Alla som börjar trÀna drömmer om att kunna fortsÀtta och alla som börjar banta drömmer om att kunna avsluta. Kanske Àr den instÀllningen nyckeln till varför det Àr sÄ jobbigt att Àndra sina kostvanor? Att man ser det som en plÄga? Att vÀgen till bÀttre matvanor Àr kantad med försakelser man inser att man inte kommer orka hÄlla pÄ med i det lÄnga loppet. Att man bara lÀngtar efter ett stoppdatum. Att bli fÀrdig och sedan aldrig mer behöva tÀnka pÄ det.

Det Àr en jobbig insikt att förstÄ att man inte kan sluta tÀnka pÄ vad man Àter i en vÀrld dÀr kalorierna Àr sÄ lÀtta, goda och förföriskt enkla att fÄ i sig. I alla fall inte om man har minsta anlag för att lÀgga pÄ sig och vill undvika den saken. Precis lika tröstlöst kan det kÀnnas att hela tiden tÀnka pÄ att minska sitt klimatavtryck i ett samhÀlle som varje dag lockar en att göra större skada.

Jag blir förvĂ„nad över folk som Ă€r foodies och smala men som aldrig nĂ„gonsin pratar om att de begrĂ€nsar sig. Som bara lĂ€gger ut bilder pĂ„ allt de Ă€ter och massa goda recept – men aldrig resonerar om annat de avstĂ„r för att kunna Ă€ta detta. Det Ă€r fĂ„ som har sĂ„n tur med sin biologi att de inte behöver tĂ€nka pĂ„ vad det Ă€ter utan bara gĂ„r pĂ„ vad som Ă€r gott. För mig Ă€r det ungefĂ€r som nĂ€r pinnsmala supermodeller hĂ€vdar att de ÀÀÀlskar snabbmat och har urdĂ„liga matvanor. Eller nĂ€r folk i offentligheten gĂ„r ner i vikt men inte med ett ord berör vad de har gjort för att komma dit utan fĂ„r det att verka som att det Ă€r en slump. Som att de sjĂ€lva stĂ„r över sĂ„nt som andra brottas med. DĂ„ tycker jag att det Ă€r Ă€rligare att berĂ€tta. Harpers Bazaar har ett ganska vidrigt men upplysande youtube-format dĂ€r kĂ€ndisar fĂ„r berĂ€tta vad de Ă€ter pĂ„ en vanlig dag. NĂ€r jag hör Kelly Ripa eller Gwynet Paltrow förklara sina matvanor blir det vĂ€ldigt tydligt varför de ser ut som de gör. Deras matvanor bestĂ„ende av vit fisk, gröna shakes och nĂ„gra valnötter skulle jag inte stĂ„ ut med en enda dag.

Jag fĂ„r alltid ifrĂ„gasĂ€ttanden nĂ€r jag skriver om mat ur andra perspektiv Ă€n rena recepttips. Som att det vore Ă€tstört att begrĂ€nsa sitt kaloriintag eller fundera pĂ„ hur man skapar ökad mĂ€ttnadskĂ€nsla i en mĂ„ltid? Trots att det Ă€r ett beteende de flesta vuxna Ă€gnar sig Ă„t för att fĂ„ livet att funka. Det Ă€r till exempel dĂ€rför jag vĂ€ljer havregrynsgröt framför kladdkaka – vilket jag egentligen skulle föredra till frukost. Mat ur alla andra perspektiv Ă€n njutning Ă€r kĂ€nsligt och laddat. Men jag har alltid försökt vara transparent i vad jag gĂ„r igenom. Det ultimata hyckleriet vore att lĂ„tsas som att jag stod över sĂ„nt som andra kĂ€mpar med.

Jag Àlskar mat. Att laga mat, att Àta mat, att planera mat, att bjuda pÄ mat och att bli bÀttre pÄ mat. Jag försöker förhÄlla mig till mina förÀndrade matvanor med det intresse jag har. Nyfiket, glatt, öppet. NÀr jag gick med i ViktvÀktarna fick jag till exempel lÀra mig mÄnga nya goda matlagningstekniker eftersom jag minskade pÄ sjÀlvklara smakbÀrare som grÀdde, creme fraische och majonÀs. Det kÀndes kreativt och roligt att lÀra sig nytt. Hur mycket smak man till exempel kan fÄ genom att frÀsa lite tomatpuré, rökt paprikapulver, curry, gurkmeja, cayennepeppar i en klick smör och anvÀnda det som bas för en gryta. Sedan bara reda av den med lite mjöl och vatten. Man behöver inte alls nÄgon grÀddig mejeriprodukt för att göra det smakrikt, krÀmigt och mustigt. Och det Àr spÀnnande att uppleva vad som hÀnder med smakerna om man steker riktigt mycket lök och lÄter den gÄ lÀnge, lÀnge i grytan utan att ta minsta fÀrg. I takt med mina förÀndrade matvanor har jag fÄtt ett större intresse för andra kulturers kök och matlagninstekniker. Jag tycker att matvÀrlden öppnat sig!

Den som verkligen kommit igÄng med att trÀna upptÀcker att det har sin tjusning och hoppas kunna fortsÀtta. TÀnk om man kunde försöka hitta det förhÄllningssÀttet Àven till maten?

Jag kommer fortsÀtta skriva om mat ur olika perspektiv. Och en tumregel jag har i min hÀlsoresa Àr att ingen ny vana jag inför ska vara sÄ svÄr och udda att jag inte kan tÀnka mig att fortsÀtta med den för resten av livet. DÄ Àr den orimlig och överdriven. Och dessutom pÄminner jag mig om att en skÄl med lösgodis i vissa lÀgen faktiskt kan vara det sundaste man kan Àta. Allting handlar om att hitta en balans för kropp och knopp som pÄ det stora hela skapar ett hÀrligare liv!