I torsdag var det äntligen Dagen D. Dagen då barnen fick träffa morfar och gammelmoster Mia igen. Morfar har inte träffat barnen på ett helt år och för Mia var det ännu längre sedan. Så ni kan förstå att vi var peppade. Men vi tar det från början.

Jag och Uffe vaknade först och åt frukost ihop. Han slevade i sig fil och flingor och jag drack kaffe i vanlig ordning.

När Folke och Bertil vaknat och ätit frukost tog de fram Banduspelet och började bygga av de skojiga klossarna.

Kan verkligen rekomendera Bandu – både för spel och för klossbyggnad

Hips vips knackade det på dörren och barnens kompis stod utanför. De försvann ner på åkern för att fortsätta på sin koja. Av gamla tegelstenar, plank och hö bygger de en egen liten värld…

Så här snabbt springer den som blivit utlovad varmkorvslunch!

Jakob kom nämligen hem från åkern och kirrade det till barnen.

Ändå den godaste snabblunchen jag vet.

Sedan bakade jag en kaka och vispade grädde och förberedde lite inför kvällens middag. Det är så trivsamt i mitt kök nu

Ute hade jag gjort fint med nystrukna dukar och buketter av ängsblommor här och var

Ni skulle se barnens händer. Helt täckta av blåsor efter allt klättrande, gungande och hängande i repstegar

Ulf vill också gärna klättra men behöver hjälp. Det går till så att man står och håller fast honom under en gren och så nyper han tag och hänger i den helt blickstilla och knäpptyst. Kul lek.

Stina sa att Bertil börjar likna John Lennon och jag håller faktiskt med. Det kanske är ansiktsformen och de runda brillorna? Han är också väldigt lik min syster, faktiskt.

Så äntligen var det dags för morfar och gammelmoster Mia att komma. Visste inte ens om Ulf skulle komma ihåg någon av dem. Men det gjorde han. -HEJ MOFFA gastade han!

Finaste bilden jag tagit tror jag. Återföreningen.

Genast skulle barnen visa sina bästa ställen, kojor, gungor och allt de kan och lärt sig.

Finns ju en hel del om man säger så. För en nog villig publik kan det hända att listan av saker att visa faktiskt aldrig tar slut.

UIf beordrade moffa att följa honom att titta på bastun som tillkommit sedan sist.

Och storbarnen visade pilbågen och kojan

Sedan var det fika. Vit rabarberkladdkaka och sockerkaka

Mmmm…den här godingen finns i vår nya bok…

Nu står syrenen i full blom liksom någon slags blåklint (?)

Jag älskar vår trädgård med alla mysiga små rum, vinklar och vrår.

Och det är så roligt att genom andras ögon få upptäcka hur den faktiskt förändrats genom åren.

Ulf var inte minsta blyg. Han kröp upp bredvid morfar, drog till sig armen och gosade in sig med slutna ögon och ett utdraget mmmmmm…..

Sedan proppade han munnn full av körsbär. Obrydd om kärnor. Jag har förresten lärt mig knyta en körsbärsstjälk med tungan nu! Det gick på andra försöket.

Men att ha gäster tär på krafterna så vissa pojkar fick gå och lägga sig en stund och bara ta det lugnt.

Medan morfar och Mia underhölls av barnen satte jag igång med middagen.

Tände grillen och gjorde potatissallad

Och dukade fram.

Så enkelt och så himla gott. Vår egen lammentrecot med bara lite salt och peppar.

Vi var såklart tvungna att korka upp en flaska bubbel och utbringa en skål för Moderna, Pfizer och Astra Zeneca. Ulf satt i högsätet och klirrade värst av alla i glasen.

Sedan tog vi efterrätten på verandan

Ulf satt på sin snowracer på gräsmattan och körde bil

Och sedan var det dags att vinka hejdå till Mia och Morfar.

-Hejrå harrrresåbrrra! Sa Ulf med sina välartikulerade r. Och sedan medan han vinkade hejdå sa han till Jakob.

-Pappa ja älska dom.

Och det inte ett öga var torrt!