Lyssnaren Emma kom med ett önskemål till En Underbar Pod. “Jag lyssnar gärna på era tankar kring att leva mer kollektivt eller i en storfamilj med flera generationer som man gör i många länder.”
Jag och Erica bestämde oss för att borra lite mer i frågan. Erica som är uppvuxen just så – med sin mormor boende på samma gård. Och jag som är uppvuxen i en vanlig kärnfamilj men som valt en mer kollektiv livsstil som vuxen. Med matlagsvänner som blivit nästan mer som familj än kompisar.
Hjälp, stöttning och roligare fester. Eller krav, tomma kylskåpshyllor och dyra telefonräkningar. Som vanligt tycker jag och Erica väldigt olika om det kollektiva livet.
16 svar
Tack för det, ska lyssna! Jag växte upp i storfamilj på en bondegård. Med fyra generationer. Är inte sugen att leva så där någonsin igen. Kanske andra tycker om det? Min erfarenhet är: Just människor som väste upp med ensamförälder eller som enda barnet idealiserar kollektiv – medan de som växte upp i kollektiv (eller mycket stora familijer) är sådär lite avunda på mindre kärnfamiljer.
För min del stämmer det inte alls. Jag växte upp i en kärnfamilj och skulle aldrig bo i kollektiv.
Då ser man. Då har jag lärt mig något.
Samma här!
2 presenter på samma dag – Miss Clarity o ny pod, tjoho!
På den gamla goda tiden när jag växte upp kunde man inte välja att leva kollektivt om man inte samtidigt valde “rätt” politisk inställning.. Det var liksom ett osynligt krav som jag tycker lever kvar till viss del. Men kollektiv i meningen generationsboende har varit något helt annat, ett traditionellt sätt att leva i (oftast) bondesamhället.
Intressant. Jag är uppvuxen med farmor på samma gård, men i två skilda hus. Jag har aldrig tänkt tanken att det skulle räknas som kollektiv. Visst delades vissa saker, snöskottning och potatisland och liknande, men ändå, något kollektiv skulle jag inte säga att det var. Jag skulle heller inte räkna era tisdagsmiddagar inkl stjutsstöd etc som kollektiv, då ni bor i egna hus om än i samma (?) by. Tydligt att man kan ha olika snäva ramar för hur man kategoriserar saker 🙂
Låter mycket trevligt med tisdagsmiddagarna dock! Och självklart är det smart att dela på saker i de fall det inte finns ngn anledning att alla har en egen. Vi delar betongblandare med mina svärisar tex, mkt praktiskt.
Lyssnade du på avsnittet?
Nej, det får jag erkänna att jag inte gjort (har lite svårt för podd som format tyvärr, den ända som jag hittat som jag gillar är USA-podden och då har jag försökt mig på många…). Jag utgick mest från det du skrev ovan samt hur du tidigare skrivit kring matlaget. Och kommentaren lät kanske hårdade än menat. Tänkte mest att jag nog inte ens hade tänkt tanken på att blanda in ordet kollektiv i samband med ett matlag eller att min farmor bodde nära. På den senare är jag nog team mormor (kommentaren ovanför min) och tänker att ngn slags generationsboende kanske ligger närmast till hands.
Fast om du hade lyssnat på podden hade du nog förstått vad Clara menar.
Superintressant som vanligt! Bor själv med partner + tre månaders bebis tillsammans med en kompis och hennes kille! För oss har det framförallt handlat om att vi då fått möjlighet att bo i hus med stor trädgård, hade vi haft råd hade vi antagligen gjort annorlunda. Samtidigt har det ju verkligen varit guld värt nu, både i och med covid 19 förstås, men också som föräldraledig med en liten bebis som det inte alltid är så lätt att komma ur huset med – då är det fantastiskt att kunna hänga kravlöst med andra vuxna människor, plus ett par extra händer. Ändå intressant att så många ställt sig frågande till vårt val av boende Från och med graviditeten (mindre avvikande att leva kollektivt som unga och barnlösa) med tanke på hur slitiga, och också ensamma, många verkar uppleva småbarnsåren!
Mycket intressant avsnitt, gillar att ni är olika även om ni säkert delar grundvärderingar. Och roligt att ni kan sitta och äta lunch i en bil och podda samtidigt, jag blev väldigt sugen på räksmörgås ..
Hur tänker ni kring de nya restriktionerna för Västerbotten?
Tänker mycket på Sara Lidman som sa “Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn”. Tänker på hur viktigt det är med ett givet sammanhang för oss människor. Där vi får känna oss som hemma. Känner du ansvar och gemenskap bland människor och platsen du har omkring dig tror jag också att du naturligt vill ta hand om och vårda ditt liv. Jag som i mitt arbete som fotvårdare får träffa gamla människor dagligen skulle verkligen unna fler det. Relationer mellan generationer. Så berikande!
Vilket fint tema! Jag jobbar med coliving för unga vuxna som psykolog å efter å ha jobbat ett år är det äntligen inflytt nu på söndag. Det första är i Stockholm och hundra platser. 😍 Tror verkligen att leva i kollektiv i någon form är något för framtiden å viktigt för å minska ensamhet. Fint med generationsboenden med men också så fint å viktigt att knyta vänskapsband även när man har familj. Man kan ju lätt bli isolerad även när man har barn. Ska genast lyssna på prodden 😊❤️
Jag och mina vänner kallar det för “särbo-kollektiv”. Att ha en kollektiv anda genom att dela vardagen utan knussel, men utan att dela hem. Just nu varierar det hur mycket särbo-kollektiv vi lever, men det är definitivt ett ideal jag vill eftersträva 🙂