Vaknade innan väckarklockan ringde 06.20 imorse. Varm sol i ansiktet. Knöt på mig gympaskorna och tog med mig Essa ut på en ensam promenad över åkern innan Ulf vaknade. Det är bara vi hemma nu för storbarnen åkte till Stockholm med farmor igår och Jakob är kvar i Spanien några dagar till.
Jag är så glad över att ha fått vara själv med barnen i två veckor. Jag var väl inte överlycklig när Jakob behövde ta det här jobbet men jag märker sån enorm skillnad nu när Ulf lugnat ner sig och blivit lite förståndig och storbarnen är så duktiga och hjälpsamma. Vill bara vara i deras närhet, gosa med dem, lyssna på dem, skoja, prata och givetvis tjata en hel del.
Jag tycker det är fint att kunna dela på sig som familj ibland. Både att man kan dela upp barnen mellan sig så att man kan anpassa aktiviteterna för respektive åldrar bättre. Men också som föräldrar – att inte behöva sitta ihop jämt. I våras var jag ju borta två veckor när jag opererade mig och i höstas var jag med min syster på en elva dagar lång skrivarvecka i vår stuga. Nu är Jakob borta i drygt två veckor. Och det går bra. Det är till och med riktigt trevligt.
Och när det blivit kväll och jag torkat diskbänken, plockat upp från golvet, dammat duken på köksbordet, Essa har blivit rastad och alla barnen sover. Då känner jag mig så förnöjd och glad över hur jag fick ihop dagen helt själv!
26 svar
Känner igen mig! Jag lever särbo och vi har vår 3-åring varannan vecka, fast umgås en hel del under veckorna också. När det inte är min vecka får jag varannan dag egen tid. På helgen är jag fri att hitta på något eget. Jag laddar batterierna för att njuta och kunna vara en bättre mamma och partner. Det passar oss. Men märker att omgivningen och andra småbarnsföräldrar ställer sig frågande till vår situation. Det går mot normer, så klart folk reagerar.
Det fina med kråksången är att man hinner hinner längta efter varandra! Dessutom behöver man inte glömma bort vem man själv är (som jag tror är vanligt i det intensiva föräldraskapet).
Vad spännande! Blir riktigt nyfiken, hur hamnade ni i den lösningen?
Wow berätta mer!
Om äkenskapet:
“Låt det finnas rum i tvåsamheten
Låt himlens vindar dansa mellan er.
Älska varann men knyt ej hårda knutar:
Låt havet svalla friskt emellan era själars stränder.
Fyll i varandras skålar, drick ej ur samma skål.
Ge åt varandra bröd men ät ej samma stycke.
Sjung, le och dansa men låt varandra också vara.
Ty lutans strängar hörs för sig i samma sång.
Ge av hjärtat, men ge ej bort hjärtat självt
Ty Livets hand allena omsluter våra hjärtan.
Håll varandra ömt, dock ej alltför hårt:
Ty templets pelare stå var för sig
och eken och cypressen trivs ej i skuggan av varandra.”
Kahlil Gibran ur Profeten
Tack för det citatet. Nu finns Profeten bland min lista på böcker att låna på biblioteket 🙂
Så fantastiskt fint!
Precis så är det!
68 år snart och har den erfarenheten!
Tappa inte bort ditt eget liv..ha respekt för varandra!
Låt oss “andas själva” emellanåt!
Välkommen till vardagen för oss ”enastående” föräldrar ❤️
Jag tänker att det är rätt stor skillnad på att vara ensam ibland och ensam jämt. Eller?
Ja, men det är ju jättestor skillnad. Att alltid vara tvungen att göra allt själv eller att ett par veckor om året ta hand om familjen själv.
Vi är också ensamma ibland med vår son. Jag har varit borta några gånger på kurser och min man undervisar ett par gånger per år utomlands. Det är som det är.
Ja precis! Mitt inlägg var inte menat att jämföras med ensamståendes situation. Men det tänker jag är underförstått 😀🌼
Jag är själv med två små (3 år, 10 månader) och ibland kan det vara lockande att jämföra sig. Men det blir liksom lite tokigt eftersom förutsättningarna är så olika (vilket det ju är för alla familjer). Men en superduktig förutsättning är att jag har valt att göra det själv. En annan grej jag märkt är att jag precis som alla andra småbarnsföräldrar kämpar på mitt bästa – vi är lika i våra olika förutsättningar också.
Dessutom – vilken småbarnsförälder hade orkat vara kompis med mig om jag varje gång ba “jo, men tänk på mig då, jag gör det själv…” Nä, ingen. Det går att visa sympati och förståelse för andra föräldrar även som självatående 😊
Dessutom tror jag att mitt nätverk är väldigt bra på att se om jag behöver hjälp med olika saker. Något jag önskar att fler par hade tillgång till men tyvärr inte alltid verkar ha. För då är man ju två och borde kunna lösa det…
Detsamma gäller i relationer utan barn tycker jag. Att göra saker var för sig. Det är härligt. Man får göra som man vill utan anpassning då. Jag kan få sitta i fred och sörpla min choklad framför ett tv-program min sambo inte vill se.
