Bilderna som inspirerar

Ibland får jag frågan om var jag hittar inspiration till mitt hem. Svaret brukar vara i böcker. Det kan vara i flickböcker från fyrtiotalet (helt utan bilder – snarare stämningen jag inspireras av) eller bilderböcker med gamla miljöer – som teckningar av Sven Nordqvist eller Ilon Wikland. Men annars älskar jag att kolla på foton från gamla tider.

Inte för att jag på något sätt känner att jag behöver eller ens eftersträvar att skapa ett historiskt korrekt hem. Verkligen inte. Däremot finns så många fina uppslag att titta på för att hitta inspiration till att få det så där trivsamt.

Idag är vi till exempel väldigt noga med hur saker “ska” hängas upp. Vi har sett tusen bilder i tidningar på hur man gör det rätt. Det var man inte lika noga med förr. En bonad kunde sitta lite konstigt placerad ovanför en dörr eller lite för långt ner på väggen. En ranglig liten krukväxt placerades centralt i blickfånget på en piedestal och i fönstret hängde en alldeles för smal och tarmig gardin ensam på en gardinstång. Det finns någonting så otroligt charmigt i det där. Och det är nästan omöjligt att kopiera. Men det är också precis det som gör det så mysigt att komma in i en gammal sommarstuga där flugpapper samsas med virkade hyllremsor, en ful reklammugg från åttiotalet full av pennor samt en vacker kakburk från förra sekelskiftet. Blandningen av allt är det som gör hela grejen!

Här är två fotoböcker som inspirerat mig kopiöst. Först min stora favorit dokumentärfotografen Sune Jonsson – som bland annat fångade landsbygdens människor i brytningstiden mellan jordbrukarliv och massflytt till städerna. I Umeå finns för övrigt Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi som jag verkligen kan rekommendera ett besök på om du vill se mer!

I boken Och tiden blir ett förunderligt ting syns bilder på gammaldags vardagsliv. Och förutom att vara stämningsfullt och tankeväckande är det så mycket inspiration! Tapeten! Dörren! Vaxduken med en tygduk ovanpå! Radion som står på en hylla med ett skynke framför och vad som ser ut som en docka uppe på. Och så skuggan av krukväxten i fönstret. Åååååh…det riktigt spritter i kroppen på mig när jag ser allt trivsamt.

Eller detta underbara köksstilleben med grytor, kryddburkar och den lilla gardinen över dörren. Får mig att inse att jag verkligen ska göra slag i det jag tänkt på – nämligen att sätta hyllplan under taket och ovanför dörrarna i köket. Det finns också hemma hos min farmor och det är så himla hemtrevligt.

Den här bilden är förresten tagen i byn Rödålund – inte långt ifrån där jag själv bor idag.

Den söndagsklädda farbrorn som sitter prydligt på finsoffan. Bonaden som inte är placerad rakt ovanför soffan utan snett bredvid den. Porträttet på väggen och den lilla krukan på den minimala vägghyllan med en ganska bedrövlig blomma som kämpar sig mot ljuset. Trasmattan på sniskan. Och den ensamma broderade kudden. Vackert så man vill gråta. Kan inte förklara varför men det här ger mig mer inspiration än alla inredningstidningar och pinterestalbum i världen.

I boken Livet på landet förr (LRF Media) har svenskarna skickat in egna gamla bilder att bidra med – och där hittar man denna pärla från höstplöjningen 1948. Älskar allt! Kaffepannan, korgen, förklädet och den stickade koftan.

Så fort jag behöver få något husligt gjort här hemma så klär jag mig så här. Då förvandlas jag till Rut Nilsson – min mormor – som gick an som ingen annan och hade energi nog för ett helt kompani!

Och kolla in dessa fina unga damer på syjunta i Borgstena 1949. Vilket mys! Den avlånga runda kudden i soffan, blomkrukan på väggen med rankorna slingrande längs tapeten, det runda bordet med en liten krukvät….visst vill man bara bjuda hem sina väninnor på kaffe och handarbete när man ser det här? Jag får sådan livslust och inspiration att bara SKAPA något!

Och den här bilden på trolovade David och Ruth som ska gifta sig på nyår och nu plockar bär till sitt första gemensamma hushåll. Den här bilden ger mig sån lust att ta med mig min kont, ett huckle i håret och gå ut och plocka egen sylt. Till mitt eget hushåll.

