När jag gick i högstadiet var jag ett stort Jennifer Lopez-fan och under en period lyssnade jag mycket på hennes hit Feeling so good eftersom textraden I’m feeling so good, I knew that I would, been taking care of myself like I should träffade mig. Det blev som en affirmation. Efter att ha strulat mig igenom årskurs sju ändrade jag plötsligt strategi till åttan. Plötsligt började jag ta hand om mig själv, gjorde det jag skulle och märkte hur bra det var för mig.

Den här våren har den bortglömda textraden gjort sig påmind. Jag kommer på mig själv med att gå och nynna på låten. Kanske för att jag nu gör samma sak? Jag gör det jag ska för att må bra. Med några undantag har jag nämligen haft en riktigt rimlig och lagom arbetsvår. Jag har börjat sova bättre sedan Ulf slutat amma, jag har oftast energi kvar i slutet av dagen att laga vettig mat och dessutom har det funnits tillräckligt med luft i många arbetsdagar för att hinna ut en sväng på lunchen och motionera.

Men så hade det inte varit om jag inte bestämt mig för att skjuta upp några av mina större jobb. Då hade våren istället varit hetsig och orimlig. Det har krävts aktiva beslut av mig för att det ska bli så här. Ett viktig grej har också varit att låta tillfrisknandet efter operationen ta sin tid och ha respekt för att det kan vara lite krångligt att ställa in rätt dos Levaxin.

Jag har försökt ta hand om mig på alla sätt som jag kan komma på och resultatet är att jag mår bra. Och trots att det nu väntar några riktigt arbetsintensiva veckor fram tills midsommar så känns det liksom lugnt mentalt. Jag är inte slutkörd och i desperat behov av semester – jag har ork kvar. Hoppas Jennifer känner likadant. Ska ringa henne och kolla.