Jag gjorde ingenting när jag bodde hemma. Var så bortskämd och lat och det gick alldeles utmärkt eftersom mamma och pappa ändå bara hade två snälla väluppfostrade flickor som ju inte gjorde så mycket väsen av sig. Men jag som har tre röjiga ungar – för mig är det självklart att de får hjälpa till. Särskilt eftersom de är pojkar. Har alltid uppskattat att Jakob (som är näst äldst i en syskonskara av fyra) kunnat laga mat, tvätta, diska – ja allt sånt som jag inte var bekväm med när vi flyttade ihop. Och jag vill VERKLIGEN att mina söner ska ha samma kunskaper.
Många tänker att föräldrar som curlar sina barn gör det för att bespara barnen besvär. Men det är ju helt fel. Man curlar i regel för att bespara sig själv besvär. För det är ju skitjobbigt att tjata på motvilliga ungar att göra sina sysslor. Särskilt som det oftast är enkla saker man själv kan göra i en grisblink.
Barnen får utökade arbetsuppgifter med tiden. Just nu förväntas storbarnen (10 och 7 år)
- Duka bordet till middagen
- Duka av bordet
- Skölja av och ställa in disken i diskmaskinen
- Tömma diskmaskinen ifall den inte är tömd när middagsdisken ska bort
De förväntas även
- Städa sina egna rum. Med visst stöd av vuxen om det blivit riktigt stökigt så att det är svårt att hitta strukturen
- Bädda ur sina sängar när det är dags att byta lakan
- Slänga all sin tvätt i tvättnedkastet
- Bära upp hela familjens tvätt från källaren och sortera in sin egen tvätt i garderoben. De bär upp tvätten i sådana där kundkorgar som finns på mataffären. Med varje familjemedlems namn skrivet med dymo.
- Packa sina egna skolväskor och gympaväskor (med visst överinseende av vuxen så allt viktigt kommer med.
- Hänga in ytterkläderna i torkskåpet efter skolan om de är blöta
- Passa sin lillebror om han behöver sällskap medan vi lagar middag, åker och handlar eller går med hunden.
- Delvis fixa sin egen lunch på helgen – men med lite stöd om det behövs. De gör bland annat iordning nudlar och havregrynsgröt själva.
Tvååringen har inga direkta sysslor men får duka av sin egen tallrik efter middagen och sedan hjälpa till att bära bort glas, ketchup, mjölkpaket och sånt som är lagom svårt att bära. Jag har dock märkt att ju mer han tas i bruk desto mindre andra hyss hittar han på. Han behöver sysselsättas med vettiga saker för han har outtömlig energi.
Jag njuter av att se hur självständiga pojkarna är. Men jag ska inte låtsas om att det alltid är konfliktfritt kring dessa sysslor. Såklart blir det en del tjat och såklart slipper de också ifrån ibland. Men jag tycker ändå att det går förvånansvärt bra att hålla i med dessa rutiner. Det blev också lättare när vi fick ett kök där barnen når allt porslin och vi fick en tvättstuga som går att hålla ordning i.
Nu undrar jag vad ditt/dina barn får göra hemma och hur det funkar för er?
211 svar
Min pojkväns döttrar på 9 och 11 har inga uppgifter hemma förutom att 1 gång i veckan plocka ut tallrikarna ur diskmaskinen. Pappan gör allt. Och gör allt när barnen sover eller är borta. De har aldrig sett sin pappa städa eller behövt hjälpa till med att städa. De tittar på mig som frågetecken när jag pratar om att jag städar min lägenhet och att man kan behöva avsätta tid för plock och städ. Upplever att dom ligger rätt långt efter i mognad och vad de kan jmfr med kompisar och släktingars barn. De behöver knappt spola efter sig på toaletten, kan inte borsta tänderna/sköter inte tandborstningen och pappan är väl inte med vid tandborstningen så mycket. All tid läggs på fysisk aktivitet organiserad av pappan. Dom spenderar varenda timme tillsammans från morgon till kväll med konstanta aktiviteter/lekar och de hinner inte med något annat. De klarar inte bli lämnade en sekund och klarar inte pyssla själva. 11-åringen sover hela nätterna i sin pappas säng. Osjälvständiga. Så ja, det känns som att dom skulle behöva lära sig mer om hur man kan hjälpa till hemma, kanske behöva få ett ”nej” ibland och att man kan behöva göra annat också som är bra att kunna framöver.
Oj! Är sällan inne och läser alla kommentarer till dina blogginlägg men inser att det ger en ny dimension till bloggen. Spännande med så många tankar och funderingar. Är hemma med min 3- månaders och tänker mycket på detta då jag själv växte upp i ett smått kaotiskt hem. Det fanns aldrig förutsättningar för att lära sig ordning och reda samt städat och fint (mina föräldrar är riktiga slarvers) men däremot enormt mycket kärlek och alltid kaffe och fika eller mat till varje person, och då menar jag VARJE, som kom innanför dörren. När jag var liten städade jag sällan men på något vis lyckades jag sno ihop en paj vid 5 års ålder utan hjälp eller bytte sommar respektive vinterdäck på bilarna i tonåren. Mamma berättade att jag tydligen tittat på bilder när jag bakade och förstått ungefär hur man skulle göra.
Just det där med att ge barn kärlek och kärlek och mer kärlek fungerade visst bra för att få en dotter som både har bra självkänsla och kunna lära sig ordning och reda i vuxen ålder. Önskar dock idag att jag var mindre ordningsam, som jag fått i omgångar från min första och andra manliga (!) sambos, och mer öppenhjärtlig och inbjudande som mina föräldrar. Det är spännande hur man kan ändras och färgas när man flyttar ihop med någon annan! Tänk på det ni som har dåligt samvete över att ni inte lär era barn att plocka undan osv, mina föräldrar är 65 och det är ofta ett kaos där men däremot alltid helt underbart hem. Det blir folk av alla. Hellre en sambo med hjärta än hjärna <3
Vi övar upp oss! Som ensamstående skjuter man gärna lite till på hjälpatill-delen, just för att själva upplärningen tar så mkt ork (och ork till vardagssysslor när man är själv har man lagom mkt av från början, haha).
Men jag märker skillnad på ungarna. 9-åringen är helt lost och fattar knappt ens vart hon ska leta efter smöret. 6,5-åringen hakar gärna på mig och listar gärna ut hur allt funkar. Och så har de varit sen de var små. Stora ville aldrig hänga med till säg tvättstugan, men yngsta är en hjälpreda av rang (och stjälpreda såklart, men med goda intentioner).
Så jag övar på att involvera dem. Har dock inga tydliga sysslor de förväntas göra, utan mer en intention i att vi gör tillsammans. Det verkar funka rätt bra för mig 🙂
Min 10 åring har inga fasta hushållsuppgifter alls hemma. En skoldag tömmer henne i princip på energi, ovanpå det ska det göras läxor och efter det.. då är hon nere på reserv-energin. Den ska hon ha kul med. Inte plocka disk och vika tvätt.
Hon hjälper till i den mån hon kan, på sina villkor.
Trots det har jag fostrat det mest omtänksam, empatiska, hjälpsamma och godhjärtade lilla monster ❤️
Jag gillar att barnen gör olika saker här hemma, vi är ju en familj och alla kan/ska ju känna sig som en del av familjehjulet. Vi har varje tisdag och torsdag tid för att plocka innan läggdags 15 minuter där vi lägger undan vikt tvätt, pyssel, pennor, papper m.m. Sedan har våra barn matlagningsdagar vi har två pojkar på 13 och 9 år. På deras respektive dag får det välja middag och vi lagar maten tillsammans. Tycker att det är en självklarhet att alla deltar där det går vi föräldrar driver ju inte ett hotell utan vi är ju en familj. Och visar barnen särskilda intressen tex. vår yngsta älskar att baka och då tycker jag att det är superbra att han och pappan nu bakar frukostbröd tillsammans. Corona har ju gjort att vi i vår familj är mera hemma och då känns det ännu viktigare att vi hjälps åt.
Som hem-och konsumentkunskapslärare med två barn på 9 och 10 år så har jag varit och är jättedålig på att lära mina egna barn att hjälpa till hemma. Känns som att det går så mycket fortare och enklare att göra saker själv. Är däremot väldigt noga när det gäller mina elever att de gör allt som ska göras i ett hem.
Mina ”barn” är vuxna nu, men de hade inga sysslor de måste göra i hushållet fr o m att skolan började. Vi tyckte det är fullt tillräckligt m skolarbetet för dem, ett heltidsarbete som vi såg det. Inte bara själva studierna utan allt sammantaget – socialt samspel m lärare o andra elever, el i värsta fall brist på samspel. Ljudvolym, alla intryck… Det vi däremot krävde var att de verkligen gick in för skolarbetet, och det gjorde de med den äran. På loven hade de som ”jobb” att ”friskvård sig” på olika sätt, först o främst för att må bra så klart, men också för att det påverkar studierna positivt. De fick va helt lediga när skoljobbet var klart, och de har tackat för det mer än en gång nu som vuxna. De gör samma m sina barn. När de väl flyttade kunde de det som skulle skötas ändå, de säger att de ju sett oss göra det hundratals gånger. De är inga latmaskar, de gör sin del o mer än det, och de är omtänksamma och artiga. Och nu skämmer de bort oss och är otroliga på att se vad vi och andra behöver. Vi har verkligen curlat dem o njutit av varenda stund – de har inte klagat och har utvecklats till rejäla och dugliga folk ändå. Som nu curlar sina barn och oss föräldrar!
Våra är 9, 7&5. De sorterar in sin tvätt, fixar med kaninerna, byter vatten och ger mat och städar deras bur ibland. Äldsta rastar hunden eller passar den yngsta korta stunder. De hjälper till med middagen när vi behöver hjälp, fixar sallad och dukar.
Tänker ibland på att införa fler sysslor men glömmer sedan bort det. Men de är hjälpsamma och trevliga, frågar ofta folk utanför familjen om de behöver hjälp. Hade kunnat vara mer av det hemma dock. Men tror det blir bra ändå.
Håller helt med att det ibland är enklare att göra själv, snarare än att man curlar. Mina barn är i samma åldrar som dina Clara, med skillnad att bara den äldsta är en pojke, och de yngre tjejer. De gör ungefär samma saker som era barn gör.
Alla barn tar undan sin tallrik, sorterar sopor i rätt behållare, dukar/dukar av, sorterar tvätt i rätt grader, ställer in i diskmaskinen, städar sitt rum och håller ordning pysselrummet. Såklart är den minsta ingen fullfjädrad städare ännu, utan behöver ganska mycket support.
De två äldre tar in posten, stödhandlar ibland (ica ligger på väg hem från skolan), bäddar ur sängen, bär upp sina rena kläder, packar skolväskan och håller koll på läxor/gympakläder. De hämtar också på förskolan emellanåt när det krisar med tex ett möte som dragit ut på tiden, förskolans entré är 30 m från vårt hus 😅 De passar även lillasyster kortare stunder om vi behöver åka och panikhandla en mjölk på Ica, eller laga mat.
För tjejerna har det gått av bara farten att hjälpa till hemma och hålla koll på sina grejer, tex läxor (för mellantjejen), medans sonen har först kring 10-årsåldern börjat ha koll utan att man behöver påminna. Han kan också behöva en checklista för att städa rummet, annars blir det övermäktigt. Det är en balansgång här hemma då mellantjejen är väldigt hjälpsam och man ibland måste säga ifrån – att hon inte behöver va duktig hela tiden. Och sonen behöver man jaga på och påminna för att saker ska bli gjort. Han är ju även smart, och har tillgång till Swish, vilket gör att han ibland kan swisha syrran 20kr för att hon ska tex städa hans rum 😒
Jag har fyra barn på 7, 5 och tvillingar på 1. Ingen har någonsin haft någon satt uppgift, förutom att försöka städa på sina rum. De får gärna hjälpa till att laga mat, handla, städa, slänga sopor, tvätta etc men det är inget krav. Kanske blir de väldigt slapphänta som vuxna men då löser vi det då. Både jag och min man är uppvuxna på samma sätt, utan krav men att man erbjöd sin hjälp. Och jag tycker nog att vi är hyfsat välanpassade vuxna idag, stökigare hem än genomsnittet kanske men vad gör det om hundra år?
Kände att detta inlägg behövdes för föräldrar som oss i en tråd där ”alla” kids har fjorton uppgifter och gör ett fantastiskt jobb!
När jag läste rubriken på detta inlägg jublade jag för jag trodde att det handlade om vad barnen gör när de har ”fri tid” hemma – dvs tiden som inte spenderas med ”aktiviteter” eller ”sysslor”. Skulle gärna läsa ett sådant inlägg också!! ”Vad gör barnen när de inte har något att göra?” Mina killar som båda är 9 år hamnar lätt framför skärmar och ibland känns det som att hela min tillvaro går ut på att hitta på något annat åt dem – för får de välja själva så väljer de skärmarna, och de stänger aldrig av om jag inte tvingar dem! (Jo, de leker med kompisar, spelar fotboll och annat också, men just hemmatid blir oftast = skärmtid.) Kanske bara att acceptera, men vore som sagt kul att veta vad andra barn gör när de ”bara” är hemma. Jag minns mina egna jullov från den åldern och att slappardagar i pyjamas när man inte ens kom utanför dörren var det bästa jag visste. Man läste lite, låg och drömde lite, väntade på att tv-programmen skulle börja. Osv.
Ja! Samma här! Jag har gett upp eventuella skärm-restriktioner för det orkade jag inte tjafsa om (är ensamstående så jag tar ju allllla fighter och minimerar gärna dessa om jag kan). Känner så ofta att om vi ska göra nåt annat än skärm eller sysslor så måste jag dra igång det – och jag behöver ju att de roar sig själva så att jag kan göra allt annat som måste göras. Eller hinna få sitta med en bok en stund.
12-åringen (en son) ansvarar för att ta ut all återvinning (behöver påminnelse) och tömmer diskmaskinen en gång om dagen. Ska städa sitt eget rum men behöver ofta stöd i det, vi har gjort en lista över vad det betyder att städa rummet. Tex 1.plocka smutsig tvätt från golvet till tvättkorgen, 2. ta böckerna till bokhyllan etc etc. Han hjälper ibland med att duka fram/duka av och kan laga mat. Han handlar en del småsaker (typ mjölk osv) från näraffaren som ligger 200 meter bort.
5-åringen (en dotter) har inga direkta uppgifter men hjälper gärna till med matlagning och dukar fram osv.
