Knott, hällregn och andra härligheter

Vi är uppe i mormors hus i norrbotten. Det har varit omkring nio grader hela veckan. Det regnar massor och myggorna är som galna. Om jag är missnöjd? Inte ett pillekvitt! Jag är så glad när jag är här. Här känner jag mig alltid ledig. Allting är en perfekt kombination av min barndom och mitt vuxenliv och mina axlar sänks flera centimeter.

Jag märker det på barnen också. Hur de suckar lyckligt när vi kommer hit. -Det är sååå skönt att vara här, mamma… Jag tror det handlar om tid. Det här är som min sommarstuga. Här är inte så många måsten. Jag kan ta en tvåtimmars skogspromenad i makligt tempo med barnen. Där vi hittar resterna av ett djurskelett. Ren eller älg och tar genast rätt på bitarna och börjar leka stenålder. Eller så spelar vi arton vändor memory. Eller plockar bär till en smulpaj som vi hjälps åt att nypa ihop. Det finns en tv också vilket är höjden av nostalgi för mig – och lyx för barnen. Det finns ungefär lika få kanaler att välja på som när jag var liten.  Man får liksom hålla till godo. Och därmed känns det så mysigt att ligga och kolla på Nordnytt när barnen somnat – eller att barnen får kika på sommarlovsmorgon medan jag dricker mitt morgonkaffe. Vi har inga tider att passa. Inget särskilt som ska göras. Inga sociala åtaganden. Vi är bara här och känner varje stund in vad vi vill göra.

I veckan har jag och Anna varit här ensamma med alla barn. Sjåigt och påfrestande många stunder. Ändå utan tvekan sommarens bästa vecka. Idag vände vi båten och rodde för att plocka hjortron. Endast dårar tar med fem barn varav en är en ettåring till en knottfylld hjortronmyr. Men de dårarna är vi. Och vi fick ihop nästan tio liter bär. Och hade faktiskt riktigt härligt på kuppen. Det betyder inte att det inte svärs några eder över krånglande årtullar, gnälliga barn eller kliande myggbett. Tvärtom. Men får jag och Anna sedan bara vittja vår godisgömma kvällstid, dricka kaffe ifred och surra ostört. Ja då är vi rätt nöjda med vårt sommarlov.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

22 kommentarer på “Knott, hällregn och andra härligheter”

  1. Hoppas ni får en fortsatt fin helg! Bilden är superfin!

    Om du vill så får du gärna besöka min blogg där jag skriver om psykisk ohälsa. Bland annat om ätstörningar och ångest! Kramar!

  2. Usch jag får så dåligt samvete för att jag mest tyckt att den här semestern har varit pest och pina. Två tonåringar som vänt på dygnet och mest bråkar när de väl är vakna. Och 2 åringen som är allt annat en harmonisk, fredlig och mysig just nu. Längtar till hösten mer än någon annan sommar tidigare. Mitt hjärta spricker av att jag känner så här.

    1. Vet du. Jag tycker inte att du utöver att du redan känner som du gör ska lägga sten på börda genom att ha dåligt samvete över känslorna. Det är okej att känna sådär. Helt förståeligt faktiskt. Tråkigt förstås – men jag lovar att bättre somrar kommer! 💜 kram

    2. Åh, känner så igen mig i det där dåliga samvetet, särskilt om somrarna, för att de är laddade med så mycket förväntningar. Vet också allt om hur djupt det går att sjunka i skuldkänslorna. Men säger som Clara, det kommer nya somrar och andra åldrar. Relationen med barnen har många faser och nästan alla minns dessutom selektivt. Hur skulle annars allas barndoms somrar vara så soliga och fria och fulla av bad. <3

      PS. Jag (med ett dåligt samvete som spränger mig inifrån): Du sover ju bort dagarna!! Min tonårsson: Älskar sommaren för att man får sova ut och känna sig fri!!

