Vaknade innan vÀckarklockan ringde 06.20 imorse. Varm sol i ansiktet. Knöt pÄ mig gympaskorna och tog med mig Essa ut pÄ en ensam promenad över Äkern innan Ulf vaknade. Det Àr bara vi hemma nu för storbarnen Äkte till Stockholm med farmor igÄr och Jakob Àr kvar i Spanien nÄgra dagar till.

Jag Àr sÄ glad över att ha fÄtt vara sjÀlv med barnen i tvÄ veckor. Jag var vÀl inte överlycklig nÀr Jakob behövde ta det hÀr jobbet men jag mÀrker sÄn enorm skillnad nu nÀr Ulf lugnat ner sig och blivit lite förstÄndig och storbarnen Àr sÄ duktiga och hjÀlpsamma. Vill bara vara i deras nÀrhet, gosa med dem, lyssna pÄ dem, skoja, prata och givetvis tjata en hel del.

Jag tycker det Ă€r fint att kunna dela pĂ„ sig som familj ibland. BĂ„de att man kan dela upp barnen mellan sig sĂ„ att man kan anpassa aktiviteterna för respektive Ă„ldrar bĂ€ttre. Men ocksĂ„ som förĂ€ldrar – att inte behöva sitta ihop jĂ€mt. I vĂ„ras var jag ju borta tvĂ„ veckor nĂ€r jag opererade mig och i höstas var jag med min syster pĂ„ en elva dagar lĂ„ng skrivarvecka i vĂ„r stuga. Nu Ă€r Jakob borta i drygt tvĂ„ veckor. Och det gĂ„r bra. Det Ă€r till och med riktigt trevligt.

Och nÀr det blivit kvÀll och jag torkat diskbÀnken, plockat upp frÄn golvet, dammat duken pÄ köksbordet, Essa har blivit rastad och alla barnen sover. DÄ kÀnner jag mig sÄ förnöjd och glad över hur jag fick ihop dagen helt sjÀlv!