Vi har något vi kallar för Husets Halvtimme som ett sätt att hålla stöket i schack. Varje/varannan dag sätter vi timer på en halvtimme och musik på högtalarna och städar/plockar/fixar med det som behövs. Alla hjälper till, femåringen brukar torka bord och skåpluckor (”för det är jag EXPERT PÅ mamma!”) och plocka bort skor ur hallen. Sen skuggar han mig eller sin pappa och hjälper oss, mer eller mindre glatt. Har två äldre barn som bor varannan vecka, 10 och 14 år gamla, och de har också sina favoritsysslor. Tioåringen plockar snyggt och piffar, fjortonåringen städar toaletter.
De har också fasta uppgifter efter maten varje dag, de två äldre tar hand om disk och köksbänkar, den lille plockar av och torkar bordet. De två stora förväntas också städa sina rum innan de åker till sin pappa, så vi under tiden de är borta enkelt kan sladda in med dammsugare eller golvmopp.
Jag ska fostra mina barn så de alltid är redo att göra sin del. Att hjälpas åt, att vara en bra kompis, att förstå att om jag går förbi det där skräpet på golvet eller lämnar mitt glas på diskbänken, så faller det på någon annan att plocka undan. Jag tänker på det som sägs i en kristen vigsel, att överträffa varandra i ömsesidig aktning, fast vi gör det lättare att förstå och säger hjälpsamhet istället.
Dottern som är 7 år hjälper till att plocka ur diskmaskinen, duka fram och duka av bordet när vi ätit, springer runt med dammvippa och våttorkar ytor så som soffbord mm. Hon sorterar in sin tvätt i garderoben och hjälper även till att para ihop familjens strumpor när de är tvättade. Ibland fixar hon frukost själv eller mellis till lillebror som är 1,5 år. Lillebrors älsklingssyssla är att hjälpa till att plocka ur diskmaskinen och att plocka ur tvätten ur tvättmaskinen och räcka mig den så jag kan hänga upp allt på tork. Perfekt för då slipper jag börja ryggen 😁
Jag har 5 barn…de 3 första kadaver disciplin…massa åldersadekvata sysslor…och en förfärlig massa tjat. Nr 4 elittränade i 12 år. Plugg, träna, duscha, sova. Fanns ingen möjlighet att hon hjälpte till med något. Inget tjat. Raka rör. Hon fixade sitt o vi servade. Hon är den mest ordningsam, lagar fantastisk mat, pluggar vidare o är småbarnsmamma.
Nr 5 är en bokstavsbegåvad hyperintelligent tonåring. Pluggar, sköter sitt o hänger med polare. Han ställer in sin tallrik, tackar för maten, ställer skor o väska på rätt plats. Typ…och tänk så tacksam jag är i att jag lägger all tid på att bygga o upprätthålla relationen till honom. Han VET att o hur det städas. Hur man sköter sin ekonomi o var tvätten läggs…men aldrig att jag skulle offra en dag med honom för att bråka o tjafsa som jag gjorde med hans stora systrar! De är bara barn en gång och mycket fortare än man förstår så flyttar de! När frontalloben vuxit på sig, då sätter jag in en intensivkurs i hur vi sköter hus o hem. Under tiden trycker jag in goda värderingar, att kvinnor är gudar och barn är livets stora glädjeämne. Att man utbildar sig, väljer ett arbete man älskar och att man alltid är snäll mot sig själv. Resten löser sig!
Så intressant att läsa kommentarsfältet gällande denna fråga.
Har 2 tjejer, 7 och 9 år gamla. Vi har inga sysslor som vi kräver att de ska göra. Det är ett val vi har gjort, och det funkar bra för vår familj. 😊
Jag kan inte minnas att min mamma hade särskilda sysslor för mig när jag var ung och det blev ordning på mig med till slut. 😉
Måste bara säga samma som har sagts innan: vilket givande kommentarsfält där många kloka tankar från olika perspektiv ryms. Inspirerande! Tycker även att det är så spännande att perspektiv från olika generationer finns med, som mamma till småbarn är det så intressant att läsa vad ni andra som har tonåringar eller vuxna och utflugna barn har för tankar kring ämnet. Tack allihopa!
Jag har börjat lära min dotter att städa efter sig, eller snarare att hjälpa mig att städa. Hon är 1 år och 8 månader. Kan idag säga att det var riktigt lyckat, kunde be henne att hämta legobitarna som skulle in i sin låda. Sen blir det också katastrof ibland när all hamnar på golvet igen 😛
Jag har försökt pränta in i barnen att det är viktigt att vi alla hjälps åt. Det är inte rättvist att jag som förälder ska jobba, jobba, jobba och de bara ska ha fritid. De blir mycket trevligare för oss alla om vi hjälps åt med hemmajobbet och sedan kan vi göra roliga saker tillsammans.
Mina barn är precis som alla andra barn, man får tjata, muta, truga och uppmuntra, men det ger resultat. Idag är de 20,18,14 och 8. De hjälper alla till hemma och jag upplever att det gör oss alla gladare och framför allt skapar det en vi-känsla i familjen, att vi tar hand om vårt hus och våra sysslor tillsammans.
Sanna
Har börjat lite smått med min 8-åring som varit väldigt förskonad från uppgifter (tror faktiskt han skulle uppskattat och mått bra av det tidigare). Han gör inte jätte mycket men vi har börjat med att han ska packa sin gympapåse, ta undan tallriken från bordet, bära in sitt rena tvätt i sin garderob efter vi sorterar, ta sig till skolan själv med buss, passa sin lillasyster kortare stunder, hämta toalettpapper till mamma när det är slut 😂
Tyvärr dåligt med det. 14, 11 och 6 år. De stora hämtar och passar lilla ibland utan problem. (Packar sina grejer och sköter sitt rum-självklart.) Inge, tvätt, kök eller stöd. Lite dåligt. Samtidigt är pappan och jag energiska och tämligen jämställda, så hoppas att det ordnar sig sedan, när de själva tvingas fixa.
I höstas började vi med att barnen ska laga mat en gång i veckan. Jag blev nämligen trött på gnället om mat: ”det här gillar inte jag, det är för starkt/svagt/…, måste vi … osv” Barnen är 10 och 12, de lagar nu mat varannan vecka. (De bråkar för mycket tillsammans😆). De måste välja maträtt, leta reda på ett recept, kolla vad som behöver handlas, laga maten, plocka undan efter sig. De får bara göra samma maträtt en gång dvs de kan inte göra köttbullar och makaroner varje gång. Självklart är vi där och hjälper dem under tiden men det är de som styr.
Har funkat över förväntan! Och vi har gjort det i snart 3 månader. Barnen ser nu fram emot när det är deras tur och uppskattningen av maten som lagas har ökat markant!
De hjälper annars till med dukning av/på, lägga undan sina tvättade kläder, skolväskor, ta av sina sängkläder och städa sina rum. Men inte 100% och vi har valt att inte länka ihop med vecko/månadspeng. Dels eftersom lära sig hantera pengar är viktigt, och dels för att de inte kan välja bort att hjälpa till.
Mina killar är nu 18 och 21. Det har under deras uppväxt varit mer snack än verkstad på att de ska lära sig ”hjälpa till” hemma… det var ofta mest tjat och olika försök till scheman osv. Till deras försvar är deras föräldrar inte heller några stjärnor på hushållsarbete, vi har oftast haft ordentligt stökigt hemma.
Men de fick iaf båda en tvättkorg i 15 årspresent och har från den dagen helt skött sin egen tvätt.
Och de senare åren har de mer eller mindre skött urplockning av diskmaskin och sophantering åt familjen….
På scouterna och på hemkunskapen lärde de sig lite nyttiga grejer.
När äldsta sonen flyttade hemifrån fixade han det galant ändå måste jag säga. Han öppnade en receptbok han fått och började laga mat från grunden. Mkt bättre än mig och maken som levde på halvfabrikat långt in i vuxen ålder 😆
Mina barn (6 resp 8 år) städar ihop med oss vuxna. Städa badrum, dammsuga, vika tvätt, lägga in tvätt, hänga blöt tvätt, plocka ur diskmaskinen osv. De är med och grejar i trädgården också. För detta får de skärmtid. Då lär de sig sköta ett hem och vi slipper diskussioner om skärm. Win-win!
De förväntas också ställa ner sin smutsiga disk i diskmaskinen efter varje måltid utan att få skärmtid
Ger du dina barn gröt och nudlar till lunch?! Vad underbart otippat och uppfriskande!! Och mänskligt, min typ av life hack all the way. Min son är ensambarn och har en funktionsvariation, så det är svårt att avgöra vad som är curling. Han gör i alla fall inte det som står på kravspecen i inlägget, men är rätt hjälpsam spontant.
Intressant! Tack Clara! Det jag funderar på är om ni erbjuder någon belöning (lördagsgodis/veckopeng el dyl)?
Man behöver inte lägga in poster i sin kalender för att umgås med sina barn.
Att stöka tvätt eller plocka ur diskmaskinen o laga middag tillsammans är ju oxå att umgås.
Våra tre barn fick ställa sin egen tallrik i diskmaskinen från det de var små, och hämta sin tvätt i tvättstugan. Jag bar sällan in tvätten åt dom. Rummen fick de oxå städa själva. Nu har vi så duktiga matintresserade självständiga vuxna barn.
Har en 18 åring son och en 16 åring dotter. Dom var bättre på att hjälpa till hemma för några år sedan. Dom två umgås inte ofta med varandra men lagade middag tillsammans en dag i veckan förut. Det var så mysigt. Dom fick planera och så handlade jag hem. Så lagade dom maten tillsammans.
Jag tror dom känner att dom har det ganska bra här hemma, utan krav, så om man någon gång ber dom om hjälp så ställer dom upp. Går ut med hunden, följer med och handlar, sonen skurade köksluckor här innan jul och dottern som är bra på att organisera kan rensa badrumsskåpet eller vitrinskåpet ibland. Då och då får jag panik över tvätten som jag sköter, då har vi tvättskola… haha men vet inte om det ger så mycket egentligen. Dom kan bädda rent i sängarna åtminstone 🙂
En reflektion, inte på enbart detta inlägg med tillhörande kommentarer, som tangerar ämnena ordning o reda, struktur, effektivitet, fördelning men också ofta utmattning: Jag är sen många år tillbaka, lärare på naturvetenskapliga programmet. Jag omges av mkt duktiga o ambitiösa ungdomar – pojkar såväl som flickor. Tyvärr är ett av de större bekymren på programmet att väldigt många lider av psykisk ohälsa; press och stress kombinerat med ett starkt eget driv och höga ambitioner. Det här försöker vi hantera på olika sätt från skolans sida, men en sak som jag numera ser är gemensamt för väldigt många av ungdomarna är att de fullständigt tar slut sig på att organisera, strukturera, göra listor och planeringar, bocka av och bocka för nytt – allt för att hinna/orka men framförallt för att känna att de har kontroll över tillvaron, tror jag. Bekymret är bara det att ordnandet och planerandet tar all energi. När de väl ska sätta sig och plugga och faktiskt GÖRA uppgifterna, allt det som de har strukturerat upp i listor och tidsplaner, så är orken slut. Och skulle de dessutom inte fixa listan – de blir sjuka eller livet inträffar i största allmänhet, så att listan och uppdragen inte kan genomföras som de tänkt, så blir de ledsna, frustrerade, stressade och känner sig allmänt misslyckade. Utmattningen smyger sig på. Det är hjärtskärande att se och jag funderar mkt över detta; hur hittar vi balansen- inte bara för ungdomarna utan också för oss vuxna som också håller på så här? Fördelning av uppgifter, struktur och planering javisst – men när övergår det sunda till att bli tärande och utmattande? Jag eftersöker balans, för allas vår hälsas skull.
Så viktig synpunkt Hanna!
Undrade när jag läste alla föregående inlägg om hur mycket som egentligen handlar om ett nutida kontrollbehov där vi alla strävar mot att ha perfekta liv. För att det är bilden vi matas med. Förr var målet att vara hel, ren, snäll och hederlig. Nu måste vi anlita livscoacher, personliga tränare, stylister och rensa ut allt personligt om vi ska sälja bostaden. Allt för att bota och dölja vår ofullkomlighet.
Jag tycker inte att småbarn ska behöva göra sådana saker som ”standard”. De är ofta på förskolan eller skola och fritids långa dagar där de måste anpassa sig, prestera och rätta sig. När de är hemma innan det är läggdags tycker jag att de ska få återhämta sig, leka och bara vara.
Jag tycker att det är högst rimligt att de ska ta undan sin egen tallrik, hjälpa till att bädda sin egen säng, städa sitt eget rum, kanske laga sin egen mat om de är intresserade, städa undan sina egna leksaker efter dagens lek. Absolut! Men att ha fasta sysslor som att duka åt hela familjen, tömma diskmaskin och bära upp hela familjens tvätt tycker jag så små barn kan slippa. Sen är det även min egna personliga inställning att äldre syskon ALDRIG ska behöva/förväntas passa småsyskon. Max en kort stund medan man lagar mat om man hjälper till att starta igång en lek. När de blir äldre kan de få välja att vara barnvakt och få betalt (antingen lite fickpengar eller något de önskat sig). Det är vi vuxna som väljer att skaffa fler barn och det ska bara vara mysigt och villkorslöst för de äldre syskonen, aldrig ett ansvar. Så tycker jag 🙂
Upplevde att barnen somsmå ville hjälpa till. Att disk och matlagning var spännande. Vansinne att inte ta tillvara på det då. Aldrig i ochför sig haft megalånga dagar inom omsorgen heller.
Ja såklart jättekul om de vill och det blir en rolig grej. Tex att treåringen är med och stoppar in kläder i maskinen när föräldern tvättar, och får trycka på knappen. Toppen ju! Menade mer att jag inte tror att jag kommer ge mina barn fasta sysslor som de ”måste” göra bara för att. Kan inte se mig själv gå in i min dotters rum på kvällen och avbryta henne när hon sitter och ritar eller bygger klossar eller nåt och säga ”nu är det dags att duka bordet och tömma diskmaskinen!”
Säger inte att de som gör så gör fel! Delar bara hur jag själv känner.
Jag har fyra syskon. Vi behövde inte göra nåt hemma. Mina föräldrar hjälpte till massor hemma och tog enormt mycket ansvar. Tror att de ville att vi skulle slippa det.
Jag kunde ingenting när jag flyttade hemifrån, hade aldrig tvättat, inte ens kokat pasta.
Nu är jag angelägen om att mina barn ska hjälpa till. Men glömmer liksom bort det, rinner ut i sanden hela tiden. Men brukar be dom löpande om att hjälpa till med olika saker. Lilla som är fem år är väl den som är mest hjälpsam.
Mine barn, nå voksne, hadde enkle husarbeidsoppgaver, som støvsuging og generell rydding, og hjelpe til med å sette inn matvarer i kjøleskapet etter handling, rydde av middagsbord osv. Innimellom større oppgaver som å tømme hele skapet med glass, tallerkener osv, vaske hyller, og sette tilbake . Det samme med matvareskapet/kjøleskapet. Og selvfølgelig rydde unna sine egne leker og klær fra fellesrommene før sengetid.
