Åh gulp! Termometern visar femton minusgrader. Men trots att det är vinter ute är det vår inne. Känner mig hög på solen, ljuset och den blå himlen. Är så less på att gå runt i mjukisar så nu tar jag varje chans jag får till att klä upp mig. Första bästa zoom-möte föräras med ett läppstift. Och sommarklänningen åker på ihop med tjocksockar.
Idag tömmer vi det sista ur köket samtidigt som snickarna har börjat plocka ner stommarna. Känns mest skönt men faktiskt också lite vemodigt. Varför känner jag alltid vemod vid förändringar? Varför kan jag inte bara omfamna nya tider och känna mig odelat glad? Vore ju så mycket enklare – särskilt när det rör sånt som är självvalt. Men så tänker jag att vemod kanske är fint för att det betyder att det man lämnar varit bra och betytt något? Även om det är dags för något nytt. Jaja…
Idag kan jag knappt röra mig efter att ha fått ett nytt träningsprogram av min PT Ida. Ska ta en alvedon och en rejäl promenad för att se om blodcirkulationen kan avhjälpa stelheten. Planen nu är att träna två styrkepass i veckan – ett med PT och ett på gymmet i byn. Plus ett konditionspass på skidor. Och däremellan gärna lite mysiga turer på skidor som bara är motion – inte träning. Med den här planen kommer jag nog vara redo att börja springa i april, vilket är mitt mål!
Och nu. Nu ska jag sluta svamla och återgå till att beta av den långa jobblistan som väntar på mig. Och sedan imorgon inleder jag en temaperiod på bloggen!
19 svar
Ljuvlig klänning! Vart är den ifrån?
Undrar också om klänningen? Jättefin!
Den kommer från &Other Stories och jag köpte den på rea på Afound
Jaaaa, herregud vilken klänning! Kan du ge en hint om storlek? Om du köpte större eller mindre än vad du brukar? Miljoners tack på förhand! <3
Tror det är en 38 och den var liiiite lien på mig men egentligen inte liten för att vara en 38 (bara att jag själv snarare är en 40)
Tack 1000 <3. Och för att du driver världens bästa blogg <3 Kram från en som läser allt men inte kommenterar 🙂
TACK själv vad glad jag blir 🙂
Och jag är mest nyfiken höra hur ni klarar vardagen utan kök? Vi renoverade köket i höstas och var utan kök i nästan tre månader. Det bra inte speciellt kul, hoppas att ni har en bra lösning!
Hej! Kan du inte tipsa om träning, självklart med cred till din PT?! Skulle själv vilja ha lite nytänk med utmattning, rektusdiastas, två reumatiska diagnoser och annat smått och gott i bagaget. Min bästa träning, bassäng är tyvärr inte möjlig i denna pandemi då stängt på oviss tid. Att ha känslor inför förändringar ser jag som sunt, man vet vad man har men inte vad man får. Spännande att följa då vi oxå behöver göra om kök då slitet och konstigt planerat men vi har “bara” bott i huset i fem så vi ser det som ett framtida projekt då ork och ekonomi oxå ska finnas.
Tack för din blogg den muntrar upp 🌷❤
Jag bokade in PT för att få lite stuns i träningen till våren – blev så avundsfrisk kring ditt mål om att flyga fram i april att jag satte samma mål för mig. Efter första passet i måndags sa PT (som också är fysioterapeut): ja, det blir 3-4 veckor spackla och skrapa, sen ska vi måla. Tack för inspiration!
åh wow vad den klänningen plockade fram din ögonfärg! underbart <3
Känner så igen mig i vemodet vid förändring! Vi har köpt en ny lägenhet (som vi är så glada för och förväntansfulla på) och sålt vår gamla som jag älskar. Kommer sakna den. Men som du säger är det nog ett tecken på att det som har varit är något fint och gott ❤️
Så vackra ögon! Samma färg som den fina klänningen. Kram o hej
Känner igen mig om vemod. Och tänker som du, att det i grunden är bra att man känner det, för det betyder att något varit bra. Så det är väl sunt. Som sorg när någon dött, det brukar ju (ofta) vara att man saknar den personen/djuret för det fina man upplevt ihop, velat ha mer av. (Sedan finns det andra ggr sorg över att man inte fick en sån relation man velat ha.)
Men när man är mitt i något roligt och inte riktigt kan njuta av det (kompisträff eller ett kalas t.ex, i vanliga tider) utan känner vemod för att det snart är över, ja då är det lite mer problematiskt. Så har det varit för mig ibland. Men samtidigt har det sporrat mig till att förstå vad jag behöver mer av och planerat in det i mitt liv. 😊
Så fin klänning!
åh! jag tror fan att jag precis blev genomblåst av vårkänslevind ända från Umeå! Jag vill ha vår nu! Fågelkvitter! Knoppar! Varmt solljus! Torra skogsstigar! ÅH!
och! jag måste få vara lite basic nu här och fråga vart tusan jag kan hitta det där läppstiftet? Så väldigt fint tillsammans med den gröna klänningen och till blå ögon!
Åh vilken fin klänning! Den gillar jag skarpt, blommig och drömmig.
Jag håller med dig, i dessa tider känns det ännu mer speciellt att få tillfälle att klä upp sig än någonsin tidigare. Underbar kombination med sommarklänning och tjocksockor! Jag känner ingen beskrivningen av vemod. Tror att det är precis så, att det som varit tidigare betytt något för en samtidigt som man längtar efter det nya. Kanske är det också just själva “hej då” som är känslosamt inte förändringen i sig? Lite som när föräldrar och barn säger “hej då” till varandra vid lämningen på förskolan. Ibland blir det vemodigt och jobbigt. Men när “hej då” väl är gjort, blir allt ofta bra igen och barnet stortrivs. Jag tror mer på att omfamna vemodet och bara låta det vara. När det nya väl är på plats, tar glädjen ofta ta över.
Vilken klok kommentar och liknelse. Tack för den. Det ska jag ta med mig <3 när hejdået väl är gjort blir det alltid enklare!