VĂ„ren Ă€r djurungarnas tid. Och det mĂ€rks liksom lite extra mycket pĂ„ bondgĂ„rden. Bland. kultingar, lammungar och kycklingar…

Att otĂ„ligt gĂ„ och titta till en höna som ruvar pĂ„ Ă€gg, bara för att en morgon sticka in huvudet i hönshuset och upptĂ€cka smĂ„ pipande kycklingar – det Ă€r en svĂ„rslagen kĂ€nsla. Eller nĂ€r man gĂ„r ut för att fylla pĂ„ foder till fĂ„ren pĂ„ morgonen och hittar ett vingligt litet lamm i hagen. DĂ„ ler man sĂ„ att man fĂ„r ilningar i framtĂ€nderna. Det Ă€r sĂ„ fantastiskt att möta nytt liv.

I Är har vi inga kycklingar. Och fÄren har inga lamm pÄ lut. Vi har inte ens minsta griskulting pÄ gÄng. Men det hindrar ju inte att vi kan frossa i gulligaste djurungarna vi haft?

Som en hel skock smÄgrisar. Innan de kom till oss hade de bott inne i en box. Aldrig fÄtt böka ens en gÄng. Men det första de gjorde nÀr vi slÀppte ut dem i hagen var att stoppa trynet i marken.

PÄ bara nÄgon dag var hela hagen vÀnd upp och ner. Och grisarna svÄrslaget lyckliga.

Förra Äret fick vÄra gutefÄr och gotlandsfÄr lamm. De var sÄ duktiga och skötte allt utan minsta assistans frÄn oss. Fördelen med lantraser.

Jag tror lillammet med blÄtiror var gulligast i hela hagen.

PÄ natten föddes tvÄ nya lamm!

Blyga lamm stĂ„endes OVANPÅ och bredvid sin mamma…

Lite synd om lammen tyckte jag Ă€ndĂ„ att det var – innan vĂ„rvĂ€rmen kommit och grĂ€set hunnit vĂ€xa upp i hagen. Fast de verkade inte bry sig. De hoppade, skuttade och rusade runt, runt. StĂ„ngades och övade sig pĂ„ att inte vara rĂ€dda för nĂ€rgĂ„ngna pippifĂ„glar.

PÄ tal om pippifÄglar förresten. Vi har ju haft höns i flera omgÄngar och i sommar SKA jag ha höns igen. Tycker det Àr sÄ tomt pÄ gÄrden utan dem.

Kelsjuka kycklingar sittandes pĂ„ fina mamma med den vackra fjĂ€derdrĂ€kten…

Det Àr sÄ vÀrdefullt för barn att fÄ vÀxa upp i nÀrheten av djur. Stora som smÄ.

LÀra sig vara lugna, trygga, myndiga. OmhÀndertagande och aldrig rÀdda.

Klartslut pÄ djurbebisfrossandet.