De la frem klær til neste dag selv hver kveld fra ca 4 årsalderen, etter at vi sammen hadde sjekket værmeldingen ( vår datter alltid fargekoordinert og gjennomtenkt, vår sønn tok det som lå nærmest i skapet. De er begge fortsatt slik de var som barn på de området….🤪)
Jeg tenker også at, like viktig som å kunne praktiske ting, er å forstå personlig økonomi og penger, og hvordan vi «trigges» til å kjøpe mer enn det som er nødvendig! Vi hadde ukelønn fra tidlig alder ( de var hhv 4 og 5.5), etter å ha satt opp arbeidsoppgaver på en liste, og så ble vi enige om hvem som skulle gjøre hva. For ukelønnen skulle de spare opp penger til fødselsdagsgave og julegave til de aller nærmeste ( mamma, pappa, søsken, mormor), og til små ting de ønsket seg. For større ting, som sykkel, var avtalen at de sparte opp en viss prosent, og vi betalte resten. De skjønte fort at 1) penger vokser ikke på trær, 2) det er lurt og billig og kjøpe brukt fremfor nytt, 3) det gir tilfredsstillelse å gi gaver man har jobbet for selv (!), 4) man må planlegge økonomien, spare til det man ønsker, man kan ikke få kjøpt alt man vil ha.
Idag har begge god kontroll på økonomien sin og sin families, de lever ikke «over evne». Vår datter tok sågar Mastergrad i internasjonal finans og samfunnsøkonomi, ha ha.
Ja det är verkligen sant att det är enklare att göra allt själv än att tjata på barnen. Mina två pojkar ska plocka undan efter maten, packa sina gympakläder och städa sina rum själva varje vecka.
Den lille (8) städar rummet utan knot, men den större (11) måste ligga på golvet och gråta i en timma först 🙄. Varje vecka. Men han städar tillslut iaf.
Vad spännande det var att läsa detta! Jag var äldst av sju syskon och fick hjälpa till jättemycket hemma, både med att ta hand om ”barnen” och sysslor i hushållet. Jag tycker det var svårt att förhålla mig till att jag dels ville att våra barn skulle vara barn, dels att jag hade blivit enormt kompetent av mitt stora ansvar.
Idag är våra tre vuxna och har helt olika förhållningssätt till hushållets göromål. De har olika smärttröskel då det gäller både städ och matlagning. Jag hatar skitiga toaletter, så det underlättade att vi hade tre toaletter då vi bodde i USA så vi vuxna fick ansvar över en, döttrarna en och sonen en. De flyttade alltså hemifrån och kunde städa toaletter ordentligt! Då barnen var små var de ansvariga för att plocka upp (”allt som ligger på golvet riskerar att hamna i dammsugaren”, mycket effektivt), både i allmänna och privata utrymmen. Jag kanske curlade för mycket, men det är okej. Känner att det viktigaste de fick med sig ändå var relationerna de har idag med varandra, mig och pappan (och kunskapen att städa toaletter, haha). Alla tre ringer oss båda, kommer gärna hem och hälsar på (och hjälper då till med allt) och träffas på egen hand då de numera bor nära varandra medan vi föräldrar bor många timmar bort.
Har en 3-åring och en 10 månaders. Lilla gör såklart inget än, men brukar få hänga med på ryggen när många sysslor görs och ex. leka med dammsugaren när vi städar. Treåringen har inga sysslor som är hans men hjälper till att duka fram, duka av torka bord plocka i och ur diskmaskin, tvätta kläder, hämta blöjor till lillebror, hänga av jacka själv, plocka undan leksaker. Han gör inte sakerna alltid, men ibland. Borde kanske försöka göra till rutin.
En sak jag tänker på är att nu i och med pandemin handlar vi bara en gång i veckan. Vi beställt allt online och hämtar upp i matbutiken. När han är större (dvs kan läsa och räkna) tänker jag att det hade varit coolt om han kunde börja göra det tillsammans med oss och sedan själv. Vi har ju den färdiga listan redo, med allt som behövs. Tänker att barnet då också lär sig ansvara för pengar osv. Det är något jag saknar från när jag var liten – hade noll koll på inkomster och utgifter, noll koll på pengar alls. Tror det hade varit bra. Att barnen ser vad man får i inkomst sedan vad hyra, mat, aktiviteter osv kostar. Men det är ju ett bra tag kvar tills dess, nu jobbar vi med att efter tre kommer fyra inte åtta.
Vår äldsta nio år har högfungerande autism och svårt med drivkraft att göra praktiska saker klä på sej etc. Det har lett till att vi ställer ganska låga krav på honom och även hans neurotypiska lillebror. Så jag suckar mycket avundsjukt över spdant här, men det får mej också peppad att ändå försöka få in några ansvarsområden.
Vår dotter på snart 10 år har förmodligen en NPF- diagnos, hon måste lägga så mycket energi på de vanliga vardagsrutinerna som att gå upp ur sängen, klä på sig, komma till matbordet etc. Vi kämpar med att hon ska göra läxan varje vecka och komma i tid till skolan. Några övriga krav på henne är omöjligt. Vi väntar på en utredning men är så lång väntetid dels på grund av att skolan inte märker av hennes svårigheter. Det är så många konflikter i vår vardag så vi orkar inte ställa några direkta krav på hennes bror heller. Jättemånga bra tips bland kommentarerna men blir även lite tufft att läsa hur olika det kan vara och blir ännu mer tydligt att vi förmodligen inte är en helt vanlig familj. Är dock glad att barnens pappa ofta lagar mat och städar etc och hoppas att våra barn får med sig den biten med en jämställd fördelning av hushållsarbetet!
Det är så skönt med kommentarer som gör kommentarsfältet lite mer nyanserat.
Alla rustar vi våra barn för framtiden, men vi gör det på olika sätt eftersom våra barn och våra familjer är olika ❤️
Jag är MYCKET mer noggrann o pedant än min mamma har varit. Visst stod jag lite handfallen speciellt med matlagning då jag flyttade iväg men lärde mig med tiden. Städa kunde jag inte heller men det blev intensivkurs då jag städade somrarna på ett litet hotell med 17 toaletter dagligen 😅 Jag har än idag mycket renare och trevligare hemma hos mej än min mamma har och jag lagar godare mat!
När jag var liten så behövde jag inte hjälpa till hemma men när jag blev tonåring blev det mycket bråk mellan mig och mamma för att jag, enligt mitt minne, skulle hjälpa till. Men- det var inte ATT jag skulle hjälpa till utan konflikterna handlade i att vi inte hade uppstyrda sysslor, jag förväntades ”se vad som behövs göras” helt enkelt. (Och alla har ju olika preferenser till frekvens, noggrannhet, prioritet o.s.v så bara det blev ju en konfliktgrund).
Det här har präglat mig jättemycket både som person och som mamma.
Jag var så avundsjuk på min bästa vän, hon och hennes syster hade veckosysslor som förväntades göras, eftersom alla visste vad som gällde så blev det inget tjat. Jag ville hjälpa till och föreslog det här systemet hemma men nekades 😞Bästisen fick vara med och bestämma hemma, fick mycket kärlek och frihet att upptäcka sig själva i övrigt, vilket jag också avundades.
Jag märker att jag ibland säger till min man ”du ser väl vad som behöver göras” och då biter jag mig i tungan och tänker om, för det är en så tråkig och nedvärderande kommentar kan jag känna.
PS, rolig anekdot; jag minns på landet när min pappa, som hade hög städmoral, försökte få hjälp av mig och min bror, och sa ”plocka kottar på tomten, ni får 50 öre för varje kotte” och vi plockade hur mycket som helst 😅 Han blev nog väldigt förvånad (och pank ☺️) men han höll sitt löfte.
Men bad oss aldrig igen 😏
Fram tills för något halvår sedan var det lite si och så med hjälp från barn här hemma. Det var som Clara skriver mer ansträngande att få igång dem än att göra sysslan själv. Men så tog vi tag i saken och satte oss ned allesammans för att få till en lösning. Och den kom från barnen själva, inspirerad från äldsta sonens kompis. De ville införa ett poängsystem som vi tillsammans tänkte ut.
Vi skrev en lista på olika sysslor och också hur många poäng de är värda, tex städa köket efter kvällsmaten, 3 poäng. Duka, 1 poäng. Dammsuga ett rum, 1 poäng, städa badrummet, 8 poäng, baka en kaka, 3 poäng, hänga upp tvätt, 3 poäng, m.m. Sedan ska man göra lika många poäng per vecka som man är gammal. De lite enklare sysslorna passar såklart minstingen bättre, medan en storebror kan riva av halva sitt veckojobb genom att ge oss alla ett skinande badrum. Dessutom använder vi ibland poängen som annan valuta, för bara några poäng följde en storebror gärna lillasyster med tunnelbanan till födelsedagskalaset på andra sidan stan en lördagförmiddag, så lyxigt för oss som annars varit vana att ordna med allt sådant själva.
Det låter som ett system som fungerar bra för er, men samtidigt varnar ju barnpsykologer och andra ofta för den typen av belöningssystem (i alla fall vad jag har läst). Man menar att man ger barnen fel incitament till att hjälpa till och att när man blir beroende av belöningar för att vardagen ska fungera/alla ska hjälpas åt så förlorar man också kontrollen. Barnen kan ju då i praktiken välja en dag att strunta i poängen och därmed inte hjälpa till alls, eftersom de inte gör det av andra skäl än för att få poäng (jämfört med t.ex. att utgå ifrån tanken att i en familj måste alla hjälpas åt, etc.). Hur tänker du kring det?
Lustigt! Har två söner 8 och 10 år och de har i princip identiska sysslor med de som du beskriver att era storbarn har! Vår äldste har veckopeng (80 kr) och fick själv skriva ihop en lista på saker han ska göra för att få den. Så utöver det du skriver ska han även dammsuga och städa spelrummet (där de har sitt Playstation), samt gå ut med soporna (var har återvinningskärl för papper, plast, glas, metall osv vid alla villor där vi bor så det blir en del jobb). De spelar båda hockey också och de måste själva hänga upp alla sina skydd då de kommer hem (vilket tar en liten stund efter varje träning). Bra inlägg Clara!
Mina barn (8 och snart 6) gör inte så mycket hemma. Försöker få dem att bädda sina sängar (det har dock hux flux blivit jättesvårt för dem och nu kan de tydligen bara bädda varandras sängar ibland?) och sortera undan sina leksaker varje kväll samt lite extra noga dagen innan städfirman kommer.
Ibland dukar de bordet och de får duka av sina egna tallrikar efter maten.
De kommer oftast ihåg att slänga smutstvätten (oftast åker även rena kläder med 😅).
Det finns en tanke om att de ska få vara med och laga mat varsin dag i veckan och få ett eget ansvarsområde när vi städar men så långt har vi inte kommit än.
Vänta lite nu. Ni betalar alltså personer för att städa ert hem hellre än att arbeta för att hela familjen ska städa upp sin egen skit? Jag vet att det jag skriver nu kan vara provocerande för många men för mig är det istället otroligt provocerande att man lejer bort sitt skitgöra på det sättet. Jag antar att ni också utnyttjar de statliga bidrag (s.k. avdrag) som finns, så att vi alla i praktiken är med och betalar för er städning?
ROT- och RUT-bidragen kostar oss skattebetalare cirka 6 miljarder/år. Istället för att satsa de pengarna på t.ex. hemtjänsten, så att de personer som faktiskt på riktigt behöver hjälp med städning kan få det, så skänker vi dem till personer som inte vill städa sina egna hem. Vi har ju facit nu på att det är främst höginkomsttagare som utnyttjar dessa bidrag (såklart) och att de inte lett till fler jobb (framför allt inte fler än vad man kunnat skapa genom motsvarande satsningar på rimliga områden, såsom just hemtjänst). Ändå fortsätter vi den här charaden, där vi låtsas att bidragen minskar svartarbete och är en hjälp för ensamstående mammor som inte hinner städa.
Lysande. Verkligen lysande.
Mina barn, dotter 11 och son 15, gör väldigt lite hemma. Gympaväskor och tömma diskmaskin är deras enda ansvar i princip. Ibland kanske den ena hjälper till med mat eller dukar men det är mycket sällan. Baka nåt tillsammans händer nån gång per år. Min man och jag jobbar heltid båda två. Jag själv hade inte gjort mycket innan jag flyttade hemifrån, kunde inte tvätta eller laga mat, men det lärde jag mig efter hand. Det kommer mina ungar också göra tänker jag.
Mina barn är 17, 15 och 10. De hjälper till så mycket. Deras uppgifter har ökats och utvecklats i takt med deras mognad. Min tioåring kan steka ägg till mellis och koka pasta. När vi är hemma. Är vi inte hemma får hon inte ha på spisen. De bäddar rent själva och städar sina rum. Alla tre kan handla i mataffären (tacksam för Swish!) gå ut med våra stora snälla hund, de två äldsta tvättar, alla tre viker och fördelar ut tvätt. Femtonåringen har självmant valt att göra i ordning köket på lördagarna (iklädd träningskläder och med musik i hörlurarna). Ofta har alla i familjen en middagslagning i veckan då man fritt väljer rätt och sen lagar till familjen!
Mina barn är 17, 15 och 10. De hjälper till så mycket. Deras uppgifter har ökats och utvecklats i takt med deras mognad. Min tioåring kan steka ägg till mellis och koka pasta. När vi är hemma. Är vi inte hemma får hon inte ha på spisen. De bäddar rent själva och städar sina rum. Alla tre kan handla i mataffären (tacksam för Swish!) gå ut med våra stora snälla hund, de två äldsta tvättar, alla tre viker och fördelar ut tvätt. Femtonåringen har självmant valt att göra i ordning köket på lördagarna (iklädd träningskläder och med musik i hörlurarna). Ofta har alla i familjen en middagslagning i veckan då man fritt väljer rätt och sen lagar till familjen!
Tre saker:
-Mina barn (5.5 och 8.5 år) gör alldeles för litet, men blir jätteglada när dom får uppgifter (disk, dammsugning, duka av bordet). Jag arbetar med saken (ingen fena på att delegera, men skärpning där!).
-TACK för strumpbyxtips och svar på fråga någon vecka tillbaks, Lindex brushed inside åker på jämt; har dom även på precis nu. Och för en kortis som mig (1.62m) når den 10 cm upp over naveln. Bonus.
