Åh gulp! Termometern visar femton minusgrader. Men trots att det är vinter ute är det vår inne. Känner mig hög på solen, ljuset och den blå himlen. Är så less på att gå runt i mjukisar så nu tar jag varje chans jag får till att klä upp mig. Första bästa zoom-möte föräras med ett läppstift. Och sommarklänningen åker på ihop med tjocksockar.

Idag tömmer vi det sista ur köket samtidigt som snickarna har börjat plocka ner stommarna. Känns mest skönt men faktiskt också lite vemodigt. Varför känner jag alltid vemod vid förändringar? Varför kan jag inte bara omfamna nya tider och känna mig odelat glad? Vore ju så mycket enklare – särskilt när det rör sånt som är självvalt. Men så tänker jag att vemod kanske är fint för att det betyder att det man lämnar varit bra och betytt något? Även om det är dags för något nytt. Jaja…

Idag kan jag knappt röra mig efter att ha fått ett nytt träningsprogram av min PT Ida. Ska ta en alvedon och en rejäl promenad för att se om blodcirkulationen kan avhjälpa stelheten. Planen nu är att träna två styrkepass i veckan – ett med PT och ett på gymmet i byn. Plus ett konditionspass på skidor. Och däremellan gärna lite mysiga turer på skidor som bara är motion – inte träning. Med den här planen kommer jag nog vara redo att börja springa i april, vilket är mitt mål!

Och nu. Nu ska jag sluta svamla och återgå till att beta av den långa jobblistan som väntar på mig. Och sedan imorgon inleder jag en temaperiod på bloggen!