken (läs s. 34-45) och tester, övningar och uppgifter där eleverna ska visa vad de lärt sig (analysera en novell, som exempel). Det blir enkelt för eleverna att följa strukturen. Hade jag varit klassrumslärare och kastats rakt ut i distansvärlden från en dag till en annan hade jag nog gjort en veckoplan för eleverna, baserad på min originalplan, samt filmat lektioner med Screencastomatic och power points om de områden jag tänkt berätta om vid tavlan. Jag hade sedan gjort ett ”frågepapper” med frågor till min filmade undervisning som eleverna behövde svara på för att kontrollera vad de förstått samt ATT de överhuvudtaget tagit del av undervisningen. Sedan är ju repetition också en viktig nyckel, men det vet alla lärare.
Intressant intervju med skolforskare idag i Aktuellt från 28 min till 33 min. Han pratade om att struktur är viktigt och det skriver jag verkligen under på. Han sa också att Skolan måste hjälpa eleverna att hitta strukturen och att eleverna måste få in en disciplin av att gå upp på morgonen och börja plugga, inte vänta till kl 15 när de ska på träning/kanske träffa vänner osv.
Vid fler frågor om detta: hör gärna av er till oss på NTI-skolan. https://www.nti.se/kontakt/
Sorry för reklam, men jag vill hjälpa mina lärarkollegor där ute!
Att hjälpa varann är en fin tanke, det hoppas jag kommer ut som något gott ur den här krisen. Fast att passa varandras barn är nog mindre bra med tanke på smittorisken? Tanken om karantän är väl att isolera smittade, och jag tänker att den sprids mellan familjerna om man ändå träffas? Hur som helst, sunt förnuft och ett gott hjärta kommer man långt med i vanliga fall och även nu!
Med värme, Åsa
Jag läste någonstans att man ska välja ut 1-2 barn/familjer som man kan leka och umgås med under denna period för att kunna lösa barnens behov av vänner men utan att umgås med många. Dvs samma 1-2 kompisar under hela karantänperioden. Detta förutsätter iofs att alla är friska inom dessa familjer.
Jag har inte förstår det som att syftet med att stänga skolor är att alla ska sitta instängda i karantän. I skolorna träffas ju väldigt många på en dag och många kan smittas, och det vill man undvika. Läste igår på Nyheterna (kan ju ha ändrats idag) att man ska fortsätta sitt sociala liv med sunt förnuft om man är frisk, barnen kan fortsätta leka med förskolekompisarna man ändå brukar träffa ofta, men det kan vara olämpligt att börja åka och hälsa på folk längre bort. Det är ju ohållbart att isolera sig helt, vem vet hur länge detta varar liksom. . . 🤪
Rekommendationerna just nu är att friska ska fortsätta jobba och gå i skolan, alla med minsta symtom ska stanna hemma. Enligt Agnes Wold är isolering av personer med symtom den enda åtgärden som har en vetenskapligt bevisad effekt på smittspridning. Jag håller med dig Clara om att vi behöver lära oss att härbärgera vår oro, en förmåga som känns fruktansvärt vingklippt i vårt samhälle. Jag får känslan av att befolkningen i stort inte har någon som helst tillit till varken politiker eller de som faktiskt vet bäst, Folkhälsomyndigheten. Samtidigt kräver de att dessa ska lösa allt och ge svartvita svar. Livet är ett kaos som vi inte kan kontrollera, det finns liksom bara att hänga med i svängarna, ständigt anpassa sig efter förändringar och göra det bästa vi kan av situationerna. Men vi lever med en illusion av kontroll som är oerhört svår att släppa och som lägger fällben för oss i krissituationer. Jag hoppas att något gott kommer ut det här, nu när vi ändå inte kan slippa undan.
Så sant. Beslut utan fakta blir jobbigt. Och så lätta att ifrågasätta, eftersom inget kan dömas som rätt eller fel, varken nu eller sen. Jag håller med dig om aktivitet! En annan bra grej är att RINGA till folk och PRATA på riktigt! Bara för att man inte kan ses så kan man ju prata.
Og spesielt viktig å ringe venner og familie, de som bor alene især. Her i Norge skal vi ikke reise ut av hjemkommunen om ikke tvingende nødvendig. Det betyr bl a at min manns foreldre, 96 og 93, ikke kan få besøk og hjelp av oss. Men vi kan ordne mye for dem av hjelp via nettet ( de har ikke noe Internett eller smartphone el l, i likhet m mange eldre…).