-Ditt läsår. Har gått i samma tankar i flera år (nämnde jag barnen? Och att nätterna fortfarande är ett enda rövkalas?), men dina inlägg gav mig den lilla spark i röven som behövdes. Numera 4 böcker lästa senaste veckan (hur i hela friden gick det till? The Midnight Library, Gul bok, Vær snill med dyrene, Ekko. Rekommenderas alla i hopa 🙂 Du medverkade til detta lilla mirakel på ett hörn, jag är dig tacksam!
Har en 5-åring och en snart 3-åring som hjälper till att ta ut tvätt ur tvättmaskinen i badrummet och ge till förälder som hänger tvätt i vardagsrummet. 5-åringen hjälper till att plocka upp alla saker från golven innan robotdammsugaren ska på (och oj vilken fart det blir på städandet innan roboten vaknar!!)
Wow så intressant att läsa alla kommentarer! Mina barn är hos mig på deltid, (anpassat efter den andra förälderns ojämna arbetstider) inga fasta göromål eller rutiner, barn som ibland inte behöver hjälpa till alls, och ibland, helt beroende på min ork, fas i deras liv och mitt humör, får koka kaffe till mig och hänga familjens tvätt utan att blinka. 😆
Båda barn, nu 6 och 10 år, har varit med på allt sen bebisåldern, så de har då sett allt! 🤩
Nyss upptäckte jag en stor fördel med att vara ensam förälder i hushållet, barnen har ingen koll på stereotypa sysslor då den här mamman får snickra, rensa avlopp, baka bullar, kakla, tvätta, klippa gräset och laga mat. Så jag tänker att dom här två kommer ut i livet med ett öppet sinne! 💕
Alla barnen ansvar för städning i sina egna rum och att rätt saker kommer hem från skolan och till skolan varje dag. Alla plockar alltid undan efter sig och efter maten tar alla sin egna disk.
Mina två stora barn (15 och 12) gör olika sysslor och får betalt genom sin månadspeng. Den är inte stor men dom har dyra hobbies (ridning och cross/fyrhjuling) så det ingår också i sysslorna att vi betalar för dem. De bär in ved, plockar ur diskmaskinen, hänger tvätt, hjälper till med städningen och matlagningen, hjälper till med deras lillebror på 1,5 år och tar hand om djuren.
Min yngsta dotter (8 år) städar sitt rum och hjälper till med djuren. Sen hjälper hon alltid till direkt man ber henne så hennes kravlista är inte lång eftersom hon är med och petar i allting ändå.
Yngsta sonen (1,5 år) hjälper till med allting även om det mest förstör det man håller på med 😀 Men favoritsysslan just nu är att dammsuga och plockar ur diskmaskinen. Kostar lite extra disk och tar lite längre tid att dammsuga men det är det värt. Han plockar bort sin egna leksaker med hjälp av någon äldre.
Ju mer vi får det nödvändiga överstökat ju mer tid får vi till lek och tid att umgås 🙂
10-åringen planerar middag och lagar mat en gång i veckan. Rastar hunden och sorterar och går ut med soporna. Han har även börjat lära sig sätta på tvättmaskin och torktumlare. I övrigt samma upplägg ungefär som ni (både för 10-åringen och 7-åringen). Tänker att det är toppen att de lär sig – lite stök för oss (håller med om det också) tycker vi inte gör ngt! Upplever att de flesta barnen faktiskt tycker det är kul att ta ansvar hemma.
Mina barn är 13 och 15 år gamla. De gör allt på er lista, de packar dock alltid sina väskor själva osv eftersom de är äldre. De hänger även tvätt och sorterar underkläder efter torktumling. Vi brukar hjälpas åt att städa huset, en dammsuger, en tar toan och en går före/ efter dammsugaren och banar väg resp ställer tillbaka. Tar typ en kvart en gång per vecka. 13-åringen har marsvin som hon sköter själv: städar bur en gång/ vecka och ger mat och vatten varje dag. Vad mer? Jo de har varsin matdag också, det innefattar planering av maträtt, kolla vad som finns hemma, vad som behöver handlas och skriva upp det på köplistan. Vi är behjälpliga om de undrar nåt kring matlagningen såklart men det är på deras ansvar och de får säga till när de behöver hjälp. De fick såklart betydligt mer stöd i början. De får månadspeng enligt Swedbanks rekommendationer för resp. Ålder men det är ”funmoney” vi köper allt de behöver och en del av det de villhöver också. Av all deras ’inkomst’ sparas 50% och investeras i fonder.
Förutom det kan de massa andra hushållsrelaterade saker som jag inte förväntar mig att de ska göra. T.ex. putsa fönster, städa badrum, starta tvättmaskinen osv. Min son tyckte att han var kapabel att bo själv när han gick i sexan eftersom han kunde göra ”allt” hemma 😉 det känns fint att de är så kompetenta, jag vill skicka ut redo att ta sig an livet.
Nu är mina barn 14 och 16 och har en del stående sysslor och en del flytande beroende på mängd skolarbete osv. Klart vi får tjata ibland men jag har oxå fått inse att tonårsrum ser ut som bombnedslag ibland annars får vi bråka jämnt och det blir inte bra för någon.
Som små fick de hänga med på det mesta, tvättstugan, duka, vika tvätt, plocka leksaker. Belöningen har alltid varit att då har vi haft tid med annat, spela spel, se film el annat. När barnen är små och vill umgås med en så får man passa på.
Har tyvärr inte haft tålamod att ha med dem i matlagningen så mycket, jag blir på så dåligt humör när jag är hungrig. Försöker bättra mig och de har emellanåt egna matlagningsdagar och jag tränar på att släppa kontrollen.
Tror att alla mår bra av att känna sig behövd och nyttig i både smått och stort.
Roligt att läsa hur dagens föräldrar lär sina barn goda vanor. Men även ni som inte har ett strikt schema för vad barnet/barnen förväntas göra kommer förmodligen att bli förvånade hur mycket de trots allt kan när de växt upp. Många barn lär sig genom att iaktta. Det gjorde våra barn. Visst fick de bädda sina sängar och andra självklara saker. Men matlagning och bakning skötte jag själv eftersom det fungerade bäst så. När våra fyra barn var 10½, 12, 13 och 14 år gamla for min man och jag utomlands och var borta 10 dagar. Helt ensamma hemma klarade de skolgång, hushållssysslor och våra katter. Jag visste att de skulle klara sig trots att jag inte lärt dem en massa genom att låta dem vara med och ”hjälpa till”.
Det som är viktigt i sammanhanget är väl att varje familj gör det som känns rätt för den. Lycka till med era barn och gläds med dem! Var rädda om gemenskapen! Den är mera värd än ett perfekt hem och att barnen ska vara ”fullärda” när de flyttar hemifrån.
Fin kommentar från en som redan gått vägen! Tack för omtanken!
Barbro: jag vill tacka dig för ditt peppande och empatiska inlägg! Det blir ofta så negativa och dömande tongångar när den lite äldre generationen ska prata om ”dagens föräldrar”. Men inte från dig! Tack! Din kommentar gjorde mig glad.
Det här kommentarsfältet är så himla fint (precis som claras blogg) ❤ känns som ett gäng goda väninnor som ger varandra tips, råd och bekräftelse även om saker inte blir som man tänkt sig. Vilken värme och välvilja, jag blir varm inombords när jag läser.
Jag håller med! Att läsa kommentarsfältet är alltid en bonus efter att man läst själva inlägget tycker jag❣️
Ja, verkligen 😍
Förstår om du känner så, men det är så mycket mer man kan lära sina barn. Jag hade noll krav på mig från ensamstående mamma till 5 barn och klart att jag förstod varför hon inte orkade med att lära oss såna sysslor och många rutiner överlag. De kommer att förstå detta, alla föräldrar känner sig otillräckliga på något plan och man kan inte orka med allt. Har man inte orken, så har man bara inte och alla tullar på något som de kanske inte skulle erkänna öppet.
Kul och intressant att se hur alla gör! Tipsar om kort veckomöte på söndagar med hela familjen, låter kanske väldigt seriöst, men tar 5-15min och brukar vara mysigt i kombo med en kopp te och något gott (gäller att muta ibland..) Vi går då igenom allt(!) inför kommande vecka;
Middagar, aktiviteter för barnen (men även min/sambons( läxor, någon inplanerad kompisdate, kvällsjobb, kalas, förslag på present om det är kompiskalas, sysslor etc. Allt skrivs upp på överskådlig kalender som alla kan se.
Barnen har numera en större förståelse och hjälper till mer när dom vet hur veckan ser ut, vad som förväntas etc.
Mindre irritation och är det pms vecka brukar jag öven nämna det, bäst för både sambo och barn, haha..
Tilläggas att nej, vi missar detta till och från och just nu har vi inte kommit igång sen ledigheten, och ja, resulterar som oftast att mer hamnar på mig för att ”enklast och mest friktilnsfritt” så skärpning ska ske, start imorrn!
Vi har tre barn och går laget runt vid middagen på söndagen då alla inkl vuxna får berätta vad som händer kommande vecka så att vi alla ska veta och hjälpas åt!
Vad glad jag blir att läsa detta Clara!
Jag har sett och hört allt för många som ”köper tjänsterna” av sina barn, där olika vardagsrutiner prissätts med olika summor.
Det har t o m appar som de laddat hem där belopp och vardagssysslor läggs in😱
Vi hjälps åt i vår vardag för att så är livet, för att vi mår bra av det, för att vi ska klara oss bra när vi närmar oss vuxenlivet och för att vi mår bra av det tillsammans.
Heja er Clara och alla andra, sunda barnfamiljer🥰
Så skönt att det finns fler som tänker så, har bekantas barn som förhandlar i pengar så fort föräldrarna ber om hjälp med minsta lilla. Jag blir mörkrädd🙈.
Vår 15 åring fick i somras för första gången betalt hemma när hon klippte gräs, målade el annat ”grovarbete”. Hennes planerade sommarjobb blev inställt så vi fick tänka om lite.
Skitsvårt med en nybliven artonåring som har en enorm mental börda från annat i botten och som samverkat till att göra krav synnerligen svåra att ställa: NPF plus högstadieklassen-från-helvetet har resulterat i låg självkänsla, utmattning och social ångest. I kombination med medicinering som inte fungerat och ett bemötande från vuxenpsykiatrin som får en att undra över vilken dystopisk roman man hamnat i gör det att det helt enkelt inte finns utrymme för att jobba med målsättningar som handlar om att ta med ansvar hemma. Borsta tänderna dagligen. Mer än så funkar inte att kräva nu, och redan den ribban är hög…
Vi har gjort helt annorlunda, mina flickor har inte haft specifika uppgifter som de ska sköta under deras uppväxt utan vi har gjort alla sysslor tillsammans som familj. Dvs vi har en veckolista på det som ska skötas, matlagning, städning, handling och sen har vi resonerat som familj om vem som kan göra vad den dagen. Det kan variera beroende på ork, jobb, skolarbete osv. Nu har jag en 18 åring och en 15 åring som är vana att ta hand om allt som det innebär att sköta ett hushåll. De är vana att rycka in och ta ansvar om vi jobbar sent och kan allt som man behöver kunna för att klara vuxenlivet. Vi har sluppit mycket tjat på det viset och eftersom de har kunnat välja vilka sysslor de gör så har de förståelse för när jag tex har haft för mkt ( eller min man jobbat enormt mkt) och klivit in och tagit mer uppgifter precis som vi föräldrar gör när de har haft för mkt i skolan. Det har också gett oss en arbetsgemenskap som familj som är toppen. ” nu tar vi ett ryck” har blivit lite av ett mantra och så får vi allt gjort som behövs göras den kvällen så vi alla kan få lite ledig tid.
Har hört fler som kör det konceptet; att dela upp sysslor och att göra sakerna samtidigt i säg en kvart varje dag. Då är det lika för alla och blir även ett sätt att umgås under tiden.
Har två pojkar, 6 och 8. Vi har inte på något systematiskt sätt tänkt ut olika uppgifter, utan de har successivt fått lite olika uppdrag beroende på ålder och situation. Ett av barnen har högfungerande autism och det är ju något vi behövt anpassa oss efter. De lägger sin smutstvätt i tvättkorgen, dukar av sin tallrik efter maten och hänger upp sina ytterkläder i hallen, mössa/vantar i rätt låda etc. Sedan är det massor av grejer de gör när vi ber om det, tömma diskmaskinen, duka bordet, gå ut med soporna, vattna pallkragarna, lägga ren tvätt i garderoben, plocka fram skolkläderna till dagen efter etc etc, men det är inget står på deras dagliga ”att göra”-lista s a s. 9 gånger av 10 gör de saker gärna när man ber dem. Speciellt vår äldsta är jättteintresserad av att vara med i köket när det lagas mat och det uppmuntrar vi. Vi är nöjda med hur vi har det. För oss är det superviktigt att barnen ser sin pappa sköta hushåll, vara föräldraledig och projektleda inom typiskt kvinnliga områden som köpa present till kompisens kalas, planera veckomenyn, handla kläder åt barnen etc etc. Det är mer viktigt än att barnen kryssar av en lista med uppgifter faktiskt.
12, 10 och 7 år förväntas göra 2 sysslor dagligen. Det kan vara tömma eller fylla diskmaskinen, gå ut med sopor, hänga tvätt, vika in tvätt, plocka golvet etc. 12-åringen kan städa hela huset om hon har lust, typ om kompisar ska komma. Utöver det är de ansvariga för sina egna rum och packar förstås själv sina gympapåsar och skötväskor. 3 åringen flyter runt och hjälper till när lusten faller på.
Oj, får väl vara den som erkänner att min snart 20-åring inte har några uppgifter alls. Det är inte så att han inte hjälper till om jag ber honom men han har inga ansvarsområden. När jag frågar honom hur det ska gå när han flyttar hemifrån så säger han ”då lär jag mig det” och så blir det säkert. Jag gjorde själv knappt någonting hemma, liknande din uppväxt Clara, men man lär sig ju.
Jag har haft otroligt dåligt samvete över att vi inte fått ordning på det här med att göra sysslor och hjälpa till hemma. Vi ska snart påbörja npf-utredning på vår 8-åring och först nu har jag börjat inse hur mycket energi vi lägger bara på att hitta strategier för att få vardagen att få fungera. Vi är inte latare än alla andra, men när man fortfarande kämpar med de grundläggande rutinerna så finns det inte så mycket ork kvar till ”det där andra”. Det tråkiga är att det går ut över den neurotypiska sexåringen som inte alls får krav efter förmåga, det är svårt att hitta en bra balans…
Känner igen det jättemycket, vi har ett stoasyskon med svor adhd och ett lillasyskon utan diagnos. Tyvärr blir det ofta att vi antingen ställer för höga eller för låga krav på lilla…. Det är svårt med avvägningen.
