–Nälla mamma får jag vara med? Fast jag ska jobba säger jag ja. Du får väl det. Sitt här på bänken bredvid mig medan jag fixar det jag måste.
-Titta de ä nö ute! Mycke nö!
Han säger inte s i början av ord ännu. Det är nälla och nö och nopp och nippa och allting låter så rart.
-Titta herrdomme och hackipett. Dom äter i nön!
Och vad spelar det för roll att det är en nötskrika och en talgoxe. Och vad spelar det för roll om det tar fyrtio minuter längre tid att få till den där bilden och det nästan hinner bli mörkt. Oändliga är sjukdagarna den här hösten och allting flyter hop med jobb. Oändligt många fler dagar kommer det bli innan våren är här och sjukdomstiderna förbi. Försöker att inte jaga upp mig utan andas långsammare.
Snart säger han snälla, snö, snippa och snopp. Och känner igen både domherre och hackspett. Då vill han inte längre sitta på bänken bredvid mig när jag jobbar. Då får jag vara ifred.
Fy så tomt det kommer bli.
31 svar
Åh så mycket igenkänning på detta. Min trea är typ ett halvår äldre än din tror jag, han har nyss slutat säga ”n” i början av alla ord men vill fortfarande vara med och hjälpa till överallt❤️. Så skönt med trean att man kan stanna upp och njuta lite mer och inte ha så bråttom framåt, så är det för mig iaf. T.o.m förskolepedagogerna har haft svått att träna på att prata ”rent” med honom för att de har tyckt det är så gulligt när han säger ”nöken nöken!”
Blev helt rörd. Läst inlägget ikväll för andra gången. Har en 3,5 årig dotter här hemma som är underbar men också helt otroligt bestämd på och ett humör som växlar blixtsnabbt. Känner att jag inte alltid orkar med, inte räcker till och tycker hon är sjukt jobbig… att jag säger nej när hon vill vara med..hjälpa till.. smaka på alla degar jag bakar…
så läser jag ditt inlägg och inser… ja snart är den här tiden förbi och då kommer jag glömt hälften av allt jobbigt och bara sakna att hon alltid vill vara med 😭❤️
Har en prick likadan hemma och fick samma känsla. Hon är den mest underbara ljuvliga och så otroligt intensiv, på alla sätt. Växlar mellan att vilja fånga varje minut och att känna att hjärnan brinner upp och att jag bara behöver få vara ifreeed. Tur att det finns plats för många känslor på en gång!
Kram <3 jag vet precis hur det är. Du gör det så bra. Du räcker till. Även när humöret tryter och orken sinar.
Åh, vad jag blev berörd av detta inlägg. Så kärleksfullt, fint och fullt av det som är livet.
Jag har precis nattat om min älskade unge på 10 månader och det känns helt ofattbart att hon också kommer tassa runt här i sitt nattlinne och säga gulliga saker snart. Måtte jag alltid (okej, i alla fall för det mesta) ta mig tid att fånga de värdefulla stunderna.
😭😭😭😭🥰🥰🥰 när jag läser detta inlägg påminns jag om Bertil som jag tror kallade Juni för Söti gulligull.
Idag hjälpte jag till att sysselsätta 9 barn i kyrkan (vi var 10 vuxna så det var lyxigt) . Det var sanslöst mysigt med alla kramar och alla barnskratt och barnen som slogs på låtsas med skumgummisvärd och härjade i kyrksalen osv. Och nu sitter jag själv i köket hemma och jaa, det känns just tomt. Tur att jag har en bebis på bakning i magen 😍☺️ Underbara tanke och verklighet!❣️🌺
Ligger med min nyfödda lilla dotter vid bröstet och läser ditt fina inlägg. Nu ska jag sluta scrolla, snusa mjukt fjunigt hår och lägga varje liten detalj av hennes runda ansikte på minnet♥️ Tack för påminnelsen ♥️
<3 den där småbarnstiden går så fort förbi. Ta vara på varje sekund <3
Ja fy det är ju så man grinar.
Finaste jag läst på länge! Och bilderna är helt ljuvliga.
Mina barn är utflugna sedan länge och jag får vara ifred…. njut så länge du kan!
SÅ FINT! <3
Jeg håper at mange av dine jevngamle lesere tar dette til seg!