Barnfamilier ( skoler og dagis er stengt her) skal samarbeide om at barn har 1-2 ( Max) lekekamerater, og da skal alle i den lille gruppen unngå å være m andre barn. Man kan fint leke ute, men holde avstand.
Alle skoler har all undervisning via nett ( iofs ikke sååå nytt siden kommunikasjon mellom hjem og skole uansett alltid går elektronisk, med elevportaler osv), elevene logger på hver morgen og følger undervisningsopplegget for dagen i ordinær skoletid.
Men sosiale sammenkomster som matlag o l er ikke tillatt, så dere får nyte av det så lenge det går!
Som Clara sier: hold roen, hold deg aktiv, ring ensomme, kom deg ut, rør på deg!
Vi skal klare dette, om alle står sammen, og egoismen ikke får overtaket.
Vilket klokt inlägg, Clara, tack!! Jag ska luta mig mot det idag. Här hemma har vi haft flera sjuka, jobbigt och jag stänger nästan av för att inte få panik… Men plikten stillar oron, bra skrivet. Sådant som att gå ut och gå (vi bor precis vid skogen, så vi kan välja den), och uträtta hushållssysslor hjälper. Visste förresten inte att du tror på Gud, läste det hos dig häromdagen. Vad det gjorde mig glad, det gör jag också, och hämtar, varje dag, en oerhörd kraft ur det. Kram på dig, och er andra också! Ta hand om er!
I morse vaknade jag upp i ett Finland där skolorna stängt. Gatorna kändes ödsliga och tomma utan skolbarnen.
I morgon vaknar jag upp i ett Finland med stängda gränser, känns ungefär som ett krig utan vapen.
Men ändå känner jag att vi alla har ett ansvar att se att vi kommer ur detta klokare och mera förstående än innan…
Här i Finland snurrar en text på facebook som ger lite perspektiv åt situationen, inte för att förminka oron och ovissheten för det! ”Era mor/farföräldrar blev kommenderade att dra ut i krig, ni är ombedda att stanna hemma på sofffan. Det här klarar vi”.
Precis den har jag också sett! Skrattade gott! Och det minsta man kan göra där i soffan är väl att behärska sig?!
Väl tänkvärda ord.
Jag gjorde allt annat än skrattade gott åt dem.
Tänkte på hur Finland drabbades hårt av kriget och hur Finlands historia skiljer sig väsentligt från Sveriges. Vi har inte varit med i något världskrig, även om vårt land också blev drabbat.
Nu bekämpar vi Corona och vår oro tillsammans!
Mindre ”killgissande” och ”tantvetande”. ❤️
Nu var ju detta inte en finsk meme utan jag såg den engelska versionen av den. Summan av kardemumman är ovasett – det vi gör nu är noll och intet mot vad som krävdes av de som fanns innan oss. Som förväntades gå ut i krig när det blev kris. Som arbetade med livet som insats. Vi förväntas sitta i soffan. Det är ingen jättebedrift. DET skrattade jag åt. Och det minsta vi kan göra är ju att hålla oss lugna.
Tack Clara, känns lite bättre nu 😊
Håller med. Tack för att du skriver 🙏
Crazy days.
Håller med om att oron sprider sig betydligt snabbare och verkar ställa till stora problem.
Bra med tips för att få ordning på den egna tillvaron i kaoset.
Jag är inte orolig. Alls. Inte för egen del. Jag är en av dem som ska bli sjuka, liksom de i min omgivning. Jag har ett arbete som inte påverkas av detta i någon högre utsträckning (även med färre arbetsuppgifter behåller jag mitt jobb). Osäkrare för min partner, men inte största riskgruppen. Det enda jag förhåller mig till är de riktlinjer jag får från Folkhälsomyndigheten och min arbetsgivare (och barnets förskola).
Tänker däremot på alla som är i riskgrupper eller oroar sig för någon i riskgruppen. Tänker på de som riskerar att bli arbetslösa. Men där kan jag inte göra något mer än att erbjuda mina tjänster. Erbjudit min bror att komma ner som är friställd. Erbjudit de i hembygdsföreningen som vill att jag handlar till dem. Erbjudit kollegor att ta deras barn om förskolan stänger. Det kommer gå.
Två saker lugnar mig mer än något annat.
De som leder vårt land. De som jobbar dag och natt och varje dag står och redogör för beslut de aldrig någonsin trott att de skulle behöva fatta. De som tar det ansvaret. Tänk att vakna på morgonen och ha något av de jobben att gå till.