Jag har en 8-åring som relativt nyligen fått diagnos högfungerande autism och jag vill bara bekräfta dig i att vardagen bara i sig kan vara krävande nog med ett icke neurotypiskt barn. Man kan inte jämföra sig med s k ”vanliga” familjer. Man ska göra det som funkar för sin familj, inte det andra gör. Jag har kämpat massor med jämförarsjukan och känt mig som en så usel förälder så många gånger. Men det börjar så smått sjunka in för mig att våra förutsättningar är helt annorlunda än andras och att det är djupt orättvist, både mot min son, men också mot min man och mig som föräldrar, att jämföra oss med andra.
Där har jag också landat. Vi har andra förutsättningar. Mående och ork varierar, så vi låter det vara så. Vissa dagar finns energin för barnen att göra saker – på eget initiativ eller förälderns – och andra dagar finns energin hos föräldrarna att inkludera barnen, medan åter andra dagar är det bäst för alla om barnen får titta på youtube och föräldrarna lagar enklast möjliga mat och fixar minsta möjliga av det som behövs i hemmet. Ingen struktur, inga specifika uppgifter, inga listor – vi går på dagsform.
Mina barn, nu 17 och 19 har inte gjort många knop hemma. Med mitt goda minne. Jag har velat göra saker på mitt sätt. River snabbt av badrum/ toalett en tidig lördagsmorgon. Jag tycker om att laga mat och jag vill bara äta mat som jag tycker om ( och som ungarna och guben också gillat förstås) . Jag bestämde också tidigt att jag inte ville ha konflikter med barnen om städning. Tiden tillsammans är för dyrbar för det. Jag har varit noga med att tala om för barnen att detta inte är det ”normala”, att de i framtiden måste utföra hemmets alla sysslor tillsammans med ev framtida partner. Kommer det att fungera? Jag tror det.
Kul läsning! Vi har likande uppgifter för våra killar 10,8,5år.
-ta bort sin tallrik
-gå ut med sopor
– ställa i ordning skor i hallen
-10,8-åringen vaktar valp när vi gör ärenden och vaktar lillebror när vi går till affären eller promenad
-duka fram vid middag
-fixar sin egna kvällsfika/mellis
Städa sina rum gör de ibland men det är väl det som blir mest gnäll över.
5åringrn hjälper gärna till med städning/dammtorka etc och ibland är de med och lagar mat. Jag tycker att det är jätteviktig att mina killar är med i hushållet på det vis de kan. De blir dessutom riktigt stolta när de ser att de kan och vill lära sig mer. Tex koka kaffe. Jag kommer från en familj där vi alla hjälpte till med hushållsarbete så för mig kommer det väldigt naturligt i min uppfostran av egna barn. Och jag tänker mig att det hade varit väldigt likande om jag haft tjejer också ☺️
Vi har varit noga med att våra två döttrar hjälper till, ända sedan de var små har de haft uppgifter att göra. Men det bästa är ändå att båda föräldrarna föregår med gott exempel. Min pappa lyfte inte många fingrar i hushållet och detta kopierade jag. Varför måste jag när inte pappa behöver. Min man och jag är så gott som jämställda i hushållet så för våra barn är det en självklarhet att vi hjälps åt.
Ungarna är nu 16 och 18, båda är så gott som självgående i hushållet. De lagar mat, städar, tvättar egna kläder, sköter sin ekonomi… inte så att det alltid går gnisselfritt, ibland hävdar yngstingen att hon minsann gör mer, men oftast funkar det ok.
Tror det är viktigt att prata med barn varför man hjälps åt och att båda föräldrarna delar på uppgifterna. Alla vill vi ju att barnen ska klara sig när de flyttar hemifrån och det kräver övning.
Mina barn, 12 o 14, gör ingenting…Ber jag dem, så gör de utan knot – dammsuger, tar diskmaskinen osv, men inga fasta sysslor eller rutiner. Man skäms typ…
Det viktigaste tycker jag är det du skriver ”utan knot”. Det är väll jättebra. Skäms inte, du ska vara stolt över dina fina ungdomar som ställer upp när du ber om det.
Det behöver du inte göra! Lätt att ett sånt här inlägg sätter en orimligt hög standard, tror vi är många som inte ställer så höga krav på barnen. Gör det om du tycker det är en bra idé, men inte bara för att man borde! ❤️
❤️
Inga krav alls längre. Har en 15- och en 19-åring. När de var små hade vi olika scheman, diskuterade vad de skulle, kunde, ville hjälpa till med. Mutade med stjärnsystem som sedan blev en kul aktivitet med familjen, bio, lek och busland, badhus….
Ju äldre de blev desto fler konflikter och svårare att muta.
Efter att jag blev utmattad 2018 orkade jag inte hålla i. Och det är mycket enklare och mindre konflikter om jag och min man sköter allt själva.
Så nu är det enda att de får sköta sina rum. Vilket 19åringen klarar alldeles utmärkt men hos 15åringen är det typ en sanitär olägenhet och jag stänger bara dörren.
Visst bör man tänka på att de ska klara sig när de flyttar hemifrån men jag tänker att de ser att min man och jag delar på allt och hjälps åt. Och om inte annat så brukar jag tänka på det min mormor alltid sa:”Det ordnar sig när de sätter bena under eget bord.”
Resonerar precis likadant. Min 8-årige son tömmer och fyller diskmaskinen, dukar ibland och hjälper till att duka av. Lagar ibland lättare middag/mellis, med lite hjälp. Packar skolväska/gympakläder och lägger fram till dagen efter. Smutsiga kläder i tvättkorg/maskin. Tycker det är SÅ viktigt att han får lära sig och inte bara förväntar sig att allt ska ske av sig själv. Vill preppa honom för vuxenliv!
Vår 11-åriga kille brukar få gå och handla ibland om det inte är så mycket! Han får se till att hans smutstvätt kommer till tvättstugan och han hjälper mig hänga tvätt och plocka ur diskmaskinen ibland. Både 11 och 9-åringen får dammsuga sina rum då och då och plocka iordning efter sig. De dukar av sin plats vid matbordet. 11-åringen gillar att baka o laga mat och gör därför lunch eller kvällsmat själv ibland. Tex steker hamburgare eller kokar pasta och steker bacon. 9-åringen kan steka ägg själv och göra havregrynsgröt i micron. Hon är mer ”stökig” av sig och behöver mer hjälp med att få ordning och struktur! Men hon torkar gärna golven tex eller leker med lillebror när vi dricker kaffe och vill prata ostört en stund!
De tjatar om att många tjänar pengar på att göra sådant här hemma… vilket vi tråkigt nog sagt nej till då det är självklart enligt oss att hjälpa till där man bor? De har för övrigt månadspeng.
Jag har tre söner som nu är vuxna. Vi var dåliga på att ha regler för att hjälpa till, curlade kanske en del men de fick hjälpa till när det behövdes. Laga mat och baka fick de göra tex när vi hade sena kvällar. Jag lät dem experimentera i köket och de fick alltid vara med i matlagningen från det de var små.
Nu är det mina pojkar som lagar maten i sina förhållanden och det funkar fint.
Jag hade kanske velat ha lite mera regler men min man är väldigt avslappnad med sånt och vi körde på hans koncept. Det funkade bra det också.
Så intressant att läsa om vad dina och andras barn gör och i vilken ålder! Jag har också bara pojkar, två st 6 resp 8 år, och det är för mig oerhört viktigt att de lär sig och blir kompetenta ansvarstagande personer i hemmet, för sin egen skull och för framtida partners osv. Jag ska använda Claras lista och övrigas exempel för att på nytt prata igenom i familjen vad som är rimligt att göra i deras ålder. Även om de gör mycket är det inte tillnärmelsevis lika omfattande eller utmanande saker som i inlägget och kommentarerna. Svårigheten tycker jag också att bli systematisk så det sker som en vana för dem, mycket påminnelse och tjat och ibland helt frivilligt. Bra med en omvärldsspaning som utmanar framåt!
Mina barn 10 och 7 år har följande sysslor :
– duka bordet innan maten, hjälpa till att göra sallad.
– duka undan efter sig själva , och ställa in i diskmaskinen.
– gå med soporna
– städa sina rum och bädda ur lakan vid byte av sängkläder.
– mata sina kaniner, samt städa hos dessa.
– gå med matrester till hönsen, samt stänga/öppna hos dessa.
– packa in sin vikna rena tvätt i garderoben samt lägga smutstvätt i korgen.
– packa sina skolväskor/gympa påsar
– sköta sina läxor
– plocka undan efter sig när man använt något/pysslat/lekt eller bakat.
– stora barnet har slutat på fritids och tar ansvar över att ta sig själv till skolan på morgonen då vi båda börjar tidigt. Då ställer hon väckarklocka, gör alla morgon bestyr och tar sig iväg i tid.
De mesta av sysslorna ordnar de självständigt, andra kräver stöttning av oss föräldrar ..
Jag ser det som en självklarhet att vi hjälps åt här hemma, alla bidrar med det som de kan utifrån sina förutsättningar .. sen är det väl inte alltid smärtfritt och utan lite tjat, men tänker att barnen vinner i längden på att inte få allt serverat 🙂
Känns rätt skevt att lista upp vad ens egna, eller barn i allmänhet ska förväntas klara av i en viss ålder. Barn är fruktansvärt olika, både i mognad och i hur de förhåller sig till förväntningar etc. Själv hade jag och mina syskon inte så mycket måsten kring att hjälpa till hemma när vi växte upp men klarade hushållsarbetet alldeles utmärkt direkt vi flyttade hemifrån iaf (å andra sidan drog våra föräldrar ett onödigt stort lass hemma). Men visst tycker jag att en iaf ska försöka involvera barnen i hushållsarbetet, och det kanske allra viktigaste, lära barnen jämställdhet genom att dela 50/50 på det mellan föräldrarna och göra klart för dem att tjejer och killar behöver bidra lika mycket.
Jag håller med! Var är inlägget om hur hemarbetet fördelas mellan föräldrarna med tillhörande navelskåderi/slå-sig-för-bröstet-kommentarer… Eller tycker man det är för självutlämnande? Det kanske bara är barnen man får skriva om/bedöma och inte sin kanske inte sin partner och varför är det så? Tänkvärt tycker jag!
Haha, det där med att hålla honom sysselsatt så han inte hittar på hyss fick mig att tänka på vad en kompis berättade en gång. När han var liten kunde hans pappa, om han blev för besvärlig, skicka ut honom i trädgården för att klippa kanterna på gräsmattan med sax. Höll honom sysselsatt i flera timmar 😂
Hahaha underbart!!! Jag fick plocka sten ur kanalen (vid morfars landställe) för 1 öre stenen. Alltså fick typ ihop till två bugg 😂
Hej!
Mina tre pojkar (7, 8, 10 år) är också röjiga typer. Och jag och min man förväntar oss att det hjälper till med ungefär samma saker som era. Vissa dagar går det bättre, andra sämre. Men jag är noga med att vi bor tillsammans, lever tillsammans, då måste alla bidra. Jag är uppvuxen med en ensamstående mamma, vi var 3 syskon. Hon deklarerade snabbt att hon kan inte göra allt. Och det gäller även i ett hus med 2 vuxna. En självklarhet tycker jag men förstår att det är olika.
Viktigt att lära barnen hur olika sysslor utförs, såklart. Och det försöker jag lära alla mina barn.
Forskningen visar dock att när barnen sedan lämnar boet kommer de att utföra dem uppgifter som den förälder med samma kön som hen själv har, gjorde i hemmet under uppväxten.
Därför är jag inte så noga med frekvensen på det barnen gör (däremot att lära dem hur uppgifterna utförs, som sagt), utan lägger krutet på att få min partner att göra hälften av hushållsarbetet – och att barnen ser det arbetet och lär av båda föräldrarna.
Så jag hoppas att Jakob lär barnen att planera för högtider, släktmiddagar, hålla i sociala kontakter, köpa presenter, gratulera på födelsedagar, skriva inköpslistor, göra research på inköp osv osv – som är typiskt kvinnligt könade uppgifter 😉
Viktigt perspektiv!
Så är det verkligen ! Bra att du tog upp det perspektivet med.
Vad har det här med Jakob att göra? Herregud.
Som jag skrev så har det med Jakob att göra på så vis att Bertil, Folke och Ulf troligen kommer ta samma roll i sina framtida hushåll som de ser att Jakob har nu.
Vilken tur då att vi delar på hemarbetet 🤗 fast jag gör den mesta festmaten. Trots att min mamma inte var den som gjorde det utan min pappa.
Det är den uppfattningen man får av att läsa bloggen också, Clara, att ni är ovanligt duktiga på att dela på hemarbetet, du och Jakob! 🤗
Och så svart eller vitt menar nog varken forskningen eller jag att det är, men jag tycker ändå det sätter fingret på något, rollen man får eller tar som vuxen. Många av mina killkompisar blev under uppväxten (för sisådär 20 år sedan) med god intention upplärda av sina mödrar att hjälpa till hemma och lärda hur hemarbetet skulle utföras – men det huvudsakliga som gått vidare tycks vara att de mannen gift sig med kvinnor som nu lär deras barn hur man sköter hushållet!
Just så!!!
Oj, mina barn är 8 och 6 och gör ingenting alls hemma….alltså de kan knappt lägga upp mat själva när vi sitter vid matbordet (för att vi vuxna inte har låtit dem såklart pga för mycket kladd och stök). De har aldrig gått ut med soporna eller sorterat tvätt eller dammsugit. Jag tror att det behöver bli ändring på detta genast när jag läser det här inlägget. Tack för tips!
Jag är uppväxt med 4 systrar och en mamma som i princip var hemmafru och en pappa som jobbade borta mkt. Hon gjorde allt hemma och hade väl ett lite för stort kontrollbehov för att låta oss hjälpa till med det vardagliga. Vi städade våra egna rum när vi blev stora nog (skolåldern) men i övrigt bad mamma aldrig om hjälp direkt vad jag minns.
Det blev ju dock folk av oss alla 5 ändå 😅 hade vi varit 5 söner är jag inte så säker på att samma förhållningssätt hade funkat så bra med tanke på patriarkatet.
Iaf, nu har jag själv en 3,5-åring och en snart 1-åring.
Den stora är än så länge ofta väldigt glad i att hjälpa till där hon får. Går med ut i trädgården och har egna verktyg för att ”rensa ogräs”, sopa bort grus, snö mm. Ta fram och ställa tillbaka saker ur kylen, vill vara med vid spisen när vi lagar mat. Är med pappa och bygger ihop saker, målar möbler osv.
Stora går ju på förskolan och där lär de sig att duka och duka av, så det försöker vi även låta henne göra hemma.
Vi har nu även börjat be henne hjälpa till att städa undan när hon dragit fram en massa leksaker, men det sker inte med glädje alla gånger.