Nej. Det handlar inte om att själv vilja leva i den tiden. Återgå till dess villkor eller tro att livet var enklare eller bättre då. För mig handlar det bara om en oförklarlig, härlig inspiration som bubblar upp när jag ser det. Och som ger mig lust att leva! Och skapa ett vackert och i viss mån gammaldags hem.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

39 kommentarer på “Bilderna som inspirerar”

  1. Jag tänker att det också är ett slags återbruk. Som du själv säger, inte att man vill ha den tidens tänk i allt, samhälle, familj osv utan att hitta inspirationen. Att gå tillbaka till en stil som inte var så tillrättalagd eller hur jag ska uttrycka det. Att blanda inredning hej vilt, det behöver och ska inte vara perfekt och att finna lugnet, tillfredsställelsen och vilan i det liksom.
    Väldigt svamlig kommentar känner jag, men jag tror du fattar hur jag tänker. 😁

    1. Jag tänker att man på ett annat sätt än nu använde det man hade och det man tyckte var fint; en fin tapet, en fin duk och en fin växt, utan att tänka så mycket på ifall de “passade ihop”. Är det saker man gillar så blir det fint!

  2. Det känns som wabi sabi den här trevliga lite hemtrevliga stilen. Ungefär tvärt emot ett stylat hem inför mäklarfotografering 🙂

  3. Jag älskar Sune Jonssons bilder. Har tre böcker av honom med massa underbara bilder att titta på. Han fångade känslan, inte bara genom hemmets interiörer och i arbete och vardagsliv, utan framför allt genom hans finstämda porträtt av människorna.
    Jag förstår att du får inspiration av dem.

  4. Härliga bilder. Jag känner tydligt emellanåt att jag är född i fel tid. Hade velat vara sisådär femton-tjugo år i början av femtiotalet…

  5. Jag brukar inte skriva kommentarer men nu måste jag😃. Det äldre paret som läser tidningen tillsammans va min farmor och farfar, Berta och Helmer Jonsson❤️. Köket är nu lite moderniserat men känslan finns kvar, där bor mina föräldrar nu. Sune Jonsson fotade mycket där hemma och det är en sådan skatt att ha kvar, barnbarnen älskar att titta på bilder på morfar som barn😄.
    Tack för en fin blogg!!

    1. Så fint 🙂 Och så fint att ha både huset (?) och så många bilder kvar. Extra kul att se foton när får veta lite om personerna på dem!

    2. WOW! Vad glad jag blir av att läsa det här. Och vilken rikedom för dig att ha dessa bilder. Och så kul att höra att hemmet är delvis bevarat. Det är inte annat än att man skulle bli sugen på att få se en bild från idag 😉 Tack för din fina, upplysande kommentar!

    3. Det allra finaste med den bilden är hur de håller i varandra, vardagsnära och kärleksfullt.

  6. Det är känslan som gör hemmet.
    Vi har renoverat ett öde hus i Finland. Ibland skulle jag ha velat behålla allt det gamla, men det gick ju inte. Man behöver idag ett badrum och vi var tvungna att trycka in ett sådant, även om det kändes att det förstörde känslan. Man kanske behöver en hel vägg också, fast ljuset var fint. Och så kändes det som att taket måste vara helt, speciellt när det regnar.
    Men tavlor spikar jag upp utan att mäta, trasmattor läggs i rummen och ingen egentligen färgkod eller stil finns. Tar allt som jag finner vackert och ställer fram.
    Hade en bild av Pettson och Findus kök framför mig. En gammal radio, köksspis, omakade kaffekoppar, solblekta gardiner och djur som får vara i princip var de känner för.
    Vi är inte riktigt där, men snart. Njutning.

  7. Något som ofta slår mig när jag ser interiörbilder från första halvan av 1900-talet är hur helt annorlunda (och så väldigt mycket bättre!) vardagsrummen var när man inte möblerade för TV:n.

    1. Eller hur! Av just den här anledningen är jag väldigt glad att vi inte har en tv att förhålla oss till. All energi i rummet ska liksom riktas dit

  8. Min mormor hette också Rut Nilsson, och är en stor inspiration för mig i mitt självhushållningstänk, även nu långt efter att hon flyttat hem till Herren.

  9. Vad olika man är! Och vad är det som format oss att bli så olika? När och hur blev du så förtjust i den gammeldags inredningen? Är dina vänner likadana?

    Jag är en sån som älskar “ljust och fräscht”. Vill bara ha moderna bekväma möbler som man kan halvligga i, inte behöva sitta rakt med fötterna ihop rakt ner. Vill ha kakel och klinker i badrummet allt funktioner nya. Sen älskar jag mina ärvda små bord i hörnet, det stora ekskåpet med hundra år på nacken osv. Men de är detaljer, inte helheten.