De jag känner som är gamla eller jobbar i vården. För konstigt nog är det de som är lugnast. Deras erfarenhet och kunskap gör att de vet vad de kan påverka och att det som därutöver sker, det sker. Och oavsett vad som sker blir det morgon nästa dag också.
På ett sätt tror jag det är mentalt jobbigast att inte kunna bidra med något annat än att följa myndigheternas råd och försöka behålla ett normalt men ganska nedtonat vardagsliv. För man brinner ju av lust att hjälpa, göra vad som helst, slita dygnet runt bara det kunde hjälpa. Men för de allra flesta av oss är vårt bästa bidrag just nu att behålla lugnet och hoppet. Och det är hjältemodigt nog.
Var glada att ni kan gå ut och att ni och barnen får umgås med vänner! Finns säkert ingen anledning till mer drastiska åtgärder, med tanke på hur befolkningsglest det är där ni lever.
Här, i Spanien, får vi bara vara hemma, alt gå ut en och en till mataffär och/eller apotek. I affären måste man hålla avstånd på minst en meter till andra. Inga promenader, inga joggingturer etc. En surrealistisk situation som nu är vår verklighet. Men är det det som krävs, för att plana ut smittan, så känns det ändå helt ok. Måtte vi snart lägga detta bakom oss!
Varför får man inte promenera? Borde vara bättre ute än att gå inne i en affär (även om matinköp är nödvändiga)? Glad att jag bor i kvarter där man inte trängs och med skogen nära.
För att undvika att man ska komma varandra för nära, att man ska stämma träff m andra etc. För att hålla så rigorös kontroll, som möjligt. Den -bekräftade – smittan har ökat med 18% på ett dygn. Ytterligare ett hundratal döda, sedan igår. Det ”är på riktigt här”, nu och det enda vi kan göra för att försöka minska framfarten är att att stanna hemma och undvika kontakt med andra. Tur att det finns internet, åtminstone! Lycka till, alla!
Vad skönt att du lyfter allvaret mer nu så att det blir balans. Mycket bra och tack för det!
Tycker de här råden var bra:
https://www.mynewsdesk.com/se/mattiaslundberg/blog_posts/informationshygien-en-saett-att-minska-oro-91253
Jag bor i Norge och där har vi strikta rättningslinjer. Rekommendationen är att barn bara ska träffa syskon, inga andra vänner för då går det ju emot sitt syfte med skol- och förskolestängningar. Barn som inte har syskon får träffa ett annat barn, men då ska det vara samma barn under hela perioden för att minska smittspridning och hjälpa till att hindra att vården blir överbelastad. Det är ju inte bara coronapasienter som blir drabbade utan alla andra som blir sjuka eller skadade också. Vi måste göra vad vi kan för att avlasta vården. Och då har ni influencers ett särskilt ansvar att visa vägen! Inga matlag. Familjetid!
Jag kommer givetvis följa myndigheternas rekommendationer. Du behöver inte oroa dig för min del. Men intressant med Finland. Ensambarn får bara leka med ensambarn? Eller hur funkar det i praktiken att ETT barn bara ska få leka med ett annat ensamt barn? Om ensambarnet inte har några andra ensambarnskompisar då utan bara kompisar med syskon? Hur blir det då?
Ja, det gjorde jag nog ser jag nu, jag ber om ursäkt! Jag tolkade det som att ni skulle fortsätta med matlag och passa varandras barn när jag läste första gången. Men jag håller fast vid att jag tycker att din roll är viktig 🙂
Här i Finland har det nog inte handlat om ensambarn eller inte, utan mer allmänt rekommenderats att barn kan hålla sig till att leka med 1-2 kompisar som helst ska vara samma under hela perioden 🙂
Jag tycker det är så skönt att bo på landet och driva en gård där livet fortsätter som vanligt. Kycklingarna kläcks just nu, lammen kommer om några dagar, kalvning om en månad, det är så lugnande tycker jag.
Från och med idag har jag bestämt att det räcker med att kolla på Aktuellt för att hålla sig uppdaterad, jag ska sluta hetskonsumera varenda extrasändning. Vi följer FHM:s rekommendationer, vi handlar åt äldre grannar, i övrigt lever vi i princip som vanligt. Just nu.
Såg en intressant film från ett spanskt hotell: poolen är avstängd liksom flera gångvägar på området, man får inte gå ner på den öde stranden eller bada i havet, men bufférestaurangen är öppen. Logiken i det? Visst att man måste få mat på något sätt, men att spärra av en strand känns ju svårmotiverat när folk öser mat ur samma gytor och äter tillsammans.
