Det mest spÀnnande man kan göra Àr att be sin tvÄÄring ÄterberÀtta en saga. HÀr hemma brukar jag berÀtta Rödluvan, Tre smÄ grisar samt Bockarna Bruse pÄ kvÀllarna. Nu fÄr jag dem ÄterberÀttade för mig och dÀrmed en inblick i en tvÄÄrings hjÀrna. Vad har han uppfattat av det jag sagt? Det Àr en underhÄllande och omskakande upplevelse som fÄr hela min vÀrldsbild att svaja. För ofta Àr det Rödluvan som Àr skurken och vargen som Àr offret. Och det Àr synd om trollet under bron för att bockarna Àr sÄ elaka och stÄngas. Och grisarna Àr sÄ dumma, sÄ dumma. De hÄller bara igen dörren och slÀpper aldrig in den stackars vargen som Àr sÄ ensam och inte fÄr vara med. Att höra hans tolkning av vad jag sagt gör att jag börjar tvivla. Har jag missuppfattat andemeningen i alltihop?

Jag bad Ulf berÀtta en saga för mig igÄr och hÀr Àr den direkta transkriberingen

Det var en gĂ„ng tre Löruvar som skulle bygga blĂ„bĂ€r av ett hus. DĂ„ gick vargen och sa – fĂ„r jag Ă€ta upp dig? DĂ„ stĂ„ngas hon i bĂ€cken, ramla kull. “LĂ€jp! Trollet tar mig!” Farmor ligger i sĂ€ngen. Hon kan gĂ„. Hon Ă€r inte sjuk. Hon mĂ„r ju bra.

Nu Àr det slut! Det var en rolig, mamma. Jag berÀttar sÄ kula.

Att höra tvÄÄringens version av det jag berÀttat fÄr mig att inse varför mÄnga av mina uppmaningar, instruktioner och tillsÀgelser gÄr honom spÄrlöst förbi. Jag pratar svenska men han hör det mesta pÄ rent klingande gallimatias.