Vi är uppe i mormors hus i norrbotten. Det har varit omkring nio grader hela veckan. Det regnar massor och myggorna är som galna. Om jag är missnöjd? Inte ett pillekvitt! Jag är så glad när jag är här. Här känner jag mig alltid ledig. Allting är en perfekt kombination av min barndom och mitt vuxenliv och mina axlar sänks flera centimeter.

Jag märker det på barnen också. Hur de suckar lyckligt när vi kommer hit. -Det är sååå skönt att vara här, mamma… Jag tror det handlar om tid. Det här är som min sommarstuga. Här är inte så många måsten. Jag kan ta en tvåtimmars skogspromenad i makligt tempo med barnen. Där vi hittar resterna av ett djurskelett. Ren eller älg och tar genast rätt på bitarna och börjar leka stenålder. Eller så spelar vi arton vändor memory. Eller plockar bär till en smulpaj som vi hjälps åt att nypa ihop. Det finns en tv också vilket är höjden av nostalgi för mig – och lyx för barnen. Det finns ungefär lika få kanaler att välja på som när jag var liten.  Man får liksom hålla till godo. Och därmed känns det så mysigt att ligga och kolla på Nordnytt när barnen somnat – eller att barnen får kika på sommarlovsmorgon medan jag dricker mitt morgonkaffe. Vi har inga tider att passa. Inget särskilt som ska göras. Inga sociala åtaganden. Vi är bara här och känner varje stund in vad vi vill göra.

I veckan har jag och Anna varit här ensamma med alla barn. Sjåigt och påfrestande många stunder. Ändå utan tvekan sommarens bästa vecka. Idag vände vi båten och rodde för att plocka hjortron. Endast dårar tar med fem barn varav en är en ettåring till en knottfylld hjortronmyr. Men de dårarna är vi. Och vi fick ihop nästan tio liter bär. Och hade faktiskt riktigt härligt på kuppen. Det betyder inte att det inte svärs några eder över krånglande årtullar, gnälliga barn eller kliande myggbett. Tvärtom. Men får jag och Anna sedan bara vittja vår godisgömma kvällstid, dricka kaffe ifred och surra ostört. Ja då är vi rätt nöjda med vårt sommarlov.