Tycker det är så tråkigt att kompromissa bort det man vill. Och ännu tråkigare att se ett program jag älskar med nån som bara vill gå därifrån. Bättre att då göra varsin sak.
Ja, jag tror det är jätteviktigt att fortsätta göra saker själv även när man har barn. Att vara uppi varann jämt gör väl ingen lycklig? Man blir ju bara irriterad, bättre att få komma iväg själv ibland och ännu hellre vara själv hemma. Just för att få sakna varann och det man har, så man inte tar det för givet och till slut ger upp hela familjelivet pga att man aldrig får vara själv. Och att även ha barnen själv ibland för att få styra upp livet som man vill, utan att kompromissa jämt. Tycker det låter väldigt klokt Clara.
Åh vad jag håller med! I slutet på förra sommaren åkte jag och barnen själva på en kortare tågsemester i två dygn. Pappan fick stanna hemma. Vi hade jättemysigt och barnen 7 och 9 år skötte sig ovanligt bra. Så skönt att få känna mig självständig och inse att jag är fullt kapabel att rodda två huliganer själv. Tycker att det är viktigt att ge varandra möjlighet och utrymme att få vara själv, både ensam och med barn.
Hej! Helt utanför ämnet..men häromdagen åkte jag tåg norrut från Umeå. Plötsligt stannade tåget i Tvärålund..vem bor här? tänkte jag, nån jag känner…hmm🤔…sen kom jag på att det är en fantastisk kvinna som jag ser upp till på så många sätt! Blev lite starstruck och försökte spana efter dig eller ditt hus men lyckades inte se varken det ena eller det andra. Mitt resesällskap undrade vem min idol, som jag spanade efter, kunde vara? En fantastisk kvinna och förebild i så mycket svarade jag..😊
Visst saknar jag min man när han är borta men jag tycker också att det är så skönt att vara ensam ett tag! Och så uppskattar jag honom så mycket mer när han kommer hem. Jag reser hem till Sverige ensam minst en gång om året för att hälsa på mina föräldrar och syskon och det blir liksom min tid, att bara vara få njuta och vara hemma och vara svensk igen 🙂
Om du verkligen känner så kanske det skulle vara dags att låta honom åka iväg ensam med gott samvete nångång.
Haha va?
Lisa, ingen aning varför du skriver så men jag har då aldrig uppfattat minsta lilla antydning att Clara skulle försöka ge Jakob dåligt samvete, verkligen inte!
Jag har en dotter som är född samma dag som Ulf, underbar treåring! 😊
Av ren nyfikenhet, lämnar du Ulf hemma sovande själv? Tanken att göra det har aldrig slagit mig men det kanske beror på var och hur man bor? Eller är han så stabil i sovmönstren att du med säkerhet vet att han inte kommer vakna?
Frågar bara av genuint intresse för hur det funkar för andra med barn i samma ålder som vi!
Ja kortare stunder om jag måste. Som när jag måste hinna rasta hunden innan Ulf åker till förskolan och jag åker på jobb. Han sover i en spjälsäng som han aldrig försöker klättra ur utan ligger och ropar tills vi kommer. När storbarnen är hemma får de passa honom
Tänkte precis det samma. Fast du rör dig väl nära inpå gissar jag. Jag hade en sådan där långtgående babyvakt. Kunde höra min dotter snusa på så gott. När man är själv så får man hitta på lösningar! 🙂
Jag tycker det är viktigt att man också som par försöker få till ett par ” barnfria ” dagar emellanåt. Behöver inte handla om några dyra weekendresor ….
Håller med att det är viktigt att kunna både göra saker som par utan barnen ibland och att vara ifrån varandra emellanåt. Då får man (förhoppningsvis) sakna och längta efter varandra och har nya saker att berätta för varandra, bra för förhållandet. Men också bra för egna självkänslan och självförtroendet. För mig och min man är det självklart att vi gör saker var för sig ibland, det mår vi bra av, skulle inte vilja ha det annorlunda.
Blir nyfiken på vad ni har för nattningsrutiner med barnen? Har själv barn i olika åldrar och det känns stört omöjligt att dela upp sig, vi blir sittande med varsitt barn i timtal på kvällarna. Tar gärna emot tips!
Det är verkligen värt att ha en smidig nattningsrutin. Jag har under flera perioder varit mycket själv med 3 barn. Ibland har äldsta barnet fått läsa för de yngre. Ljudbok har varit bra ifall de inte är jättetrötta. Men vad som passar bäst är olika för olika familjer förstås. Jag har varit noga från att barnen varit små att inte fastna i långa nattningar där vi som föräldrar ska sitta hos barnen tills de somnat.