23e mars ett år senare

Den här dagen för precis ett år sedan stökade jag runt hemma. Otålig och trött. En vecka över tiden för beräknat förlossningsdatum. Fullt inställd på att det skulle dröja ytterligare en vecka innan något hände. Jag har ju gått över tiden minst fjorton dagar med alla mina barn.

Jag hade så ont, var så trött. Sov knappt om nätterna och hade mer och mer ångest för varje dag. Eftersom allt som vanligtvis lindrar min ångest (motion och aktivering av alla slag) var för svårt. Men just denna dag lyckades jag i alla fall städa verandan – med massa assistans från Jakob – och baka lite bröd. Det kändes som världens bedrift!

Det är så härligt att jämföra ett år senare. Idag har jag jobbat på hela dagen med högt tempo utan att bli trött. Och nu funderar jag som bäst på hur jag ska hinna klämma in min dagliga sexkilometerspromenad? Som jag knappt ens får lite ont av. På måndagar har vi plockdag här hemma och har läxläsning med storbarnet. Plus att Jakob jobbar kväll så jag lägger alla tre barn själv. Och det går precis hur bra som helst. Jag orkar ju massor bara jag slipper vara höggravid och invalid. Det hann jag nästan glömma när jag var som sämst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 kommentarer på “23e mars ett år senare”

  1. Promenad 6 km om dagen? Oj! Jag går 3 km 5 gånger per vecka och tycker det är jättebra och det fortsätter jag att tycka ändå.

    1. Vad bra att du tänker fortsätta tycka att det är jättebra för dig med 3 km 5 gånger i veckan! Det tycker jag också är bra att du får till. Vissa veckor får jag inte ens till det. Och vet du? Det är helt okej. Vi har alla våra olika mål, behov, begränsningar och utgångsläge. Därför ska vi inte jämföra oss själva med andra. Fortsätt ta hand om dig på de sätt som fungerar för just dig.
      Heja dig! Heja Clara! Och heja oss allihop!

      1. Instämmer! Man ska inte jämföra sig!! Det viktiga är att man gör det som får en själv att må bra! 💙 Under min depression kunde det vara bra nog om jag en dag fick ihop 2000 steg…. för att nu ha kommit en bra bit framåt och nu ha ett annat mål som är ”bra för mig”!

        1. 2000 steg kan vara 2000 hur bra steg som helst! 🙂

          Har lärt mig att antal steg egentligen inte är av vikt. För om man t.ex. på ett butiksjobb får ihop 10 000 på en dag, så är det nog inte “bra” steg. Utan mer ryckiga steg hit o dit.

          Då är 2000 steg utomhus med bra steglängd och flyt bättre.

    2. Heja dig mamma! Tycker att det är super att du kommit igång med promenaderna så bra senaste året 💕 /Sanna

  2. Jag är väl typ höggravid nu, vecka 37 i morgon. Saknar min vanliga kropp och smidighet så himla mycket. Hade jag inte varit gravid hade jag vart ute i solen nu och grejat i trädgården, men i stället ligger jag i soffan och orkar knappt göra något. Fy tusan vad segt om barnet inte vill komma förens vecka 41 =O

  3. Tack för det här inlägget! Är i v 34 och har legat till sängs hela dagen med ångest. Så trött på att vara gravid. Men tack för perspektiv. Det kommer ljusna.

  4. Heja dig med promenaderna! Du inspirerade mig förra veckan, så nu är jag också en stegräknare. Jag promenerar på morgnarna efter frukost och njuter så av ljuset, podden i öronen och den kravlösa egentiden. Så tack för det och keep up the good work!

  5. Jag är där nu du var för ett år sedan.
    Höggravid, har gråtit halva dagen pga orörlig och ont och dessutom satt i total karantän för att inte bli sjuk innan förlossningen. Så kommer knappt ut. Och har två små barn hemma som kräver sitt och en stackars man som försöker rodda bråkiga barn,gråtande fru och jobb samtidigt. Misär. Känns skönt att läsa om en ljusning. Även om jag logiskt vet att det kommer gå över så är det ändå svårt att fatta varje morgon när man vaknar och en ny eländig dag väntar.

    1. Ta hand om dig! Förstår hur svårt det känns, även om mitt yngsta barn nu är 3,5. Var inte hård mot dig själv! Vad fungerar? Gör det! Varje period kan inte vara ”perfekt”, försök göra det som funkar…. och ta hand om er 💙

  6. Kan inte du skriva om ifall du blir arg på din man eller dina barn ibland. Och hur du gör när du har ångest samtidigt som du är själv med barnen.

  7. Heja dig! Så himla roligt att du reflekterar och gläds åt dina framsteg, vilken superkraft!

    Kan du inte berätta mer vad ni gör på er plockdag?

  8. Ett så skönt inlägg att läsa. Jag är sjukskriven med en kropp som just nu varken godtar promenader eller mycket annat. Men operation stundar förhoppningsvis snart och jag ser fram emot att leka med barnen som vanligt, promenera, dra hem matkassar och allt det där andra som hör en frisk vardagskropp till. Tack för påminnelsen!

  9. Våra små pojkar är i precis samma ålder, vår Gusten fyller 1 år nu den 25:e mars så kan verkligen känna igen mig i ditt inlägg

  10. Härligt Clara! Med en blogg kan man lätt ta fram minnen och bilder från både bättre och sämre dagar.
    Men drygt två veckor över tiden låter mycket, och lite farligt enligt senaste forskningen?, tur att allt gått så bra!