Första mötet med änglaspelet. Smått överväldigad av plinget och ljusen.

Jag glömmer att han inte minns. Han minns inte att jultomten kommer. Minns inte hur snön känns. Minns inte änglaspelet. Minns inte att vi brukar ha en gran inne. -Kommer du ihåg julgranen? frågar vi och han pekar bara ut genom fönstret. Där ute är ju granarna. Där är skogen.

Missar man en chans får man flera chanser till. Det kommer nya jular för barnen. Det kommer fler sommarlov. Medvetandet vidgas, nya minnesbanor dras upp. När jag tänker på min egen barndom är det ju de sista åren jag minns tydligast. Den ålder Bertil inte ens uppnått.

Missar man en chans får man flera. Det kommer en jul när man inte är nyseparerad. Inte utmattad. Inte pank. En jul när man inte har brutit armen eller är deprimerad. En jul när man hunnit göra pepparkakshus och en jul när man skiter i det bara för att man inte har lust. Det kommer nya chanser att skapa fina minnen med barnen. Hela tiden kommer nya chanser för lilla mamman och pappan. Låt oroshjärtat klappa lugnt.