    Hur blev vi så här olika?

    1. Det gamla är trygghet, vi har minnen från föräldrar och far och morföräldrar. Det är unikt för var och en av oss, dessutom var kvaliteten bättre.. Det var långt före slit och slängeran, tänkt att hålla i generationer. Det är personligare än en IKEA katalog och sporrar vår kreativa ådra. Så tror jag, som alltid älskat det gamla och genuina oavsett vad trendsättarna sagt. Only ded fish follow The stream? 😉😊

      1. Jo och ne. Har liksom en stor talang att få fläckar genast överallt, sådana som inte att går tvättar ut. Har talang att allt sprickar och går sönder i mina händer. Är tacksam att få köpa ny det jag igen har förstört. Växte upp i ett annat land där kvinnor sydde mycket själv. Men det var bara ett kreativt nöje för de som kunde. Hade man en mor som inte kunde sy bra då blev det ändå dessa fula kläder. Inte att gå till affären och handlar det, som passar. Vilken lyx det är att kunna köpa saker! Jag blir så lyckligt att jag inte ska sticka tröja själv. Det blir ALTID fult. Jag förundrar alla som kan göra själv och som har förmågan, att behålla allt i fin skick. Jag kan inte tro att Clara har så många fina gamla dukar för bordet. De lite äldre jag har, har jag för minnets skull. Kaffefläckar överallt, och nej de går inte att tvätta ur när det är gammal och broderad (har försökt och förstås förstört, det gamla garnet är känslig). Men förstås är det bättre för miljön när man har det gamla så länge det går. Även om jag ibland tror att det längtan efter gamla tider eller dess fenomen är en längtan efter saker man inte känner till. Men det var nu just det Clara skrev själv.

  10. “Flickböcker från fyrtiotalet” igenkänning direkt där! Absoluta favoritboken är Astrid Lindgrens ”Kerstin och jag”. Framförallt i början när de renoverar den gamla släktgården!

    1. Oj, vilket bra tips! “Kerstin och jag” var hittills okänd för mig, men nu ska den inskaffas. Jag tycker väldigt mycket om Astrid Lindgrens flickböcker, framför allt böckerna om Kati, men även debuten “Britt-Mari lättar sitt hjärta”.

  11. Och du är också en stor inspirationskälla 🙂 Vilka bra inlägg du skriver, allt från trötta, till mysiga, och tankeväckande… Och så charmigt och levande på paret som plockar bär t ex. Jag tar själv mycket kort och min främsta ambition är att fånga vardagen som den är. Inte bara kalas och sommar, utan vintermorgnar, fredagsfrukost, hur barnens rum ser ut…Önskar dig en fin dag, här skiner solen från klarblå himmel. Bad blir det helt klart idag;)

    1. Tack Louise för den här och alla andra fina, peppiga kommentarer du tar dig tid att lämna! Kram

  12. Egentligen tror jag att gå tillbaka till det enkla livet, nästan börja om från början, är enda lösningen för jorden för miljön och för att alla människor ska kunna leva ett rimligt liv. Tyvärr tror jag aldrig det kommer ske…

  13. I Love It!!
    Jag har massor av bussigt 1800-tal hemma som inte är trendigt nu. Så myyyysigt!
    Du Clara, du har väl inte missat https://www.emmydesign.se/ ? Om man gillar 20-50-talskläder. Så mycket villhöver!!! 😂 Men om ett år eller så så ska jag unna mig lite 😁

  14. Håller med dig! U-n-d-e-r-b-a-r-a foton! Har inte alls denna inredningsstil hemma hos mig, men älskar stämningen och stilen i bilderna. Kan sitta och titta i gamla fotoalbum i timmar och drömma mig bort.

  15. Jag har många av Sunes böcker, mina farföräldrar, min moster och även mina föräldrar är med i den boken. Det är mina och min systers föräldrar som är med inför och även bilder från själva bröllopet. Jag har flera av bilderna inom glas och ram. De bilder som ligger mig varmast om hjärtat är de bilder där min farmor och farfar står på ängen samt bilden där min far luktar på liljekonvaljerna inför bröllopet. Så fantastiskt att detta finns dokumenterat. Glad och tacksam helt enkelt.

    1. Men så fint att höra. Det gör mig jätteglad. Så roligt att tänka på att bilderna jag sett har en anknytning till nutid också =)