Prat med andre og planlegging er smart nå , Clara. Det er nok også litt lettere å ta det lugnt og få frisk luft når man lever litt mer landlig.
Her i Oslo er det kombinasjon av hjemmekontor og dagis for to fireåringer, og det er ganske heftig. Det er endelig deilig vårvær, men vi er mest mulig inne for å hjelpe til med å ”flate ut kurven” som det snakkes så mye om. Sørge for at færrest mulig blir smittet nå slik at smitten spres ut over tid, så får helsevesenet mulighet til å hjelpe de som trenger det.
Selv har jeg leddgikt, og både sykdommen og medisinene jeg tar gjør at jeg har høyere risiko for å få infeksjoner. Har alt hatt to luftveisinfeksjoner denne vinteren, så jeg hadde helst sett at corona satte seg et annet sted enn i luftveiene.
Men vi må holde ut, hjelpe hverandre og offentlig få frem de stemmene som tross alt snakker med kunnskap og erfaring fra virus, smittespredning og pandemi. Når det bare blir skremmende, sprer det uro og skrekk, og det hjelper ingen.
Jeg har fått med noen av programmene til SVT som jeg likte godt, men jeg har ikke fulgt debatten ellers i Sverige, så jeg kjenner ikke til hvordan stemningen er i landet.
Vi får gjøre det vi kan ut fra anbefalinger fra helsevesen og samtidig holde håpet oppe, og støtte hverandre! Da er sosiale medier riktig bra å ha, der finner vi inspirasjon, hjelp, trøst og styrke!
Det som hjälpte mig att förstå situationen och försöka hitta en väg framåt var att inse att det inte är mig själv jag behöver vara orolig för nu. Jag är ung och i övrigt frisk och klarar av cov19, MEN jag kan lätt vara en vandrande fara för andra och vara smittsam även om jag inte märker av så mycket till syndrom. Smittar jag 10 friska personer så smittar de 10 var och av dem kan någon tänka sig tillhöra riskgruppen som sen behöver intensivvård.
Vi har inte kapacitet i landet till att alla med behov av intensivvård ska få det samtidigt. Därför är det bästa jag kan göra att undvika folk och ge sjukvården en chans att hinna med alla som behöver intensivvård. Att lyssna till gårdagens avsnitt av podcasten ”The Daily” som hette ”It’s like a war” där de intervjuade en läkare i Italien om den rådande krissituationen på deras sjukhus var en reality-check som hette duga. Tilläggas kan ju att jag är student som nu får alla föreläsningar på distans, så jag kan därför välja att undvika folk, så det gör jag utav solidaritet, så att spridningen kan ske så långsamt som möjligt.
Nu äter jag inte ofta ute iaf pga student och pank, men hade jag haft råd skulle jag absolut passat på att stötta alla fina lokala caféer/restauranger/bagerier nu genom att köpa take-away mat som alltfler erbjuder. Kanske köpa med mig ett gäng goa matlådor från finrestauranger och hänga på min mormors dörr så hon får hela frysen och kylen full. Och kanske köpa med en blomma från min lokala lilla blomsterhandel också. Det hade varit nåt!
Känner mig så udda som inte känner någon oro eller stress trots att jag tillhör en av riskgrupperna…..ska kanske vara glad för det men det känns som nått är fel på mig när i princip alla andra har mer eller mindre panik
Nej, alla andra har inte mer eller mindre panik. Jag har inte träffat någon som har panik, varken privat, i media eller sociala medier och heller inte på jobbet (jag arbetar inom vården och träffar massvis med människor dagligen). De flesta förstår allvaret (tack och lov, för förnekelse är verkligen det största hotet just nu), men är lugna. Folk har frågor och funderingar såklart, vilket är helt rimligt och adekvat, men panik? Inte alls.
Jag håller inte med om att de flesta verkar inse allvaret. Det krävs bara en resa i kollektivtrafiken eller en tur till mataffären för att få detta bekräftat. Folk torkar sitt snor med händerna för att sedan gräva bland varor. Folk nyser i händerna. Ett gäng tonårskillar fick runt i affären och låtsashostade och sa ”Corona”. Jag känner hopplöshet just nu eftersom 1) folk verkar inte läsa och följa nyheterna 2) folk verkar inte följa rekommendationerna 3) folk är så jävla äckliga rent ut sagt. Inte ens i en kris kan människor skärpa till sig lite och sluta äckla sig. Det kommer väl inte som en chock egentligen men just nu kunde man önska att folk tänkte till. Jag vill sluta definiera mig som människa, kan jag få byta art?