Jag tänker som många andra redan skrivit att hon ska få göra mer och mer ju äldre hon blir.
1-åringen är mest intresserad av att riva ut allt, så det är ingen idé att ha henne med när vi städar än 😅
Men det kommer väl det med.
Min dotter som blev 7 häromdagen plockar in sin egen tvätt i garderoben, lägger smutstvätt i tvättkorgen, ska plocka undan sina leksaker varje kväll, bäddar (oftast) sin egen säng, hjälper till med dammsugning ibland, följer med till tvättstugan, plockar undan efter måltider, ordnar frukost själv och hjälper till att bära och slänga saker i återvinning. Hon torkar ibland av bord och sopar. Hon älskar att hjälpa till med maten, som att rulla köttbullar och plocka fram saker åt mig.
Eftersom jag varit ensamstående från dag 1 har hon alltid fått vara med mig och för att underlätta i vardagen har hon behövt lära sig att hjälpa till och göra sitt. Plocka undan sina egna saker har hon fått göra sedan hon var 2-3år och hon har fått mer uppgifter med tid och mognad. Ska nog addera gå och slänga sopor härnäst.
Vi har lyckats få till rätt bra rutiner så att allt flyter på:) men en del saker finns det förstås ett motstånd mot, som att plocka undan leksaker när det dragits fram mycket. Men mycket tycker hon om att hjälpa till med, och gör helt självmant! Hon tycker om att få höra att hon är en bra hjälpreda, och hon gillar nog känslan av att känna sig stor, kompetent, nyttig och självständig.
Jag är också uppväxt med en ensamstående mamma och fick också vara med och hjälpa till mycket. Minns att jag tyckte att det var roligt. Så jag tror verkligen på detta att låta barnen vara delaktiga i hemmet och hjälpa till utefter ålder och mognad. Tror också på att börja tidigt, de kan ofta mer än vad man tror, och också mer än vad de själva tror! Att få hjälpa till med vardagliga sysslor tror jag kan ge självförtroendet en bra knuff. Man riktigt ser stoltheten hos min dotter när hon klarat av någonting, som att dammsuga hela sitt rum på egen hand:) det är roligt, och mycket underlättande för hela vår vardag. Vi har blivit ett bra team, hon och jag, och det känns oerhört värdefullt.
Vi hade inte några bestämda sysslor hemma men mina föräldrar var inte några hejare på varken städning eller matlagning (men kärleksfulla och bra på andra saker) så ville man ha något gjort fick man ofta göra det själv. Däremot minns jag kärt tillbaka på min hemkunskapslärare Lena på högstadiet som lärde mig allt möjligt bra som jag fortfarande gör såhär 15 år senare! Hon lärde oss till och med att byta cykeldäck och mangla haha! Jag har fortfarande kvar hemkunskapsboken med en ”checklista” på det viktigaste man skulle kunna hemma. Jag har slagit i den många gånger sedan jag flyttade hemifrån och brukar ge bort ett exemplar när släktingar flyttat hemifrån. Särskilt om det är grabbar.
Åh, jag älskar din Lena utan att ens veta vem hon eller du är. Men satan i gatan vilken stjärna!
Tror att det är så viktigt att hjälpa till 😀 Våra barn ( 7 & 4 år) har sedan de börjat gå lagt sina kläder i tvättkorgen varje kväll. Strumpor och kalsonger ska alltid tvättas och övriga kläder ska de kolla av om de fungerar en dag till( här stöttar vi ibland) Sedan lägger de fram kläder till nästa dag. Skolbarnet packar frukt och fixar även frukost och ställer in i diskmaskin på vardagar. Bägge barnen tycker det är kul att vara med och steka på spisen, duka m.m. Jag och min man jobbar väldigt mycket att hela familjen som lag tar sig an vardagssysslor, 4åringen kan ex. sortera ljus och mörk tvätt till respektive korg medan 7 åringen vattnar blommor och mannen dammsuger och jag dammar. Att det blir en trevlig tillfredsställande stund ihop där alla känner att de fick lyckas med sin insats tror jag är viktigt!
Åh va kul att läsa och få inspiration till framtiden! Och kul att läsa kommentarerna också!
Min son på 15månader från i dagsläget:
– Hjälpa att tippa havregryn/mjöl från dl mått i skålen
– tömma diskmaskinen ( i den måtta han kan) han brukar få besticken som han ger till oss att lägga i lådan
-han får hjälpa att röra om i grytor/stekpannor om de inte är rent ut sagt farligt!
Åh sen älskar han att hänga/vika tvätt och att styra vår robotdammsugare.. dock vet jag inte om de kan klassas som hjälp riktigt. Men jag tänker att det kommer, just nu vill jag bara att han ska vara med 😂😂
När jag var barn baserades vecko/månadspengen på hur mycket vi hjälpte till hemma. Det satt en lapp på kylskåpet där jag drog ett streck för varje sak jag gjort (bäddat sängen, dukat, plockat ur diskmaskinen, städat badrummet osv) varje sak var ju såklart värda olika mycket. I slutet av veckan/ månaden räknades det ihop och pengen delades ut.
Tyvärr har mina barn inte pengar som drivkraft. Men de gör såklart sysslor hemma. De är 9 och 5 år. De dukar, dukar av, plockar ur diskmaskinen, städar sina rum, hämtar post, går ut med sopor, rastar hundarna, gör eld, bär in ved, hämtar ägg hos hönsen, skottar snö, hänger tvätt osv. De gör väldigt sällan sysslorna av sig själva utan gör det när vi ber om det, ibland med tjafs innan och ibland tillsammans med en förälder. Ibland vill man bara göra allt själv för att slippa tjafs och bråk, men vill inte ha lata och bortskämda barn så vi fortsätter….
Än så länge är han 3 år och ensambarn, så han behöver inte göra så mycket hemma. Men han vill gärna göra allt som vi gör, laga mat, tvätta, dammsuga osv. Så han får lära sig och vara delaktig på så vis 😊. Det enda jag ”kräver” är att han ska hänga upp sina ytterkläder och plocka undan på sitt rum tillsammans med vuxen när det är stökigt.
Mina barn gör väldigt lite. Kanske för att jag fick ta väldigt mycket ansvar när jag växte upp. Jag vill att de ska få vara barn och njuta av att vara omhuldade utan särskilt mycket krav. När jag ber om hjälp så är de oftast väldigt hjälpsamma. Jag är däremot noga med att de sköter skolan och anstränger sig där för det är viktigt för deras framtid. Städa och sånt tänker jag att man kan lära sig enkelt innan man flyttar hemifrån.
Fint med ett inlägg som balanserar upp, vi tänker som du. Det är inte svinsvårt att städa? Det kan en kapabel 18-20-åring lära sig snabbt när det behövs!
Detta är verkligen något jag önskar att jag kunde göra annorlunda! Jag är ensamstående och sjukskriven för utmattning sen 18 månader tillbaka och väldigt sällan har jag den energi över som behövs för att tjata/lirka/resonera med nyblivne 4-åringen här hemma. Han hjälper alltså till med typ ingenting och får alldeles för mycket hjälp med att klä på sig/skära upp mat/vad det nu kan vara. Jag orkar ju inte tjatet som blir 😩 Så tacksam för förskolan så han kan få lära sig lite hyfs när hans mamma inte orkar lära honom det 🙈
För mig var de tvärtom, med kronisk värk var de helt nödvändigt att barnen fick göra allt från att plocka bort sin disk till att vika kläder… Men de behöver inte bädda så ofta… (nu är mina barn vuxna)
Man behöver inte vara utbränd för att inte orka med tjatet det innebär med sysslor. Våra kids hjälper inte till med något om man inte ber dem vilket inte händer allt för ofta. Jag vet inte men jag tycker att de tids nog ska göra alla dessa tråkiga saker och sysslor så det skadar inte om de får vara barn och bli omhändertagna ett tag till.
Oroa dig inte! Allt är bra och han kommer bli helt ok.det är ett präktigt kommentarsfält denna gång men din fyraåring kommer bli helt ok så bara släpp den ångesten. Han är på förskola och det räcker. Mys så mycket du kan med honom. Han är bara fyra en kort tid ❤️
Vi hade ett rullande städschema, en dammsög, en torkade golv och en städade trappan. Vika tvätt var också barnarbete. Dessutom hade vi en dag var i veckan som vi fick bestämma mat och därmed vara med och handla och laga den (ju äldre man blev desto mer ensam var man i köket). Duka, skala potatis och sånt dök också upp tidigt, vi hade precis som ni tallrikar och glas i stora lådor i köket så vi ungar nådde dem. Duka av tog man såklart sin egen tallrik, och sen turades vi om med resten. Vi var ju en rätt stor familj på sex personer.
Föräldrarna städade badrum och kök.
Har inga egna barn nu men jag hade nog involverat dem i matlagning så fort som möjligt, tänker att de är mer benägna att äta ordentligt om de varit med och bestämt maten och lagat den?
Vi började för länge sedan, tror grabbarna var 4 resp 8, att planera veckans middagar i turordning. Det har blivit viktigt. Ta ut hunden, plocka bort från bordet, diska och sedan de blev tonåringar får de laga middag. Hänga tvätt och tvätta har varit knepigare, men de gör det ibland. Städa sitt rum och hjälpa till med storstädning av huset. Hjälpa till att handla. Skotta snö. Klippa gräs, ta hand om potatislandet. Nu har äldste sonen flyttat hemifrån, yngste tycker att han får göra sååå mycket mer. Men han gör det.
Jag har två tonåringar och en 10-åring och vi kör varsin matdag på vardagar så att alla ansvarar för middag en dag i veckan (med hjälp från vuxen när och om det behövs). Barnen får själva välja vad de vill laga och så beställer jag råvarorna i matkassen som hemlevereras en gång i veckan.
Ett barn dukar alla dagar som egen uppgift och ett barn plockar ur diskmaskinen en gång om dagen.
Sen är det förstås ta hand om sina egna grejer, städa sitt rum och skolsaker osv. precis som Clara skrev om.
De hjälper också till med ved på våren.
Jag har curlat ALLDELES för mycket i alla år så det är inte lång tid de haft särskilt mycket sysslor och de har själva insett hur jobbigt livet blir när de inte klarar så mycket själva…som att vara funktionsnedsatt 🙈
Självförtroendet ökar med fler färdigheter och kunskaper.
Jag har fyra söner. De hjälper inte till med något alls förutom att vara med en av sina bröder som har funktionsnedsättning, när vi ber om det. Det är skitjobbigt att vi inte lärt dem något alls, men svårt att ändra på. Vi har curlat dem pga att vi inte orkat ta den tid och utrymme som det krävs för att initialt lära dem. Vi har gjort och gör allt själva. Jag vet att det är helt fel. Jag gjorde en del saker under min egen uppväxt men det var helt på eget initiativ. Min man gjorde inte heller något och kunde inte laga mat när vi träffades. Det har jag alltid upplevt som ett jätteminus, fortfarande.
Ja ni fattar. Allt är bara skitjobbigt. Och tyvärr blir det ännu jobbigare när man hör om andras barn som hjälper till. Så sjunker man längre ner.
Fyra söner? Bara där är du värd beröm! Jag har ett barn och har respekt för hur ni med fler barn orkar hålla koll på era barn. 🙂 Jag tror inte att det är försent för dina söner att lära sig saker, det finns många vuxna som inte fick hjälpa till hemma som är fullt fungerande vuxna idag. Sen är det såklart kanske lite tryggare att kunna laga mat och ha koll på städrutiner när man flyttar hemifrån, men dina är ju kvar hemma så det hinner det väl lära sig?
Det lär ordna sig! 🙂
Det är väll en jättefin grej att de är med sin bror, kan man få avlastning så man själv kan göra annat är det värt mycket. Även om ni har det jobbigt och det känns kämpigt kom ihåg att visa dem uppskattning när de hjälper till så tror jag ni har uppfostrat jättefina grabbar med empati och ansvarskänsla.
Vet du vad Viktoria. Det finns studier som visar att barn som vaxer upp med syskon som har funktionsnedsattningar tenderar att vaxa up till mer empatiska personer. Kanske gor dina barn inga hushallsysslor an, men bara att de passar eller ar med sin bror gor att dom kanske kommer vara mer skillade pa andra saker an sina jamnarga, som tex efffektiva satt att peppa eller lugnar ner en annan manniska. Det ar ju ocksa valdigt anvandbara fardigheter.
Tror inte man ska jämföra så mycket med andra mer än att få lite perspektiv och inspiration. Jag tycker att det är intressant att få höra lite om hur andra familjer gör så jag tycker att det var ett spännande inlägg av Clara. Jag förstår verkligen tanken med att det är fint för barnen att känna att de bidrar. Men jag tänker också att det mesta går att lära sig när man väl måste- städa, tvätta, laga mat. Som sladdbarn med fyra äldre syskon, blev jag rätt bortskämd och behövde inte hjälpa till särskilt mycket hemma. Men när jag flyttade hemifrån lärde jag mig ändå det som verkligen behövdes. Känner ibland att mina egna barn också har för få uppgifter hemma. Men alla familjer är olika och det som fungerar bra i en familj kan fungera dåligt i en annan. Hos oss fungerar det att trappa upp ansvaren ett litet litet (och då menar jag verkligen LITET) steg i taget och arbeta in den nya uppgiften under lång tid. Ofta blir det STORA protester när något nytt ska göras men efter en tid, när det nya blivit en invand rutin, fungerar det bra. Eller ja, barnen har olika personlighet också så det den ena klarar lätt, får den andra träna på under längre tid. Men vi är lååångt ifrån de långa listor som räknas upp av många andra här. Och vet du, det är helt okej =) Gör du det som är bäst för dig och din familj!
När jag var barn hade vi en lista med saker att göra och ett pris efter tex
Gå med sopor 2kr
Plocka ur diskmaskinen 5kr
Dammsuga 10kr
Hämta posten 2kr
Vattna blommor
Sen drog man ett streck när man gjort och samlade pengar.
Ja du förstår nog hur jag menar och på såvis ville man göra desto mer 🙂 det kanske kan vara ett sätt att få igång dem? självklart ska man kunna hjälpa till utan betalt också
Förstår hur du känner. Det är alltid så att kommentarerna skriva i högre utsträckning av de som är mer engagerade i ämnet, här de som fått bra fjong på att barnen ska hjälpa till tex. Inget fel på det såklart utan helt rimligt☺️, menar bara att vi är många som inte har sån struktur och som kämpar med att de ska ta sin tallrik, själva plockar upp deras kläder och lägger i tvättkorgen, svär tyst och hojtar åt dem att inte slänga jackan på golvet för sjuttielfte gången😅 men inte lika lockande att skriva det 😇
Dina barn har alla en unik erfarenhet av hur det är att ha eller vara närstående till någon med en funktionsvariation. Vilken kompetens! (En tvättmaskin tar det inte lång tid att lära sig hur den funkar när man väl behöver.)