  3. Älskar också att läsa dina inlägg som t.ex. det här. Jag känner igen mig så mycket i just det här med vädret… att kunna känna sig nöjd trots att sommarvädret växlar. Vi gör mysiga saker tillsammans med barn- och barnbarn (inte ofta pga avstånden mellan oss men när vi väl träffas) , grannfamiljen, vännerna och släkten eller bara med varandra o vår lilla hund. Som är anpassat efter vädret, speciellt i dessa tider när vi träffar många av dom bara utemomhus. I kärt sällskap spelar oftast vädret inte så stor roll. Vi kan få byta strategi, dag osv men vad gör det. SMHI-appen besöks oftare i Coronatider märker jag. Allt för att få till just uteaktiviteterna utan allt för mycket regn.
    Idag t.ex. har en av mina vänner ordnat garage-loppis som jag ska åka till med bilen full av invandrarvänner. Vi kommer även bjudas på fika i trädgården har hon lovat. Första gången jag besöker just ett garageloppis. Ska bli så kul. Inte gör det ju saken sämre att vi har +22 grader och sol idag.
    Jag försöker allt vad jag kan att ta vara på de små glädjorna i livet. P.g.a. sjukdom orkar/kan jag inte göra långa resor och upptäcka välden på det sättet längre. Men har upptäckt att det finns mycket enkel glädje bara några meter utanför lägenheten… och inte minst på vår balkong där bl.a. rosmarin, timjan, gräslök, persilja o andra diverse kryddväxter och sommarblommor samsas tillsammans med gubben och mig.
    Nu mot lunchbestyren. Det blir zucciniplättar med morots-tsaziki idag. Enkelt och gott.

    Kram Ami

  4. Det låter helt underbart, mina tankar går genast till vår sommarstuga när jag var barn. Inga måsten… Önskar att jag kunnat förflytta mig till ett sådant ställe i detta nu. Här hemma är det ganska rörigt och mycket, med husmålning. Svårt att få (skriv)ro. Men ändå skönt att få det gjort, det har vårt hus behövt länge. Trevlig helg på dig och de dina!

  5. Åh jag är så sugen på att besöka norra Sverige (bor i Småland och har inte varit längre norrut är Gävle…) men jag får ångest när jag tänker på alla knott och mygg. Hur överlever man utan att bli alldeles prillig? Eller är det bara att inse faktum, att jag aldrig kommer kunna besöka norr under sommarhalvåret? 😅

    1. Självklart skall du våga åka till norra Sverige 😃 Är just nu i Åre, inte så värst långt norrut visserligen, men inte ett mygg 🦟 i sikte. Jag är nästan orolig. Var är de?

      Norrland är guld 🤗

    2. Ska du vara i närheten av skog så är myggmedel samt en thermacell att rekommendera.

      Mvh, en lulebo.

    1. Var här nere bor du? Jag bor i Västergötland har plockat mycket hjortron i år ca 20 liter.
      Hjortron finns faktiskt i hela Sverige.

  6. Tv nostalgi 🙄🤔 Helt vanlig vardag hos mig, jag försöker också att hålla mig kvar i hur det var “förr”, inte bara av nostalgiska skäl utan för att det helt enkelt var bättre förr. Det finns oftast ett val.. Jag valde landsbygden före staden och Norrland före södra delen av landet

    1. Jag vet inte om det var bättre förr. Min granne som var 90+ tyckte i vårt fall inte det. En kärnfull och kallvatten i en brunn på gården. Vattenhinkar som skulle in.Det tunga arbetet med djuren i lagården. Ensam långa tider då karln var i skogen.
      Affären nån mil bort där man tog på krita. O.s.v.
      Nä,hon var inte röda.

      Det roliga var att två månader efter det samtalet så fick jag den stora äran att komma in i huset som hade fungerat som affär.
      Kan du tänka dig samma diskussion där med en annan knorr.
      Den äldre damen tyckte det var bättre förr. Hennes pappa hade en kjedja av affärer i trakten och hemma där hos dem fanns bil,pigor och kokerskor och tid för utflykter och andra roliga påhitt. Fick se själv filmer de tagit ute på isen vid en känd skidor och pimplar fisk.
      Allt beror ur vems synvinkel man ser det. Intressant hur som.

  7. Tack för ljuvliga bilder, texter och inblickar i ett sätt att leva som jag själv inte har möjlighet till.

  8. Jag och min lillasyster har tre år i rad åkt på husvagnssemester med våra 6 barn 4-10 år gamla och en hund (i en och samma husvagn). Det är som du beskriver det ganska meckigt emellanåt men så värt det när kusinerna leker hela dagarna med varandra och jag och min syster får äta godis och prata ostört när barnen har somnat.

  9. Jag tog mina två med på hjortronutflykt igår. Tio meter från myren tvärnitade båda två på grund av skoskav och vägrade gå en meter till. Fyra hjortron fick jag ihop! Nästa gång tar jag med mig en vuxen till eller lämnar barnen hemma.

  10. Åh så härligt och läsa, det väcker minnen från min barndoms somrar i Västerbotten där jag var hos min mormor och morfar.. önskar så att vi hade det huset kvar.. men men minnena finns där iallafall och de förstärks av ett sånt här inlägg.