Det här med att människor (inta alla men många) är äckliga är så sant. Detta har jag verkligen tänkt på nu och insett så tydligt hur äckligt många beter sig. Både genom hur de sköter sig när de nyser och all den här bunkringen som folk sysslar med. Blä
Ja jag har mått psykist dåligt av att åka till jobbet då jag vet att det finns människor där som inte tvättar händera efter besök på toan, hostar i handen osv. Inte ens efter att det har satts upp instruktioner på handtvätt har de tagit det allvarligt. Jag är nu genomlycklig då jag äntligen får jobba hemifrån! Paniken har övergått i lugn.
Många känner nog oro över konsekvenserna, snarare än över viruset i sig. Tex vad som händer med deras jobb, med barnen om skola/förskola stänger, vad som händer med ekonomin etc.
Och att följa direktiv är inte panik, om det var vad du syftade på.
Tack Clara vilket klokt inlägg i dessa tider!
Jobbar inom LSS. Mitt arbete behövs dygnet runt. Undrar hur nordiska grannländer gör med den målgruppen. Mina brukare bör i lägenheter med tillgång till personal i servicelägenhet dygnet runt.
Hej Clara, tänker att vi ska hjälpa varann,jag är 70 plus har läst Din blogg i många år alltid upplyftande och trevligt och se hur Ni har det är själv en galen loppis dam som jag varit i över 30 år, men nu törs man inte åka dit, så för att hålla igång dagen så bakar jag åt mina vuxna barn och barnbarn och det uppskattas för de jobbar en så länge. Ha det så gott, Kram
Å så bra skrivet!!
Jag tycker det känns lite bättre att skänka en slant till de som arbetar med utsatta, när man själv inte kan göra så mycket i sin lilla vardag..
https://www.svenskakyrkan.se/act/nyheter/coronaviruset-slar-hart-mot-redan-utsatta?fbclid=IwAR2J9hGC1DMN_uHuxNQSopBukyfxMWDT0uPixKovNPXiA4Ir1siJlJAVh4U
Jag är inte orolig över viruset i sig, jag är orolig över den samhällskollaps som blir om allt stängs ner. Alla som blir arbetslösa på grund av att ingen vågar röra sig. Det skrämmer mig mer än själva viruset. Konsekvenserna för samhället, har det gjorts någon riskanalys på det? Jag tror inte på att stänga skolor och så vidare är rätt väg att gå.
Det som skrämmer oss andra mest är en kollaps av sjukvården. Där många fler av de som blir allvarligt sjuka kommer dö på grund av brist på intensivvårdsplatser och respiratorer. I tillägg kommer det drabba all övrig sjukvård. Det som ger oss panik är att så många verkar tycka att det får vi ta liksom. Show must go on. I krisen testas människan
Ja, svårt att inget veta!
Här i Afrika känns det om möjligt ännu mer overkligt. Men SNART kommer nog kollapsen… vilket troligen blir HEMSKT för så många!! Vill kunna förbereda och motverka – men det går ju inte!
Usch ja. Det är fasansfullt. Spridningen verkar dock gå något saktare i varmt klimat så i de område där det är det på kontinenten, så kommer tidiga försiktighetsåtgärder göra stor skillnad. Hoppas att det snart kommer en behandlande medicin.
Jag arbetar med landets elproduktion, och vi har legat före det övriga samhället när det gäller reseförbud och hygienregler. Tack vare detta och stenhård kontroll när det gäller själva driften har vi klarat det hyfsat bra än så länge.
Och det tänker vi fortsätta med.
Vi fixar detta!
Jag behöver bilder från vanliga livet, jag behöver glad bilder, jag behöver texter som gör att vi fortsätter att utvecklas och leva i det vi kan. Jag hoppas att alla fortsätter att leva utifrån sina förutsättningar. Är jag sjuk är jag hemma, är jag det inte så försöker jag fortsätta leva så att samhället kan fortsätta att fungera. Vi måste hjälpa vården men vi måste också hjälpa företagarna. Varför inte ta in på hotell några nätter, jag lovar de har aldrig varit så rent som nu. Baka gärna med fortsätt även gynna ditt lokala konditori.
Att följa dina fantastisk texter och bilder Clara ger mig energi och vi behöver verkligen sprida energi och hopp.
Tack Clara för kloka ord. Jag bär med mig dom.
Så klokt <3