Ni lägger antagligen upp vardagen så att det flyter bäst för er! Och de kommer klara sig, jag lovar. Om du vill/har ork att fösa in sysslor – ta en i taget! men om inte, strunt samma.
Vad fint att dom hjälper till med sin bror!
Förstår att det är jobbigt och se det inte som ett misslyckande! ❤️ Däremot måste du få dem att börja hjälpa till hemma redan idag. Tänk den dagen de flyttar ihop med en partner, hur ser deras förväntningar ut då på partnern? Förmodligen samma service som du ger dem. För att bespara dina barn skilsmässor framöver, gör de en björntjänst idag.
Oj här var det stora växlar. Rätt förmätet att tro att du vet vad som är att för andra och hur andra måste göra.
Det är lätt i början att låta barnen slippa och vi fick kämpa så med det. Jag var så arg att jag var den enda som tyckte detta var viktigt. Mannen tyckte det var jobbigt att ha med barnen. Till slut tänkte jag ut en plan. Samlade hela familjen och sa att vi skulle prata om något viktigt. Jag hade skrivit ned alla sysslor i hela hemmet på små lappar och så ”skulle vi dra lapparna ur burken Alla drog varsin lapp och fick läsa högt. ”Duka bordet” ”tvätta bilen” handla mat” osv och så skulle man lägga lappen framför personen som gör detta. Det slutade förstås med att jag och min man satt med alla lapparna och jag hade förstås flest. Sedan pratade jag om rättvisa och vad vi kunde göra med tiden som blev över. Jag bad barnen ta över några lappar det kunde tänka sig. Man såg liksom hur ”ett ljus gick upp”. Även om de inte höll sina överenskommelser jämt blev det en oerhörd skillnad i attityd. Och barnen blev mkt lättare att be om saker samt att de tog några uppgifter var.
Vilket fantastiskt bra sätt!
Vilken bra idé!
Samma här! Mina barn, 7 och 10, gör inte heller mycket här hemma. Och särskilt inte sånt som inte ger direkt resultat/belöning för dem själva 😉 Jag tycker också att det känns jobbigt men det VAR lättare en tid i livet att göra själv. I alla fall för oss, förutsättningarna var inte riktigt där helt enkelt. Ni är bra som ni är <3
Samma här
4 kids två flickor och två pojkar
Nä det ingen har hjälpt till och det handlar om att jag inte behövde hjälpa till hemma plus att det är enklare att göra saker själv
Jag tror inte heller det är för sent. Är tveksam till att det verkligen skulle sätta sig för vår minsting på 1,5 om han fick börja hjälpa till nu, jämfört med de större syskonen. Däremot så är det ju han som är den ordningssamma nu och vill lägga mössor o vantar rätt, sortera in bestick och sslänga varje smula han hittar i papperskorgen. Ser det mer som en fas. De andra var likadana och det har liksom gått över.
Jag tänker att en grej av att hjälpa till hemma är att lära sig ansvar. Men att duka av bordet och hänga tvätt kommer de ju lära sig lär de flyttar liksom…
Flera som kommenterar med listor på vad barnen får hjälpa till med skriver ju också att det inte händer jämt och att det inte är utan bråk. Men läser man bara listorna får man ju känslan av att andras barn är väldigt softa och ordentliga…
Bra jobbat med 4 ungar!
❤️
TACK för att kommentarsfältet fick denna vinkel också! Jag fick hjälpa till mycket hemma, vilket säkert är en del i att jag känner mig kapabel och trygg kring det mesta, men också är ett hinder i relationer då jag (hate to say it :-)) oftast vet bäst och ser vad andra missar. Lätt att man får rollen som konstant morsa och där trivs jag inte. Såklart ska man få lära sig att ta hand om sig själv, men hur duktig man i förskoleålder är på att hjälpa till säger enligt min erfarenhet väldigt lite om hurdan man blir som vuxen.
Våra barn hjälper inte heller till med speciellt mycket, och det är också okej. Man måste inte göra det också, man gör det som passar en själv och sin egen familj bäst. Och vet du, min sambo gjorde inte heller ett skit hemma och han är fullt funktionsduglig och lagar jättegod mat, har mycket högre städambition än vad jag har. Det löser sig! ❤️
Jag fick aldrig hjälpa till hemma och jag är jättebra på att laga mat och baka, och städar och tvättar och är mer ordningssam än de flesta. Det ordnar sig! Mina barn hjälper till lite grann, men de har inga egna sysslor. Jag kände också efter att ha läst inlägg + kommentarer att jag borde ligga på mer angående sysslor, men det kommer nog bli folk av mina barn också ❤️ Som Astrid Lindgren sa: ge barnen kärlek, mer kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.
Ja jag hjälpte ju som sagt inte till någonting och jag försörjer ju mig delvis på just dessa saker idag 🤗 så det går utmärkt att lära sig senare. Men jag tycker att det finns en solidaritetsaspekt också. Alla som tillhör en familj får bidra. Det känns orimligt att föräldrarna ska göra allt sånt som barnen faktiskt också klarar av att göra.
Jag håller med om allt du skriver. Det är bara så tungt när man inte har omsatt det i sin egen familj och fortfarande inte orkar, fast man vet att det är viktigt. Särskilt stressande när man har söner, som jag. Jag har iofs proppat dem fulla med budskapet om vad de måste tänka på som pojkar och vuxna män, i relation till kvinnor och människor i stort. De är empatiska med fina värderingar så det budskapet har de inte missat. Men de har aldrig tömt en diskmaskin.
Det löser sig ändå ❤️ Lovar. Det är inte hela världen. Finns värre områden att inte orka på som förälder
Jag håller med, och det ger en boost för självförtroendet att få hjälpa till. Särskilt viktigt tror jag det är att låta barnen hjälpa till när de vill det, även om det går fortare och blir mindre kladd av att göra det själv 😊❤️.
Tack, blir glad av din kommentar.
Har två pojkar, 10 och 8. De gör heller inget. Stora pojken har svår adhd och det tar mycket energi från hela familjen. Jag försöker därför skapa en så konfliktfri tillvaro som möjligt i övrigt och därför slipper lillebror hushållssysslor. Det händer att jag ber honom om hjälp, ibland blir det ja och ibland nej. Jag tror det ordnar sig ändå .
Mina barn gör inte heller så jättemycket hemma! Så är det nog i många familjer. Jag tror inte att det här kommentarsfältet är representativt, så klart det är ”roligare” att skriva och kommentera om man tillhör de familjer där barnen hjälper till mer. ❤️
Tack för den kommentaren Saga! Jag känner mig som världens sämsta när jag läser hur duktiga alla är. Jag bäddar till exempel inte min säng till vardags men det låter som om nästan andra gör det. Mina egna erfarenheter är att små barn är lätta att motivera och mer än gärna hjälper till med det mesta. Även om det kräver mycket energi att hjälpa och stötta. Mina barn är nu i tonåren och jag är glad om vi har ögonkontakt 😉
Varken vi eller barnen bäddar sängarna till vardags. Jag tror min dotter va typ 2 år när jag en morgon bäddade sängen, ”vem ska komma ?” frågade hon då😄
❤️
Äsch! Alla familjer gör olika, ni har 4 barn och nu blev det så här för er. Det är aldrig för sent att börja, vi lär oss hela livet. Försök att inte jämföra er m hur andra gör.
Tack!
Fast vet du, det reder sig ändå för det mesta. Ibland orkar man vara uppstyrd och kavat på nån grej medan andra saker får bero. Bara att vara förälder till många barn kan ju vara utmattande. Heja dig oavsett!
Tack för uppmuntran!
Min son är bara 19 månader men han får ofta hjälpa till att städa undan sina leksaker innan läggdags. En vuxen börjar plocka ner duplo i hinken och han hakar på. Han ställer också in böcker i sin bokhylla. Han har inget eget rum ännu pga trångboddhet så vi måste städa undan, ofta.
Åh, våra barn har nog ungefär samma uppdrag som dina största, (är 9 och 11 år), men de har det inte varje dag eller gång utan jag säger till. Ofta kan de faktiskt dyka upp och fråga om de ska duka eller ta fram dryck. Den äldre gillar också att skotta snö, bära in ved, köra med trimmer eller gräsklipparen tillsammans med pappan. Ibland kan han då få en peng, men oftast får han inte betalt.
De går också ut med soppåsar, dammsuger i uterummet, sorterar tvätten i rätt tvättfack (mörk 60, ljus 60, ljus 40, mörk 40 och en special för typ ull, träningskläder mm) så att jag kan hiva in i maskinen.
Ibland lagar de lunch tillsammans åt alla, typ korv stroganoff, makaroner och värmer köttbullar, steker ägg, kokar gröt på morgonen.
Jag tycker de har bra koll, bra inställning och vi hjälps alla åt och de och vi är rätt så artiga och tackar alltid för vänlighet och hjälp här hemma, det känns naturligt.
När min minsta propeller var liten var också knepet att ha med honom till att vika tvätt så att inte väggen fick tusch, dela falukorven så att han inte klättrade i trappen, välja pasta så jag visste var han var, bära soppåsen så han inte sprang i förväg till bilen och så vidare.
Mina barn är fyra och ett år gamla så vi har inte så många rutiner hemma ännu. Men vi har en ”plocktid” varje kväll. Barnen leker mycket i vardagsrummet fortfarande, inte så mycket i barnrummet ännu. Och jag vill att vardagsrummet ska vara ett rum för vuxna på kvällar utan en massa leksaker utströdda över golvet. Så varje kväll innan kvällsmaten sätter vi på musik som barnen får välja och så får de sortera in sina leksaker i korgar och träbackar. Tack vare musiken så är det en uppskattad stund för alla i familjen 👍 och vår minsta är så stolt över att få hjälpa till 🙂
Det med musikk var et bra tips! Jeg synes jo selv at alt husarbeidet går bedre med musikk.
Så smart att barnen får välja städmusik!
Min 12-åring har autism och är högkänslig för ljud, intryck etc. Det gör att skolan tar enormt mycket energi och han är oftast helt slut när han kommer hem så vi har försökt minimera kraven i veckorna. Däremot får han hjälpa till mer på helgerna. Vi förväntar oss att barnen, minsta är 8, ska plocka ur diskmaskinen, lägga in sin egen tvätt och hämta det från tvättstugan, städa sina rum och hjälpa till att plocka i resten av huset. 12-åringen får laga lättare mat till sig själv. 8-åringen hjälper till med matlagningen. På sommaren hjälper de till i trädgården och ibland tvättar de bilen.
Mina minsta barn är större än dina men har också lite särskilda behov som gör att skolan tar energin som finns. Men eftersom jag har en stor kull ungar också så vet jag att de lär sig och klarar sig bra i livet ändå. De lär sig utan att behöva hjälpa till varenda dag
När min son var 4 år bad vi honom för första gången att torka av middagsbordet efter vi ätit. Han gnuggade och putsade så svetten lackade och sa ”tänk det är aldrig någon som trott att jag kunde detta”
Så sött.
Men guuu´så gulligt : )
<3 barn
Haha så himla fint ❤️
Intressant inlägg, kul att se hur andra gör. Min 7-åring ska bädda sängen varje dag, ta ur lakanen vid byte. Lägga sina kläder i en tvättkorg på rummet. Städa rummet, duka undan. Ansvara att det alltid finns toapapper i badrummen. Sen minst 10-20 saker vi ber om löpande under veckan som tex, kan du kan du bära upp tvätt/sortera strumpor/duka/vattna utekrukorna. Sista halvåret har det börjat bli tjafs, innan har det alltid flytit på bra. 1 gång har vi dragit in veckopengen pga för mkt tjafs den veckan om att hon inte ville göra något.
Ja. Precis så. Har konstaterat samma sak, då barnen var små var det helt enkelt lättare att göra själv än att ha dem att hjälpa till, och nu då ungarna är 10 och 12 har jag insett vilket kardinalmisstag det var ; ) Nu då de är så stora så de på riktigt skulle vara till nytta, så skulle det vara skönt att de hade rutin på att hjälpa till. Dessutom vet de precis hur irriterad jag blir då de vägrar hjälpa till, så då är det ju kul att låtsas vägra också. Vår minsting 5-åringen hjälper gärna till, och får gärna göra det också, så bra man lär sig av sina misstag eller hur ; ) Nu till våren har jag bestämt att stora barnen gör maten på fredagar, regeln är inte samma mat om på nytt, annars får de bestämma vad de ska laga. 10-åringen var mäkta stolt igår då de gjort maten <3 Ok, spaghetti och färdigköttbullar, men någonstans ska man börja ; )
En viktig fråga!
Tyvärr fick/behövde jag inte hjälpa till hemma som barn. Det var på 70-talet och jag var enda barnet. Min pappa gjorde det mesta av hushållsarbetet plus allt annat. Min mamma gjorde säkert ett och annat också men hon var mer ostrukturerad. Jag minns att jag var närmast avundsjuk på mina vänner som tex fick veckohandla till familjen, städa, tvätta och skura osv.
När mina döttrar, nu snart 16 resp. 20 var små hade de lagom stora sysslor. Dammsuga hallen, det är kul när det rasslar av smågrus i slangen! Packa in matvaror i kyl och skafferi. Vattna blommorna osv.
Storasyster fick hämta lillasyster på dagis och fritids ibland. Inte ofta, kanske någon gång i månaden när vi båda jobbade sent.
Numera gör de allt, tvättar och lagar mat och städar. Fast vi är alla lite dåliga på att städa. Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete, sa alltid min mormor. Det har jag tagit fasta på 🙂
Jag tror man gör sina barn en otjänsts om man inte inkluderar dem i arbetet hemma. De både vill och kan mer än man tror. Det märker du på din minsta nu.
Fint när man kan hjälpas åt med det mesta hemma. Efter förmåga.
Vi har tre pojkar, 14, 10 och 4, snart 5 år. Deras syslor är väääldigt lika de ni har men våra får också hjälpa till med upplockning av tvätt och saker på gemensamma ytor då barnen är överallt och dräller. Inte minst i hallen som är dåligt organiserad.
De bär också ut sopor, hämtar in post och ved vid tillfälle.
14-åringen kan jag be damsuga och torka något golv eller två medans 10-åringen som har lite motoriska utmaningarna hellre tar damtrasan. Han slipper också ta bort sina sängkläder men får andra anpassade uppgifter istället. 14-åringen får kämpa med byte av sängkläder själv. Håller med honom om att de nya sänkläderna utan hål är besvärliga. 😅
10-åringen gillar att vattna blommorna och ge katten och fåglarna mat. Han tycker också om att hjälpa till med matlagningen eller vill baka ibland men det är inga direkta sysslor utan för att han vill.
