Alla som börjar träna drömmer om att kunna fortsätta och alla som börjar banta drömmer om att kunna avsluta. Kanske är den inställningen nyckeln till varför det är så jobbigt att ändra sina kostvanor? Att man ser det som en plåga? Att vägen till bättre matvanor är kantad med försakelser man inser att man inte kommer orka hålla på med i det långa loppet. Att man bara längtar efter ett stoppdatum. Att bli färdig och sedan aldrig mer behöva tänka på det.

Det är en jobbig insikt att förstå att man inte kan sluta tänka på vad man äter i en värld där kalorierna är så lätta, goda och förföriskt enkla att få i sig. I alla fall inte om man har minsta anlag för att lägga på sig och vill undvika den saken. Precis lika tröstlöst kan det kännas att hela tiden tänka på att minska sitt klimatavtryck i ett samhälle som varje dag lockar en att göra större skada.

Jag blir förvånad över folk som är foodies och smala men som aldrig någonsin pratar om att de begränsar sig. Som bara lägger ut bilder på allt de äter och massa goda recept – men aldrig resonerar om annat de avstår för att kunna äta detta. Det är få som har sån tur med sin biologi att de inte behöver tänka på vad det äter utan bara går på vad som är gott. För mig är det ungefär som när pinnsmala supermodeller hävdar att de ääälskar snabbmat och har urdåliga matvanor. Eller när folk i offentligheten går ner i vikt men inte med ett ord berör vad de har gjort för att komma dit utan får det att verka som att det är en slump. Som att de själva står över sånt som andra brottas med. Då tycker jag att det är ärligare att berätta. Harpers Bazaar har ett ganska vidrigt men upplysande youtube-format där kändisar får berätta vad de äter på en vanlig dag. När jag hör Kelly Ripa eller Gwynet Paltrow förklara sina matvanor blir det väldigt tydligt varför de ser ut som de gör. Deras matvanor bestående av vit fisk, gröna shakes och några valnötter skulle jag inte stå ut med en enda dag.

Jag får alltid ifrågasättanden när jag skriver om mat ur andra perspektiv än rena recepttips. Som att det vore ätstört att begränsa sitt kaloriintag eller fundera på hur man skapar ökad mättnadskänsla i en måltid? Trots att det är ett beteende de flesta vuxna ägnar sig åt för att få livet att funka. Det är till exempel därför jag väljer havregrynsgröt framför kladdkaka – vilket jag egentligen skulle föredra till frukost. Mat ur alla andra perspektiv än njutning är känsligt och laddat. Men jag har alltid försökt vara transparent i vad jag går igenom. Det ultimata hyckleriet vore att låtsas som att jag stod över sånt som andra kämpar med.

Jag älskar mat. Att laga mat, att äta mat, att planera mat, att bjuda på mat och att bli bättre på mat. Jag försöker förhålla mig till mina förändrade matvanor med det intresse jag har. Nyfiket, glatt, öppet. När jag gick med i Viktväktarna fick jag till exempel lära mig många nya goda matlagningstekniker eftersom jag minskade på självklara smakbärare som grädde, creme fraische och majonäs. Det kändes kreativt och roligt att lära sig nytt. Hur mycket smak man till exempel kan få genom att fräsa lite tomatpuré, rökt paprikapulver, curry, gurkmeja, cayennepeppar i en klick smör och använda det som bas för en gryta. Sedan bara reda av den med lite mjöl och vatten. Man behöver inte alls någon gräddig mejeriprodukt för att göra det smakrikt, krämigt och mustigt. Och det är spännande att uppleva vad som händer med smakerna om man steker riktigt mycket lök och låter den gå länge, länge i grytan utan att ta minsta färg. I takt med mina förändrade matvanor har jag fått ett större intresse för andra kulturers kök och matlagninstekniker. Jag tycker att matvärlden öppnat sig!

Den som verkligen kommit igång med att träna upptäcker att det har sin tjusning och hoppas kunna fortsätta. Tänk om man kunde försöka hitta det förhållningssättet även till maten?

Jag kommer fortsätta skriva om mat ur olika perspektiv. Och en tumregel jag har i min hälsoresa är att ingen ny vana jag inför ska vara så svår och udda att jag inte kan tänka mig att fortsätta med den för resten av livet. Då är den orimlig och överdriven. Och dessutom påminner jag mig om att en skål med lösgodis i vissa lägen faktiskt kan vara det sundaste man kan äta. Allting handlar om att hitta en balans för kropp och knopp som på det stora hela skapar ett härligare liv!