Det var i höstas som Jakob plötsligt började prata om att byta bort vår stora sjusitsiga laddhybrid och våga prova en lite mindre men helelektrisk bil. Jag har älskat vår stora, rymliga bil så jag blev bara irriterad.

-Men va? Det kommer ju inte gå! Det är ju sådana avstånd överallt och hur blir det på vintern? När det dessutom är kallt? Elen kommer väl inte räcka till stugan ens en gång. Och dessutom är det ju alltid fullproppat i bilen när vi reser hela familjen…

Jo, allt det här höll Jakob med om – men han hade tänkt på det och insett att det nog skulle gå bra ändå. För även om vi kör mycket bil så åker vi ju sällan längre än tio mil åt gången. Och på Volvon XC 40 Recharge som Jakob ville att vi skulle byta till är den beräknade räckvidden ungefär 40 mil*. Dessutom använder jag ju bilen främst i jobbet och då åker jag ju själv – oftast inte särskilt långt och kan fälla ner sätena och fortfarande rymma massor.

Jag kände mig ändå skeptisk. Inte till tanken på en helelektrisk bil – för det är klart att jag hellre har en sådan än en bensindriven – utan för att elbilar inte känns som något för folk i Norrlands inland där vintrarna är kalla och avstånden långa.

Men Jakob var bestämd. Och här står den nu – vår nya röda elbil.

Jag är uppvuxen med Volvo. Jag började övningsköra med farsans silvriga gamla Volvo 740 utan styrservo. Kändes ungefär som att köra runt i ett kassaskåp. Och den var så rymlig att den invändigt hade plats för en elefant.

Jag har ju möjligheten till förmånsbil genom mitt företag och de senaste åren har vi kört Volvo. Varför? Jo för att de gör väldigt säkra bilar som också är anpassade efter våra väderförhållanden. När man kör mycket på dåliga, snötäckta eller gropiga vägar vill man gärna ha en bil som är höggående, rejäl och säker. Vi bor ju i trakter med otroligt mycket vilt och för mig är det en ständig oro. En sommarvecka när jag såg älgar vid vägen vid tolv olika tillfällen tappade jag lusten att alls ge mig ut och köra.

Men Volvo har smarta system som kan varna för vilt. På sportlovet för två år sedan när jag var jag på väg till Jakobs mormor med alla tre barn, hund och massa packning – då tväbromsade plötsligt bilen. Jag hann själv aldrig ens märka älgen som rusade upp på vägen men det gjorde alltså bilen som stannade i tid. Älgen rusade vidare och försvann på andra sidan vägen, men jag var så chockad att jag var tvungen att rulla in och andas på en parkeringsficka. Otrolig tacksam för att det gick bra den gången. Hade bilen inte bromsat åt mig hade vi sannolikt kolliderat.

Så. Här är den nu. Vår röda juvel. En automatväxlad kompakt SUV som alltså enbart går på elektricitet.

Det bästa är att aldrig mer behöva tanka stinkande bensin eller diesel. Istället laddar vi den här hemma. Vi installerade för snart två år sedan en laddbox i garaget och nu pluggar jag bara in sladden i Volvon. Att ladda batteriet upp till 80% tar drygt en halvtimme med en snabbladdare på 150 kw, dvs såna man kan ladda på längs med vägarna. I vår laddbox hemma tar det lite längre tid men då laddar vi den ju över natten så då är det inte så noga.

När jag läser om elbilar i media tycker jag att det oftast handlar mycket om tillgången till snabbladdare ute på vägarna. Men jag inser nu att 95% av vår laddning förmodligen kommer att ske hemma i garaget. Att ladda ute på vägarna är någonting vi kommer behöva göra väldigt, väldigt sällan.

Men hur ska det gå när vi åker på långa bilsemestrar? Jo, i Volvon sitter en färddator som uppdaterar mig som chaufför om hur långt batteriet räcker och hur många procent som kommer vara kvar när vi når önskad laddstation.

Och om det verkar kritiskt lägger bilen in ett tidigare stopp för att kunna ladda. I färddatorn kan man också se om den aktuella laddstationen är ledig, om det är en snabbladdare, hur många bilar den har kapacitet för och massa annan matnyttig information.

Vår Volvo har en räckvidd på ca 40 mil* och på den tar vi oss utan att ladda till Jakobs mormor, till höga kusten och nästan ända fram till sommarstugan. Våra vanligaste resmål alltså. Fast när vi kör till stugan är den så tungt packad att vi bestämt oss för att stanna vid snabbladdaren i samhället som ligger halvvägs dit och ladda medan vi handlar mat och tar vår fikapaus.

Jag märker att elbil kommer kräva lite mer planering och tankearbete när det gäller längre sträckor. Men ärligt talat – det är väl rimligt? Det är ju klokt att hushålla med resorna och fundera på den bästa rutten. Jag tror också mest att det här med laddningen är en vanesak – för även när man kör en vanlig bensinbil behöver man ju tanka och fundera på hur långt bränslet ska räcka.

Det är lite ovant med den här Volvon då man inte startar den på någon knapp – den startar och stänger nämligen sig själv när man sätter sig i stolen. Bonus för snygg nyckel också!

En annan sak jag verkligen uppskattar är att lyfta på motorhuven. För där finns ingenting! Bara ett lock för att fylla på spolarvätska.

Plus ett tomt lastutrymme där man kan förvara en hel del packning. Så smart! Visste du förresten att Volvo Cars år 2030 planerar att endast sälja elbilar? Det här är framtiden, helt klart.

Jakob fick mig också att inse att vi kanske inte måste ha den största möjliga bilen – utan att vi kan betrakta bilen som någonting man kan ”bygga ut” vid behov. Vi har köpt till både en takbox och en stor box att fästa bak på dragkroken (jag hade ingen aning om att det senare ens fanns) men det är ju suveränt. Med dessa kompletteringar kan vi ha en något mindre bil till vardags och sedan med hjälp av tillbehören rymma mer grejer – vare sig det är jobbprylar eller packning till familjesemestern.

Nu har vi bara hunnit ha bilen i ungefär en månad men jag kommer uppdatera er hur det funkar med sommarens bilsemestrar – och sedan igen när det blivit vinter och riktigt kallt. Förhoppningsvis är vi fler som vågar satsa på en elbil eller åtminstone laddhybrid i framtiden. Även om vi bor på landsbygden!

Den här röda pärlan ska få följa med på sommarens alla upptåg. Havsdopp, fjällturer, in till stan och ut till hjortronmyren! Och har du frågor om den här elbilen eller Volvos andra bilar kan du ställa en fråga i kommentarsfältet så kommer jag med hjälp av Volvo att svara!

(*WLTP (prel). Förbrukning: 18,7 kWh/100 km. Räckvidd blandad körning: 421 km. Inga C02-utsläpp under körning. Faktisk räckvidd kan variera beroende på körbeteende och yttre faktorer.)