Jag är i en sådan träningssvacka just nu. Jo, jag har ju varit sjuk massor i höst men även utan sjukdom är jag i en period när träningen känns jobbig. Om jag läser mina gamla träningsinlägg på bloggen finns det två typer av poster. “Suck, jag är i en sådan träningssvacka nu” eller “Åh, jag har ett sånt träningsflow”. Jag är så förutsägbar att det är fånigt. Mycket fokus på topparna och dalarna och när det funkar sisådär så lägger man det inte på minnet och skriver framförallt inga blogginlägg om det.

Innan jag hamnade i en svacka hade jag en period när jag tränade fyra gånger i veckan. Så på totalen kanske det inte är så katastrofalt ändå? Och det är ju på totalen jag räknar. Och med totalen menar jag resten av mitt liv. Jag påminner mig själv om att jag inte är hon som alltid slutar träna igen. Jag är hon som alltid börja träna. Så fort jag är frisk ska jag träna igen. Och det jag längtar efter mest just nu är längdskidorna.

Att ta ett pass på lunchen eller strax efter frukosten. Sticka ut på kvällen när barnen somnat. Åka själv eller med en vän. Mysåka, träningsåka och allt där emellan.

Behöver köpa nya pjäxor för jag har hittills bara åkt med mammas 20 år gamla. Och nu har jag slängt dem efter att möss kalasat på innerfodret. Jag behöver också nya skidbyxor. Åker vanligtvis i tjocka täckbyxor men det inspirerar en ju inte direkt till stordåd.

Vi har världens bästa elljusspår i byn som körs upp och hålls efter så att det finns fint före nästan jämt. Håller tummarna för att den utlovade snön ska komma i veckan

och helst i sådana mängder att man kan börja åka skidor. Lagom tills jag är frisk tänker jag mig.