Min datter er nå 33, og jeg er inderlig glad for at jeg tok meg tid til henne, selv om jeg sikkert ikke var like bevisst som du er i forhold til tida vi har med våre barn. Vi har idag et hjertevarmt forhold og minnes alle gode stunder fra da hu var lita. Virkelig TID er så viktig, ikke bare denne "kvalitetstida" som mange snakker om.
Ja! Kvantitet, kvantitet og kvalitet, men mest av alt å ha tid til å høre, når de forteller, svare når de spør, fortelle og forklare og undre seg og leke…Vi hadde IKKE god råd da våre barn vokste opp ( er nå 33 og 35)men vi hadde tid. Eller, vi tok tid sammen fra tid alene, for man blir fort nok istand til å ha så mye egentid at det kan bli rent for mye.
Så mysigt! Här hemma hos oss finns många ”gåpallar” (gråsparvar) i trädgården!
Det är det gulligaste man kan höra. Har också en liten person hemma som säger nälla mamma. Idag ville hon hjälpa till att ”mula jästen” när vi skulle baka ❤️
Så fint och vackert, ❤️
Känner alla dessa tankar i mitt hjärta, ❤️
Åh känner också hur tomt det kommer bli. Tänk när ingen ropar och tjatar på en. För några dagar sen ville jag bara gå rätt ut i skogen och sitta ensam i några dagar typ pga tjat å gnat, men mestadels får jag ångest för att tiden går så fort och jag tror att jag kommer känna mig mycket ensam när barnen är stora.
Du värmer mitt hjärta (säger man det så?)
Kram från Tyskland
Det värmer mitt hjärta att höra 🤗❤️
😭😭
Så otroligt vackert!
Det är härliga minnen när barn säger ord på sitt lilla vis. Lite tomt när det försvinner för det är ju så otroligt gulligt !
Så sant ❤️
Har en tonåring som bara vill att hans egna hus på gården ska bli klar så han får egen tid från syskonen och föräldrarna medan yngsta precis kommit på att mamma absolut, under inga omständigheter får lämna rummet trots att han inte bryr sig det minsta om jag är i samma rum när han själv vill hitta på hyss 😅
Lycka är att inse att tiden går för fort så man har vett att njuta av det jobbiga också
Älskade ungar är dom alla 🥰
Tack för all insikt du skänker
Alltså jag vill ju inte säga att småbarnstiden går fort förbi, för så känns det absolut inte när man är mitt i det, men jag tycker att går fort att det känns avlägset. Har en 7 månaders och en 5 åring och det känns ju så länge sen 5 åring en var 7 månader har hon nånsin varit det? Nu står jag inför är detta denna gången jag ställer ner henne från min famn för att aldrig mer lyfta upp henne igen… 😭😭😭😭
Som man brukar säga att dagarna är långa med åren är korta 💙
Om inte ditt barn är väldigt tungt eller du väldigt liten så är det nog ingen fara!
Jag vet inte vad du räknar som väldigt liten, men femåringarna på jobbet är på tok för stora för att bära. Flera stycken går mig till axlarna och väger typ 10 kilo mindre än mig. Inte en chans att jag bär runt på dom.
Oj! Det var stora femåringar, tycker jag! Min trettonåring går mig till hakan ungefär, är rätt gänglig och väger 20 kg mindre än mig, och jag bär hen fortfarande om det behövs.
Stor skillnad förstås att bära sitt eget barn någon gång ibland, och att bära på jobbet, det förstår jag verkligen att du inte gör!
….å ött, jag tror jag mälter…❤️
Exakt så är det ju, vi behöver påminnas om att deras barndomstid är här och nu och inte kommer åter.
Såå rart att se och läsa ditt inlägg, minns tillbaka min tid som småbarnsmamma med ett varmt leende inombords. Förra veckan fyllde min ”minste” 20 år och storebror är redan 22, samtidigt som det känns som ganska nyligen man själv var en vabbande småbarnsmamma.
Njut dagen o helgen och tack för en väldigt fin och tänkvärd klok blogg Clara!
Kram från ett snöigt Blekinge
Precis så ❤ med två små mammiga barn hemma får jag nästan aldrig vara i fred, nästan aldrig göra saker själv (inte ens i sängen, i duschen eller på toaletten är jag själv). När det känns som mest klaustrofobiskt, och jag sliter mitt hår som mest, så påminner jag mig själv om att om några år stänger de dörrarna till sina rum, och jag kommer att titta efter deras ryggtavlor när de springer iväg till sina vänner. Och när jag tänker på det, så blir livet med två små barn tätt tätt intill, faktiskt ganska mysigt