De två äldsta, och ibland minsta, hjälper till att bära in och till viss del plocka upp matvaror vid storhandling. Vi snackar gigantiskt bagage fullt… De bär bort saker till storskafferiet, staplar in mjölk och lägger in i garagefrysen så sorterar jag sedan upp i skafferiet eller kylen.
14-åringen har jag börjat introducera i de flesta sysslor så som toalettstäd men det är inget han behöver göra hela tiden. Han kan också få starta lite grovtvättar med handdukar och underkläder men jag är alldeles för manisk med fläckborttagningen för att släppa honom på ”fintvätten”. När jag vikt, får de bära bort sina kläder vilket ibland resulterar i oordning i garderoben.
Sortera sockar har 14-ringen nu tagit som sin uppgift. De kan också få hjälpa till med sällansaker som att finduka borden vid jul och festligheter eller plocka upp byggspill eller lövhögar ute.
Det kan låta som att det är skitmycket men i verkligeheten blir det kanske max 2-3 uppgifter/dag, det kan vara gjort på 5-10 minuter. Lite fler uppgifter och längre tid om det är inför besök, högtid eller allmän storstädning.
Barnen är oftast inte så svåra att få till verket, är de mitt uppe i något kul får de göra klart det först om det inte gäller något tidskänsligt som inplockning av frysvaror eller dukningen av middagsbordet. Engagemanget är kanske inte alltid 100% men de har snappat upp att det mesta är bättre att göra ordentligt än att måsta göra om.
Tro det eller ej men det finns fortfarande massvis med saker vi vuxna gör. Och ibland, då dräller vi bara omkring och softar hela familjen. Då kanske vi på sin höjd plockar bort från matbordet och kör diskmaskinen. De får lära sig att man ibland behöver vila också.
Jag har två pojkar & för mig är det viktigt att de får hjälpa till hemma! Jag vill att de ska vara självständiga individer när de flyttar hemifrån som kan tvätta, städa, laga mat osv.
Min stora som fyller 8 i vår har som daglig uppgift att tömma diskmaskinen. Den yngsta som fyller 4 i vår dukar (med viss hjälp) inför varje måltid. Sen får de hjälpa till i största allmänhet med saker som ska göras hemma.
Min skräck är att de flyttar, har 0 koll och sen förlitar sig på framtida pojkvän/flickvän ska hjälpa dem.
Min dotter är 1.5 år men jag har försöker involvera henne så mycket jag kan för att det liksom inte ska bli en diskussion sen, utan något hon alltid har gjort. Efter många år som professionell barnvakt & au pair har jag precis som du lärt mig att det är enklare att få stora barn att hjälpa till om de har hjälp till efter förmåga som små.
Min dotter hjälper till att torka bordet varje gång vi ätit (även om det ofta blir viss hets för oss andra när hon ätit klart innan oss och tycker att vi ska torka bordet NU!). Hon får också lägga undan mössa och vantar i en förvaringsmöbel i hennes höjd när vi varit ute. Vill hon verkligen inte säger jag ”Vi måste städa undan!” Och ser till att hon i alla fall är medveten om att det sker så att det inte blir något som bara händer automatiskt.
Får jag ofta både torka bordet igen och lägga undan någon ensam stackars vante som är kvar på golvet? Absolut, men hon ser stolt och glad ut varje gång hon gjort något själv och jag hoppas att det här är grunden till rutiner och självklara sysslor framöver.
Som alltid klokt skrivet.
Jag har tagit inspiration från förskolan och Montessori här hemma med min 1-åring och snart 3-åring. Mycket är vunnet bara genom att anpassa hemma-miljön så att de kan göra själva, eller försöka göra själva.
Sonen på snart tre har lärt sig skrapa av tallriken och duka av på förskolan, så kopierat upplägget här hemma. Han sorterar även besticken när vi tömmer diskmaskinen och tar fram dem till maten.
Dotterns bidrag är än så länge mest att lägga tillbaka leksaker i uppsamlingskorgen.
Märker att när jag ber barnen hjälpa börjar de självmant kopiera vissa rutiner efter ett tag. ❤️
Båda två (7 och 11):
* Duka bordet till middagen
* Duka av bordet
* Städa egna rum (men det är absolut svårast att få till??)
11åringen får dessutom:
* Gå ut med återvinningen och sortera i rätt kärl i soprummet
* Laga enklare lunch i mikron – har inte vågat att han ska ha kokande vatten på spisen själv – när är de redo?
* Sortera in sin egen tvätt ibland
* Packa skol/träningsväska
* Gå och kompletterings-handla matvaror
Få hantera vattenkokaren Vid ELVA ÅR JISSES vi pratar om ett barn som går i FEMTE KLASS som inte får röra spisen för det kan vara FARLIGT snacka om att CURLA sitt barn
SLÄPP KONTROLLEN
Min var FEM ÅR när hon lagade köttbullar till HELA familjen rullade dom hackade löken STEKTE dom skalade potatisar till moset mm
Så när vi kom från jobbet var hon i princip klar
hon stod alltid med mej å såg hur jag gjorde så hon hade memorerat
När hon var 11 så hade hon gjort sitt EGNA födelsedagskalas bakat tårta gjort bål stekt korv dukat mm gick hur bra som helst
Herregud vilken tråkig ton du har! Alla gör väl olika. En del barn är mogna att hantera ex spis vid 11 andra inte. Min snart 11 åriga dotter är det inte. Hon får hantera spisen när jag eller hennes pappa är med.
Barnen får gärna vara med och hjälpa till med maten när vi är med. Är hon ensam hemma någon gång är lunchen fixad så hon kan micra den.
Skulle inte låta min 5 åring eller 8 åring hantera lök, kniven eller spis när inte jag är hemma heller.
Gode Gud jag hoppas för din dotters skull att du överdriver.
Hahaha har du barn el slav? Laga mat till familjen när man e 5…. Jaa å det finns gatubarn på 3 år i Brasilien som kan klara sig helt på egen hand för att dom måste. Men meningen med att lära barnen saker när dom är små är just för att de ska lära sig inte faktiskt tillhandahålla middag till hela familjen och göra sitt eget födelsedags kalas. Vad gör du? Barn ska inte känna måsten i detta, de SKA bli omhändertagna. Det i sig ger också självkänsla, lagom är bra!
Handlar nog inte alltid om att man ”curlar” sitt barn, man har ju faktiskt ett ansvar där det ingår att skydda dem, se till att de inte gör sig illa osv.
Men man kanske skulle ta och släppa kontrollen lite, ska höra med dottern på snart 5 om det är okej att jag åker och uträttar lite ärenden imorgon och om hon kan ta hand om lillasyster på 10 månader, köra någon maskin tvätt, sanda lite på uppfarten och brassa på lite middagskäk. Vore guld om hon hann med att städa huset lite snabbt också.
Visst att barn ska lära sig att hjälpa till hemma och lära sig hur det fungerar i ett hem, men det behöver ju inte gå till överdrift..
Typ: kan du inte tillaga dina egna köttbullar så får du vackert vara utan middag!
Inser nu att vår 4-åriga son kom väldigt lindrigt undan när vi renoverade här hemma! Hade ju varit perfekt att komma hem och han installerat nya köket till exempel. Eller bredspacklat alla väggar.. ni vet, sånt som de förväntas göra!
Stackars barn, barn ska få vara barn med. Inte vara en arbetsmyra. Fy för föräldrar som dig som inte ens kan ge sitt barn ett födelsedagskalas, utan att hon måste fixa själv. Så himla sorgligt. Undrar hur hennes självkänsla kommer att vara när hon blir vuxen? Att hon aldrig kan få eller känna att hon är nog som hon är utan att serva familjen. Eller att serva andra. Att hon måste göra för att vara nog. Att hon inte bara kan vara.
Fem år och förbereder middagen när föräldrarna är på jobbet? Låter långt ifrån optimalt och säkert i mina öron…
Men vilken tråkig ton? Låter mest som en otrolig nöjdhet över sin egen förträfflighet (dvs skryt).
Låter fullt rimligt att ha ett 5-årigt hembiträde som fixat maten när man kommer hem från jobbet!
Det är ju skillnad på vad man får göra själv och vad man får göra när man är ensam hemma. Jag skar fruktsallad tillsammans med mina föräldrar redan i dagisålder. Det innebar inte att jag fick springa ut i skogen själv med kniv.
Sen är det väl i den åldern som man börjar vara hemma när man är sjuk själv (typ benbrott eller hjärnskakning nu under covid) och då lagar man lunch. Jag minns när vi fick håltimme lektionen innan lunch när klasskompisen fortfarande var 11 och vi kokte nudlar.
Nä men grattis! Med en så trevlig och härlig mamma kan det ju inte bli annat än succé! 🙃
😁😅🙈
😂🤗
😂😂 Eller hur?
Vi låter vår tolvåring koka vatten i vattenkokare men inte på spisen, det känns bättre eftersom en vattenkokare inte går att glömma på. Då kan hon laga nudlar själv, som ett ’mellansteg’ innan spisen, kanske kan vara nåt för er också?
Men HERREGUUD
Hör hur du låter människa
”Vi låter vår TOLVÅRING koka vatten i vattenkokaren det känns BÄTTRE för den stänger av sej…..😆😆 Vad ÄR detta nästa år börjar han 7de klass MELLAN STADIET blir TONÅRING 😱
Å har inte fått ”röra”mer än en VATTENKOKARE i ett kök 😱😆😆Ja ja sejjer då det CURLING FÖRÄLDRAR på HÖGSTA NIVÅ
Bre du smörgåsarna åt honom (han kan ju SKÄRA sej på kniven 😆😆)
Jag bara frågar
Vad är det för kunskap/ NYTTA att lära barn skruva upp en strömbrytare verkar ju FÅNIGT
Bra tips, stort tack!
Mina barn har fått göra ’de som ska göras ’ div :lära sig tvätta, hänga vika tvätt. Diska, duka, laga mat (enkel) baka. Lada ved, elda. Montera vippströmbrytare & stickpropp. Dammsuga, skura, dammtorka.osv Ta undan sin egen tallrik från 1 1/2 – 2 år, Vika sin egen tvätt har de fått göra från 4-5 år. Barnen måste få hjälpa till från de att de vill, men inte kan! Påfrestande javisst (& givetvis gör de inte alla sysslor samma dag eller vecka men de ska kunna! De underlättar om man gör sina misstag innan man flyttar hemifrån!)
Jag bara frågar
Vad är det för kunskap/ NYTTA att lära barn skruva upp en strömbrytare verkar ju FÅNIGT
Så dina lampsladdar har alltid varit perfekta när du flyttat? Grattis du måste vara helt unik / aldrig flyttat hemifrån /eller haft nån som fixat det dig.
Lite mycket åt andra hållet jämfört med att curla men poängen är ändå att den ungen reder sig skälv alldeles utmärkt när den flyttar ut. De gör inte den som aldrig lagat mat /bakat /diskat /tvättat /städat. Visst man lär sig & fixar de tillslut men lär man sig hemma så finns hjälp inom räckhåll om de behövs.
Sen ska ju inte barnen göra allt hela tiden & jämt!
Varför skulle det vara fånigt? Lärde mig också sådana saker som barn och har haft nytta av det i livet.
Jag lärde mig annat som att slakta och jaga, fiska, stryka tvätt, måla möbler (eller hus), sy, sticka, lappa och laga, baka bröd och byta ut en murken bräda i fasaden på huset. Att ta hand om djur av olika slag, att lära känna träden i skogen och deras nytta. Att hugga ved, stapla ved och göra upp eld. Jag lärde mig gamla berättelser om familjen och om våra traditioner. Jag lärde mig visa ödmjukhet inför andra människor, att vara artig och hänsynsfull och tålmodig. Jag lärde mig odla och skörda och ta hand om och konservera skörden. Jag lärde mig om vilda växter och deras nytta (eller om de är farliga). Jag lärde mig så mycket genom att göra det redan som väldigt liten tillsammans med mor, far, morfar, eller mormor och sedan fortsatte jag göra det. Jag lärde mig älska livet, naturen och människorna och att vara tacksam för varje ny dag. Inget av det jag lärde mig genom att få göra det från väldigt späd ålder har varit onyttigt, fånigt eller bortkastat. Mina barn har fått lära sig på samma sätt, genom att delta och göra det som ska göras. Sen har vi inget schema med sysslor som varje barn förväntas göra dagligen, så som det Clara beskriver ovan, utan var och en gör det som behöver göras efter förmåga och på det viset blir allt gjort. Ingen trycker sysslor är roliga jämt men om man har deltagit som en självklar del av familjen sedan man var mycket liten har man också sin självklara plats i familjen och vet att ens arbete behövs och uppskattas. Det ger sammanhållning i en familj.
Givetvis behöver man inte kunna montera en strömbryrare om man är tjej, de är ju bara att be pappa eller brorsan om hjälp… Eller? Min pappa lärde mig när jag gick i lågstadiet. Jag har lärt mina barn, för ibland behöver man kunna de. både tjejerna & killarna) När man flyttar kanske en sladd behöver kortas till lampan eller byta till en platt kontakt? När är praktisk kunskap dålig? Visst är de provocerande att de flesta killarna kan detta vid 15 år men bara ett fåtal tjejer! Ärligt talat är de svårare att sticka, än att byta stick-kontakt.
Det låter ju fantastiskt! Önskar att jag fått lära mig det. Innan jag flyttat hemifrån. Misstänker att barnet snarare var 16 år än 6 år.
Jeg går ut fra at hun mener de har fått lære det innen de flytter hjemmefra, altså saker de har fått lære hjemme. Tviler sterkt på at hun har latt typ en 5-åring montere en strømbryter..
Som ett lästips för dina 20 min läsning skulle jag föreslå boken Hunt, Gather, Parent.
Den är superbra och tar upp så många olika delar av att vara förälder (och barn)
+2 Älskar den!
Jag har haft mina barn på Montessori både förskola å sedan skolan
Mycket BRA pedagogik där barnen redan i tidig ålder fick lära sej ”hjälpa sej själv” (som är pedagogikens syfte) Så när min lilla var runt 1,5 så klädde hon på sej själv även ytterkläderna knöt sina skor (det var en del av det Montessoriska materialet att dom sk lära sej knyta skorna) lärde sej att man plockar tbx det man har plockat fram INNAN man plockar fram nästa sak så hennes rum var till 98% aldrig stökigt
När vi satt å åt så hällde hon upp sin mjölk själv i glaset tog sin egna mat skar den med kniv å gaffel
Dom kan MER än vad man tror man visar dom först sen fattat dom hela grejen efter några gånger
+ 1 på det!